Valborgsträning


Jag är på tåget från Hyllie till Lund. Har nyss haft träning där vi hoppade och stuntade. Hoppsekvensen tror jag är till uppvisningen vi ska ha senare, pyramiden vi gjorde vet jag inte... Det var kul att prova iallafall. Jag är den gula toppen, haha, mobilen är seg så jag ändrar bilden senare. Nu ska jag till Lund för Valborgsfirande. Kram ❤️

Video

I keep forgetting, det finns en video på YT från den lilla mini-tävlingen vi hade i Malmö för inte särskilt länge sedan. Hä kan ni se den.

Gårdagens cheerträning

För en stund sen var jag ute och gick när det plötsligt började regna och jag kom hem iskall och blöt. Mys. Nu är jag varm igen och har gottat i mig mat.
 
Fick en fråga om att berätta mer om träningarna så jag kan berätta lite om igår. Känns som att jag skriver om mina träningar hela tiden, men visst, jag kan berätta ännu mer. Det är väl det enda intressanta som händer i mitt liv just nu. Jag är lite nere ibland och har börjat bli betydligt mer privat istället för att skriva ut allt på bloggen vilket jag mår bättre av, så då blir det tyvärr lite sämre uppdatering.
 
Tillbaka till ämnet - träningen igår. Vi hoppade och stuntade. Vi ska ha en uppvisning någonstans om ett par veckor (två veckor kanske?), så vi fick därför lära oss en ny hoppsekvens. När man hoppar ett tag blir det riktigt jobbigt. För er som inte kan något om cheerleading, vi står ju inte bara och hoppar rakt upp och ner utan vi ska hoppa högt, spänt, i olika "former" typ ett X, pike, split osv, och landa snyggt. Det är jobbigt nog att t.ex. hoppa hopprep men efter dessa hoppen blir man trött direkt. Men kul är det! Utöver det så stuntade vi där jag fick basa. Jag vet inte om detta är temporära stuntgrupper inför uppvisningen eller om mina tränare rent av tänkt ha grupperna såhär i fortsättningen, för isåfall toppar jag inte längre utan basar bara. För att vara mig som aldrig basat i cradal så tyckte jag att den var lagom hög och bra. Däremot extension var jag riktigt dålig på. Vi körde en del libbar också. En lib är när man står på ett ben, och en cradal ett kast.

Bibblan




Hej och välkomna till tönt gänget som hänger på bibblan. Haha, det regnade ute och vi visste inte vad vi skulle göra, så vi satt i en hörna på biblioteket och snackade samtidigt som vi kollade i roliga böcker som "All cats have Aspbergers syndrome". Nu är jag hemma och har ätit en mega portion med köttfärs och grönsaker. Jag borde plugga körteori, men det är så jobbigt. Jag lär mig inget.

Progress bilder

Ser inte ut som att jag gjort framsteg på någonting. :(

Envy worlds

Nu har Envy tävlat!! Envy, laget från min förening som just nu är i Orlando i USA och tävlar i VM i cheerleading. Detta har jag skrivit om i mina senaste inlägg, men idag körde dem sitt program, för ca 15 minuter sedan. Så grymma! Ett fall, annars såg allt skitbra ut. Jag hoppas, hoppas, hoppas att dem kommer på en bra placering! Oavsett placering så är dem sjukt grymma. Bara att ta sig till VM och stå på mattan i Orlando överhuvudtaget är ett väldigt stort achievement. Go Envy!

Cheerleading worlds

I fredags började VM och worlds i cheerleading borta i USA, i Orlando. Ett lag från min förening, Envy, är där och tävlar imorgon (!!!). Man kan streama det hela helgen fredag-måndag vilket jag har tänkt göra så mycket jag orkar. Har inte kollat 24/7 för det blir lite för länge att bara sitta vid en skärm. Men när Envy tävlar ska jag se dem äga ut alla andra amerikanska lag! Men i och med att jag har streamingen nu med så har jag kollat en del ikväll (och igårkväll då det mest var invigning. Tidzonerna är ju annorlunda så detta håller på unde natten för mig.
 
Jag blev så sur. Det tog evigheter att få detta att funka eftersom man behövde anmäla sig, ladda ner en grej, koppla från och sen koppla till internet etc etc etc. När jag äntligen fick fram det på skärmen, gissa hur lång dit det hade gått. Tre timmar. TRE TIMMAR. Jag var så sur under dem tre timmarna, haha! Jag trodde inte att jag skulle få det att funka men äntligen!!
 
För andra cheer fans så streamas det på flocheer.com  

Karolina


Hej, vet ni vad jag hade tänkt göra? Jag hade tänkt höra av mig till er på bloggen. Dålig uppdatering, jag vet.

Jag träffade Karolina på Gustav och gick till Redfellas för varsin supergod smoothie och en massa prat. Jag tog med mig min kamera och fotade mycket bättre bilder, men insåg sen att jag inte hade minneskortet i kameran så bilderna kunde inte heller skickas till mobilen. Nu får ni en mörk bild på fina Karolina istället.

Ikväll har jag ett Skype samtal som jag hoppas går bra, plus att jag kanske ska se på cheerleading worlds som är denna helgen i Florida. Ett lag från min förening tävlar ju ikväll!

Fler tips till flickis?

Heeej!
 
Imorse åkte jag till körskolan och väntade på en lärare som aldrig kom, gick in på på mobilen och såg att det var nästa måndag... Kul. Hemma har jag övat på flickisar, framåtmjukisar och tänat på gym. Jag la upp liknande bilder för inte så länge sedan och fick tips om att jag behöver hoppa högre, tack, det var ett jättebra tips! Det gick mycket bättre idag när jag fokuserade på att hoppa högt. Dock behöver jag troligtvis hoppa ännu högre än jag gör nu, men bättre har det blivit i alla fall! Det tipset hjälpte verkligen jättemycket så nu vill jag se om någon har något mer tips?
 
Jag ser själv att jag säkert behöver göra en bättre båge, samt uppenbara saker som mer fart. Sedan så är mitt ständiga problem ATT JAG BÖJER ARMARNA. Jag blir helt galen på mig själv, det är som nån reflex som gör att jag aldrig håller dem spända och raka oavsett hur mycket jag fokuserar på att låsa ut dem. Sedan ser jag också, som tidigare, att mina armar behöver vara vid öronen, dem är för långt fram. Dem sakerna ser/vet jag själv men jag är sååå tacksam för fler tips. Just nu hoppar jag runt som ni ser, landar ibland på händer men oftast nacken och rullar över i en bakåtkullerbytta. Det positiva är i alla fall att jag nu har mycket mer fart så jag kommer över varje gång, men som sagt som i en kullerbytta, förr kom jag oftast inte vidare efter att ha landat på nacken.
 
För er som inte alls förstår - jag ska hoppa bakåt som i en brygga och landa på händerna, sedan direkt slå över benen så jag landar ståendes igen. Vet inte om det var en bra förklaring, men googla annars, eller fortsätt undra.
 
Så har någon något tips?

Halvbra bilder från Tigge












Happiness


Foto av Gunilla Dahnelius, Happiness på tävlingen! :)

Imorse släpade jag mig upp ur sängen, jättetrött. Men att ligga kvar när jag vet att jag får vara med och träna Happiness är inte värt det. Jag är ju som sagt hjälpcoach och är med på så många träningar jag får och kan, det är så kul och dem är så gulliga. Dock kände jag mig inte särskilt trött under deras träning, jag vaknade väl till lite.

Dem körde program, sedan stunt där jag hjälpte två grupper klara sina preps och finslipa sina hangdrills. "Klara" prep är nog lite fel sagt eftersom dem kan det, men att klara det självsäkert och stadigt. För att göra det måste grunden sitta ordentligt, dvs hangdrill. Hangdrill är hur toppen hänger på basernas axlar innan toppen lyfts upp till ett stunt. I slutet övade dem gymnastik och det gick verkligen framåt, dem är så duktiga!

Efteråt gick jag med min syster på Emporia och fikade på Redfellas. Nu kom tröttheten tillbaka men jag ligger i sängen så det passar bättre nu, här stannar jag nog ett tag. Kramkram till alla ❤️

Tiggetävlingen






Idag hölls någon liten mini tävling i Malmö som var ganska lame men kul ändå. Det är en väldigt konstig tävling så det är en placering, ett lag utav alla vinner och that's it. Vi vann inte, men om vi kom på andra eller trettioåttonde plats vet jag inte. Jag har sett videon och programmet satt bra iallafall. Det roligaste med dagen var dock pausen eftersom vi stuntade fritt, haha, såklart.

Jag bad mamma fota med min kamera och såg på pausen att det inte var några proffsbilder, så jag får se hur dem ser ut. Är dem okej så kommer det upp några senare. Ha en fin kväll allihop :*

Svar på fråga

Hej, du jag har en liten fråga som du kanske kan svara på.... hur vet man om man har en ätstörning?
Jag måste säga att detta var en svår fråga. Men jag funderade och skulle säga att det som jag ska ha klarat av för att anse mig själv som frisk, är vad man inte klarar av om man har en ätstörning. Komplicerat? Jag ska förklara.
 
Inom vården ansågs jag frisk så fort jag nåt BMI 18.5, DETTA ÄR SÅ FEL. Jag, precis som nästan alla andra med ätstörningar var fortfarande i samma tankebanor, bara med en högre vikt. En del ätstörningar är man dessutom överviktig av, eller fullt normalviktig, så att säga att ett hälsosamt BMI gör dig frisk är helt fel. Tyvärr kan man bara bli sjukare av ett högre BMI om inte tankarna hänger med på samma gång.
 
För kanske 3 månader sedan skulle jag kunna säga att jag var fullt frisk. Med det betyder det att jag äter när jag är hungrig, äter normalt, varken för mycket eller för lite, äter varierat, räknar inga kalorier, väger inte mig. Blir glad av choklad och inte ångestfylld. Äter godis och kakor när jag känner för det men inte på ett överdrivet ohälsosamt sätt. Lägger till mayonnaise, ketchup, creme fraiche eller vad jag känner för för att göra maten godare. Äter oavsett klockslag. Äter oavsett sorts tillagning. Äter när det behövs trots att jag inte är hungrig, t.ex. en stadig frukost eller efter träning. Tvångstränar aldrig. Tränar för hälsan, inte för vikten. Tränar vad jag tycker är roligt. Latar mig så mycket jag känner för. Kan äta samtidigt som jag gör annat, t.ex. kollar på TV, pratar, läser etc. Inte tänker på mat 24/7. Ger mig själv komplimanger. Ser det som en självklarhet att aldrig någonsin gå samma väg igen, inte ens en miljondels sekund ska du tänka på att vilja gå ner till en ohälsosam vikt eller svälta dig. Tycka det är viktigare att vara glad och trevlig än smal och sur. Kan anpassa mig efter var jag är, t.ex. om en kompis vill fika eller en restaurang inte har det jag ville ha. Se mat som bränsle. Kunna lyssna på andras dieter och bara tänka "Bullshiiiiiiiit". Tycka minimala anorektiska kroppar är extemt oattraktivt. Äta något för att det är bra för hälsan, inte för att det ökar ämnesomsättningen eller har ett fåtal kalorier. Inte ständigt känna sig i behov av att hetsäta. Aldrig vilja spy upp maten. Aldrig ens tänka en tanke på laxeringsmedel om du inte faktiskt är väldigt hård i magen. Köpa den godaste och/eller billigaste maten, inte den med mest kalorier eller minst fett. Förstå att lågkalori produkter och produkter med låg fett halt är dåliga. Kunna se att du är normalstor och tycka det är jättebra. Vilja ge dietister a slap in the face, with a chair. Somna mätt. Inte undvika sociala sammanhang pga maten. Dricka för att du är törstig eller behöver vätska av någon riktig orsak. Bli glad av mat. Kunna överraskas med mat eller godsaker helt utan ångest. Vara kritisk mot dumma dieter och kaloriräknande. Endast fundera på att gå ner i vikt om du är överviktig. Är du överviktig så ska du gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt. ÄLSKA MAAAAATTTTTTTTTT.
 
Jag kan nog komma på mer. Det finns så mycket. Om du gör något av detta jag inte längre gör så skulle jag säga att du har en ätstörning, för du har problem med maten på något vis.
 
Det finns så mycket. Läkares punkter stämmer inte alltid in, men såklart i de flesta fall. Vad jag skulle säga kortsagt är att du ska ha ett avslappnat förhållande till mat, träning och vikt.

Tips till flickis, tack

Jag kände mig tvungen att sudda ut bakgrunden som annars var så ful. Men jag filmade mig själv idag när jag övade flickisar och därav har jag bilderna ovan som jag pausat från videon. Det var för att se vad jag gör fel eftersom jag aldrig klarar det. Något jag märkte v-a-r-t-e-n-d-a gång även utan kameran var mina armar. Jag böjer ju mina armar jättemycket, det är väl SJÄLVKLART att jag landar på nacken?! Några fåtal gånger landade jag på händer istället för nacke, men det fick jag inte filmat, men där var det något annat fel som gjorde att jag inte kom längre än att landa på händerna och rulla ihop. Jag ser ju ganska tydligt att jag är alldeles för rak för att kunna landa en flickis, samt att mina armar är vid öronen när jag hoppar ifrån men sedan direkt åker framför igen vilket gör att jag omöjligt kan landa på händerna. Kanske det är därför mina armar alltid böjs omedvetet? Trots att jag tänker "lås ut armarna, lås ut armarna, lås ut armarna" genom hela försöket.
Någon som kan flickis, har du något tips till mig?
 

Stretching by the lake






Halkan

@cheerinfinityvain
 
Imorse gick jag upp 4.30 för att ta tåget 5.44 till Lund. Gissa varför? Jag skulle vara på körskolan 6.30 för att göra halkan. Varför så onödigt tidigt? Förstår inte det. Men det fick bli så. Nu är det gjort och det gick bra. Det var både kul och läskigt. Min bil sladdade en himla massa när vi skulle svänga i en kurva på hal väg, medan dem andras bilar inte gjorde det. Efteråt berättade ledaren att min bil var den enda som hade sommardäck och därför kunde jag inte svänga bilen utan snurrade iväg istället... Kul. Eller inte.
 
Sedan har jag sovit innan träningen som var jobbig men kul. Jobbig för jag hade lite energi och för att vi körde flera fullouts. Kul för att cheerleading är kul. Jag insåg att jag är extremt mycket sämre på att basa än jag trodde att jag skulle vara. Jag sa ju frivilligt att jag kan prova basa i första stuntet vilket jag hade en positiv inställning till. När jag fick prova stuntet idag märkte jag hur sjukt dålig jag var på att basa. Tro det eller ej men förmodligen är jag bättre på att toppa än på att basa. Inte för att jag är bra på något av det, har nog berättat en del om mina dåliga topp skills så jag passar nog bäst som sten.
 
Nu är det i alla fall tävling på lördag vilket är en ganska liten och obetydlig tävling, men jag är ändå taggad och siktar på guuuld.

Fogdaröd




Nu ska jag snart lägga mig i sängen med en bok jag lånat av min syster. Jag letade efter någon läskig, spännande bok och min syster har i princip ett bibliotek i sitt rum med så mycket böcker så jag fick tips av henne. Dock läser hon inte särskilt läskiga böcker men fick välja bland dem läskigaste så hoppas den är bra!

Fotona är från skogen med mamma och min syster. Vi gick en 5 km runda i det fina vädret som var trevligt och kul.

Styrka

Hello people. Jag gillar mitt självdisciplin. Inte med allt, t.ex städning har jag inget disciplin alls för haha, jag är så dålig på att städa. Men vad det gäller träning så är det underbart att jag vakna helt slut och seg en morgon, inte känna för något annat än att trycka i mig Nutella resten av dagen men är sedan på gymmet några timmar senare. Oftast behöver jag bara vakna till liv. Träningen direkt när jag vaknat funkar inte, det behöver gå ett par timmar. Eftermiddags & kvällsträningar gillar jag mest, men nu när jag nästan alltid är hemma om dagarna försöker jag se till att dra till gymmet innan 15.00 eftersom därefter brukar det vara så fullt med folk, innan det är där tomt eller ett fåtal andra personer. På sätt och vis är det skönt att vara hemma om dagarna, men jag längtar också tillbaka till rutiner. I sommar har jag förhoppningsvis ett jobb och till hösten kommer jag förhoppningsvis in på en utbildning, så då blir det rutiner igen.
 
Jag körde styrka på hela kroppen idag och gjorde bland annat en del övningar med hantlarna på bilden som är på 5 kg, starkare än så är jag inte. Jo, en övning gjorde jag med 7 kg men det är ju inte så stor skillnad. På maskiner har jag alltid mycket mer, på armövningar typ mellan 12-20, och på benövningar typ 40-60. Det beror på vilken övning jag kör för var jag har mest muskler. Men när jag ska lyfta vikter som kettlebells eller hantlar blir jag tusen gånger svagare. Som skymtas pyttelite på bilden syns en 40 kg hantel, TÄNK om jag skulle bli så biffig nån gång! Hahah, oj. Såg en som lyfte 20 kg bredvid mig och var ganska biffig, så det lär nog dröja om jag nånsin når dit.
 
Tack för fina kommentarer alla fantastiska personer ♥

Mello on ice

Jag har gjort annat efter isshowen så har inte hunnit blogga. Dessutom tog det evigheters tid att hitta några relativt okej bilder eftersom de flesta blev hemskt dåliga. Jag trodde först att min kamera inte var bra nog för att fota detta, men såg att en del bilder där jag t.ex. zoomat in jättelångt och det var en massa rörelse ändå var bland dem bättre. Så om jag vore en bättre fotograf hade det troligtvis varit mycket bättre bilder än det nu är.
 
Men, showen var jättebra! Det får mig alltid att längta tillbaka men samtidigt så vet jag att jag inte hade börjat på cheerleading om jag inte slutat på konståkningen, och cheerleadingen är tusen gånger bättre. Men jätteduktiga åkare och fina program fick vi se!

Snart årets isshow



Hejsan hejsan. Jag tänkte inte blogga innan showen började för det är så tråkigt att läsa sånna inlägg. "Hej, nu händer ingenting, men snart gör det, tänkte bara säga att inget hänt än men snart."

Jag och mamma sitter iallafall i ishallen där jag för fem år sedan själv åkte konståkning och brukade vara med i dessa årliga isshower. Vi gick hit i tid för att få bra platser så det fick bli ett inlägg ändå eftersom jag inte har så mycket annat att göra. Jag är jättetaggad på att få se årets isshow som ska ha temat melodifestival. Go, go, go HKF!

Högskoleprovet


Idag skrev jag högskoleprovet från 8.30-16.15, med pauser såklart. Jag hade några vänner och min syster som också skrev idag, men ingen var på samma ställe som mig. Första delen (av fem) gick skitdåligt, men som tur var så var det just den delen som räknades bort. Sedan kändes det helt okej. Inte som 2.0, men helt okej. Väl hemma igen började jag rätta mitt prov eftersom facit lagts upp på studera.nu och fick den vanliga besvikelsen över att jag är en hemskt dålig person. Mitt resultat såg ut att bli densamma som båda förra gånger jag skrivit det, vilket inte räcker någonstans. Jag kanske kan bli en städares vikaries assistent.

Det känns som att det är meningen att det ska gå dåligt för mig. Det är meningen att jag inte ska lyckas med nånting i livet. Jag kommer aldrig kunna jobba och utbilda mig till det jag vill, jag är för dålig. Jag har alltid haft problem med kompisar, jag är för illa omtyckt. Jag ska alltid ha hemskt dåligt självförtroende för tycker jag om något med mig själv ser folk till att hacka på mig rejält tills det inte finns något självförtroende kvar, jag är för dålig. Jag lyckas äntligen få bra med vänner och må bättre, då får jag anorexi och blir inlåst och bortträngd från världen för jag vill bli smal, jag är för ful. Jag får himla starka känslor för människor men ingen tycker samma om mig tillbaka, jag är inte ett dugg älskvärd. Jag hittar en hobby jag verkligen brinner för, lägger all min tid och energi på men blir aldrig bra på det. Går till och med ner en level, jag är för dålig.

Citat jag behövde just nu







Ja, jag borde sova. Nej, jag kan inte.

Kärlek

Från instagram

Ligger och tänker på kärlek. Åh, sånt härligt. Who doesn't love love? Det är helt underbart. Kärleken är ju inte bara mellan två personer som är attraherade av varann, utan kärlek finns överallt. Bland vänner, familj, husdjur och till och med människor man inte känner.

Fast i just denna stunden tänker jag faktiskt på just den romantiska kärleken, att hitta the one. Jag tror på att man kan hitta the one, dock är jag orolig eftersom inte alla gör det. Jag har märkt att jag har "en typ", haha . Jag dras mestadels till personer som är på ett visst sätt, och dessa personer stöter jag på här och där i livet vilket jag troligtvis kommer fortsätta göra.

Jag är 19 år, jag behöver inte oroa mig. Jag är inte stressad över att hitta någon, jag är faktiskt inte alls särskilt intresserad av ett förhållande just nu. Singellivet är bra. Men jag vill inte behöva leta efter någon. Antagligen behöver jag göra det, den vanliga vägen via appar och onlinesidor. För dem jag stött på i verkligheten och blivit intresserad av har inte varit intresserade av mig. Därför tänker jag på hur det blir i framtiden. Kommer jag nånsin hitta den rätta?

Troligtvis hittar jag en partner tillslut, men man vet ju inte. Jag tänker mycket på framtida barn och familj, så underbart. Jag vill inte ha barn NU, men jag längtar absolut till den dagen jag kan kalla mig själv för en mamma. Men man behöver ju en partner till det. Ett hållbart förhållande, inte ett one night stand.

Ibland känns det som jag kommer spricka av all kärlek jag känner för andra, bokstavligen. Speciellt dem jag fått ett annorlunda intresse för, alltså dem jag känt mig aningen intresserad av på ett mer-än-vän sätt. Jag undrar ofta om någon annan känner likadant. Kanske inte för mig, utan för någon annan. Eller är det bara jag som är annorlunda och fastnar helt för en person utan att se något annat omkring? Är det bara jag som ligger vaken om nätterna av fjärilarna i magen? Är det bara jag som hittar helt perfekta människor?

Om det nu är så, thank god, jag är normal. Men vad jag vill så gärna är att någon av dem jag fastnar för ska känna likadant för mig så kärleken kan byggas vidare och inte lämna mig med ett brustet hjärta. Jag har ärligt talat önskat att jag vore död i stunder då jag inser hur mycket jag tycker om någon som inte tycker om mig tillbaka. Jag kan iallafall säga att jag varit olyckligt kär minst två gånger, sådär madly in love, sådär crazily euphoric men sådär extremely heartbroken på samma gång. Kärlek är så STORT.

Jag kan ärligt säga att jag känner mig ganska oattraktiv, ointressant då jag hittar underbara människor här och där som bara ser mig som en minimal del av deras vardag. Därför känner jag lite, vem är nästa jag blir galet kär i som inte tycker om mig tillbaka? Som sårar mig, som trycker bort mig, som äcklas av mig.

Folk blir kära och tillsammans här och där, alltid lyckliga slut. Men dem som inte får någon besvarad kärlek då?

Är det ingen annan som fått obesvarade känslor? Eller kärlekshistorier slutar alltid lyckligt hos alla förutom mig antar jag...

Kvällens cheer träning

Jag försökte få en fin bild på mina naglar, HUR I --- GÖR MAN?? Mina fingrar är dock tjocka och korta vilket inte direkt samarbetar med kameran då jag försöker få fina bilder på mina naglar. Men jag ville visa dem för att dem för en gångs skull är riktigt fina, tycker jag själv i alla fall. Nej, jag är absolut inte så talangfull att jag kan göra dessa mönstren, det är klistermärken.
 
Men bort från det ämnet nu - vi har en cheerleading tävling nästa lördag som vi övade mer inför ikväll. Jag vet inte riktigt hur det kommer att gå eftersom vi börjat öva på programmet väldigt kort tid innan, plus att vi behövt göra om flera formationer. Men idag basade jag första gången i första stuntet! Grupperna blev annorlunda men det gör inget. I volunteered igen typ, haha . Gruppen jag blev satt som bas i förra träningen splittrades och när jag inte hade något plats, men det behövdes en bas så såg jag det som en chans att basa. Jag vill ju hellre toppa men kul att lära sig nya positioner också.
 
Vi körde också andra stuntet ett par gånger (där jag ju är topp) som är sååå kul. I love stuntig. Dessutom någon ny formation och sånt. Tävlingen nästa lördag är verkligen inget stort, mest som en liten uppvisning mellan några föreningar. Inget DM eller November Cup nu, men kul ändå. Vi ska ända vinna, även om tävlingen inte är särskilt stor, såklart!! :D

Blogg.se & Nyheter 24


Hej ALLIHOPA!
 
Alla nya, alla gamla. Alla nya kanske försvinner direkt och var här enbart pga dagens två mega händelser, men ändå, himla kul att folk hittat hit. Som jag visade i tidigare inlägg så ville både blogg.se ha mig på deras startsida, och Nyheter 24 återpublicera mitt inlägg om kommentarer om ätstörningar. Det inlägget skrev jag lite snabbt och inte alls genomtänkt så att just DET inlägget som jag knappt la någon tid på var ett inlägg som blev väldigt uppmärksammat är ganska kul.
 
Men jag vill verkligen påpeka en sak. Nyheter 24's artikel har såklart ändrat saker så som styckesindelning men artikeln ser jättebra ut tycker jag. Däremot sa jag aldrig det som är artikelns rubrik. Jag sa aldrig "Säg aldrig de här sakerna till den som lider av det". Den meningen lades säkert till för att dra till sig läsare till artikeln eftersom det är väl det som tidningar gör, men läser man vad jag skrivit så säger jag flera gånger att min text inte är någon exakt vägvisning på vad man ska säga eller inte säga, det är väldigt individuellt.
 
Lade faktiskt märke till att rubriken var nästan likadan på blogg.se's startsida trots att jag fick se ett utkast som jag tyckte såg jättebra ut innan det publicerades. Så det är ingen biggie, men vill påpeka det. Läser man texten och inte bara rubriken så framgår det troligtvis! Jag vill inte orsaka problem för andra.
 
Men, jag tycker det är väldigt kul att bli lite uppmärksammad och att få mycket respons på vad jag skrivit. Himla kul!

Svar på en viktig kommentar

"Sen är ätstörningar inte automatiskt lika med viktnedgång. För många, och för mej, som har haft bulimi i åtta år, så har vi blivit överviktiga och behöver gå ner i vikt för att bli friska. Men annars så var det en jättebra artikel!"
 
Den här kommentaren kände jag genast att jag måste ta upp öppet i bloggen eftersom jag håller med dig till 100%, och att du har trott att jag hade den åsikten gör mig verkligen ledsen. Jag hade absolut en ätstörning innan jag började gå ner i vikt, en ätstörning sitter i huvudet, i tankarna, INTE i vikten. Det är min nuvarande åsikt, har alltid varit min åsikt och kommer alltid att vara. Min ätstörning innebar att jag gick ner i vikt och blev väldigt underviktig, men bara för det så betyder det inte att jag var mer sjuk än en person med högre vikt, eller att jag var mer sjuk då jag vägde som minst. NEJ, verkligen inte.
 
Jag hade inga särskilda problem med maten efter att ha varit på sjukhuset ett tag, kom hem, gick UPP i vikt men då blev jag sjukare inombords. Då kom ångesten och kontrollbehovet igen som gjorde att jag inte kunnat säga att jag är fullt frisk förrän nu, och kanske två-tre månader tillbaka. Innan det, har jag oavsett vad jag sagt på bloggen inte varit fullt frisk. Jag har fortfarande försökt välja en diet och gå ner i vikt, räknat kalorier och tvångstränat. Idag mår jag jättebra gällande ätstörningen. Ingen tvångsträning och jag äter bra.
 
Jag är väldigt upprörd över att ofta höra hur folk tror att man inte kan ha en ätstörning om man är normalviktig eller överviktig, allt är inombords, allt, allt, allt. Sedan påverkar ätstörningen det yttre på olika vis från person till person, OCH det inre. Men jag vill aldrig att någon ska tro att min åsikt är att man är mer sjuk om man väger mindre, NEJ. Dessutom tycker jag inte att det spelar någon roll hur sjuk man är, är man sjuk så är man sjuk, och man ska få hjälp att bli frisk oavsett vilket stadie man är i.

Var mitt inlägg intressant?

 
Men ojdå, båda dess fick jag syn på efter middagen med familjen för att fira min syster. Nyheter 24 tyckte tydligen det var intressant för deras debattsida samt att jag kanske får ha mitt inlägg på startsidan av blogg.se, vad kul! Det roliga med dem inlägg jag får mer uppmärksamhet för är alltid inlägg jag skriver lite hux flux för jag tycker om att skriva. Dem jag ibland tror att kan vara lite mer intressanta för mina läsare bryr sig ingen om, haha, så fel jag verkar ha. Men det spelar ju ingen roll, kul att folk uppmärksammar vad jag skriver.
 
Sen vill jag bara säga, som jag skrev till Nyheter 24 att det är viktigt att dem delar där jag säger att det INTE stämmer in på ALLA kommer med, eftersom jag vill verkligen inte orsaka problem för andra. Någon kanske tar raka direktioner av mitt inlägg och säger saker som blir helt fel för en person med en ätstörning. Jag kunde säkert kommit på fler exempel men jag såg inte inlägget som något särskilt men nu när både blogg.se och Nyheter 24 tyckte att det var intressant så vill jag klargöra det en gång till. Alla har olika åsikter och det jag skrivit är inga 100% korrekta vägvisningar för vad man ska säga eller inte säga till en person med en ätstörning.
 
Ha det bra!

Min systers 21 års dag

Idag fyllde min syster 21 år och därför blev det middag ute och lite presenter hemma. Jag köpte Astrid Lindgrens krifsdagbok till henne som hon önskat sig. Tänkte att den var den roligaste presenten att ge utav vad hon önskat sig. Som vanligt gillar hon inte att vara framför kameran så jag fick ingen fin födelsedagsbild att lägga upp utan ni får frestas av bilden på min lax & avocado sallad. Mmm.

Älskar mina katter megamycket


Nu lämnade han precis mig, den lilla bullen. Han heter Tuss men jag kallar honom ofta Bulle, Boll, Bollis, Bullis, Bullen eller liknande. Why? Jo, han är som en bulle. Mjuk, söt och klumpig. Jag vet inte, är jag bara allmänt störd som förknippar mina katter med olika sorts mat? Tuss är som sagt en liten bulle, och min andra katt tycker jag ser ut precis som en flinga i Kalas Puffar! Ni vet dom flingorna med honung och en orange hårig figur på framsidan? Ja, hon ser precis ut som en liten puff, en kalas puff. Därför kallas hon Puffen, Puffsi, Puffis, Puffeluff och liknande. Jag har sammanlagt haft nio katter i mitt liv, inte samtidigt, men dessa två har vi haft längst. Och herregud vad jag kommer sakna dem!! I England var Tuss en av de saker jag saknade som mest hemifrån. Hans jamande, spinnande, pälsande, roliga stunder där jag garvat åt honom osv. Hur kan man älska någon så mycket som man inte ens kan prata med? Haha 😂

Söderåsen

HAHHAHAH sämst scale ↑
Idag var jag på söderåsen med Amanda och klättrade runt överallt. Försökte dra en scale på olika random och utmanande ställen som ni ser några exempel på ovanför. Vi fikade efteråt och på hemvägen ville Amanda tvungetvis ta en krånglig väg hem som hon nästan kunde, nästan. Så vi körde alltså ganska fel ett par gånger och hade ingen aning om var vi var. Hon tyckte vi skulle kolla Google Maps och visst hade jag internet och kunde göra det, men skulle hon tvunget slingra sig ut på förvirrande landsvägar så får hon lösa det själv! På grund av den åkturen hann vi vara med om lite saker i alla fall, t.ex. en brand. Vid en gård syntes en lång väg svarta brända löv på marken och elden fortsatte upp mot staketet och nådde alltså strax vägen där vi körde och upptäckte det, det brann i gräset och på staketet. Så vi knackade på men ingen öppnade. Då for vi till grannen som vi fick tag på och hon sa att han är helt galen för att elda, haha, jo det förstår vi nog.
 
Vi stötte också på ett gäng höns på vandrig mitt ute på gatan som inte förstod att de skulle flytta på sig, dem gick runt lite och en var helt IQ befriad och bara gick mitt ut på gatan och framför bilen. Men hallå? Haha, dem flyttade sig tillslut.

Vad jag inte tyckte om att höra förr

Asså kolla, jag såg ju ut som en vandrande pinne. Helt beige och pinnig.
 
Jag såg ett inlägg på fb som handlade om kommentarer man inte ska ge till människor med en ätstörning, och det fick mig att tänka på hur jag tolkade olika kommentarer vilket delvis stämde överens med texten, delvis inte ALLS. Så, hur folk tolkar en kommentar är verkligen helt olika från person till person. Men jag kan säga en sak som är väldigt viktig att komma ihåg - ätstörningar är helt individuella och de som har en kan misstolka vartenda ord du säger. Det går att vrida och vända på meningar och ord hur som helst så att säga saker som påverkar positivt är riktigt klurigt. Så detta jag skriver gäller INTE alla, utan hur jag såg det och vad jag hellre hade hört, eller hellre inte hade hört.
 
"Du äter mer än mig!" 
Detta hörde jag när jag var inlagd på sjukhuset och inte hade någon som helst chans att minska mina portioner efter en sådan kommentar. Tur. För i den situationen hade jag bara direkt avslutat min recovery och slutat äta om jag vore hemma. Men att jag var på sjukhuset blev inte så mycket bättre eftersom jag bara fick tusen gånger mer ångest och himla mycket svårare att äta maten vid måltiderna vilket ledde till sur personal, kortare permissioner, längre s.k. "vila" och absolut fler tårar. Påpeka helst inte storleken på portionen mat överhuvudtaget, det är vad jag tycker.
 
"Vad fin du har blivit"
Denna hade tydligen en del tolkat som att dem var fula förr, men inte jag. Den låte ju väldigt positiv och trevlig, men i mitt huvud hade det sista ordet extremt stor betydelse. "Blivit", jaha, då menar hon alltså "Vad tjock du har blivit". Alla ville ju se mig gå upp i vikt och jag hörde hela tiden hur mycket finare jag förr innan anorexin, när jag plöstligt ansågs fin igen ansåg jag det som att jag var tjock. I mitt fall blev jag däremot väldigt glad av kommentaren "Vad fin du ÄR", inte "har BLIVIT".
 
"Ät en cheeseburgare för fan"
Denna kommentaren är fel på många sätt. Den påpekar att jag uppenbarligen är ful och behöver mer mat, men mat är ett så ångestfyllt att det inte bara går att äa hursomhelst. Därför visar den ingen som helst medkänsla för hur jobbig en ätstörning är och hur mycket jobbare det är att bli frisk från den. Den visar också att en cheeseburgare, eller vilken annan mat som föreslås, kommer göra mig tjock. Så är ABSOLUT inte fallet, men att påpeka att man behöver specifik mat för att gå upp i vikt och bli lite större är bara fel, fel, fel. Hur jag lyckade stå emot monstrena var att fokusera på det positiva i maten som vad vitaminerna gör för mig, t.ex finare hår och hud, eller att fett får en att tänka snabbare och protein ger större muskler. INTE att maten kommer göra mig fysiskt större och tyngre, utan att den kommer att få mig att må bättre från insidan och ut.
 
"Jag borde inte äta detta, så onyttigt. Så mycket kalorier."
Även om jag många gånger hörde det som i ett litet skämtsamt sammanhang att personen som sa det inte brydde sig att hen åt något onyttigt, och kanske tänkte att jag inte heller ska bry mig, så blev inte det mitt synsätt på kommentaren. För som sagt var mitt effektivaste sätt att bli frisk att fokusera på det positiva maten gör för mig, som kanske vitare tänder. Och trots att jag absolut var mycket väl medveten om att vissa saker är uppenbarligen onyttiga så vill man aldrig höra det, det medför bara med fearfoods. Och antal kalorier är bland det dummaste att prata om med en person med ätstörning. Jag hade helst inte haft detta ämnet uppe över huvudtaget, prata med era friska vänner om ni måste påpeka nyttigt vs onyttigt och kalorier.
 
 
"Men bara ät"
Detta sa min REKTOR till mig, kan man säga något dummare? Hon hade uppenbarligen aldrig hört talas om ätstörningar och hade ingen förståelse alls. Kul för henne, men även om man inte förstår hur någon kan få sådan ångest över mat kan man väl ändå förstå att ångest är något jobbigt. Det är inte bara att äta, det är så mycket mer komplext än så. Hade det bara varit att äta hade jag aldrig svält mig som jag gjorde, är inte det uppenbart. Jag har ett tips till alla som hör den kommentaren, svara "Men bara gå och dö" så får vi se om den likvärdigda kommentaren verkar okej.
 
"Se det som en vinst för varje litet gram du går upp"
Nja, man ska inte uppmuntra personer med ätstörningar att väga sig alls. För mig tog det ett par månaders tvång och övning att kunna gå upp ur sängen på morgonen, utan att automatiskt gå till vågen och bestämma hur mycket jag fick äta. Påstå istället att vikten inte spelar någon roll, för det gör den inte.
 
 
Kommentarer som JAG mådde bra av (dvs ALLA kanske inte gör det)
  • "Tycker du om det?" "Jo..." "Men vad bra att du åt det då!"
  • "Jag bryr mig verkligen om dig."
  • "Det låter inte konstigt, jag tänker ju inte likadant själv men förstår att det är jobbigt."
  • Jag: "Det har så mycket kalorier". Annan: "Men det som är så nyttigt! Det är ju bra för .... och .... och ... osv"
  • "Jag skulle aldrig klara det, jag älskar mat."
  • "Men märker du inte? Du har ju blivit bättre trots att du väger mer, du har ju talangen!"
  • "Varför spelar vikten någon roll...?"

Big bows and Nike pro's

Big bows and Nike pro's, det citatet passar bra på denna bilden.

Precis när jag tänkt skriva ett inlägg om träningen fick jag en kommentar med frågan "Hur var träningen?". JAAA, någon bryr sig faktiskt!! Känns som jag pladdrar om fullt onödiga saker för det mesta. Menmen, träningen var bra! Vi hann bara ca halva programmet idag, jag trodde faktiskt vi skulle hinna ändra hela. Alltså, vi har tre nya plus två tjejer som inte var med på DM av olika anledningar. Men efter varje formation gick vi igenom allt så noggrant (vilket också behövs göras) så vi kom typ halvvägs. Resten får vi fixa på onsdag.

Jag tycker det blev ganska bra såhär långt iallafall. Jag toppar inte i introt längre utan det gör Elin som egentligen skulle vart där men som sedan skadade sig, och jag tycker vi har en så himla sassy pose i introt nu som jag gillar jättemycket. Men den största skillnaden för min del var ju absolut att jag ska BASA i första stuntet! Jag var inställd på att jag inte kommer toppa i och med att jag har en hemskt ful heelstretch, så visste inte vad jag skulle få göra, men det blir nog bra. Jag funderade på om jag skulle frivilligt säga att jag kan basa där eftersom vi var tre toppar och av mig, Elin och Tove är jag nog mest passande som bas, tror jag. Men sen föreslogs det och jag bara "Jo, jag kan basa där!" så blev det så. Undra hur pyrren kommer att bli, det är det jag är mest intresserad av att veta faktiskt. Nu har vi ju tillräckligt för fem hela stuntgrupper istället för att behöva ha axelsitt i kanterna.

Sen blev det lite sorgligt också... Johanna ska sluta, alla blev jätteledsna och en del började gråta. Jag var påväg att börja gråta faktiskt men höll inne det, det syntes nog att jag var ledsen ändå. Åh, så sorgligt att hon inte ska vara kvar. :(

Blev påmind imorse av pappa att högskoleprovet är på lördag... Jag ska nog hem och räkna lite matte nu, ojdå.


Katt på spåret


Påväg mot la cheerleading och jag supertaggad. Tänk vilken besvikelse om detta blir en sämre träning, haha... Jag är väl taggad 99% av gångerna men ibland lite extra som idag. Jag ser ganska mycket fram emot att ändra om i programmet som tränarna sa att vi skulle göra idag, eftersom det kom tre nya tjejer i onsdags. Jag hoppas programmet blir bättre och snyggare, det borde det bli för det blir oftast mycket snyggare med fler människor i den. Fler byggrupper, större formationer osv. Wellwell, we'll see.

På stationen fick jag syn på en liten katt som sprang över spåret och hoppade upp på andra sidan, bara en kort stund innan ett tåg swishade förbi utan att stanna. Nej!!! Man såg tåget komma en bit bort och jag blev stressad och började tänka på om jag behöver hoppa ner på spåret och hjälpa den upp. Den kom upp själv som tur var, men tänk om det var nån av mina katter! Och tänk om dem inte hann! Kunde man inte sätta upp en låtsas hund som står och skäller mellan spåren så blir katterna rädda för att hoppa ner dit? Vem skickar man sånna idéer till?

RSS 2.0