Lunchen idag

Lunchen idag var hemsk. Inte hemskare än andra gånger, men jag var runt fler människor. Imorse fick jag inte i mig någon frukost för jag kunde helt enkelt inte äta. Rösterna fanns där i mitt huvud hela tiden och sa åt mig att jag inte ska äta om jag inte är hungrig. Oftast är jag inte hungrig på morgonen, därför är det mer ett tvång för mig att äta frukost än vad det är att äta lunch eller middag, eftersom jag är oftare hungrig vid lunch eller middag. Men jag brukar tvinga i mig åtminstånde något litet, bara för att försöka bli frisk och åtminstånde få i mig någonting till frukost. Lite är ju bättre än ingenting. Jag hade med mig lite nötter i väskan som jag tänkte äta när jag blev hungrig, men det blev jag aldrig. Sen kom lunchen.
 
Jag hade jättesvårt att välja mat (vi har fyra olika rätter att välja på), för jag var fortfarande inte ett dugg hungrig och rösterna blev bara starkare i mitt huvud som sa åt mig att inte äta något alls. Varför känner jag ingen hunger? Nuförtiden är jag antingen konstant hungrig, seriöst, jag är hungrig hela dagen. Eller så är jag inte hungrig alls, inte det minsta. Jag vet att det beror på att kroppen vant sig vid att äta så lite osv, men varför kan inte hungern bara komma vid rätt tillfällen och vara borta vid rätt tillfällen? Det gör det så himla mycket svårare att antingen vara konstant hungrig eller konstant supermätt. Men, jag tog lite pasta och började äta. Efter att jag svalt en gång fick jag ångest. Jag började skaka, jag försökte verkligen men kunde inte få mig att sluta skaka oavsett hur mycket jag försökte. Jag stoppade in lite till i munnen för att försöka vinna över ångesten och lyckas äta trots allt, men då blev rösterna bara ännu starkare och jag klarade inte av att bara sitta där och försöka dölja ångesten. Jag gick direkt till toan och spottade ut maten, och stannade där tills jag slutade skaka. Gick sedan tillbaka, satte mig ner, såg maten, och då kom ångesten tillbaka igen. Och ännu starkare. Jag låste in mig på toan igen och stannade där tills jag åtminstånde mådde LITE bättre.
 
Det var egentligen inte mer ångest än någon annan gång, absolut inte. Jag har haft tusen gånger värre ångest än det där, men det som kändes extra jobbigt idag var att jag satt i matsalen, i skolan, mitt bland en massa människor och kunde inte sluta skaka och det blev bara värre och värre desto längre jag satt där. När jag får ångest springer jag upp på mitt rum och lägger mig på golvet och stannar där tills jag mår bättre. Nu var jag mitt i matsalen med en massa människor runt mig och försökte dölja det, försökte dölja det för mina vänner också men dem märkte såklart att jag inte mådde bra. Blir jätteglad över att dem visar att dem bryr sig och märker när jag mår dåligt, men samtidigt vill jag inte heller att dem ska se när jag får ångest och inte klarar av att äta maten. Jag vill inte att någon ska se det. När jag var inne på toan visste jag att jag måste gå ut någon gång, jag kan inte stanna där hur länge som helst. Hemma på mitt rum kan jag ta hur lång tid på mig som helst att bli lugn igen, jag kan ligga där precis så länge som jag behöver. Men i skolan kan jag inte bara låsa in mig hur länge som helst, det måste gå fort. Ångesten måste försvinna snabbt om det tvungetvis ska komma. Men hur ska man tvinga ångesten att skynda sig bort? Det går inte, det blir bara värre.
 
Jag hade fortfarande ångest och mådde inte alls bra när jag kom ut från toan igen, men jag tvingade mig att gå tillbaka till bordet för att jag inte skulle vara borta för länge. I skolan kan jag inte försvinna in på toaletten hur länge som helst, och jag kan inte stanna kvar vid bordet för jag måste dölja det inför alla människor. Vill inte att någon ska se. Det känns jättejobbigt, jag kan inte hantera alla dessa röster i mitt huvud som säger åt mig hur tjock jag är, att jag inte förtjänar maten, att jag absolut inte får äta någonting. De senaste dagarna har jag dessutom gått ner i vikt, för rösterna har blivit starkare igen och fått mig att äta mindre de senaste dagarna. Det går ju bara runt! Jag kommer aldrig komma ur detta, jag faller bara tillbaka igen helt plötsligt och vikten rasar neråt igen. Jag vet att det går att bli frisk och att jag säkert kommer bli det också, men det känns så hopplöst, det är jättesvårt. Det är så himla lätt att falla tillbaka igen. Att styras av rösterna.

3 timmars runda med Caleb

Jag & Luke var ute på en 3 timmars runda med hans brors hund och jag filmade massor med klipp under hela rundan som jag hade tänkt göra en liten video av, hade helt glömt bort det men här kommer den!

Bilder från höstlovet


11 månader ♥

Idag har jag vart tillsammans med Luke i 11 månader, sååå underbart! ♥ Detta är faktiskt den första "anniverasryn" som jag och Luke faktiskt har träffats på. Jo vi träffades sent på kvällen den 1 juli när han kom till mig, annars är detta första riktiga dagen. Men så blir det ju när vi bort så långt ifrån varandra. Vi har haft massor med olika planer för vad vi ska göra idag men till sist blev det inga planer alls haha . Det slutade med att vi bara gått på stan som vanligt och sen spelat Mario Kart och jag blev helt hyper så hans föräldrar måste tyckt jag var ganska jobbig haha, menmen, det är sån jag är.
 
Fick också två frågor om Lukie cutie
Hur träffades du och Luke?
Vi träffades online. DESPERAT. Hahhah nej helt seriöst var jag inte ute efter ett förhållande men jo klart jag var ute efter att prata med någon, jag behövde nån att prata med om grejer och ville prata med någon som inte alls har nååågonting med mitt liv att göra, någon helt utanför allt. Och det var han ju men det är klart vi fortsatte prata och sen blev det som det blev... :P
 
Är det inte jobbigt att bo så långt ifrån varandra?
Jo, det är asdrygt. Vi Skypar vartenda dag, mer eller mindre men vi skypar alltid. Och så fort vi kan träffas gör vi alltid det även om det ju blir ganska sällan... Under dessa 11 månader har vi bara träffats 5 gånger, och det suger ju, men jag tycker det är ett tecken på äkta kärlek. ♥

Caleb

Jag glömmer bort att blogga när jag är här, för jag har så kul med honom hihih ^^ Så det kommer något inlägg om idag senare. Igår var vi mest ute och gick med hans brors hund, vi var ute i nästan 3 timmar hahah... Ska förresten lägga ut en video från det senare. Men det var kul, sen var vi bara hemma hos Luke resten av dagen.

Pooooooooool

Vi åt på Subway vid lunch (som är typ tusen gånger billigare i England än Sverige, så sjukt orättvist) och sen gick vi till the pool hall som antagligen heter biljard.... hallen/stället eller whatever där vi skulle träffa Liam (en av Luke's kompisar) och en annan kille som jag inte har nån aning vad han heter haha . Så vi spelade biljard och sen lite snooker och jag kan verkligen inte spela någon av dom så jag fuskade hela tiden, hihihi, fast det gick inte så bra heller... x) Efter det gick jag och Luke till Tesco där jag köpte chips och sen har vi vart hemma hos honom och kollat på film och attackerad varandra och sånt. Pusspuss på er ♥

Bad grandpa

Idag har vi vart ute och shoppat först, och jag hittade två par skor som jag så sjukt gärna ville ha. Ena paret var lite snyggare och passade bättre i storleken, men jag har knappt några kläder som kommer matcha plus att dom var lite kallare. Det andra paret (guldiga) var nästan precis lika snygga fast dom var lite för stora så jag kollade efter en mindre storlek men nästa storlek var 4 storlek mindre så det blir för litet... Och till dom guldiga har jag massor med kläder jag har men jag vill inte köpa samma saker hela tiden. Så vi gick och letade i andra affärer och då hittade jag en scarf som matchar, så om jag har scarfen samtidigt som det första paret skort passar det perfekt! Så så fick det bli, en scarf och ett par skor.
 
Nu har vi nyss kommit hem från att ha sett Bad Grandpa på bio i Kettering. Den var seriöst sjukt rolig, rekommenderar verkligen den!! ^^ Dock tyckte jag lite synd om honom ibland för jag kan ju inte låta bli att tänka på hur det skulle vara om alltid faktiskt hände i verkligheten... Ni fattar om som ni ser den så nu måste ni se den för att fatta :D

Skogen igår


RSS 2.0