Cheerleading RM/SM 2016 - Junior level 2

GC Troops Archers
 Klicka på bilderna för att göra dem större ↑
 
Musketeers Funky Cheer Junior Bullets
 Klicka på bilderna för att göra dem större ↑
 
Arctic Cheer Avalanches Spartans
Klicka på bilderna för att göra dem större ↑
 
 Power Cheer & Dance Cougars
Klicka på bilderna för att göra dem större ↑
 
Dynamite Cheerleading Destroyers
 
 
Västerås Rodeers Cheer Gravity
Klicka på bilderna för att göra dem större ↑
 
Cheer Force Allstars Fury
Klicka på bilderna för att göra dem större ↑
 
Cheer Infinity Athletics Desire
MIN FÖRENING!!
Klicka på bilderna för att göra dem större ↑
 
Kristianstad Starlight Cheer White Stars
Klicka på bilderna för att göra dem större ↑ 

Introducing plutten

Vi får se hur lång tid detta inlägget tar att skriva, han tycker nämligen om att trampa på tangenterna. Men den lilla sötnosen ni ser ovan är from here and now min katt!!! Inte enbart min, det är min systers också. Vi hämtade honom igårkväll men jag hade fullt upp med att introducera honom till sitt nya hem och få honom att känna sig bekväm så det blev inget inlägg. Namnet är inte helt spikat än, så kallar honom lite olika. Plutten, Mini, Tingeling, Tintin, Pussel etc. Han har fått en egen instagram som just NU heter @tintinthecatt , men i och med att han byter namn här och där så får jag se vad det slutar med. Säger till när namnet är helt spikat. Men gå in och följ @tintinthecatt !!
 
Rolig fakta, han kan inte gå i trappan för han är för liten. Han klättrar upp på en på benet. Och han är ungefär lika stor som min mobil, en iPhone 6!
 
Plutten hälsar: VA         NLD

American football game

Enough with the bildbomb. Har en massa fler bilder men det får komma senare. Ikväll uppträdde min förening på Malmö Griffins match i amerikansk fotboll. I pausen körde vi ett litet cheerleading program och hejade på bredvid planen annars. Hade inte känt mig i behov av att fota så himla mycket om det inte vore för att vi har nya superfina dräkter, så var lite tvungen. Vi hörs imorgon i alla fall, hejdå ♥

Nytt jobb!

Kan man göra något annat än att bara ÄLSKA dessa dräkter??? ↑ Dem hade vi på oss första gången idag (bortsett från då man provar storlekar). Vi hade genrep inför imorgonkväll då mitt + ett par andra lag ska uppträda på en amerikansk fotbollsmatch. Tagga!! Vi alla har en minut var per lag och tråkigt nog så är en del två personer borta från uppvisningen imorgon vilket gör så att vi på kanten i pyrren får sitta i axelsitt istället för en prep. Men det är en detalj, det kommer vara så himla kul!
 
Sedan har jag en till rolig nyhet... Idag fick jag ett jobb!! Jag börjar nästa vecka på tisdag. Jag ska jobba fem minuter hemifrån (så nice) på ett psyikatri boende för äldre personer med t.ex. schizofreni, alkoholproblem, OCD osv. Jag är ju sjukt intresserad av psykologi och vill läsa dessa ämnen på högskolan til hösten, därför är det en himla bra chans för mig att få prova på ett sånt här jobb innan jag till 100% utbildar mig och lägger hela livet på just detta. Vanligtvis behöver man både utbildning och erfarenhet för ett jobb som detta, så att jag lyckades få det utan någonting är jag jätteglad över! Jag hoppas att det blir lika roligt och lärorikt som jag förväntar mig.

Våldtäckter

Jag läste nyss ännu ett inlägg på Facebook om en kille som hade märkt att en tjej framför honom trodde att han var en våldtäcktsman. Nu känner jag att jag vill berätta lite vad jag tycker eftersom senast idag hände en liknande situation, och omedvetet så går jag på vakt så fort jag lämnar mitt hus.

Detta var ingen kille som klagade på att det är synd om honom som blir dömd direkt, han påstod tvärtom, att det är synd om tjejer som ständigt går med rädslan över att bli våldtagna. Det är sant, det är ju synd om alla tjejer i den punkten. Men det är också synd om alla jättetrevliga killar med vett i huvudet och någon slags självkontroll blir dömda direkt. De allra flesta skulle ju aldrig få för sig att våldta en annan person.

Idag när jag var ute och gick fick jag efter ett tag syn på två män i 25-30 års ålderns gåendes en bit bakom mig. Jag började direkt gå snabbare och försökte snegla bakåt då och då lite diskret men tror dom såg det ganska tydligt. När dem sedan där vägen skildes tog samma väg som mig blev jag nästan lite arg. Jag vill ha en pepparspray med mig överallt. Tyvärr hade jag inte ens en ficka eftersom jag hade mina träningstights utan fickor och ett linne, plus mobilen i handen och hörlurar i öronen. När jag en kort stund senare svängt av igen och tittade bakåt såg jag dem inte. En stund senare kollade jag igen, och igen, och igen. Dem var inte kvar, inget hände, jag blev inte våldtagen.

När jag tänker på det här är det så himla fördomsfullt. Dem brydde sig säkert inte ett dugg om mig men blev kanske kränkta av att dem än en gång misstogs för att vara våldtäcksmän. Förlåt.

Jag har som tur är inte råkat ut för något så hemskt som en våldtäckt, men jag har fler gånger än jag kan minnas haft män som följer efter mig hem från tåget, som vill ta med mig hit och dit, som vill veta mitt namn och adress, som vill ta mig till en ensam plats. Allt detta skrämmer mig. Trots att jag aldrig råkat ut för en våldtäckt är jag livrädd för det bara för att vi har så dumma lagar. Att personer som faktiskt blir våldtagna plötsligt förvandlas till gärningsmannen istället för offret för att dem "hade en halv millimeters urringning och blir en man kåt så blir han". Även om jag inte tänker på det ständigt så reagerar jag varje gång en man/kille tittar på mig längre än en halv sekund. Jag vågar heller inte ha magtröja på mig utan en jacka ovanför oavsett hur varmt det är, hur snygg tröjan är och hur bra jag trivs i den. Folk stirrar sönder sig på min mage.

Det är tråkigt att det ska vara så. Att det blir ett vardagligt beteende för mig precis som för många andra att alltid hålla avstånd till män, aldrig gå ensamma och alltid vara rädda. Jag längtar till den dagen då våldtäcksmän får det straff dem förtjänar, och offret den hjälp och stöd hen behöver. Om jag ens kommer uppleva den dagen...

Ny dräkt


På dagens träning fick vi nya dräkter. Egentligen är dem inte nya, men för oss är dom, eftersom vi har haft ett par andra mycket fulare dräkter tidigare. Men laget som brukade ha dessa dräkter på bilden ovan fick nya, och då menar jag helnya inte "ärvda" av ett annat lag. Hur fina?? Jag älskar denna dräkt.

Vi har en uppvisning på fredag så det fick bli träning onsdag & torsdag, uppvisning fredag, träning lördag. Och på tisdag, om sex ynka dagar är tryouten som jag är så nervös inför. Jag vill verkligen upp en level. På kvällens träning körde vi fullouts och lite förberedande inför på fredag. Nu behöver jag hemma och sova, men vad jag behöver ännu mer är en katt.

Puss o kram till alla fina människor.

Cheerleading music video - One dance

 

Tryout träning

Äntligen har jag träffat Julia igen efter så lång tid som vi inte gått i samma lag, vi gick tillsammans i Super Novas förra året. Vi övade tryout saker inför de kommande tryoutsen som jag är meganervös inför. Jag vill så himla gärna komma in i ett högre lag men tänk så tycker ingen coach att jag är bra nog? Åh, jag hatar denna jobbiga känslan.
 
Vi övade i alla fall lite allt möjligt. Hopp, stunt och gymnastik. Jag kommer klippa ihop en video av allt vi gjorde idag, det var sååå kul!

Svar på kommentar

Fina bilder! Har du fotat andra klasser oxå? :)
Tack så mycket! Ja, jag har fotat alla klasser förutom cheerdans. Det tar tid att redigera dem då en del är mörka, suddiga eller annat. Men jag har fotat minior level 2 - senior level 6 som kommer komma upp efter hand att jag har tid. :)

23:34

watch, flowers, and gold-bild
weheartit.com
 
Jag satt nyss och tänkte på hur allt vore om man kunde få se på en film varje gång man lär känna en ny människa ifall man träffats förut. Alltså, jag tänker på dem personer jag känner idag som jag bor i närheten av. Eller dom jag inte bor i närheten av också, absolut, vägarna kan ha korsats ändå men år, eller en vecka senare kan man lära känna varann. Jag kan säkert ha pratat med mina närmsta vänner år innan jag lärde känna dom, gått in i en framtida lärare, pratat i telefon (som telefonsäljare) med min framtida man osv. Det är det jag menar. "Världen är liten", som folk säger. För tänk om kvinnan som frågade mig på ICA om jag visste var Felix färdigrätter fanns är min framtida kollega och bästavän, eller den lilla flickan på Espresso House blir min granne som jag sitter barnvakt åt och blir rik på? Det skulle vara jättekul att få se en film där olika klipp visas på när man mötts tidigare, eller bara gått förbi varandra.
 
Konstiga tankar? Ja, men så är det. I'm weird.

Feelhome rabattkod

Två favoriter från feelhome.se 
 
Jag tycker ju om djur väldigt mycket, så självklart blir mina favoriter canvastavlor med söta och vackra. Hundet vet jag dock inte om jag hade kunnat ha på väggen utan att vilja rycka ut den och kela med den, helt urgullig.
 
Som en rolig överraskning till mina fantastiska läsare så har jag en rabattkod för er som är intresserade av dessa fina canvastavlor från feelhome.se . Rabattkoden är "feelhome20%" och gäller på alla tavlorna, underbart ellerhur? En canvastavla är ju en fantastisk present till någons födelsedag, eller varför inte till en student nu när studenttider närmar sig? Jag rekommenderar er i alla fall att ta en titt på deras sida och se vad dem har att erbjuda, med rabattkoden får ni dessutom dem till ett mycket bättre pris.
 
Kolla även gärna deras instagram @feelhome.se

Cheerleading RM/SM 2016 - Minior level 2

Dynamite Cheerleading Daisies
 
Klicka på bilderna för att göra dem större ↑
 
Fierce Athletics Shooting Novas
 Klicka på bilderna för att göra dem större ↑
 
Cheer Infinity Athletics Adore
MIN FÖRENING!!
 Klicka på bilderna för att göra dem större ↑
 
 SOL-flickornas GF Stars
 
 Klicka på bilderna för att göra dem större ↑
 
Twisters Cheer Elite
 
  Klicka på bilderna för att göra dem större ↑
 
Skellefteå Cheerleading Seastars
 Klicka på bilderna för att göra dem större ↑
 
Cheer Legacy Bluejays
 Klicka på bilderna för att göra dem större ↑
 
Power Cheer & Dance Cats
 Klicka på bilderna för att göra dem större ↑
 
 Eastcoast Cheerleaders Mint
 Klicka på bilderna för att göra dem större ↑
 
Malmö Allstar Cheer Giants
Klicka på bilderna för att göra dem större ↑

Cheerleading RM/SM 2016 dag två

Hej svejs. Dag två på cheerleading RM/SM 2016 avklarat. Jag har nu ännu fler foton och dem kommer som sagt komma upp efter hand. Min förening, Cheer Infinity Athletics, är så SJUKT BRA! Dessa placeringar fick min förening i helgens cheerleading SM:
 
Adore, minior level 2 - 5:a
Desire, junior level 2 - SILVER
Bliss, junior level 3 - 4:a
Invincible, senior level 3 - SILVER
Envy, senior level 5 - GULD
 
Ser ni hur bra?? Sjukt bra placeringar och jag är så himla stolt över att vara en del av denna förening. Nästa år hoppas jag att jag står på mattan på SM... Vi håller tummarna.

Cheerleading RM/SM 2016 dag ett

Hejsan. Idag har jag varit på cheerleading RM/SM dag ett, som hålls i Malmö detta året. Nästa år är det i Luleå och då hoppas jag på att jag är en av dem tävlande. Men i år är jag publik och gick dit med Hanna, som jag även ska dit med imorgon. Jag har fotat massor och det verkar vara hyfsat bra bilder så ni kan vänta er MÅNGA inlägg i framtiden med bilder ifrån RM/SM!
 
Imorgon fortsätter det, med högre levlar och fler infinity lag att heja på. Jag längtar så mycket. Som ni ser på bilden ovan så tog Dermot Clemenger en selfie med mig och några andra som han la ut på sin instagram, haha! Dermot var speakern som presenterade lagen och pratade i pauserna, han ska vara speaker även imorgon. I pauserna kom han dessutom fram till mig TVÅ gånger med mikrofonen och frågade vilken förening jag var från, haha .
 
Men vi hörs imorgon, och definitivt i framtida bildbombsinlägg från dessa dagarna. Puss ♥

En stor saknad

Om ni tänker på att jag ser sjukligt smal ut på bilden så va den tagen mitt under anorexin, när jag vägde som minst. Ca 1½ år gammal bild.
 
Jag drömde om min lilla Tuss inatt. Det var så himla sorgligt att vakna upp och inse att det bara var en dröm. Jag kollar fortfarande överallt efter honom och väntar mig honom bakom vaje hörn. För varje rum jag går in i blir det en besvikelse då jag ser att han inte är där, och påminns om varför han inte är där. Jag hör fortfarande hans jamande i huvudet, jag vill ha tillbaka honom. :( ♥

Stretching progress

SCALE
 
SCORPION
 
BRYGGA
 
BRYGGA med ben upp???
 
HEELSTRETCH
 
SPAGAT
 
SPAGAT & luta sig bakåt???
 
FRONT - Pointar inte tårna
 
PIKE - Pointar fortfarande inte tårna
 
TOE TOUCH - Mitt ansikte hahhaha

Foton från våruppvisningen












Foton tagna av Ebbas kompis. :) 

Infinity's våruppvisning 2016








Jag VET att jag lägger mig jättemycket bakåt i bilden ovan, gjorde en ball out basket men det var ett år sedan jag gjorde en sist... So I'm happy.

Okej, jag hade tänkt blogga när jag kommer hem, vilket skulle vara för en timme sen. Vi får se hur mycket mer försenade vi blir. Jag sitter just nu på tåget precis utanför stationen. Det har hänt två olyckor på min 40 min tågresa hem där polis och ambulans varit inblandat. Allvarligt? Hur kan så många olyckor, kanske dödsfall ske så nära inpå.

Men för att fokusera på lite gladare saker, så går vi vidare till inläggets original innehåll! Som jag berättade tidigare så var det RM/SM genrep, våruppvisning, och Summer Finals genrep på samma gång ikväll. Världens pinsammaste sak hände. Jag är scarred for life, asså seriöst. Vi körde två gånger, och första gången i pyrren hände det pinsammaste ever. Jag trillade i en double base, i en f*ing DOUBLE BASE. Jag kände att baserna var ojämna och väldigt ostadiga, om det var pga MIG eller dem vet jag inte. Men spelar roll, det föll och det var seriöst så jäkla pinsamt. Det är såklart aldrig kul att falla men för er som inte förstår så är double base (också kallat prep) det enklaste, med grundläggande stuntet man kan göra. Bortsett från typ thigh stand kanske. Om det hade varit i ett svårare stunt så är det inte kul, men okej. Detta är inte okej asså shit...

Okay let's take our mind off of that. Annars gick allting bra och var jättekul. Medan några andra lag körde tog jag och ett par andra stunt bilder och videor som ni kan se lite av ovan. Nu är som sagt tåget en timme försenat och jag vill hem. Men har det hänt en olycka vill jag ge lite kärlek till den/dem stackars människorna och det är min försening ingenting jämfört med vad som hänt den/dem... :(


Äntligen träning igen

ÄNTLIGEN kände jag för att träna igen. Jag har varit så nere och seg sedan min katt dog. "Life goes on", men vet ni vad? Det är nog den sorgligaste delen. Just att "life goes on". Att livet fortsätter utan honom, det är hemskt. Men det måste ju fortsätta, livet måste go on.
 
Ikväll har min förening våruppvisning/RM&SM genrep/Summer Finals genrep. Annars är jag hemma och måste nu ta tag i pluggandet för mitt körkort kommer inte komma till mig utan ansträngning. Men idag kom jag i alla fall äntligen igång med någon fysisk aktivitet igen efter att bara velat sitta stilla hela dagarna och gråta. Jag har ju varit på cheer träningar, visst, men där har jag ju inte själv valt att jag vill träna. Jag gick efter mitt lilla träningspass ut och fotade nya s.k. "progressbilder". Finally! Nu börjar min scorp väl ändå likna något? Och min heelstretch är inte bra, men jag kan i alla fall dra en utan att trilla.

Tuss's grav

Hej fina bloggläsare. ♥
 
Ikväll var jag vid minneslunden där Tuss ska finnas och gjorde i ordning en grav åt honom. Det har börjat kännas lite annorlunda. Han är borta, jag väntar mig inte honom bakom varje hörn men nästan. Det känns dock som när jag t.ex. varit iväg ett tag, nån vecka, och sedan träffat honom igen. Klart att han finns kvar, han kommer snart tillbaka. Eller? Jag har försökt gosa med min andra katt men hon är betydligt mindre kelig, och oavsett så är det inte samma sak. Hon gillar inte samma sorts gos som Tuss gjorde, det är Tuss jag vill ha. Jag älskar min andra katt som fortfarande är kvar i livet också, massor. Men det är ändå inte samma. Det är världens finaste lilla bulle som jag brukade kalla honom. Han var som en liten bulle. Ingen kan ersätta honom. Andra katter kan trösta, men inte ersätta.
 
Jag tror däremot att varje litet ljud jag hör är Tuss som går nånstans, varje barn som skriker utanför fönstret är hans jamande, varje svart sak i ögonvrån är Tuss som ligger där och sover. Så som det brukar vara, så som det alltid är, så som det alltid ska vara. Som jag brukar säga, så finns han egentligen alltid med mig, i mitt hjärta. Därifrån försvinner han aldrig.

Hur svensk är du tag

Den här videon spelade jag in i tisdags innan jag for iväg med Amanda, men jag har inte orkat ta tag i att redigera den. Ni kan nog gissa varför. Annars ser ni i videon varför jag inte redigerat den än.

Ångest & träning


Hejhej. Jag har sån j*a ångest och vet inte vad jag ska göra. Ingenting känns bra. Dessutom saknar jag min katt något enormt, här finns ingen pälsboll att gosa med som tröstar mig.

Jag har iallafall tänkt försöka take my mind off of it med att prata om träningen. Jag hade dålig aptit och åt pyttelite innan träningen, så på uppvärmningen blev jag alldeles yr och kände mig nästan svimfärdig. Sedan körde vi program genom hela träningen. Vi finslipade allt och körde sedan fullouts. Det var en väldigt rolig träning. Jag längtar till Summer Finals.

Makeover by Marielle




Hej bloggsen boggsen.

Jag var hos min kurator imorse som jag nyss börjat gå till, är osäker på om jag verkligen vill fortsätta hos just henne men vi får se. Det är ju så svårt att få tag på hjälp när man behöver, det tog tre månader att få en kontakt för mig. Jag känner bara inget riktigt förtroende för henne, och det känns inte helt bekvämt.

Men bort från det nu. Jag var hos Marielle idag och fick håret fixat. Headline i Lund, superbra, gå dit. Som ni vet så är mitt hår hemskt fult och förstört och jag måste ta hand om det mer. Mitt hår var dock fettigt på "före" bilderna så det brukar se lite bättre ut än vad det gör ovan, men det är ändå inte särskilt fint. Så Marielle gjorde folieslingor i håret till en mycket finare, kallare, naturligare färg än den tidigare gula. Hon klippte lite också men färgen är ju the big thing, och jag är så nöjd! Jag tycker om det jättemegamycket!

Tänk vilken skillnad hår kan göra. Jag ska verkligen ta hand om mitt hår mer nu så att det fortsätter vara fint.

Följ @mariellesbeauty på instagram för en massa fantastiskt fina makeovers 😍

Jag vill ha dig här igen




Svar på kommentar

Hejhej. C?
 
Så denna kommentaren fick jag och jag blir både arg och måste skratta åt den. Jag skrattar åt att du inte kan stå för vem du är, och skriver du dessutom på engelska men har läst min långa text på svenska så undrar jag varför du inte skriver på svenska? Denna kommentaren är väldigt oförskämd och jag är glad att jag inte har sjunkit så lågt att jag skulle kunna skriva något sådant.
 
Sedan blir jag arg för att detta är min blogg. I min blogg skriver jag vad jag vill, och en STOR händelse just nu är min katts död. Mitt problem är att min katt är död, ditt problem är att du stör dig på mig. Jag skrev även att folk som inte förstår min sorg kan jag inte göra något åt, det är deras problem att dem inte förstår. Synd, men så är det. Det är ju tråkigt för dig att du önskar mig död bredvid min katt, själv önskar jag att du får gå i riktigt bra terapi för att lösa dina problem. Du kan ju inte må bra.
 
Att folk inte förstår hur jag kan sörja min katt så mycket som jag gör förstår jag ändå. Jag vet att folk anser det "bara vara en liten katt", men däremot kan man respektera mig och mina känslor även om man inte förstår. Det är ju faktiskt synd om denna "C" som känner sig i behov av att öppet uttrycka sina problem med min sorg och tror att jag kommer ändra mig. Det ä såhär - det är min blogg, min instagram, min snapchat, min You Tube, min facebook etc.Om jag vill spamma alla mina sociala medier med sorgen över min katt's död så gör jag det. Om du inte bryr dig, då kan du antingen avfölja och ta bort mig överallt om du följer mig på något mer ställe. Eller så bara scrollar du förbi mina inlägg och vips är ett av dina problem borta!
 
Jag kommer inte ändra mig. Min katt är död och han förtjänar allt det bästa, all uppmärksamhet över att denna vackra själ inte längre finns med oss.
 
Det finns hjälp att få C, kurator, psykolog eller liknande, du behöver det.

Tuss 9/5 2005 - 10/5 2016

Foton tagna nån timme innan veterinärbesöket, båda helt ovetande om kvällens slut.
 
Hej.
 
Nu ska jag berätta en helt ofattbar sak. En sjukt hemsk sak, som jag inte vill inse, men måste. Min katt är död.
 
För mig är detta jättestort. Jag vet att många förstår mig, det finns många som själv har haft husdjur dem älskat något enormt och sedan förlorat, men det finns också många som inte förstår. Förstår ni inte, så får det vara så. Men ni kan ändå respektera att detta är något riktigt tufft för mig att gå igenom.
 
Min andra katt Tuffis, födde kattungar år 2005 där Tuss var en av dem. Han är den enda av de fem kattungar vi behållit sedan födseln. Jag har haft 8 andra katter i mitt liv förutom Tuss, men han är den som kommit mig närmast och betytt som mest för mig. Jag har haft honom i 11 år. Han är en innekatt som älskar att gosa och äta. Vi myser med varandra minst fem gånger per dag, speciellt nu när jag är hemma mycket om dagarna. Vi leker och har roligt ihop. Jag behöver inte göra någonting för att visa hur jag mår, behöver inte gråta eller se ledsen ut. Han vet alltid när jag mår dåligt och kommer alltid direkt till mig och tröstar mig.
 
Han är väldigt speciell, på många sätt, och jag älskar det. Han kan vara gullig och le mot mig samtidigt som han jamar lite sött, eller så kan han få världens spel och ha gigantiska stirrande ögon, springa runt och attackera luften (hallucinerar?? Haha) och jama som om han vore från mars. "Marskatten" är ett av hans många smeknamn.
 
Han väcker mig nästan varje morgon för att få ligga bredvid (eller på) mig i sängen och mysa, dregla och spinna. Han är ett riktigt dregelmonster. Han klöser alltid med sin tass när han är glad, lite mjukt mot t.ex. min arm men det gör ändå ont så måste alltid lägga något emellan. Han pälsar av sig något enormt. "Pälsboll" är ett till namn han har fått. När jag ligger kvar i sängen länge om morgonarna kan han komma till mig i omgångar och gosa, ner och äta, upp och gosa igen. Om och om igen i ett par timmar tills jag går upp. Jag älskar det.
 
Han gillar rabatter men håller sig mest i skuggan när han är utomhus. Utomhus är han dock sällan, bara korta stunder. När han är ute är han oftast fortfarande den lugna lilla katten som bara chillar i värmen. Nån gång har han dragit in en mus, och lämnat ett par fåglar utanför dörren. Men han är en katt, han är som han ska vara. Konstigt nog är han inte tjock alls trots sin lata livsstil och kärlek till mat. Kan bero på vilken finsmakare han är. Fisk är hans favorit. Billiga företag men ihop slaffsade köttbitar i lite sås går aldrig ner, men gourmet maten slinker ner direkt. Och räkor, han största favorit, räkor.
 
Jag har haft så många bra stunder med honom. Så många glada, så många ledsna. Men allt detta har byggt upp ett riktigt starkt band mellan mig och min älskade Tuss. Av någon läskig anledning, så har jag de senaste månaderna tänkt en hel del på hans död. Hur mycket jag kommer sakna honom, och att jag verkligen måste ta vara på vartenda lilla stund jag har med honom, för jag vet inte när han försvinner. Vad kan det bero på? Hur kunde jag undermedvetet börja "förbereda" mig på hans död genom att tänka att jag måste vara med honom mycket innan jag förlorar honom, hur kunde jag göra det? Nu i efterhand är det ganska läskigt att jag aldrig tänkt mycket på hans död, men den sista tiden innan han dog tänkte jag mycket på det. Jag vet inte om ni märker det, men jag skriver om honom i presens. Att han ÄR en innekatt osv, för jag har fortfarande inte smält att han inte finns kvar. Att han VAR en innekatt, den meningen stämmer inte i mitt huvud. Den finns inte.
 
Nu kan ni tro att detta var något väntat, nej, inte ett dugg. Detta var extremt oväntat och kom som en chock. Iförrigårkväll påstod papppa att han haltade, vilket vi såg att han gjorde. Kvällen därpå hade vi en tid hos veterinären. Men under dagen, igår, hade han bara blivit sämre. I slutet på dagen kunde han inte längre gå. Han kunde inte använda sina bakben alls, han hasade sig fram men sina framben och såg ut att ha det riktigt kämpigt. Hans energi var helt borta. Han gick aldrig till matskålen vilket jag tänkte berodde på att han inte kunde ta sig dit, så varje gång jag gick till honom med en skål mat tryckte han i sig allting direkt. Men annorlunda. Han satte sig inte upp och gjorde som han brukar, han klarade inte av att resa sig så att han låg kvar och försökte sträcka in ansikten över matskålen.
 
Nu i efterhand, när jag vet vad som hänt, så önskar jag att jag aldrig aldrig aldrig någonsin hade åkt iväg den dagen och lämnat honom ensam i flera timmar. Jag hade jättetrevligt med Amanda, absolut. Men hade jag vetat att det var hans sista dag i livet hade jag aldrig åkt iväg. Jag hade knappt gått på toa och lämnat honom i några sekunder. Han låg utomhus i rabatten, så innan jag åkte lyfte jag in honom på soffan och satte fram en skål med kyckling i blötfoder. Jag vet att jag sa till Amanda ett par gånger under dagen att han hade sett så ledsen ut, han gjorde verkligen det. Han bara låg där på soffan och såg så hjälplös ut. "Du ska få hjälp Tuss, vi ska till veterinären ikväll, det är lungt". Lungt, det var det inte...
 
Tidigare har han haft problem med sin höft vilket var troligt att han hade igen. Men SÅ mycket problem har han aldrig haft. Jag såg ju att han inte ens kunde stå upp längre. När veterinären upptäckte vad som var fel sa han upprepade gånger "Det här är mycket allvarligt...". Tuss hade blivit förlamad i ryggen, vilket gjorde att han inte kommer kunna använda någonting nedanför. T.ex. sina bakben, svansen, kissa och bajsa osv, vilket gör att han är helt okapabel till att fortsätta leva. Det fanns inget vi kunde göra åt det. Ingen medicin, ingen behandling, ingen operation. Det FANNS en dyr operation på djursjukhus, men skadan var så dålig att där var en minimal chans att det skulle göra någon skillnad. Dessutom kunde han hinna dö innan vi ens fått en tid till operation. Den här veterinären har vi gått till i många år och jag vet att han är jätteduktig, han tar alltid rätt beslut. När han plötsligt sa "Det bästa ni kan göra är att ta bort honom", sa jag bara nej direkt. Skrattade lite nervöst för han måste ju skämta. Nej?! Han ska leva så länge det går. I många år till.
 
Min mamma försökte få tag på min syster medan jag fortsatte neka vad han sa och sa att jag gör vad som helst för att behålla honom. Långsamt insåg jag att jag aldrig kommer vinna i detta och att veterinären hade rätt. Det vore rent av egoistiskt av mig att låta Tuss leva i ens en dag till i denna smärta. Jag tog ut honom ur buren, satte mig i ett hörn och grät med honom i famnen. Tuss, min älskade Tuss.
 
Emellanåt tog veterinären en annan patient och jag satt ute med Tuss och pratade med honom.Tårarna rann som aldrig förr och jag kände mig nästan panikslagen över att behöva snabbt komma på vad jag ska göra får att komma ur denna situation och rädda livet på Tuss. Men det vore, som sagt, egoistiskt av mig att låta honom lida ännu mer. För hans eget bästa, skulle han få en snabb och icke plågsam död på några sekunder hos veterinären. Av allt Tuss har gett mig i alla dessa år, så kan jag väl låta bli att ge honom en långsam, plågsam död, vilket han annars hade fått.
 
När vi skulle in igen, och det var dags, tog jag så långt tid på mig som jag kunde. Det var dags att ta slut på hans lidande, genom att överföra lidandet till mig. Så mycket som jag älskar honom så gör jag vad som helst för att han ska må bra, och all den smärta jag känner nu är för honom. Veterinären gav honom lugnande, jag satte mig mittemot honom och såg honom i ögonen. Jag vet inte hur många gånger jag sa "Jag älskar dig" men det känns inte som jag sagt det tillräckligt. Sedan kom veterinären igen, men den sista sprutan. Sprutan som skulle ta slut på denna underbara själens liv. Jag höll honom om framtassarna, såg honom rakt i ögonen. Han visste inte vad som hände, men han såg panikslagen ut. Han andades snabbt och tungt, och jag såg verkligen rädslan i hans ögon. Något jag aldrig kommer glömma är dem sekunderna jag satt där, och såg honom rakt i ögonen medan han fick sprutan. Jag såg hur livet tog slut. Jag såg i ögonen att han var rädd, och plöstligt var dem rädda ögonen helt livlösa. Jag behövde inte undra hur lång tid det skulle ta för honom att försvinna, jag såg det. Jag såg honom rakt i ögonen, jag såg hur han försvann och hans ögon fortsatte att titta rakt ut i tomma intet. Men det fanns ingen själ bakom ögonen. Jag visste, att nu är han borta. Föralltid.
 
Sekunderna efter levde jag i den största ånger jag någonsin haft då jag visste att han bara för några sekunder sedan var vid liv, och jag kunde ha ändrat på det. Jag kunde ha tagit honom sprungit därifrån, stoppat veterinären, behållt honom vid liv. Men jag vet, att detta var det bästa för Tuss. Detta var för att han ska slippa lida.
 
Hela kvällen, hela natten, hela dagen har jag gråtit. Det har lugnat sig ett tag, och därför fick jag någon ork att berätta för er på bloggen vad som hänt. Berätta hur hela mitt liv vänts upp och ner sedan mitt senaste inlägg. Men nu när jag skriver kommer tårarna tillbaka.
 
Jag höll honom i min famn länge igårkväll, och det var bara som att han sov. Han var varm och mjuk. Men under natten har hela hans kropp stelnat till, mycket, och blivit kall. Den varma, dreglande, spinnande Tuss finns inte längre kvar. Jag vaknade dessutom mitt i natten av en konstig lukt, och insåg att det var lukten av döden. Det var hans kropp som luktade, det luktade dött. Idag har han lämnats till kremering. Han ska få världens finaste grav. Jag kan inte fatta att han är död, jag kan inte fatta det.
 
 
Jag kommer alltid att älska dig. Jag kommer aldrig att glömma dig. Min älskade Tuss. Min älskade, älskade Tuss.
Tuss - Bullen, Bollen, Knubbis, Tjockis, Boll, Bull, Bullegull, Dregelmaskin, Bläckan, Alien, Slemmis, Spinnmaskin, Puss, Tussepuss, Tusspuss, Pussen, Tönt, Cooling, Knäppis, Knäppgök, Miffo, Psycho, Psykopat, Bullenull, Bollis, Bullis, Pussis, Kramis, Matvrak, Sömtuta, Idiot, Skitunge, Bebis, Småbarn, Gubbe, Gubben, Lillen, Freak, Ängel, Boyfriend, Mannen, Klumpen, Klumpis, Väldtäcktsman, Pervers, Gosis, Gullunge, Nöt, Sötnöt, Sötis, Gullebull, Nöten, Apa, Puma, Mästerkocken, ÄLSKLING.
 
 
Tuss Steinwall
9/5 2005 - 10/5 2016

Malmö


Hej hoj. Nu är jag påväg hem från Malmö igen. Jag har haft en fin och trevlig dag i Malmö med Amanda. Dock har mina tankar varit på min katt hela dagen som är skadad, jag vill ta honom till veterinären direkt. Älskade Tuss.

Kan ni förstå hur varmt det är? Jag gick i shorts och linne hela dagen och vädret har varit desamma i flera dagar nu. Det känns verkligen somrigt.

Ribban






Hej svejs. Dagen har varit lika underbar som den ser ut på bilderna. Jag var på ribban med Sofia och solade och hade picnik. Det var jättehärligt och jag ville inte därifrån, men var tvungen efter ett par timmar då jag behövde komma hem för att sedan köra till Hässleholm och hämta pappa som kommer hem från Stockholm. Dock blev hans tåg försenat nån timme så jag hade inte behövt skynda mig, men det visste jag ju inte då...

Nu är dessutom min katt jättesur på mig. Han bara gav mig en snabb, sur blick och ignorerade mig. Jag tror det beror på att jag hällde glitter på honom imorse. Jag har sånna små glitter burkar som man kan pyssla med, och tog guldigt glitter som jag tyckte skulle passa hans svarta päls och hällde över honom. Han blev inte så glad, men hallå, det var ju jättefint?! Han överreagerar, att han inte ens kan hälsa på mig.

Utomhusträning


Jag skulle höra av mig igår men det blev inte. Det som hände igår var det vanliga - cheerleading, och det ovanliga - middag på Jensens.

Med fint väder som det varit flera dagar och är än idag, så hade vi uppvärmning utomhus. Så härligt. Tränarna ville passa på att köra lite yoga med oss då också, så det fick det bli. Inne igen övade vi inför en uppvisning vi har på fredag, där vi ska uppträda på en match i pausen, tror det är fotboll men är inte 100. Nu basar jag i första stuntet, och toppar i pyrren och andra stuntet. Jag kan inte direkt säga att jag bara är topp längre för jag har basat en hel del, men plötsligt sätts jag som topp igen ändå så jag antar att jag är både och. Det är ju bra att kunna alla positioner.

Efter träningen åt jag och mamma på Jensens Bøfhus och sedan körde jag hem. Sedan glömde jag väl av att blogga eller hur det blev, nu ska jag snart iväg igen och träffa kompis!

Trillingar i stadsparken


Tyvärr är vi ju inte trillingar på riktigt men vi kan låtsas som det, hehe . Tvillingar + en outsider (jag) i alla fall. Vi chillade i stadsparken i det otroligt fina vädret som hållt i sig hela dagen och fotade en del. Asså ew vad öckligt mitt hår ser ut bredvid deras jättefina, glansiga lockar. Och vigheterna syns ju också rätt bra, haha, Nicki är goals.
 
Väl hemma igen bytte jag om till shorts, lyfte ut en solstol i solen, tog med mig kalla jordgubbar, blåbär och en liten smoothie från kylen, och bara njöt. Tänk att man nu kan sitta ute i solen och sola! I shorts och linne, fäska bär och en smoothie i handen. Åh, vad härligt. Tur att jag ska till en riktigt duktig frisör på tisdag, Marielle Martinsson, som ska fixa mitt hår så att det blir finare än det i nuläget är. Sönderblekt, slitet, kluvna hårtoppar. Nja, jag insåg verkligen skillnaden när jag såg Nicki & Fia's vacka hår bredvid mig på bilden ovanför. Men jag vet att hon är en sjukt duktig frisör, som jag dessutom känt sedan jag var liten, så vill ni ha fantastiskt fint hår så ska ni gå in på http://www.headline.nu/ och boka en tid hos Marielle! (Eller någon annan förstås)

Tic toc's


DM 2016

Hej svejs. Jag har en konstig känsla i kroppen för jag vet inte om jag mår bra eller dåligt. Jag har iallafall nyss varit på träning där jag basade i cradals och tic toc's. Tic tocarna gick faktiskt förvånansvärt bra. Vi hoppade en del och i slutet kom föreningens huvudcoacher för att prata lite. Tyvärr så är det ju en del drama i laget vilket är jättetråkigt.

16/4









Av Gunilla Dahnelius

Nova Lund



Många av mina byxor har det blivit hål i (mer än dem som ska vara där, duuuh), så mamma och jag for till Nova Lund idag för lite shopping. Två par shorts, jeans, träningstights, strumpor och lite underkläder köptes. Jag blir på så dåligt humör när jag shoppar nuförtiden, jag har blivit jättemycket större. Jag vet, jag är inte fet men jag känner mig riktigt fet när jag ser hur mycket större byxor jag behöver än förut. Jag jämför inte från då jag var underviktig utan från hur det var för ca ett år sedan. Jag hatar verkligen mitt utseende just nu.

Ikväll ska jag försöka lära mig lite mer körteori, men det känns som att jag kommer somna när som helst. Puss o kram skumbanan

Valborg


Uppenbarligen hade jag bara foton i charmiga vinklar som denna, men någon bild får det bli ändå. Valborgsfirandet i Lund idag har mestadels varit bra, även om avslutet på kvällen inte var det gladaste. Efter träningen for jag som sagt direkt till Lund och stadsparken med ett gäng kompisar, dock bara Hanna och Karin på bild. Senare köpte vi mat som vi åt hos Karin och var där resten av kvällen tills vi for hem igen. Nu ska jag försöka sova men känner mig lite för vaken för det, men får försöka ändå. Godnatt och hoppas alla haft en bra Valborg! 😊

RSS 2.0