Au Pair

Jag tänkte göra ett inlägg om att vara Au Pair i och med att en del av mina läsare tyckte det var intressant och en del nya kanske är intresserade av att bli det. Hope you enjoy your reading.
 
Min syster var Au Pair i Paris sommaren 2014 till sommaren 2015, och utan det vet jag inte om jag fått upp ögonen för en tid som Au Pair. Det låter kul, men jag hade inte tänkt lika mycket på det. Det var först i kanske april/maj någon gång som jag besämde mig för att jag ville bli Au Pair. Säkrast är ABSOLUT att åka via en organisation då där finns regler och avtal, vilket inte finns när man fixar privat som jag gjorde. Anledningen att jag fixade privat var för att jag inte fick åka med en organisation, jag försökte med det först. aupair-world.net hittade jag min familj på. Så om du ska leta familj privat, dvs utan en organisation, tänk på att vara extra noga då familjerna lätt kan lura dig! Några saker att tänka på att ta upp med värdfamiljen om du reser privat:
  • Uppsägningstid
  • Är dom villiga att skriva på ett kontrakt om rättvisa överenskommelser?
  • Du måste våga sätta en gräns för städning/hushållsarbete, du ska inte låta dig utnyttjas och bli deras städare istället för Au Pair.
  • Hur mycket semester kan du ta ut?
  • Vilka uppgifter som ingår
 
Alla familjer är olika och har olika regler dem följer, så bara det är något du trivs med så funkar det. Vill du absolut inte laga mat, välj inte en familj där du måste laga mat. Jag ansåg inte att min värdfamilj hade några orimliga krav på mig, utan det var snarare deras attityd och sätt att säga till mig som orsakade bråket som gjorde att jag åkte hem. Jag skulle ju stanna i tolv månader, som bara blev två. Men min tid som Au Pair är absolut ett helt underbart minne som jag blir glad av att tänka på, jag har inte ångrat en sekund att jag åkte.
 
I min familj hade jag hand om flickan från att hon vaknade på morgonen tills att föräldrarna kom hem, därför kunde tiderna variera lite men det var ändå ungefär detsamma. Hon vaknade på natten och skrek, och sånt kan vara väldigt jobbigt så om du vill passa småbarn skulle jag rekommendera att inte åka till en familj där du behöver gå upp på natten också. Är det äldre barn är det bra att tänka på att barnen tycker om liknande saker som dig annars blir det troligtvis ganska tråkigt. En del barn vill bara sitta med TV-spel och andra vill ut och springa runt i en lekpark hela tiden. Så kolla upp hur mycket ledighet du har, för en au pair kompis jag hade tog hand om barnen från 8.00-21.00, 13 timmar om dagen. Även om det är ett roligt jobb och helt annorlunda från att sitta i kassan på ICA så blir det rätt drygt att aldrig vara ledig.
 
Läget är väldigt viktigt att tänka på. Jag hittade en fantastiskt bra familj med en jättesöt liten dotter, i ett STORT hus där jag skulle fått egen bil, stort rum, toalett, egen lounge, dem hade ett privat gym, bodde precis intill havet mm. Riktigt bra betalt dessutom och det verkade inte bara stenrika utan väldigt, väldigt trevliga. Hur perfekt låter inte det? Problemet var dock bara att där fanns knappt någon lokaltrafik, tror det var tre bussar om dagen in till stan som tog en timme att åka till. Det kan bli väldigt svårt att hitta vänner om du bor väldigt isolerat även om det är lyxigt som tusan och det kommer bli väldigt jobbigt i längen. Värdfamiljen jag bodde hos hade ett ganska litet hus, men det låg i en fin, trygg och rik stad som hade bra lokaltrafik, flera Au Pairer, väldigt liten kriminalitet osv. Sen fanns där en lekpark och ett stort naturområde precis intill så det var lätt att underhålla Aurelia, flickan.
 
Sen rekommenderar jag absolut att vara väldigt aktiv med att leta vänner eller hitta sysselsättningar till din lediga tid. Jag gick på gymgrupper och träffade kompisar den mesta av min lediga tid. Det finns grupper på facebook där Au Pairer i samma område är med, och där träffade jag de flesta av mina kompisar. Sen är det bra om din värdfamilj har kontakt med andra värdfamiljer där du kan få kompisar den vägen.
 
Lite annat som är bra att tänka på om du vill bli Au Pair
  • Vilken mat dom brukar äta, en familj jag pratade med åt pizza fem-sex dagar i veckan. Gott, men lite enformigt och ohälsosamt.
  • Rutiner
  • Hur och när får du betalt
  • Vill familjen umgås med dig på sin lediga tid eller ha ett privat familjeliv
  • Ska du åka med om dem åker på semester (kan vara både positivt och negativt)
  • Vad står dom för och vad behöver du betala själv? T.ex. mat, inredning, tågkort, skador osv.
  • Om dem har några väldigt strikta regler. I en familj fick dem absolut inte tugga tuggumi, i en annan fick man aldrig ta iväg barnen på utflykter.
 
Hoppas det var till nytta för er som var intresserade!

Heathrow, fixa det...

Nu börjar mitt saknade bagage faktiskt bli lite irriterande. Jag har inte fått minsta information någonstans om när min väska är där eller om den kanske levereras hem. Jag hade ju som sagt en del saker i mitt handbagage men det allra mesta var såklart i resväskan. Alla nagellack, skor, datorladdare, smink, nästan alla kläder osv var i den väskan. Ikväll ska jag på second chance tryout och stunt tryout för cheerleadingen, men jag har inga cheerskor, för dom är någonstans i London. Jag får väl nöja mig med ett par andra träningsskor men det är ändå väldigt irriterande. Nu får dom ju fixa problemet på Heathrow.
 
Tankar om tryouten - jag missade ju min tryout i London eftersom jag flög hem istället, och nu är lagen här i Malmö redan satta. Tur att dom har en second chance tryout ikväll för mig att gå på, men det hade ju vart kul att vara med i laget från början. Eller tänk så får jag ingen plats i laget?? Det kanske redan är fullt nu eftersom jag var borträknad. Jag ska dessutom gå på stunt tryouten för att få tävla i bara en stuntgrupp hade varit så himla kul! Jag älskar att stunta. Men då får jag knappt gör någon gymnastik och det vore också ganska synd. Jag kan knappt någonting i gymnastik men jag vill gärna lära mig.

Hemma


Jag och Zoey igår 😊

Hello everyone. Nu är jag hemma, hemma i Sverige. Taxin beställde jag fyra timmar tidigt för jag ville bort från huset, och tur var det, för vi fastnade i en bilkö påväg till flygplatsen. Väl där var det kaos och en av de längsta köer jag sett till bagage lämningen. Som tur var lyckades jag sneaka in på en annan kö som "bara" tog 1,5 timme. För nån dag sen har det varit luggage crash på Heathrow så rullbandet hade stängts av och en massa väskor kommit fel. Därför var allt jätterörigt och mitt flyg blev en timme sent. Framme i Köpenhamn kom något fåtal väskor upp på rullbanden från ett annat flyg innan jag fick veta att min resväska är kvar i London, precis som 300,000,000 andra. Alla fick fylla i ett formulär om adress och andra kontaktuppgifter för när väskorna kommer, men det blir inte förrän om några dagar tydligen... Heathrow har nu väskor till hela världen att skicka iväg, oops, hur ska det gå? Jag var dock lyckligt lottad jämfört med de flesta andra eftersom jag hade ett stort handbagage och hade fördelat packningen hyfsat jämt i väskorna. Dessutom ska jag hem. En del kom ju dit på semester eller annat, så att dom verkligen inte har NÅGONTING.

Hur det känns att lämna - HEMSKT. Jag vill tillbaka NU. Jag saknar min lilla Aurelia något så otroligt mycket, hon är helt underbar. Och sen alla mina nya vänner, det var ett jättehärligt nytt liv att leva och platser att vara på. Jag saknar att kunna gå till Sainsburys och köpa min latte, att fika med Lara, alla filmkvällar med Pamela, mina promenader i skogen. Så mycket. Jag menar det verkligen, det känns jättejobbigt just nu. Jag mår skit. Men det funkade inte mellan mig och värdföräldrarna längre, och då kunde jag inte stanna. Ush vad dåligt jag mår, jag önskar att bråket i torsdags aldrig hade hänt.

Bye bye hostfamily


Done! Att få ner alla grejer var inte lätt. Jag vill inte be dom att skicka ett paket med fler av mina grejer efteråt, så jag är beredd på att behöva betala övervikt för bagaget. En del saker har fått slänga och försökt prioritera vad jag helst vill ha kvar. Jag har självklart det mesta med mig men inte allt, och det jag fått slänga är rätt oviktiga saker ändå. Typiskt att jag har min kettlebell som lägger på en massa extra vikt... Men jag vill ju ha kvar den!

Nu ligger jag i soffan, helt utmattad av packningen som var jättetung och jättesvår, speciellt helt på egen hand. Ingen i min värdfamilj är hemma eftersom min värdmamma är i Paris och min värdpappa + Aurelia är hos värdpappans syster. Det är himla skönt att ha huset för sig själv nu när det blivit ett sånt bråk, annars hade det varit mycket trevligare att säga hejdå till dom på riktigt. Men ledsen och irriterad är jag på dem. Tur att jag har beställt taxi till flygplatsen för herregud, dessa väskorna hade jag inte klarat av på egen hand. Jag kan ta tåg och tunnelbana i London till Heathrow, men det hade blivit så bökigt. Så klockan tolv kommer taxin och det är bye bye hostfamily.

Hana & Lara


Träffade som sagt Hana & Lara ikväll för en drink och för att säga hejdå. Detta är så himla sorgligt... Jag vill inte lämna mina kompisar.

Jag blev faktiskt lite sur på mina värdföräldrar nu. Jag sa innan jag gick ut tidigare att jag kanske inte hinner träffa min värdmamma igen eftersom hon åker till Paris, så jag ville säga hejdå. Men nej, hon sa att hon är kvar när jag kommer hem. Men när jag kom hem, dessutom en timme tidigare än sagt, hade hon redan åkt utan att säga hejdå eller ens skickat ett sms och sagt att hon åkte. Jaha... Senare åkte värdpappan med Aurelia eftersom de ska nånstans över helgen, och det sista min värdpappa sa var "Don't have any friends over". Inte ens ett hejdå, eller något litet trevligt som "det var trevligt att ha dig häreller så. Nä nä. Även om vi inte tycker jättemycket om varandra kan vi ju åtminstone skiljas åt på ett positivt sätt, och åtminstone säga HEJDÅ. Igårkväll sa jag dessutom "I hope you find a good new Au Pair and that everything works out for you", men de svarade inget tillbaka. Ett litet "have a nice flight" i alla fall? Näpp. Så just nu är jag ganska irriterad på det, att jag inte ens fick säga hejdå till Aurelia.

Last day with Pamela




Heeeej. Just nu sitter jag i en park och vill inte gå hem. Jag får seriöst ångest över att vara i det huset nu... Jag måste gå tillbaka snart för att packa, men jag vill inte dit igen. Jag har varit ute mesta delen av dagen för att träffa Pamela en sista gång. Det är så sorgligt! :'( Vi gick två promenader med Zoey, hunden, drack vanilla bean shake, såg en film, åt mjukglass och kramades länge när vi skiljdes åt. Vi ska definitivt träffas igen och det kan faktiskt bli väldigt snart, om bara några få veckor, men vi får se. Det är ändå jättesorgligt och jag mår skit.

Sverige har jag redan fixat lite - fick ett jobb väldigt snabbt via mail eftersom jag jobbat där tidigare och anmält mig till second chance cheer tryout i min cheerleading klubb i Sverige. Jag gick ju inte på den riktiga eftersom jag trodde att jag skulle vara i England. Isåfall hade min tryout varit i London imorgon, men nu är den i Malmö på tisdag.

Måste nog börja dra mig hemåt för att packa, uppdaterar senare. Kramkram, hoppas ni alla har det bra.

Torka tårarna...

Heeej... Har nyss vaknat och jag mår verkligen skitdåligt. Det finns ingen chans att jag kan stanna kvar här i och med hur saker och ting har blivit nu, och det kanske är bäst, jag vet inte. Men även om dessa problemen vi bråkade om har funnits och det verkligen varit jobbigt så skulle jag nog överväga att stanna här och jobba på problemen, om bråket igår inte hade spårat ur som det gjorde. Allt är inte perfekt, och det vi bråkade om kände jag starkt att behövde ändras. Men annars så har jag trivts riktigt bra här. Jag börjar känna mig mer och mer som hemma och har kompisar och skulle gått på min cheerleading tryout i London imorgon. Det jobbigaste är två personer som jag kommer sakna otroligt mycket - Pamela och Aurelia. Pamela är en av de underbaraste vänner jag träffat som jag spenderat nästan varje dag med och haft tusentals planer med, nu kommer vi inte hinna med någon av dem. Och Aurelia, som jag verkligen spenderat varenda dag med, som jag tycker extremt mycket om. Hon är världens finaste lilla flicka och det kanske låter överdrivet efter bara två månader här men jag älskar henne. Hon är som min egen lillasyster eller dotter, jag älskar att vara med henne. Så eftersom jag kan träffa Pamela igen, så blir nog Aurelia det allra svåraste.
 
Men jag kan inte deppa för alltid. Det är sogligt hur det slutade, men jag ångrar inte att jag varit här. Tvärtom, det är just därför jag mår så himla dåligt, jag vill verkligen inte lämna detta. Men shit happens, life goes on. Jag får torka tårarna och blicka vidare mot vad jag ska göra härnäst. Jag vet verkligen inte om jag vill leta efter en ny värdfamilj att bo hos resten av året eller om jag vill göra något helt annat, hitta ett jobb i Sverige eller plugga på högskolan. Jag får försöka tänka på det positiva. Detta kanske leder mig till något ännu bättre. Och allt jag saknar i Sverige kommer tillbaka. För ett tag i alla fall. Det kommer bli bra i slutändan ändå.

Bråk med mina värdföräldrar

Hej. Sorry, tänkte uppdatera tidigare men så mycket hände. Jag var med min värdpappa och Aurelia på hennes talterapi och påväg hem började jag och min värdpappa bråka som fortsatte där hemma och slutade med att jag har ett flyg hem till Sverige bokat på lördag. Jag ska alltså inte stanna kvar längre. Jag har verkligen ingen aning om vad jag ska göra när jag kommer hem, men au pair blir det i alla fall inte...
 
Jag är lite arg men mestadels väldigt ledsen och träffade Pamela och fick prata en massa om det. Vi åt på en restaurang som heter Turkish Kitchen där vi delade på en rätt för två. Efteråt gick vi till Tesco och köpte glass och chokladdricka och sen har resten av kvällen spenderats med sms mellan mig och mina värdföräldrar och bokning av biljett hem. Detta hände så snabbt och jag orkar knappt prata om det. Jag vill bara sova nu, och försöka ha en bra sista dag här imorgon. Kram på er ♥

Min mini cheerleader



Min mini cheerleader

Oh my gaaad vilken huvudvärk jag får av hennes skrik. Men jag kan ju inte räkna med att hon alltid ska vara glad och gullig. Det är hon verkligen inte, haha! Spelet hon skulle spela på plattan funkade inte, skärmen blev bara svart. Förstod inte varför men försökte få henne att spela något annat spel istället, men nejnej. Det ville hon inte. Så nu är det lite kaos men hon blir väl lugn snart.

Åh vad söt hon är, mitt i att jag skriver det så kommer hon och lägger sig bredvid mig och kramar mig. När vi kramats en liten stund blir hon jätteglad och börjar leka igen. Jag borde nog leka med henne nu, inte sitta med mobilen, men hon är ganska bra på att underhålla sig själv. Det är skönt ibland, att jag bara kan sitta bredvid henne ibland och hon är nöjd. Så vi hörs senare! 😊

Cashews & äpplen



Första gången jag lyckades övertala Pamela till att ha nyttigare snacks till vår filmkväll. Vi åt jättegoda torkade äpple bitar och naturella cashewnötter. Jag var dock tvungen att gå hem innan filmen var slut eftersom jag är så satsns trött. Mina värdföräldrar har börjat bli oroliga över varför jag ständigt är så trött, jag med. Jag vet inte varför jag sover så mycket och har så lite energi, dag in och dag ut. Jag har aldrig varit såhär trött, såhär länge. I 1,5 månad har jag haft en extrem trötthet.

Och sen ligger jag och tänker "Vad f*n har jag kämpat så mycket för när jag bara går tillbaka till det?" Hela dagen har jag försökt hålla mig till väldigt kalorisnål mat och därför borde inte snacksen vid filmkvällen vara så farliga, de var dessutom nyttiga. Men jag har sjukt mycket ångest och känner mig jätteuppsvälld. Tankarna går fram och tillbaka om hur jag ska banta och långsamt börja svälta mig igen, långsamt låta Ana styra mig. Asså ****, jag vill inte. Jag HATAR det, men mitt i all ångesten är det bara Ana som hjälper. Men jag får inte lyssna. Jag har det jättebra nu, jag kan inte låta henne komma tillbaka.

Pretzels - NAM NAM

 

Irriterande föräldrar


Godmorgon. Äntligen har jag fått Aurelia att bli underhålld av något. Hon vill alltid spela spel eller kolla film på plattan när hon äter frukost, och idag var det inte laddad. Jag satte i laddaren men hon vägrar ha den i så hon skrek och kastade sig på golvet. Inga andra leksaker funkade, inte min mobil, inte TV:n och inte min laptop förrän jag satte på Peppa Pig. Det är bara en liten sladd men hon vägrar ha laddaren i.

Min värdpappa irriterar mig rätt mycket ibland. Han har sagt en del ganska elaka saker som han egentligen inte menar, men jag tar verkligen illa upp. Jag vill inte bråka med någon av mina värdföräldrar men hur mycket kan jag låta dom köra över mig? Nu får ni kanske helt fel uppfattning - dom är jättetrevliga och jag trivs jättebra här. Men ibland tycker jag att dom har lite elak attityd. Men mestadels är jag verkligen jättenöjd med min värdfamilj! ^^

Rock at the castle



Träffade nyss Lara, som jag berättade i förra inlägget. Det är så himlans varmt ute så vi gick till Bebo för en kall dricka. Provade en av deras smoothies med jordgubbssmak, den var väldigt god. Fast deras vanilj shake jag provade med Pamela var ännu bättre. Vi satt i solen och pratade länge, länge tills vi blev hungriga igen och gick till Café Nero precis bredvid eftersom Bebo hade stängt, och köpte en till dricka och något att äta. Efter våra två café besök gick vi bort till slottet där en konsert hölls. Men det var ganska crappy musik och mycket folk så vi stannade inte särskilt länge. Nu är jag hemma, och hungrig igen... Haha, bra matsmältning eller?

Puss på er :*

Home alone

Gud vad skönt det är att ha huset för sig själv. Vet inte hur länge till, men sen lunch idag har bara jag varit hemma. Hela min värdfamilj är iväg på olika saker. Jag var dock ute och hade en picnik lunch med Hana & Lara, annars har jag stannat hemma hela dagen. Men det berodde mest på att jag var väldigt nere, och har sovit nästan hela eftermiddagen. Det funkar ibland, att sova bort det. Men ibland inte. Idag funkade det inte utan jag blev bara ännu segare av att ha sovit bort halva dagen och hade världens sötsug så jag drog mig bort till the co-op för att köpa ett choklad och några pretzels. Men när jag väl var hemma försvann suget och istället började jag träna med min kettlebell och åt en questbar. Jag orkade inte byta om till träningskläder utan bara körde direkt.
 
Man "ska" se ut si och så. Jag har försökt träna två gånger tidigare idag men blev bara jättesur och irriterad - för att det var tvång. Jag tränade för att jag kände mig tvingad att göra det. Jag kan absolut tvinga mig till att träna, men jag hatar det. Jag har gjort det hundratusentals gånger och mina "träningar" tidigare idag höll i kanske två minuter innan jag blev sur, och la mig ner för att sova bort tiden istället. Nu på kvällen tänkte jag bara köra lite kort med min kettlebell eftersom jag kände för det, men jag fortsatte så länge jag kände för det. För att jag VILLE, jag tyckte om känslan. Träning handlar så mycket om utseende nuförtiden när det egentligen borde vara hur man mår inombords som spelar roll. Det gör jag inte när jag tvångstränar. Nu mår jag bra inombords, och borde kanske äta lite av mitt choklad.

Tryout i London

Asså jag är ju inte världens vigaste men det där är så högt jag kan få benet just nu, och kom på för nån vecka sen att jag måste öva, öva, öva inför cheer tryouten i London nästa helg! Jag är sämst på gymnastik och har helt tappat vigheten jag hade från konståkningen för flera år sen. Jag saknar nämligen cheerleading alldeles för mycket för att ha ett uppehål från det i ett helt år så jag ska försöka komma med i ett lag i en klubb i London. Vilken nivå det är på spelar egentligen ingen roll, jag vill bara få fortsätta med sporten. Jag tävlade i ett level 2 lag förra året men oavsett om jag råkar hamna i level 1, stannar i level 2 eller av nån konstig anledning kommer i level 3 så får jag ändå fortsätta. Jag vet att dem har stunt grupper där också som jag himla gärna hade tävlat i, dock vill jag egentligen lära mig mycket mer gymnastik än jag kan nu och det lär jag inte göra i ett senior open team. Synd att jag inte är bättre och har chans till deras level 4 lag som är co-ed! Tycker det verkar så himla kul att vara i ett lag med killar, snygga killar förhoppningsvis.
 
Hemma har jag övat gymnastik i vardagsrummet och landat på kuddar, och ikväll på min kvällspromenad klarade jag handstående och... en halv mjukis framåt! Hahaha... Som sagt, jag är inte särskilt bra på gymnastik. MEN, mjukis har jag inte ens varit i närheten av och jag lyckades komma över och få ner fötterna på marken, men sen kunde jag inte resa mig upp därifrån. Det lär ta lite till tid, men jag blev så himla glad att jag inte bröt nacken denna gången i alla fall utan faktiskt landade som jag skulle. Då blev jag helt taggad och ville köra bakåt också men vågade inte när jag är helt ensam, det är ju ganska riskabelt egentligen om man inte är duktig på det. Aja, nu är jag tillbaka igen och ska lägga mig i sängen och sova. Ni får ha det så bra, puss & kram ♥

Talterapi




Min lilla sötnöt sov extra länge idag, så skönt. Till nio, vanligtvis är hon uppe vid sju eller åtta. Sen lekte jag hela förmiddagen med att leka spöke och kasta kuddar som hon aldrig tröttnade på, men det gjorde jag. Jag var helt slut efter ett tag men hon skulle tvunget fortsätta, fast så är ju barn. Så mycket energi. Idag jobbade jag bara till ungefär tolv och på eftermiddagen har jag följt med till hennes talterapi. Hon är 2,5 år men kan inte riktigt prata. Troligtvis beror det på hennes hörproblem men hon måste få lite hjälp att lära sig prata, och hon var jätteduktig! Hon följde instruktionerna jättebra och sa "buggle" till "bubble", "åååå" till "ball" och lärde sig att turas om med en leksak. Jag ska köra lite olika övningar här hemma med henne. Tänk hur mycket hon kommer kunna säga i slutet av året!

Kettlebell

Nu blev det nästan dubbel träning efter lekparken. Jag gick upp vid sju imorse och hade tur med Aurelia gärn stannade i sängen till åtta så jag hann träna. Hade inte planerat det utan blev bara på ett väldigt träningshumör så fort jag vaknade. Jag körde olika övningar med min kettlebell som jag beställt hem så att jag kan träna mer hemma, gymmet här är jättedyrt... Sen åt jag bananpannkakor med frysta hallon till frukost. Asså gud, jag kan verkligen inte få bananpannkakor att se bra ut. Det smakar jättegott men det blir bara en massa klumpar, inte direkt någon pannkaka.
 
Senare på morgonen har jag varit i lekparken med Aurelia och lekt ganska mycket själv. Jag klättrade upp och ner för klätterställningen och tävlade med henne, sen hade vi springtävling hem. Trots det känner jag mig inte alls särskilt trött, jag har en massa energi idag. Så härligt. Vi hörs senare, puss :*

Mikro popcorn



Hade ännu en av min & Pamelas älskade filmkvällar ikväll där vi körde på popcorn och Twix som snacks. Lite mango dessutom, så lite nyttiga var vi ändå. Vi köpte mikropopcorn och efteråt kom Pamela på att hon inte vet hur man använder mikron så då kanske vi inte kan äta dom. Va?? Hahaha, hon har aldrig använt en mikrovågsugn! Hon tyckte jag hade en poppa-popcorn-talang som poppade dom nästan perfekt. Klart jag har talang för det! Lol... Nu måste jag sova för att orka med min sötnos imorgon, godnatt!

Lunch @ Bebo Café




Alexandra Festival




Vid 10 imorse träffade jag Hertford-gänget utanför Bebo Café för att ha en brunch ihop. Kallar dem Hertford-gänget för vi alla bor i Hertford. Det var jättegott men jag blev väldigt mätt, fast så ska det ju vara. Efter det tog vi tåget in till London för att gå på Alexandra Festival där vi också träffade Petra och Olga. Helt ärligt så var inte festivalen något speciellt alls, men jag hade ändå trevligt ihop med mina vänner. Nu ligger jag på en bänk i parken vid Hartham och en hund sprang upp och sniffade på mig, hm, betyder det att jag luktar gott eller äckligt? Jag ligger här eftersom jag inte tycker om att vara i samma lilla utrymme dag in och dag ut. Jag vill inte bara sitta i huset så då sitter jag ute, måste ha lite omväxling. Önskar att deras hus vore lite större, det är pyttelitet.

Tidigare inlägg
RSS 2.0