Lagkväll

@cheerinfinityobsession
 
Hejhej.
 
Lite har väl hänt sen sist. Utöver den bokade USA resan alltså. Både bra och dåligt. Mest har min vardag bestått av cheerleading och skola. I fredags hade vi lagkväll hemma hos en av coacherna där vi åt tacos, lekte lekar och hade kul ihop. Sedan har jag försökt plugga hela helgen inför seminariet imorgon och min första tenta nu på fredag. Det går riktigt dåligt, jag är så okoncentrerad och allt bara säckar ihop sig i huvudet. Jag fick också en liten kul kommentar för nån dag sen där jag ska svara på frågor och skicka vidare till andra bloggare. Leibster Award kallades det, så här nedanför får ni mina svar.
 
1.Varför började du blogga?
Det minns jag inte, jag tyckte det verkade kul tror jag.
 
 
2.Lägger du ner mycket tid på din blogg?
Nej faktiskt inte längre. Förr la jag ner mycket tid på den men nu som säkert märks så prioriteras inte bloggen lika högt längre. När jag har något särskilt kul att berätta om som resor eller tävlingar, då lägger jag mycket tid på att berätta och fota, göra bra inlägg helt enkelt. Men oftast inte nuförtiden.
 
 
3.Vilka är dina tre största mål i livet?
Ojojoj. Jag vill resa jorden runt, jag vill ha barn, jag vill känna mig lycklig och nöjd med mitt liv.
 
 
4.Favoritlåt just nu?
Kanske "False Alarm", den är bra.
 
 
5.Vad skulle du göra om du hade obegränsat med pengar?
Mycket! Hade både unnat mig själv mycket och gett bort mycket. Köpt dyra saker till alla jag tycker om, skänkt till välgörenhet, gärna startat något eget inom välgörenhet också som t.ex. ett barnhem.
 
 
6.Dina tre största intressen?
Cheerleading, skriva, resa.
 
 
7.Om du fick åka vart du vill i världen, vart skulle du då åka och varför?
 
Länge har jag tänkt LA, men nu blir den drömmen sann om bara några veckor. Vad ska jag ta då? Hawaii kanske. Eller Tokyo!
 
 
8.Favoritaffär?
River Island, har dock inte mycket kläder därifrån
 
 
9.Ditt bästa barndomsminne?
Vet inget specifikt som jag kan säga att var det bästa. Men jag tyckte mycket om vintrarna i Skellefteå, utflykter med familjen och alla katter jag haft under uppväxten.
 
 
10.Vilket är ditt drömjobb?
Oh god, jag vet inte. Egentligen är det nog något med skrivande, typ journalist eller liknande. Men i och med den stora konkurrensen på det området försöker jag mer åt psykologi hållet. Typ kurator.
 
 
11.Vad gör du helst en ledig dag?
Samma onödiga saker som vartenda annan dag.
 
Jag är så tråkig så att jag hittar inte på några egna frågor som man skulle göra. Men här är bloggarna som jag "nominerar": Amanda, Felicia, Linn, Sophia
 

Q/A

Ingen musikal? The Phantom, Wicked?
Jo, det skulle ha blivit en musikal. Men i och med att jag var tvungen att boka om mina biljetter till några dagar senare så missade jag det, vi skulle sett Wicked på fredag kväll men jag åkte lödag förmiddag. Dock har jag sett en musikal i London, 2011, The Phantom of the Opera. Väldigt bra! Fotot är från då vi såg den musikalen 2011.q/q

Svar på kommentar

Fina bilder! Har du fotat andra klasser oxå? :)
Tack så mycket! Ja, jag har fotat alla klasser förutom cheerdans. Det tar tid att redigera dem då en del är mörka, suddiga eller annat. Men jag har fotat minior level 2 - senior level 6 som kommer komma upp efter hand att jag har tid. :)

Svar på kommentar

Hejhej. C?
 
Så denna kommentaren fick jag och jag blir både arg och måste skratta åt den. Jag skrattar åt att du inte kan stå för vem du är, och skriver du dessutom på engelska men har läst min långa text på svenska så undrar jag varför du inte skriver på svenska? Denna kommentaren är väldigt oförskämd och jag är glad att jag inte har sjunkit så lågt att jag skulle kunna skriva något sådant.
 
Sedan blir jag arg för att detta är min blogg. I min blogg skriver jag vad jag vill, och en STOR händelse just nu är min katts död. Mitt problem är att min katt är död, ditt problem är att du stör dig på mig. Jag skrev även att folk som inte förstår min sorg kan jag inte göra något åt, det är deras problem att dem inte förstår. Synd, men så är det. Det är ju tråkigt för dig att du önskar mig död bredvid min katt, själv önskar jag att du får gå i riktigt bra terapi för att lösa dina problem. Du kan ju inte må bra.
 
Att folk inte förstår hur jag kan sörja min katt så mycket som jag gör förstår jag ändå. Jag vet att folk anser det "bara vara en liten katt", men däremot kan man respektera mig och mina känslor även om man inte förstår. Det är ju faktiskt synd om denna "C" som känner sig i behov av att öppet uttrycka sina problem med min sorg och tror att jag kommer ändra mig. Det ä såhär - det är min blogg, min instagram, min snapchat, min You Tube, min facebook etc.Om jag vill spamma alla mina sociala medier med sorgen över min katt's död så gör jag det. Om du inte bryr dig, då kan du antingen avfölja och ta bort mig överallt om du följer mig på något mer ställe. Eller så bara scrollar du förbi mina inlägg och vips är ett av dina problem borta!
 
Jag kommer inte ändra mig. Min katt är död och han förtjänar allt det bästa, all uppmärksamhet över att denna vackra själ inte längre finns med oss.
 
Det finns hjälp att få C, kurator, psykolog eller liknande, du behöver det.

Svar på fråga

Hej, du jag har en liten fråga som du kanske kan svara på.... hur vet man om man har en ätstörning?
Jag måste säga att detta var en svår fråga. Men jag funderade och skulle säga att det som jag ska ha klarat av för att anse mig själv som frisk, är vad man inte klarar av om man har en ätstörning. Komplicerat? Jag ska förklara.
 
Inom vården ansågs jag frisk så fort jag nåt BMI 18.5, DETTA ÄR SÅ FEL. Jag, precis som nästan alla andra med ätstörningar var fortfarande i samma tankebanor, bara med en högre vikt. En del ätstörningar är man dessutom överviktig av, eller fullt normalviktig, så att säga att ett hälsosamt BMI gör dig frisk är helt fel. Tyvärr kan man bara bli sjukare av ett högre BMI om inte tankarna hänger med på samma gång.
 
För kanske 3 månader sedan skulle jag kunna säga att jag var fullt frisk. Med det betyder det att jag äter när jag är hungrig, äter normalt, varken för mycket eller för lite, äter varierat, räknar inga kalorier, väger inte mig. Blir glad av choklad och inte ångestfylld. Äter godis och kakor när jag känner för det men inte på ett överdrivet ohälsosamt sätt. Lägger till mayonnaise, ketchup, creme fraiche eller vad jag känner för för att göra maten godare. Äter oavsett klockslag. Äter oavsett sorts tillagning. Äter när det behövs trots att jag inte är hungrig, t.ex. en stadig frukost eller efter träning. Tvångstränar aldrig. Tränar för hälsan, inte för vikten. Tränar vad jag tycker är roligt. Latar mig så mycket jag känner för. Kan äta samtidigt som jag gör annat, t.ex. kollar på TV, pratar, läser etc. Inte tänker på mat 24/7. Ger mig själv komplimanger. Ser det som en självklarhet att aldrig någonsin gå samma väg igen, inte ens en miljondels sekund ska du tänka på att vilja gå ner till en ohälsosam vikt eller svälta dig. Tycka det är viktigare att vara glad och trevlig än smal och sur. Kan anpassa mig efter var jag är, t.ex. om en kompis vill fika eller en restaurang inte har det jag ville ha. Se mat som bränsle. Kunna lyssna på andras dieter och bara tänka "Bullshiiiiiiiit". Tycka minimala anorektiska kroppar är extemt oattraktivt. Äta något för att det är bra för hälsan, inte för att det ökar ämnesomsättningen eller har ett fåtal kalorier. Inte ständigt känna sig i behov av att hetsäta. Aldrig vilja spy upp maten. Aldrig ens tänka en tanke på laxeringsmedel om du inte faktiskt är väldigt hård i magen. Köpa den godaste och/eller billigaste maten, inte den med mest kalorier eller minst fett. Förstå att lågkalori produkter och produkter med låg fett halt är dåliga. Kunna se att du är normalstor och tycka det är jättebra. Vilja ge dietister a slap in the face, with a chair. Somna mätt. Inte undvika sociala sammanhang pga maten. Dricka för att du är törstig eller behöver vätska av någon riktig orsak. Bli glad av mat. Kunna överraskas med mat eller godsaker helt utan ångest. Vara kritisk mot dumma dieter och kaloriräknande. Endast fundera på att gå ner i vikt om du är överviktig. Är du överviktig så ska du gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt. ÄLSKA MAAAAATTTTTTTTTT.
 
Jag kan nog komma på mer. Det finns så mycket. Om du gör något av detta jag inte längre gör så skulle jag säga att du har en ätstörning, för du har problem med maten på något vis.
 
Det finns så mycket. Läkares punkter stämmer inte alltid in, men såklart i de flesta fall. Vad jag skulle säga kortsagt är att du ska ha ett avslappnat förhållande till mat, träning och vikt.

Svar på en viktig kommentar

"Sen är ätstörningar inte automatiskt lika med viktnedgång. För många, och för mej, som har haft bulimi i åtta år, så har vi blivit överviktiga och behöver gå ner i vikt för att bli friska. Men annars så var det en jättebra artikel!"
 
Den här kommentaren kände jag genast att jag måste ta upp öppet i bloggen eftersom jag håller med dig till 100%, och att du har trott att jag hade den åsikten gör mig verkligen ledsen. Jag hade absolut en ätstörning innan jag började gå ner i vikt, en ätstörning sitter i huvudet, i tankarna, INTE i vikten. Det är min nuvarande åsikt, har alltid varit min åsikt och kommer alltid att vara. Min ätstörning innebar att jag gick ner i vikt och blev väldigt underviktig, men bara för det så betyder det inte att jag var mer sjuk än en person med högre vikt, eller att jag var mer sjuk då jag vägde som minst. NEJ, verkligen inte.
 
Jag hade inga särskilda problem med maten efter att ha varit på sjukhuset ett tag, kom hem, gick UPP i vikt men då blev jag sjukare inombords. Då kom ångesten och kontrollbehovet igen som gjorde att jag inte kunnat säga att jag är fullt frisk förrän nu, och kanske två-tre månader tillbaka. Innan det, har jag oavsett vad jag sagt på bloggen inte varit fullt frisk. Jag har fortfarande försökt välja en diet och gå ner i vikt, räknat kalorier och tvångstränat. Idag mår jag jättebra gällande ätstörningen. Ingen tvångsträning och jag äter bra.
 
Jag är väldigt upprörd över att ofta höra hur folk tror att man inte kan ha en ätstörning om man är normalviktig eller överviktig, allt är inombords, allt, allt, allt. Sedan påverkar ätstörningen det yttre på olika vis från person till person, OCH det inre. Men jag vill aldrig att någon ska tro att min åsikt är att man är mer sjuk om man väger mindre, NEJ. Dessutom tycker jag inte att det spelar någon roll hur sjuk man är, är man sjuk så är man sjuk, och man ska få hjälp att bli frisk oavsett vilket stadie man är i.

Shopping (mamma betalar!!)

Känner mig så bortskämd när jag tittar på bilden, detta fick jag idag när jag och mamma åkte till Nova för att inhandla nya kläder. Det har varit en bra och trevlig dag men mådde skit när jag insåg att jag gått upp i ännu större storlekar än jag trodde... Men det är SÅ inte värt att svälta för det. Kom hem och tryckte i mig choklad istället lol.
 
Fick en fråga om när bilderna från förrigår med Amanda kommer. JA AMANDA?? Haha, har några stycken men hon vill ju tvunget fixa och redigera med alla innan jag får dem. För min del behöver bilderna inte alls vara redigerade, lägger bara på någon snygg effekt ibland annars är mina bilder 100% pure material. Men det var något krångligt med formatet hon fotat i som gör att bilderna tex blir jättemörka eller annat, vilket gör att man i princip MÅSTE redigera dem lite för att få ljuset rätt osv. Mästerfotografen Amanda kan det där men jag fattar inte, jag fotar bara med min iPhone. Så, nä jag fått bilderna så lägger jag upp dem! Kom precis att tänka på att jag har en video också att klippa ihop...

Q/A

 weheartit.com
 
Har du funderat på möjligheterna att bli utbytesstudent? Bo i USA en tid och studera något roligt?
Ja, men vad jag förstått så är det väldigt dyrt och tyvärr har jag inte tillgång till den summan pengar. Speciellt inte nu när jag blivit lurad på 14 000 kronor. Tänk er den smällen, 14 000 kr puts väck... Men jag är så himla arg och ledsen över detta med att inte få bli au pair. Jag vill verkligen iväg, uppleva nytt och speciellt i USA. Och jag ha en så stor kärlek för barn, dom är underbara. Men man måste ju gå vidare och då försöker jag antingen hitta ett annat ställe där jag får lov att vara au pair eller någon annan möjlighet att komma iväg någonsin på äventyr. Har jag bestämt mig för något så har jag, och jag har bestämt mig för att jag ska iväg. När, vad, var och hur vet jag inte. Men jag ska. Tack för tipset, ni får gärna kommentera tips och hjälp om ni har något, hade varit så tacksam. ♥

Question

Hej! Är det ingen god idé att göra din insta offentlig istället?
Nej, för jag vill veta vilka som följer mig och ser mina inlägg. Dock får de flesta följa mig så därför lägger jag upp den på bloggen ibland. :) Min blogg är ju trots allt offentligare än något annat, haha...

Svar på två kommentarer

Vilken otroligt fin outfit! Var hittade du kappan?
Tack så mycket! Den köpte jag på Jane Norman i England. ^^
 
Menar inget illa men du kanske skulle kunna testa att fylla i dina ögonbryn, man ser dom ju inte nu!
Jag förstår att du inte menar illa men det är ju lite svårt att inte ta illa upp när du säger sådär. Jag har provat fylla i mina ögonbryn några gånger men tycker inte det blir bra (kanske jag som är dålig på det lol), men tycker att oavsett om dem ser bra ut ifyllda eller ej så är ögonbrynen en av de minsta problemen i ett utseende. Jag vet absolut om att mina inte är perfekta och följer idealet särskilt bra, men jag varken tycker om eller tycker illa om mina naturliga ögonbryn så därför låter jag dem vara. Jag väljer ju trots allt själv vad jag vill göra med mitt utseende och tycker det ger större glädje att tycka om sitt naturliga jag och sin insida. Ögonbrynen är en så pass liten detalj för mig att jag inte lägger nån tid på dem.

Det "hemliga" stuntet - Q/A


Vilket var det en hemliga stuntet?
Tic tocen, dvs när baserna kastar upp toppen en liten bit och byter ben. Det är ovanligt på vår level och speciellt om det inte är kopplat i en annan stunt grupp så de ville hålla det hemligt för att inte våra konkurrenter ska göra samma sak. Tydligen så har vår koreograf kommit på något nytt till första stuntet so I guess att vi kommer ha ett nytt "hemligt stunt" som ni får veta efter DM. 

Tjejkväll

Ikväll hade jag en jätterolig tjejkväll med mina underbara vänner. Vi hade många skratt och körde olika lekar, pratade, åt chips osv. Jag fick till och med dom att prova några enkla cheerleading stunt!! Som visserligen var en del av sanning eller konka, och absolut inte var några lätta stunt med dom här helt ovana människorna vad det gäller cheerleading stunt. Det som gick bäst var väl thigh standet med mig som topp och Nicki och Fia som baser, förutom att dom ville inte ha rätt ben framme så jag står på fel ben. Men! Det har varit jättekul ändå och gud vad jag har kränkt i mig snacks så jag får nog låta min bullmage lägga sig i sängen sova nu. Jag som precis lyckats få tillbaka en normal dygnsrytm igen och så stannar jag uppe på en sen tjejkväll... Bara att vrida om igen I guess!
 
Och btw! Ledigheterna för cheerträningarna har fixat sig nu, jag kommer både kunna jobba och träna. Puh!
 
Och för att inflika ännu en sak, fick en fråga för ett tag sen som jag glömde svara på.
känner att du påverkas mycket när du äter med andra eller låter du tankarna bara passera?
Inte MYCKET nej. Ibland funderar jag över andras val av mat, hur mycket de äter, hur det äter osv. Dem tankarna tror jag aldrig kommer att försvinna eftersom det blivit en del av min vardag. Men hur mycket dem tankarna påverkar mig är väl skillnaden från vad som gör det till ett problem eller inte. Oftast när andra äter nyttigare eller onyttigare, mer eller mindre än mig så påminner jag mig själv om att jag ska fortfarande äta vad jag vill och inte jämföra mig med andra. Så visst, det kan hända att det påverkar mig och att jag mår lite dåligt över det men oftast inte.

Q/A

Vad kul :D får du betalt eller är det frivilligt?
Det är väl frivilligt om man får betalt också, haha. Men nej, jag får inte betalt. Det är väl synd men för mig gör det inget, eftersom jag tycker det är så himla roligt att få vara cheer tränare ändå, något jag önskat sedan jag började med det. Men! På tal om jobb och sånt, igår missade jag ett telefonsamtal från ett företag jag sökt jobb hos. F*n. Ringde upp två gånger men det svarade inte. Nån timme senare ringde Burger King upp mig och ville träffas för intervju nu på tisdag, dvs imorgon. Yes! Jobb på Burger King hade jag mycket hellre haft en jobbet jag råkade missa samtalet från, så det var kanske bra? Å andra sidan har jag inte fått jobbet på BK, men jag ska i alla fall på intervju, så man kan ju alltid hoppas.
 
Kunde du äta bacon när din ätstörning var som värst? Fick du ångest av det? Jag har alltid fått ångest av bacon!
 
Absolut inte. Det har jag inte kunnat på väldigt länge. Egentligen har jag aldrig ens tyckt om smaken av bacon särskilt mycket, innan jag fick en ätstörning. Om jag väljer mellan fläsk och nötkött så tar jag nötkött, always. Bacon är oftast antingen för slemmigt eller för hårt och krispigt för min smak. Men, ibland när det tillagats väldigt bra tycker jag det är supergott. Baconen hade jag bara i för att jag skulle slänga ihop något av vad vi hade, och vi hade ett paket bacon. Men under ett bra tag har jag helt undvikit rött kött, och när jag ätit någon bit rött kött har det aldrig varit bacon. Köttfärssås, skinkpålägg eller något sånt har det varit isåfall. Men nu har jag slutat med det, jag tycker om kött. Speciellt nötkött dårå, men annars också. Dock tror jag aldrig att jag kommer vara ett stort fan av bacon med eller utan ätstörning. Men bacon var absolut en av mina största fearfoods och skulle jag äta någon fearfood fick det ju åtminstone vara GOTT, så bacon hamnade långt ner på listan. Vet att många älskar hur bacon smakar, men nah, det är sådär. Dock tyckte jag att baconen var helt perfekt stekt i min paj (ego!!), lagom sen men inte helt slemmig.

Q/A

Kan du äta vad som helst nu helt spontant? Eller får du ångest när du äter något "onyttigt"?
Nej, absolut inte. Jag kan inte äta vad som helst utan att må dåligt. Det var inte jag som åt cheescaken utan min syster. Jag tog yoghurten eftersom jag inte kände att jag klarade av att äta någon av kakorna. Jag hade dessutom tänkt äta på EH eftersom där har jag kalorierna för allt, och jag känner till det mesta. Men min syster ville ju till Barista, så det fick bli så. Däremot ischaien köpte jag på EH (för jag tycker Baristas ischai är äcklig) hade jag ju kollat upp kalorierna för och tänkte att jag inte ska dricka hela, sen gjorde jag det igår och det resulterade i att jag hoppade över middagen när vi kom hem men åt istället ett par mackor lite senare för jag blev såklart hungrig ändå, och middagen var redan undanplockad. Så jag åt ju middag, men inte som jag skulle gjort pga ischaien.

Så jo, jag får absolut ångest av "onyttig" mat och kan inte äta vad som hur som. Jag kollar fortfarande kalorier, men skriver aldrig ner och räknar. Jag vågar inte äta många saker och jag får ångest. Men det är långt ifrån hur det var förut. Jag var inte ens hungrig när vi kom till Barista men åt ändå, åt sylten i yoghurten, drack ischai (dvs något annat än vatten) och när jag blev hungrig på kvällen åt jag mackor. Så hade jag INTE gjort för några månader sen. Nu har jag tanken "Gå aldrig hungrig" i huvudet, ganska mycket motsatsen till förut. Jag måste verkligen påminna mig om att jag inte ska vara hungrig ibland. Jag hade dessutom redan ätit lite VIT choklad tidigare på dagen. Igårkväll kände jag mig jätteäckligt tjock men märkte nu när jag vaknade på morgonen att min mage ser precis likadan ut. Sånt får mig att må bättre igen. Dessutom är det oftast så det blir, väntar man ett tag så brukar det försvinna igen.

Q/A

Hur lång är du?
Tydligen 155,5 cm! Trodde jag var 153,5, men för inte så längesen mätte mina kompisar mig och jag har vuxit 2cm wohoo!
 
En fråga till dig, jag menar inget illa. Jag vill bara veta hur du lyckades bota den sjukdomen? Fick du någon hjälp med behandling?
Du plus MÅNGA andra har ställt mig den frågan. Så därför gjorde jag en video om vad som hjälpt mig att må bättre, men den blev så himla lång så jag måste klippa en del så den kommer nog inte upp förrän imorgon. Däremot tror jag inte jag berättade något om vad jag fick för hjälp. Jag fick först "hjälp" av BUP, om man nu kan kalla det hjälp. Men den riktiga professionella hjälpen fick jag från en ätstörningsmottagning där dom först gjorde mitt liv till helvete med att vara inlagd där. Den hjälpen som hade störst betydelse för mig var kuratorn jag fick prata med när jag inte längre var inlagd. Där fick jag prata om mycket och reda ut mycket som fick mig att må bättre. Att prata med riktiga ätstörningsläkare hjälpte också väldigt bra. När jag var på BUP eller på allmänna avdelningar på psykiatrin märktes det att läkarna inte förstod mig, men de två läkare som var inriktade på just ätstörningar kändes väldigt bra att prata med. Dem förstod och fick mig
att må bättre. Så att få hjälp från personer som faktiskt KAN något om ämnet är det bästa.
 
 

Q/A

Hej, jag undrar om du någon gång fastade? Undar då om du kan ge lite tips? Jag har testat men blir bara för yr och mår illa.
Alltså, ja. Men "bara" en dag åt gången, aldrig flera dagar i rad. Sen vill jag inte uppmana till att inte äta och för de flesta slutar det med att man hetsäter istället. Varför jag aldrig hetsåt har jag faktiskt inget bra svar på. Jag vet inte hur jag kunde undvika det mer än att tvinga, tvinga, tvinga mig att inte äta. Jag stirrade på mat 24/7 och fantiserade om att jag åt det, höll mig upptagen med alla möjliga uträkningar om kalorier och näringsinnehåll för att kunna tänka på mat, men ändå inte äta. Blev ju nästan Einstein på kalorier. Men jag har aldrig försökt få snabba resultat eftersom jag vet att det bara vänder i slutändan, så jag slutade inte äta bara direkt. Det tog flera månader innan jag hade min första dag där jag inte åt n-å-g-o-n-t-i-n-g. Och visst blev jag yr, svimfärdig, nära döden upplevelse. Då åt jag eller åtminstone drack något så jag fick någon näring i mig. Det var i princip det jag gjorde och om där var något särskilt som "hjälpte" mig vill jag inte berätta det på bloggen för att sprida det. Det enklaste sättet att gå ner i vikt utan att behöva svälta sig eller överträna borde väl vara att äta kalorisnål mat, tror jag. Du ska INTE fasta. Du kanske vet hur det slutade för mig? Flera månaders tvånsinläggning på sjukhus och den värsta tiden i mitt liv. Att fasta påverkar också en massa annat. Du får risigt hår, äckliga naglar, blir blek, inga muskler osv. Jag lovar, det är INTE värt det. Mår du jättedåligt och har tankar på att svälta dig kan du alltid maila mig om du behöver någon att prata med. ♥

Hemlängtan

Henne saknar jag ↑
 
Du verkar ha kommit till rätt familj :) Har du hemlängtan någon gång?
JA, jag är jättenöjd med den här familjen. Trivs bättre och bättre också, eftersom det alltid är lite stelt och ovant i början men nu börjar jag känna mig som hemma. När jag for hem från Paris tänkte jag att jag skulle "hem", alltså hem till England inte hem till Sverige. Och det kanske låter lite taskigt men nej, jag har inte direkt någon hemlängtan. Jag saknar vissa personer väldigt, väldigt mycket och en del annat men jag känner inte alls att jag vill tillbaka till att bo med mina föräldrar och ha vardagslivet som det var förr. "Förr", två veckor sen, haha! Jag har så länge längtat efter att få komma hemifrån, inte för att jag inte trivs i min familj, utan för att jag vill ha mitt eget liv. Jag hatar när folk bestämmer över mig. Jag tänkte faktiskt på det tidigare idag. Jag är inte iväg på någon resa, jag är inte hos Luke i nån vecka, jag BOR faktiskt här. Och jag är 18, klar med skolan, kan göra precis vad jag vill. Så sjukt härligt. Jag saknar en del människor väldigt, väldigt mycket. Det längtar jag efter, men inte att komma tillbaka.

Questbars

Vill börja med att säga TACK för alla fina kommentarer både här och på facebook sedan inlägget igårkväll. Som sagt tar jag åt mig väldigt lätt, både positivt & negativt, så det värmer verkligen i hjärtat. ♥
 
Vilka har du smakat och vilken är din favorit smak?
Var tvungen att kolla på deras hemsida så jag inte missat nån smak. Och tydligen är det Min Chocolate Chunk och Chocolate Peanut Butter jag inte provat, men alla andra. Mint Chocolate Chunk vet jag inte om jag hade provat ändå, kanske bara för att, eftersom jag gillar inte mint. Men Chocolate Peanut Butter låter ju asgott, varför har jag inte sett den nånstans?
 
Mina favoriter är S'mores eller Chocolate Chip Cookie Dough. Men om du funderar på att prova dem så rekommenderar jag verkligen dem! Dem överträffade mina förväntningar. De enda jag inte tyckt om är Chocolate Brownie och Lemon Cream Pie, men det är individuellt vad man tycker om för smaker såklart. Annars älskar jag nästan allihop.
 
Det positiva med dom är att dom smakar som en choklad-deg-kaka men är istället för fyllda med fett och tillsatt, fyllda med protein. Sen kan man ju baka dem i ugnen som också blir riktigt gott, prova!

Fluoxetin

Vad är det för medicin du tar? Jag har citalopram sandoz och den hjälper inte ett dugg mot min ångest och depression... :(
Jag tar fluoxetin, och det är alltså anti-depressiva. I början märkte jag inte någon skillnad alls, men sen vi höjde dosen kan jag märka skillnad. Det är ingen mega skillnad, jag är långt ifrån att kunna säga att jag mår bra, oftast mår jag fortfarande skit. Men det känns betydligt bättre i alla fall. Det är nog olika för alla vilka mediciner som funkar på vem, så du kanske ska byta? Å andra sidan är jag ingen läkare och kan svara på sånt, men för mig har fluoxetin äntligen börjat verka lite grann. Hoppas det blir bra för dig. ♥

Svar på kommentar

Vet du vad som "krävs" för att bli inlagd mot sin vilja? Går de på BMI eller..?
Jag vet inte exakt, men vad jag hört så är det dem med BMI under 15 som ska läggas in, men det betyder inte att alla gör det. Jag hade ett BMI på 13, och dom ville lägga in mig. Men jag lovade mina föräldrar att göra som dom säger och då sa mina föräldrar att dom kunde ta på sig ansvaret så jag slapp bli inlagd, då lät dom mig stanna hemma. Men sen gjorde jag ju inte det, jag fortsatte istället gå ner i vikt och hade 12,7 som lägst och då la dom in mig även fast mina föräldrar sa att jag kunde stanna hemma.
 
Så alltså, jag tror dom har en BMI gräns, men det är lite individuellt också. Gör du vad du ska så kommer du inte bli inlagd om du inte har ett extremt lågt BMI, men gör du inte det så blir du inlagd ändå. Jag sa ju att jag skulle äta och inte träna men gjorde tvärtom, så då blev det ju som det blev. Sen tror jag inte alla under BMI 15 blir inlagda, och en del kanske med mer än det, för det är individuellt också. Hur man mår, vad man gör, vad man säger osv. Det bästa är väl att fråga en läkare men detta är vad jag vet iaf. Men alltså, inläggningen är det värsta som hänt mig. Så om du skrev detta för att du är i närheten av att bli inlagd, visst, vissa kanske tyckte det var bra men jag rekommenderar inte alls att bli inlagd. Inte ett dugg.

Tidigare inlägg
RSS 2.0