Modern som en 90-åring

Blev uppgringd av Subway fem minuter efter att jag lämnat CV där och ska dit på intervju imorgon, tagga!! Så snabbt brukar man inte få svar, så det kändes skönt. Och att dom ville träffa mig, let's nail that interview. Kort därefter började träningen med mina Vainare och vi körde stunt, hopp och gymnastik. Ville visa video från ett stunt vi gjorde men tydligen är det hemligt så jag får inte lägga ut det, eftersom våra konkurrenter inte ska se. På tåget hem satte sig en gammal gubbe bredvid mig och Patricia och började prata om tågresor, andra världskriget, Stalin, Ryssland, mobiler och en massa mer. Han var 90 år, ojojoj. Så gullig gubbe, haha, men intressant att höra om alla hans berättelser och upplevelser. Han tyckte dessutom vi var moderna och klocka flickor. Kul att en 90-åring tycker jag är modern, då måste jag ju verkligen vara det haha !

➡️ Subway ➡️


Ikväll ska jag till dom här fina tjejerna ovan ⬆️ och ha vår sista träning innan det äntligen är koreograficamp i helgen! Tagga! Men innan det ska jag springa runt till så många Subway i Malmö som jag hinner och lämna CV och personligt brev. Jag ringde fyra stycken, varav två svarade och sa att jag ska komma och två aldrig lyfte på luren. Så jag skrev ut några CV:n, hoppade på Roger och ska lämna på olika Subways. Tror faktiskt det hade varit väldigt kul att jobba där. Jag sökte dit för några år sen också men då hade jag fullt upp med skola och annat så jag har troligtvis större chans nu. Hoppas, hoppas, hoppas.

Ha det bäst!!

-

Man kan ju inte alltid må bra. Nä. Så är det bara. Livet går upp och ner. Ibland springer det åt alla håll och ibland får man klaustrofobi av instängdheten. Fan, dra åt helvete med alla känslor och tårar. Hoppas det går att sova bort.
 

18:27

Jag och min katt ♥
 
Nu kan jag med gott samvete ta en vilodag från träningen imorgon, om jag känner för det. Känner jag för att träna så visst, kör på. Jag älskar ju träning och ibland har jag planerat vilodagar men lyckas inte hålla mig till det. Men idag har jag tränat två gånger och det räcker så väl. Minns när jag körde minst tre pass dagligen... aka anorexi. Jag övad såklart mjukisar iförmiddags men nu på eftermiddagen fokuserade jag på armar, mage & rygg. Jag fokuserar alltid på att träna benen, och lite magen, men mest benen. Tycker det är roligast med benövningar plus att jag vill bli riktigt varm i benen så jag kan stretcha mycket. Men jag blir ju varm i hela kroppen så det kan jag ändå. Jag måste ha lite balans, tänk om jag får värsta muskelknutte benen och tråd armar? Oopsi doopsi. Hmm, kan det vara därför jag alltid tycker jag är för stor runt benen? För att jag nästan bara tränar dem? Eller så är jag bara "byggd" så, med lite bredare lår.
 
Mina planer för dagen var dem vanliga: träna, plugga, söka jobb. Dem sakerna har jag gjort i omgångar hela dagen så jag har hållt mig till det. Men så fort jag vill hitta på något annat helt meningslöst bara för skojs skull så kan jag inte slappna av. Jag känner mig värdelös som inte gör något meningsfullt vartenda sekund. Detta vet jag att är helt fel, man måste få göra helt onödiga saker ibland och allt måste inte vara till nytta. 90% av dagen har jag ju varit väldigt effektiv, så jag borde väl få slappa med en serie eller hålla på med min scrapbook nu.

Questbar apple pie muffin

Guess what I did? Övade mjukis som vanligt, och sen fick jag för mig att prova om man kunde göra som en riktig äppelpaj med en Questbar. Det finns ju hur många som helst som gör en massa recept med dem. Så jag fyllde två muffinsformar för att göra som två äppelpajmuffinsar med questbar, kanel och äpple och satte i ugnen tills dem såg färdiga ut. Dom blev supergoda! Om någon vill prova, vilket jag rekommenderar, så gjorde jag såhär:
 
1. Fyll muffinsformar eller vilken form du vill använda med Questbar Apple Pie, använd den som degen.
2. Häll lite kanel på botten.
3. Skala äpplet, skär det i mindre bitar och lägg i formen.
4. Häll lite mer kanel på toppen (om du tycker om det).
5. Finns det "deg" (dvs Questbar) kvar så kan du lägga det på toppen eller göra en till.
6. Sätt i ugnen på 175 grader i tio minuter.
 

Raderar bilder från mobilen

And before datt så ska jag publicera några ⬇️









Preps med Happiness


Min tredje träning med Happiness. Jag fick äran att följa med några av dem till toaletten, haha . Sen övade dem heel stretch och arabesque som dem kommer behöva senare, och efter det stuntade vi! De fick börja med preps (det dom gör på bilden) och det gick faktiskt jättebra! Först fick vi såklart köra några hangdrill som egentligen var tanken att var det ända stunt dem skulle göra idag men det lärde dem sig så snabbt så vi började med preps. Så duktiga!! När Happiness träning var slut hade jag en paus på 50 minuter där jag åt lite och sen var jag med på första passet på infinity open gym.

Infinity open gym är en extra gymnastik träning för alla i föreningen i två pass så jag anmälde mig till första passet för att öva på mina mjukisar. Det var ett tag sen jag gjorde framåtmjukis eftersom jag gått all in för bakåt mjukisen. Men den gick... Oj! Kom inte på förrän nu att jag faktiskt gjorde framsteg i framåtmjukis. Jag har ju lärt mig att resa mig upp från brygga (väldigt klumpigt) men har aldrig gjort det i samband med en mjukis. Och idag klarade jag ju det. Åh, jag insåg precis!! Jag klarade ju framåtmjukis!! Fast himla klumpigt så det är inget värt att visa upp, haha... Försökte handvolt en gång men det gick inte så bra, blev mer en mjukis av det med lite gupp.

Vad det gäller bakåtmjukisen så gick den också bättre, faktiskt!! Den här frustrerande mjukisen som jag aldrig verkar göra framsteg på gjorde jag faktiskt ett pytte framsteg på. Jag höll på att vrida armarna av mig en gång men jag var i alla fall på väg åt rätt håll. Jag märkte att jag flera gånger lyckades komma en pyttebit längre med benen, och höll mig där i kanske någon halv sekund längre. En pytteliten skillnad som sagt, så jag vet inte om det är någonting som syns, men jag kände skillnaden.

Jag klankar ner på mig själv rätt mycket över att jag inte kan mjukis men jag vill inte ge upp. Jag hatar att ge upp. Jag har satt som mål att klara både framåt och bakåtmjukis och då ska jag göra det också. Men att aldrig märka några framsteg får mig att tröttna på det. Men hallå, jag har så himla dåligt tålamod! Det var i somras jag lärde mig gå mer i brygga väldigt klumpigt och fult men nu har jag börjat få kommentarer om att jag går ner i brygga väldigt fint (!!), lärde mig att gå upp från brygga i måndags och idag kunde jag äntligen sätta ihop det med mjukisen, så idag klarade jag kort sagt mjukis framåt riktigt fult ett par gånger och jag kom pyttelite högre i min bakåtmjukis. Hell yeah! Jag gör ju framsteg, jag måste fokusera på vad jag gör bra.

Flyktingar

Det här med flyktingar som man hör och se om överallt - sluta klaga. Jag tycker det är hmskt att människor inte bara kan acceptera varandra världen över. Vi alla är människor och vill ha det bra och trevligt. Om inga länder hade funnits hade det blivit svårt med lagar och annat som är lättare när världen är "indelad", precis som i län, kommuner, kvarter. Det är bra att det finns länder, men inte rivaliteten mellan dem.
 
Jag är inte så väldigt insatt i allt som händer och precis varför dom flyr hit och dit, men hade allt varit bra är det väl självklart att dom aldrig hade flytt till Sverige eller någon annan stans. Dem är människor, som också förtjänar att ha det bra. Jag förstår inte varför alla vill sprida hat och inte hjälpa andra som har det svårt. Det är inte flyktingarna vi borde gå emot - utan dem som får dem att fly. Vi ska ta det som en komplimang att dem flyr till oss, det betyder att vi svenskar har det bra och de vill vara hos oss när dem inte kan vara på sin egen plats. Sen är Sveriges befolkning pytteliten jämfört med de flesta andra länder, klart vi har plats för fler.
 
Och självklart kan vi inte göra livet som en dans på rosor och erbjuda dem allt vi har, men acceptera dem och hjälpa så gott det går. Klart dem kan bli en del av det svenska folket precis som en ryss/mexikan/arab/japan/tysk som föds och växer upp i Sverige. Hade samma sak hänt i Sverige hade vi flytt någonstans. Ni som sprider hat och vill bli av med dom - föreställ er själva i deras situation. Vad har dem för val?

Celebrities & några djur


Ser vi ut som kändisar? Lol, nej. Vi hade kändistema på dagens träning och jag körde på Beyonce med lockat hår. Men sen kom typ fyra personer dit som möss eller katter och jag bara jaha... Haha, vi hade nån Miley Cyrus, Ariana Grande osv också. På nästa helgs koreograficamp har vi också ett tema men det får ni se då! Taggad på det. Hoppas programmet blir skitsnyggt.

Idag övade vi lite olika stunt och efter det gymnastik. Vi började med tic toc i lib på låg nivå som inte funkade, och när vi körde högre upp så funkade det. Tyvärr får vi inte göra tic tic högre än i axelhöjd pga reglerna för tävlingen. För er som undrar - tic toc är när jag står på tex höger ben först, och sen hoppar till lite snabbt och byter till vänster ben. Eller, jag ska inte hoppa, det är dem som ska dippa och kasta mig men bara ett litet pyttekast. Hoppas ni förstår.

Tic tocen satt till slut efter att jag hade slått Emily helt blodig... Haha, låter mer dramatiskt än det var! Jag landade väldigt hårt på hennes ben ett par gånger och rev upp ett sår så blodet rann ner över hela benet. Men jag har ju råkat stampa folk i ansiktet också så blod här och där och en massa smällar ingår ju i cheerleading. Vi gjorde också några cradals som gick bra, och därefter gymnastik med den frustrerande mjukisen. Jag SKA klara det.

TMI tag

 

Non-caffeine-diet




I need some coffee. NEJ, Ida, NEJ. Idag har jag bestämt mig för att inte träna och därför hade jag tänkt ta en helt koffeinfri dag om det går. Till en början var det ju Celsius nån gång ibland vid träning men nu är det ju latte, Celsius, BCAA hela tiden.

När jag var ute och gick en runda iförmiddags för att vakna till liv igen så ringde Hanna och frågade om jag ville hänga med till Malmö och bara gå runt lite. Ofc! Jag köpte ett par nya jeans men annars gick vi runt och pratade och drack frapino's. Jag borde börja en non-chai-diet också precis som min pågående non-caffeine-diet. Fast chai är väl inte lika ohälsosamt som koffein. När jag kommer hem ska jag ta en dusch och sen plugga inför HP. Jag börjar känna mig lite trött i huvudet och fick därför tankarna direkt på en islatte, men NEJ, Ida, NEJ.

HP plugg

Den här datorn har nog snart levt färdigt sitt kanske... 3-åriga liv. Det har tagit hur lång tid som helst att ladda sidan och behövt ladda om & om & om. Jag har nyss ätit min middag men innan det var jag i Malmö på stadsbiblioteket med Sofia där vi pluggade inför högskoleprovet. Vi var båda helt säkra på att våra böcker var likadana men dom var helt olika! Det blev bara matte, men några timmar i sträck och sen la hjärnan av och vi fick dra oss hemåt istället. Det känns så skönt när jag både varit social och haft lite roligt som jag varit effektiv och fått saker gjort.

Introduktionsmöte


Jag var på introduktionsmöte för unga på AF klockan nio imorse. Trodde jag skulle känna mig jätteseg hela vägen dit eftersom jag behövde gå upp tidigare, men så var det inte alls. Däremot några timmar senare blev jag väldigt sömning igen.

Jag blir alltid så motiverad till att söka jobb när jag varit där men sen söker jag och söker, men får inget. Okej, BK ska svara mig nästa vecka men jag vet ju inget än, så jag söker fortfarande. Jag sökte några receptionistjobb och något som vårdbiträde innan jag satte mig på tåget mot Malmö.

När jag tränade mjukisar imorse blev jag helt irriterad på att jag inte kommer någon vart. Det gör jag väl, men det går för långsamt. Jag vill bara kunna det NU. Men så är det ju inte, man måste öva. Men det är så frustrerande att stå där och sparka och sparka och sen lyfta en halv centimeter från marken. Lika frustrerande som det är att se hur många lediga jobb det finns men inte få ett enda, och sedan nästan få lite skäll över hur "oansvarstagande" jag är som bara ligger hemma och latar mig. Det är inte alls vad jag gör. Jag vill så himla gärna ha ett jobb och letar jobb varje dag.

En sida av livet

Jag skriver om det igen, precis som jag gjort många gånger. För man behöver påminnas. Instagram, fb, weheartit, tja... sociala medier - dem visar inte verkligheten. Det är jobbigt att fota något man mår dåligt av, och ännu jobbigare att lägga ut det och visa upp för världen hur dåligt man har det. Det är väl ganska uppenbart att det man vill visa upp för andra är sådant som är bra. Precis som när man visar upp något man kan för någon annan, man vill inte visa när det går dåligt, utan man vill känna sig duktig och visa när det går bra. Men alla misslyckas och känner sig nere ibland.
 
På mitt insta flöde, vilket intryck får ni? Fika, skratt med kompisar, cheerleading. Bilden i mitten är från ett dåligt minne men anledningen var att det var ett år sedan, och att det är långt ifrån hur mitt liv ser ut nu. Men mitt liv är ju inte mitt instagramflöde. Inte min blogg heller, även om jag delar med mig av en del av tråkiga saker här. Jag mår dåligt mycket oftare än vad jag berättar på bloggen. Nuförtiden uppdaterar jag om cheerleading, att umgås med kompisar eller när jag varit lite mer effektiv och pluggat eller sökt jobb. Kanske ett killer träningspass. För hur kul är det att läsa om hur uttråkad jag är eller att jag blir ledsen utan att veta varför? Eller om jag vet varför så kanske det inte är något jag vill dela med mig av. Jag ringer en kompis eller kramar kudden istället. Tröstäter choklad för att jag inte ska bli en anorektiker igen men lägger mig och gråter av ångest sen.
 
Det går inte att leva ett perfekt liv på alla stadier. Inte under en särskilt lång period i alla fall. Jag hade en tid då jag var väldigt nöjd med min kropp men det försvann lika snabbt som det kom. Under en tid tyckte jag att jag hade den perfekta pojkvännen tills kärleken brast och vi försökte pussla ihop det igen men det gick inte. Hur mycket hörde ni mig berätta om problem i mitt & Luke's förhållande? För jag ville inte att alla skulle veta det. Jag ville visa upp den bra sidan av oss eftersom det var det jag var nöjd med, det jag ville att folk skulle se.
 
Men jag är inte mer än en vanlig människa med brister och fel precis som alla andra. Man vill ju sprida glädje och positivitet. Livet är bättre och sämre i perioder. Olika saker kan vara perfekta medan andra delar av livet är helt kaos. Det är fullt normalt. Stirra inte dig blind på #inspiration och önska att du vore någon annan. Någon annan önskar att dem vore som du. Det här säger jag lika mycket till alla andra som till mig själv. Jag tror ibland att jag kan uppnå perfektion i allt jag gör bara för att jag ser alla andra göra det. Eller...? Sociala medier visar bara en sida av livet.

Red

Äntligen har mitt lag också en instagram!! Följ @cheerinfinityathleticsvain på insta. Cheer Infinity Athletics Vain alltså, om det är lite kluddigt att läsa i ett ord. Någon tog vårt namn på insta så vi inte kunde skapa en i början, och därför har vi varit utan ett tag. Och då körde vi på svart & rött tema eftersom rött är vår lagfärg. Vi övade cradals som gick jättebra och mjukisar som gick mindre bra. Jag är supernöjd med min stuntgrupp. Vi kom också fram till att i min stuntgrupp är jag äldst men minst, och vår bakperson yngst med längst. Haha, så kan det bli. Äldst i laget är jag i alla fall inte.
 
Tidigare idag gick jag ut på en cykelrunda i en timme och kom hem helt slut. Hade bestämt mig för att inte dricka en massa energidrycker eller latte's idag, men det höll inte så länge. Jag har i alla fall blivit bättre på att dricka mindre koffein, men det går inte alltid så bra haha...
 
På träningen frågade en i laget mig helt out of nowhere "Har du haft anorexi?" "Ehmm... ja" Jag blev helt generad och ville typ bara sjunka genom jorden. Hon hade sett nån bild på insta så jag borde verkligen sluta skriva om det. It's in the past, jag äter ganska mycket nu och mår för det mesta bra av det. Betydligt bättre än förr i alla fall. Hon visste inte riktigt vad det var och jag sa lite kort om att man svälter sig själv, helt chockat tittade hon på mig och sa "Va?? Försökte du DÖ?" Asså... På sätt och vis på sätt och vis inte. Önskar att det aldrig hänt mig och att jag också vore en såndär helt ovetande person om vad allt med ätstörningar är. Sorry till dig som frågade om du läser detta!

Pariiiis






Upp från brygga

Jag vill bara ha ett superbra jobb med miljonärlön och att allt är perfekt. But who doesn't? En del jobb verkar faktiskit riktigt kul men det är säkert många sökande. Jag var på AF och hade ett planeringsmöte (tror jag det kallas??) och pratade om olika saker. Han fick mig att börja tänka på att jag kanske borde söka jobb på andra ställen än enbart här i närheten. Jag skulle helst vilja bo kvar och hålla mig i Lund/Malmö området, men det kanske inte är möjlgit. Så jag har börjat söka en del jobb över hela landet nu. Ingen aning hur det är med bostäder isåfall, men blir jag anställd eller i alla fall kallad till intervju får jag väl ta upp det. Jag var lite tidig till mötet så jag gick in på Pressbyrån och köpte en proteinbar som jag inte provat tidigare, den var ganska god och chokladig.
 
Innan jag åkte iväg värmde jag upp lite grann och övade sen mjukisar i någon timme. Jag lyckades ställa mig upp från brygga! Lite klumpigt såklart men jag lyckades 5-6 gånger att ställa mig upp igen. Alltså, jag kan inte sparka över till en bakåtmjukis och jag vet inte heller om jag kan gå över i brygga till en framåt mjukis och sen ställa mig upp. Det jag gjorde var att gå ner i brygga tusentals gånger, försöka sparka över, och sen försöka ställa mig upp eftersom jag aldrig lyckades sparka över. Så jag kom ett steg närmare framåtmjukis när jag egentligen övade bakåtmjukis.
 
Och en update! Precis när jag startat bilen för att övningsköra med pappa ringde BK mig, men en annan än den förra jag var på intervju för. De undrade om jag skulle vara intresserad av anställning som arbetsledare istället, JA! Så imorgon drar jag dit på intervju och vi får hoppas att det går bra. Kram kram ♥

Fotoprojekt

Minns inte om jag nämde i förra inlägget att jag skulle träffa Patricia när jag kom hem efter den 1,5 timmes försenade fikan med Lovisa. Jag kunde ha stannat längre med Lovisa eftersom hon blev så sen om det inte vore för att jag behövde åka hem i tid för att hinna fota till Patricias fotoprojekt medan solen var ute. Hon går en fotokurs och har en uppgift där hon ska fota en persons personliget i tre olika foton (om jag förstod det rätt??) och jag älskar ju att stå framför kameran. Dem tre "personligetsbilderna" på mig var en med cheerleading, en där jag sminkade mig, och en sista där jag... bloggade! Bilderna ovan är bara från cheer delen så jag har en del andra tills senare.
 
Vi satt sen och snackade och hade hur roligt som helst med miner. Under dagen har jag inte ätit särskilt mycket pga hur det blev med tiderna med Lovisa så jag fick ett himla stort sötsug nu på kvällen som Patricia gärna delade med mig där vi efter middagen åt saltad nötter, chocolate chip cookies, några tyska sorts kakor, och delade på halva kladdkakan som var kvar sen Miriam åkte. Men vi åt faktiskt en vettig middag innan det, haha! Men vanligtvis kommer ju sötsug på kvällen när man inte ätit så mycket under dagen.
 
När hon for hem igen tog jag en lång, varm och riktigt skön dusch och ska nu sova. Om jag inte ska hälla i mig lite mer gottigottis hehhehe...

Chai frapino


What else kan man göra på tåget än att blogga? 1,5 timme senare kom Lovisa äntligen, asså gud vad man blir irriterad på tågen. Vi tog en fika på EH som jag berättade tidigare, men var tvungen att åka efter bara nån timme eftersom jag ska hjälpa Patricia med hennes skolarbete. Chai frapinon var så himla mättande, men supergod. Detta var min tredje för denna veckan 😅

Passningscoach


Okay, let's make a blogginlägg while waiting for Lovisa. Jag var nyss och tränade Happiness där vi körde lite lekar och sedan gymnastik. Idag var jag passningscoach och hade alltså hand om fyra barn en och en för att lära dom gymnastiken på den nivå dem är. Två upphopp, en kullerbytta och en handstående. Lite kul att leka proffs på gymnastik och bossa över andra hahaha, nä, dom är så himla söta och verkligen jätteduktiga! Det är svårt att förklara för dom som inte kan höger & vänster, men man får peka på armar och ben istället.

Nu skulle jag träffa Lovisa för en fika men hon blev sen eftersom tågen som vanligt krånglar, så jag sitter och tuggar tuggummi och kollar igenom alla my stories på snap. Adios!

Min lilla syster på bio




Vid halv ett åkte jag till cheerleading träningen där vi körde gymnastik och hopp. Det är ju sjukt vad snabbt tiden går på träningarna. Idag fick vi också vår försenade choklad av Johanna, vår tränare! För några veckor sen mutade hon oss med choklad om vi gjorde det bra (minns inte vad det var) och DÅ gjorde vi såklart det, så hon blev skyldig oss choklad. Men sen har hon haft lite olika ursäkter för att inte ha med sig chokladen men idag fick vi varsin rad Marabou i slutet!

Efter träningen skulle jag på bio med Nicki, Fia och Thea där vi skulle se "min lilla syster". Jag tyckte den var ganska bra, 7/10 typ. Sen gick vi till centralen eftersom 3 av oss 4 skulle ändå med tåget efteråt, och åt på EH, fast jag köpte min bagel på Starbucks och tog med. Stötte på Astrid på centralen! Och Amanda på Triangeln.. 😅

På centralen var en massa flyktingar och tolkar och sånt, jag tycker verkligen jättesynd om dom och önskar jag kunde göra något bra för dom. Folk som klagar på flyktingarna blir jag så arg på...

Hejdå kära syster




Nu har min syster åkt. Igen! Förra året flyttade hon till Paris och nu till London. I London ska hon läsa på universitetet. Min morbror från Stockholm kom ner i eftermiddags och följde med till Kastrup för en hejdå fika med Miriam. Chocolate chip cookien smakade kladdkaka, nomnom, och chai frappuccino är ju bäst! Jag vet att min morbror ser helt gammal och sur ut, han är inte så läskig i verkligheten, haha :P

Pasta & salt

Det är sällan att jag riktigt bryr mig om vad andra äter nuförtiden. Förr jämförde jag mig ständigt och ville alltid vara den som åt minst - annars kände jag mig som världens fetto. Nu blir jag faktiskt lite glad när jag inser att jag äter mer än någon annan, det betyder ju att jag kan äta igen, det påminner mig om vad jag vunnit över (Ana). Men ikväll när min syster satt mitt emot mig vid matbordet och tog lite pasta på tallriken, saltade, och åt så började jag tänka en massa. Vi äter sällan samtidigt, jag och min syster. Men ibland gör vi, som ikväll.
 
Jag insåg att jag alltid går igenom tallriksmodellen i mitt huvud innan jag lägger upp en portion, eller, jag gör upp min egen tallriksmodell. Jag bestämmer mig lite för stunden om jag ska ha jämt av allt, mycket protein, mycket grönsaker, mycket kolhydrater eller vad det nu kan vara. Jag ser alltid tallriken framför mig som olika delar, lägger kolhydrater på ¼ osv. Jag häller inte bara upp lite hux flux utan innan jag äter vill jag se tallriken framför mig med exakt 25% nånting, 50% nåt annat, och 25% något till. När jag ätit på restaurang tänker jag "Gud vad jobbigt att jag inte kan lägga upp maten själv, då har jag ingen kontroll över hur mycket jag äter". Det är en vana. För "recovery" för en ätstörning tjatas det ständigt om tallriksmodellen, vad och hur mycket man ska äta, så det har blivit en vana för mig att jag måste på något vis presentera maten för mig själv och vad det är innan jag äter det. Trots att jag annars sällan har problem med vad och hur mycket jag äter nuförtiden, jag måste ändå ha någon kontroll.
 
Och jag brukar aldrig bry mig längre om vad andra äter, men när min syster åt en bit pasta med salt började jag ifrågasätta det. Det kändes triggande på något vis. Hon sitter där med en portion som varken passar in på någon diet eller på någon näringsrik tallriksmodell. "Ska du inte äta mer? Saltar du? Varför saltar du? Ska du inte ha något av kycklingen? Inga grönsaker? Varför har du inte tagit mer mat än?" Jag förstår att min syster blev irriterad på mig. Hon har ju ingen ätstörning eller har haft det så hon förstår inte mina tankar kring maten och hur triggande en annan person kan vara med det den personen äter. Varför ska jag äta så mycket då? tänkte jag. Hon tog mer senare, men hon har inga tvång att lägga upp en perfekt tallriksmodell och kunna se hela portionen framför sig innan hon äter den. Hon bara äter. Så som jag också borde göra.
 
Jag brukar ju säga att jag är så gott som frisk från anorexi nu för att det är jag. Jag äter fullt normalt och faktiskt en hel del sötsaker och andra treats. Men vissa saker är så vardagliga för mig nu så att jag tänker inte på vilket beteende det faktiskt är. Jag kollar alltid kalorierna på förpackningarna, trots att jag inte bryr mig så mycket längre. Ibland bryr jag mig, ibland räknar jag och håller mig till de färre kalorierna men rätt ofta ser jag siffran och glömmer den sen. Imorgon ska jag fika på Starbucks, ikväll åt jag Ben & Jerry's med min syster. Automatisk kommer tankarna om hur jag ska få i mig så lite kalorier som möjligt och hur mycket jag måste träna för att förbränna det. Men jag tvingar mig att repetera, 20k gånger i huvudet för mig själv "Inget farligt kommer hända, inget farligt kommer hända, inget farligt kommer hända" och "Jag är fin, jag är fin, jag är fin" för att inte få ångest. Det funkar! Som att tvinga sig avstå från mat kan man också tvinga sig acceptera den.

Ben & Jerry's

För ett år sen skrev jag ett inlägg om att min syster flyttade till Paris. 10 månader bodde hon i Paris, flyttade sen hem till Sverige i två-tre månader och imorgon flyttar hon till London. Största delen av när hon var i Sverige igen efter Fankrike så var jag i England, nu byter vi! Så det blir definitivt fler Englandsresor för mig. Det är inte över bara för att jag inte längre har nån engelsk pojkvän eller själv bor där. Men helt ärligt måste jag säga att jag tröttnat lite på England, jag har varit där så mycket så att det blivit som mitt hem (vilket det också var ett tag) och det känns inte lika exciting att åka dit längre. Men klart jag ska hälsa på min syster!
 
Förra året var jag inte alls van vid att inte ha min syster nära mig. Vi har vuxit upp ihop och spenderat så mycket tid tillsammans, men plötsligt försvann hon. Nu är jag van så det men det känns ändå sorgligt. Ikväll köpte vi en ben & Jerry's och åt tillsammans samtidigt som vi höll på med snapchats nya funktioner, pratade om allt mellan himmel och jord och hade en himla massa skratt. Åh, vad jag kommer sakna världens finaste syster. ♥

Så trött

En  av bilderna på mitt lag ↑
 
Jag har tänkt uppdatera i två timmar nu, men nä, det har inte blivit av. Jag kunde inte somna förrän vid ett eller två inatt, men sen har jag sovit gott. När jag vaknade såg jag gårdagens avsnitt av PH och satte sen igång med ett träningspass som jag tänkt skulle vara ett ganska lungt, där jag mest blir lite varm i musklerna så jag kan stretcha. Men istället bara fortsatte jag och körde ett längre och jobbigare än vanligt.
 
Jag har inte problem med koffein som jag kanske får det att låta som ibland. Mängden man ska dricka för att det ska anses farligt är mycket mer än vad jag dricker, men jag är van vid att inte dricka något koffein alls så då känns det jättemycket för mig att jag dricker det varje dag. Tanken med mina Celsius eller iskaffe (gillar inte varmt kaffe) är att jag ska ha dom när jag verkligen är jättetrött och behöver energi, och ibland innan träningar. Men nu har jag börjat dricka dom till vad som helst. Så jag öppnade av vana en Celsius och tog en klunk men kom sen på att jag faktiskt är ganska pigg. Så jag körde hela passet, lagade lunch efteråt och kände mig inte i behov av mer energi. Då bara POFF försvann allt och jag orkar inte ens gå utanför dörren. Antagligen för att jag tränt en del men som sagt, så fort jag blir minsta trött så tar jag en Celsius eller iskaffe, och jag ska försöka att inte göra det. Jag har en del saker jag tänkt göra idag men god no, nu känner jag mig som världens lataste. Jag gjorde slut på all energi på en gång.

Lagfoto



Denna träningen var lite annorlunda. Vi hade lagfoto idag och det tog en hel timme eftersom fotografen först var sen, sen bytte vi om till dräkterna, sen var det tydligen fel dräkter, så vi fick byta om igen, sen fick vi vänta på att ett annat lag skulle fotas först. De första dräkterna vi fick var SÅ mycket snyggare än dem vi fick sen. Jag har en bild på ärmen på den första mycket snyggare dräkten som ni ser ovan 😂 Dräkten på vår lilla groupie är den vi hade sen. Jag tycker visserligen om alla infinitys dräkter och tycker dessa är mycket snyggare än de lila jag hade i Malmö All Star. Sen ska vi ha shorts istället för kjol, så det blir också lite förändring. När jag har lagbilderna lägger jag upp dem med!

Efter fotograferingen hann vi köra ca 20 minuters hopp innan vi skulle vara med på föräldrarmötet. Först såg vi en liten video och sen blev det bara väldigt drygt. Jag ville träna. Det kändes inte som särskilt viktig information och det drog över tiden så jag var tvungen att gå, eller, springa, för att hinna med tåget. Men det var det flera som gjorde. När jag kommer hem ska jag värma upp mig lite och sen öva mjukis så det blir någon träning idag, det blev ju knappt det på cheerleadingen.

OCH! Vi fick också veta att Astrid, en av våra tränare inte kan träna oss längre för hon ska gå en militärutbildning. Från cheerleader till militär, lol. Men det är jättesynd för jag gillade henne a lot :'(

Intervjun på BK


I förmiddags pluggade jag till högskoleprovet och har sen varit i Lund för att träffa Sofia. Vi både köpte chai men jag provade en chai frapino som var riktigt god. I slutet var det bara grädde kvar och då var det inte lika gott, men älskar chai smaken. Vid halv fem åkte hon för att klockan fem hade jag min arbetsintervju på BK. Där satt två tvillingtjejer, en kille jag snackade med hade en tvillingbror och senare kom ett till tvillingpar. Asså what? 😂 Jag borde också haft en tvilling där, om jag hade nån.

Intervjun, den gick egentligen bra. Jag tycker att jag hade bra meriter och bra saker att säga, var glad och trevlig mot dem osv. Men det finns säkert massor av sökande, så jag kanske har otur att någon annan får jobbet. Men helt ärligt så skulle jag väldigt gärna jobba där. Tror jag hade trivts. Så man får ju hoppas på det bästa!

Supersnygga tjejer


Jag vaknade av åskan, ush, tycker inte alls om det. Och sen kunde jag inte somna om så jag gick in på instagram en kort stund tills åskan blev tyst och såg bilden på dessa supersnygga och fina tjejer. "Wow" tänker jag när jag ser dom. Men när jag sedan scrollar igenom kommentarerna är det fullt med nedlåtande, kritiska kommentarer som påpekar minsta fel med dom. What? "Ingen är perfekt" tänker jag bara, men det är inte en, utan flera kommentarer som bara är där för att påpeka fel. Det får mig att tänka på hur ytliga människor är, hur kritiska och egocentriska. Jag säger inte att jag inte tänker likadant. Jag kan höra någon säga att en person är skitsnygg och helt perfekt, men själv tänker jag "Nah, hen ser väldigt bra ut men har för frissigt hår och stor näsa" till exempel. Alla har vi olika åsikter om vad ett bra utseende är. Och trots att vi har det, tänk vad kritiska människor är. Det är inte konstigt att nästan alla har komplex när vi ständigt blir dömda, betygsatta, och påminda om våra brister. Man måste bara lära sig tycka om sig själv så som man ser ut. Och dessutom borde hela världen stänga det kritiska ögat och se det positiva, fylla världen med glädje och positivitet. Eller åtminstone ha sina negativa åsikter för sig själv. Oavsett hur jag ser ut kommer någon, troligtvis flera, se mina brister och alltid kunna påpeka dem. Det är bara att lära sig se förbi det, bli nöjd med sig själv ändå, och vara införstådda i att alla har olika åsikter om vad ett bra utseende är.

Ångest eller inte?

Hej. Denna dagen bestod av högskoleplugg, stretching och tid med Amanda. Vi gick till Boijerts och tog en fika och gick sen hem till mig och såg en thriller. Och det här säger jag för att det efterfrågats: Jag fick ångest av kanelsnäckan jag åt. Jag får fortfarande ångest ibland över vad jag äter, jag kan inte äta vad som helst hur som helst. Jag kollar kaloriinnehållet på förpackningarna i affärerna, det är en vana. Men jag skriver inte ner. Ibland räknar jag ihop hur många kalorier frukosten blev tex, men den ingenstans och tänker inte på det resten av dagen. Jag har fortfarande tankarna där, och ångesten dyker upp ibland, men inte alls i samma grad som förr. Jag skulle inte säga att det är ett problem längre. Det finns där, påverkar mig varje dag, nästintill varje måltid, men inte så pass mycket att det blir ett större problem.
 
Jag tycker inte om hur min kropp ser ut just nu. Men som det är nu så äter jag fullt normalt. Hälsosamt, varierat, en del godis och kakor, och tränar ett par gånger i veckan samt håller mig allmänt aktiv. Det jag har problem med nu är nog koffein, jag dricker så s*tans mycket koffein. Celsius eller kaffe, all the time. Men det är ju en annan sak än en ätstörning.
 
Thrillern vi såg kan jag inte minnas namnet på men den var väldigt bra i alla fall. Helt mindfuck och mega twist på slutet.

Q/A

Vad kul :D får du betalt eller är det frivilligt?
Det är väl frivilligt om man får betalt också, haha. Men nej, jag får inte betalt. Det är väl synd men för mig gör det inget, eftersom jag tycker det är så himla roligt att få vara cheer tränare ändå, något jag önskat sedan jag började med det. Men! På tal om jobb och sånt, igår missade jag ett telefonsamtal från ett företag jag sökt jobb hos. F*n. Ringde upp två gånger men det svarade inte. Nån timme senare ringde Burger King upp mig och ville träffas för intervju nu på tisdag, dvs imorgon. Yes! Jobb på Burger King hade jag mycket hellre haft en jobbet jag råkade missa samtalet från, så det var kanske bra? Å andra sidan har jag inte fått jobbet på BK, men jag ska i alla fall på intervju, så man kan ju alltid hoppas.
 
Kunde du äta bacon när din ätstörning var som värst? Fick du ångest av det? Jag har alltid fått ångest av bacon!
 
Absolut inte. Det har jag inte kunnat på väldigt länge. Egentligen har jag aldrig ens tyckt om smaken av bacon särskilt mycket, innan jag fick en ätstörning. Om jag väljer mellan fläsk och nötkött så tar jag nötkött, always. Bacon är oftast antingen för slemmigt eller för hårt och krispigt för min smak. Men, ibland när det tillagats väldigt bra tycker jag det är supergott. Baconen hade jag bara i för att jag skulle slänga ihop något av vad vi hade, och vi hade ett paket bacon. Men under ett bra tag har jag helt undvikit rött kött, och när jag ätit någon bit rött kött har det aldrig varit bacon. Köttfärssås, skinkpålägg eller något sånt har det varit isåfall. Men nu har jag slutat med det, jag tycker om kött. Speciellt nötkött dårå, men annars också. Dock tror jag aldrig att jag kommer vara ett stort fan av bacon med eller utan ätstörning. Men bacon var absolut en av mina största fearfoods och skulle jag äta någon fearfood fick det ju åtminstone vara GOTT, så bacon hamnade långt ner på listan. Vet att många älskar hur bacon smakar, men nah, det är sådär. Dock tyckte jag att baconen var helt perfekt stekt i min paj (ego!!), lagom sen men inte helt slemmig.

This or that

Komedi / Skräckfilm
Höst / Vår
Cardio / Styrketräning
Gym / Hemmaträning
Cheerleading / Konståkning
Klackar / Platta
Uppsatt / Nersläppt
Bakom kameran / Framför kameran
Läsa / Skriva
Förhållande / Singel
(dock bara atm! Vanligtvis vill jag ha ett förhållande, men inte just nu.)
Topp (cheer) / Bas (cheer)
Gymnastik / Dans
Ris / Potatis
Fisk / Kyckling
Soppa / Paj
Äpple / Banan
Bo i England / Bo i Sverige
(men ÄLSKADE England med!)
Festa / Hemmakväll
Celsius / Kaffe
Body builder / VS modell
(beror på HUR mycket muskler förstås)

ELUS och EGDS


Åh, vad söta dom är. Mitt tåg blev såklart sent så att jag missade hälften av mötet med tränarna. Vi skulle träffas en halvtimme tidigare för att gå igenom dom nya gymnastiksystemen ELUS och EGDS som vi skulle köra med barnen. Men det gick bra ändå. Jag var all around coach så jag hade hand om dem som inte blev passade till att klara nya skills. Om ni inte förstår - varje tränare hade ett antal barn var som de tog en och en och bockade av skills, lärde dem nya osv. Resten, som väntade på sin tur hade jag och en annan tjej hand om där de fick köra vad de ville och få coachning av mig eller Emily. Dom är ju så himla söta. En liten flicka bara satt på golvet och jag sa "Vill du öva kullerbyttor?" "Nej" "Kan du hjula?" "Nej" "Vill du att jag ska lära dig?" "Nej" "Vill du göra något annat då?" "Nej"..... Lite omöjligt om man säger så, men himla gullig. Och nu måste jag verkligen öva gymnastik, hur ska jag lära ut gymnastik som jag själv inte kan?? Tur att dom är små, dvs lätta och passa, och nybörjare, dvs att dom kan väldigt lite. Men dom vill att man visar gymnastiken för dom också. Som det är nu går det ju, det är kullerbyttor, hjulningar, upphopp osv. Men THANK GOD att jag kan gå ner i brygga själv då några av tjejerna ville ha det visat. Synd att det regnat och gräset är vått, för annars brukar jag vara på gräsmattan och köra gymnastik. Men lite senare idag kanske?

Happiness


Nu sitter jag på tåget påväg mot min första träning med HAPPINESS! Vid behov ska jag vara hjälptränare för mini-miniorlaget Happiness på söndagar, och idag blir min första träning med dom. Jag är så taggad!

Toppa

Stunten idag gick mycket bättre. Jag är fortfarande topp på alla träningar men vi har ju inga satta stuntgrupper så jag vet ju fortfarande inte hur det blir. Dock sa tränarna "Kom ihåg dem här stuntgrupperna" och fotade dem, vilket alltid är ett gott tecken! Då gäller det verkligen att stretcha för att hålla min topplats, oviga toppar funkar inte. Men det är nog med träning för idag. Jag kände mig faktiskt lite sjuk innan träningen och sa till tränarna att jag mådde lite sådär, men det försvann. Ikväll ska jag träffa Nicki & Fia igen. Puss på er! :*

Make up challenge


Papizz



Mmm nom nom. Nu är jag mätt. Min familj ville gå ut och äta på en ny restaurang som heter Papizz bara för att, lite trevligt ju. Jag är sjukt trött och försöker att inte dricka för mycket koffein om dagarna men jag gör det nästan hela tiden, inte bra, jag vet. Under dagen har jag gjort en video till bloggen som jag ska lägga upp om datorn slutar vara så seg.

Desperat efter socialitet och kärlek

Hur klarade sig folk utan internet förr i tiden? Man gjorde annat, hade troligtvis betydligt bättre fantasi och kreativitet. Men nu går jg från ett toppenhumör till riktigt förbannad när internet VÄGRAR ansluta på mamma & pappas dator. Jag använde deras dator för att jag ska skriva ut lite bilder och skrivaren är inte installerad på min egen. Jag får väl ta och installera den på min egna dator, men gud vad irriterande. Bilderna skriver jag ut för att fortsätta med min scrapbook om cheerleading. Jag åkte in till Lund i förmiddags och gick till Panduro där jag köpte lite allt möjligt som var lila och guldigt som jag kan pynta mina Malmö All Star sidor med. Plus dem två rosa glitterpapprena för att täcka över hur jag råkde förstöra framsidan.
 
Jag målade min katts naglar för någon dag sen för jag hade tråkigt. Herre vad sura min mamma och syster blev och tyckte att jag inte kan göra sådär. Men jag tog ju bort det. Efter en stund, för han sprang iväg men sen lyckades jag få bort det. Alltså, jag har ingenting kul att göra. Oh my god. Igår skulle jag träffa en kompis men precis när jag gått till tåget fick jag ett sms om att hon inte kunde. Det känns som att det händer mig jätteofta. Undviker folk mig eller? Haha. Men faktiskt, det börjar få mig på ganska dåligt humör att folk hela tiden bestämmer att träffas och sen ställer in, flyttar fram, ställer in, flyttar fram, i sista sekund. Eller att dom gör det över huvudtaget. Nån gång är det väl klart att sånt händer men det händer så ofta nu. Jag är väl den enda som inte har någon sysselsättning om dagarna och är desperat efter lite socialitet och kärlek.

Infinity camp gif's

Sånt man gör när man har tråkigt.

"Tänk på Olof"

 ↑ ↑ ↑ Mitt lag på infinity camp ↑ ↑ ↑
 
Tjabba tjena hallå. Förlåt för min inaktivitet idag men vad har jag att säga? Jag har sökt jobb, som vanligt. Jas skulle kunna blamea mig själv men nah, det är faktiskt riktigt få som vill anställa personer utan utbildning eller körkort. Och för att varken ha högskoleutbildning eller körkort på CV:t är jag riktigt nöjd med hur det ser ut. Två referenser, jobb utomlands, engelska certifikat, några jobb i Sverige. Menmen, nån gång får jag väl hoppas på ett jobb! Så länge lever jag på veckopeng, haha . Jag får ju inte studiebidrag längre eftersom jag inte pluggar, så jag frågade mamma och pappa lite sött om dom kunde unna mig en summa pengar i veckan igen, och det tyckte dom inte alls var något problem. Dock är det ju LÅNGT ifrån vad jag skull få från ett jobb plus att jag VILL verkligen få lite nya erfarenheter och hitta på något skoj om dagarna, som sedan förvandlas till cash.
 
Utöver det har jag tränat cheerleading på soffhandtaget (svårt att förklara lol) och träffat Patricia nån timme. Vi skulle träffats längre men det blev lite missförstånd mellan oss för att sen behövde jag åka iväg för att träna cheerleading, utan soffan. Båda våra tränare var inte där så vi hade två andra som hoppade in lite snabbt och körde mest stunt men också lite gymnastik. Min handstående blir bättre och bättre. Men vänster lib asså... Hur kan jag vara SÅ mycket sämre på vänster ben än på höger? I två år har jag kört H-Ö-G-E-R 4life när vi stuntar och nu tog det kanske 100 försök innan jag stod på vänster. "Tänk på Olof, tänk på Olof, tänk på Olof" lol, internskämt. Bara min stuntgrupp vet vem Olof är.

She's my Panda








Äppelpaj

Amanda kommer snart men innan det ska jag äta min questbar appel pie som kom idag. Jag beställde två pakrt för några dagar sen från iHerb.com, och dom kom idag. En del är mycket godare råa, men den här äppelpajsmaken är så himlans god varm. Det smakar precis som vanlig äppelpaj! Eller nästan i alla fall, så himla söt och god. Plus att man inte behöver ha lika dåligt samvete efter att ha ätit den här som en vanlig äppelpaj. SÅ GOTT.

Q/A

Kan du äta vad som helst nu helt spontant? Eller får du ångest när du äter något "onyttigt"?
Nej, absolut inte. Jag kan inte äta vad som helst utan att må dåligt. Det var inte jag som åt cheescaken utan min syster. Jag tog yoghurten eftersom jag inte kände att jag klarade av att äta någon av kakorna. Jag hade dessutom tänkt äta på EH eftersom där har jag kalorierna för allt, och jag känner till det mesta. Men min syster ville ju till Barista, så det fick bli så. Däremot ischaien köpte jag på EH (för jag tycker Baristas ischai är äcklig) hade jag ju kollat upp kalorierna för och tänkte att jag inte ska dricka hela, sen gjorde jag det igår och det resulterade i att jag hoppade över middagen när vi kom hem men åt istället ett par mackor lite senare för jag blev såklart hungrig ändå, och middagen var redan undanplockad. Så jag åt ju middag, men inte som jag skulle gjort pga ischaien.

Så jo, jag får absolut ångest av "onyttig" mat och kan inte äta vad som hur som. Jag kollar fortfarande kalorier, men skriver aldrig ner och räknar. Jag vågar inte äta många saker och jag får ångest. Men det är långt ifrån hur det var förut. Jag var inte ens hungrig när vi kom till Barista men åt ändå, åt sylten i yoghurten, drack ischai (dvs något annat än vatten) och när jag blev hungrig på kvällen åt jag mackor. Så hade jag INTE gjort för några månader sen. Nu har jag tanken "Gå aldrig hungrig" i huvudet, ganska mycket motsatsen till förut. Jag måste verkligen påminna mig om att jag inte ska vara hungrig ibland. Jag hade dessutom redan ätit lite VIT choklad tidigare på dagen. Igårkväll kände jag mig jätteäckligt tjock men märkte nu när jag vaknade på morgonen att min mage ser precis likadan ut. Sånt får mig att må bättre igen. Dessutom är det oftast så det blir, väntar man ett tag så brukar det försvinna igen.

Barista

With ma sis

Masterchef Ida



Men oj. Jag tänkte uppdatera detta för flera timmar sen, men glömde helt bort det. En av mina grannar har cancer, ligger på sjukhus och blir bara sämre och sämre. Det är hemskt, han är en granne jag verkligen tycker om. Och hans fru är hemma för sig själv nu och säger att hon knappt äter, orkar ingenting, har det jättestökigt, kan inte sova osv. Så jag gick dit med resten av mina chokladcupcakes och gav dom till henne. "Jag har bara ätit en pyttebit lasagne idag, får inte i mig mer, så detta kommer bli jättegott" Men åh, lilla älskade granne. <3 Det gamla paret är dom bästa grannar man kan ha.

Sen har jag pysslat och umgåtts lite med min syster. Vad jag tänkte berätta för några timmar sen var att mamma var jättestressad och jag tog frivilligt på mig ansvaret att slänga ihop nån middag av vad vi hade hemma, vilket blev en paj. Jag följde inget recept utan improviserade HELT. Bara hällde i lite lagom med vatten, mjöl, smör osv i degen och rörde runt tills det såg bra ut. Satte ugnen på någon värme och satte in den. Det där kunde gått hur fel som helst men den blev faktiskt jättegod! Baconen borde jag ha stekt lite mer men annars så. Masterchef Ida.

BLI FRISK FRÅN ANOREXI (och andra ätstörningar)

 

Q/A

Hur lång är du?
Tydligen 155,5 cm! Trodde jag var 153,5, men för inte så längesen mätte mina kompisar mig och jag har vuxit 2cm wohoo!
 
En fråga till dig, jag menar inget illa. Jag vill bara veta hur du lyckades bota den sjukdomen? Fick du någon hjälp med behandling?
Du plus MÅNGA andra har ställt mig den frågan. Så därför gjorde jag en video om vad som hjälpt mig att må bättre, men den blev så himla lång så jag måste klippa en del så den kommer nog inte upp förrän imorgon. Däremot tror jag inte jag berättade något om vad jag fick för hjälp. Jag fick först "hjälp" av BUP, om man nu kan kalla det hjälp. Men den riktiga professionella hjälpen fick jag från en ätstörningsmottagning där dom först gjorde mitt liv till helvete med att vara inlagd där. Den hjälpen som hade störst betydelse för mig var kuratorn jag fick prata med när jag inte längre var inlagd. Där fick jag prata om mycket och reda ut mycket som fick mig att må bättre. Att prata med riktiga ätstörningsläkare hjälpte också väldigt bra. När jag var på BUP eller på allmänna avdelningar på psykiatrin märktes det att läkarna inte förstod mig, men de två läkare som var inriktade på just ätstörningar kändes väldigt bra att prata med. Dem förstod och fick mig
att må bättre. Så att få hjälp från personer som faktiskt KAN något om ämnet är det bästa.
 
 

Ramsa & motions

Back to make our dreams come true, we are infinite, stronger than you
 
Dagens träning alltså... Så trött. I slutet när vi hoppade lyfte jag knappt från marken. Vet ni vad jag ska göra? Sova. Fast försöka kolla på PLL igen, jag har inte kollat på några veckor. Inte sen jag kom hem från England tror jag. Men det känns som att jag kommer somna när som helst. GÄSP.
Jag fick vara topp igen, yes. Men herregud, lib på vänster, det är inte min grej. Tillslut stod det i alla fall. Vi provade också formationer och motions till ramsan, som jag klippte ihop till en fin liten gif vanför. ↑ Bara en bit av den såklart, skulle aldrig orka göra en gif av hela videon. Men, nu ska jag sova. Eller försöka kolla på PLL. See you.

Före & efter bilderna

Ni som är SUPERDUPERFINA trogna läsare kanske minns när jag la upp bilderna i svarta kläder? Jag har raderat det inlägget, för jag fick så många elaka kommentarer om mitt utseende. Jag visste om att jag var underviktig, benig och ful. Men det finns ingen anledning att sänka mitt självförtroende med sånna kommentarer. Jag tog i alla fall dom bilderna med tanken att jag ska kunna ta liknande bilder vid ett senare tillfälle, när jag gått upp till normalvikt och känner att jag kan stabilt stanna där. Alltså, jag känner inte att jag kommer börja svälta mig själv och tappa den vikten jag gått upp, i alla fall inte inom den närmsta tiden. Och det tyckte jag passade bra idag.
 
Alla tycker olika, och jag vet att en del säkert kommer tycka att jag faktiskt såg bättre ut på dem första bilderna, när mitt BMI låg på 12. Vet inte exakt vad jag väger nu, men sist jag vägde mig var det 20 kg mer, det var några dagar sen. Men vad som spelar roll är ju inte vad andra tycker utan hur jag tycker att jag ser ut och hur jag mår. Och jag mår tusen gånger bättre. Fast själva syftet med bilderna var att se om jag tycker om mig själv mer när jag är lite större och mår bra på insidan, eller mycket mindre och lever i ett helvete. Jag skulle absolut inte säga att jag har min drömkropp nu, men jag är tusen gånger mer nöjd med min kropp nu än jag var då.
 
Så, ja, jag skulle väl kunna besvara det där inlägget jag skrev för något år sen där jag funderade på hur mina "efter bilder" skulle se ut och vad jag skulle tycka = så sjukt mycket bättre.

Progress 💪


Hej! Kolla på bilderna, det är 2,5 veckas mellanrum mellan dem. Jag är jättenöjd!! Klart jag måste få benet högre för att min scorp ska se fin ut men man ser ju ändå framstegen jag gjort på bara 2,5 vecka. Nu kan jag få tag i foten med båda händerna utan att hålla i något, och stå kvar en stund. Jätteviga gymnaster, balettdansöser och andra garvar säkert åt mig men jag tycker det går skitbra. Självklart kommer jag kunna märka skillnad när jag blir vigare, men det går mycket snabbare än jag trodde. Jag har tränat och stretchat nästan varje dag, lång & hård stretching. Det ger resultat! Kommer nog fortsätta lägga upp bilder på när jag gör framsteg. En fin scorp vill jag verkligen ha.

Livrädd för att övningsköra

Ikväll var jag ute och övningskörde med mamma. Jag har kommit fram till att detta är TREDJE gången jag påbörjar min övningskörning för att ta körkort. Först när jag var 16, sen tyckte jag det var tråkigt och slutade. Sommaren innan jag fyllde 18, sen blev jag inlagd på sjukhuset. I slutet av våren detta året, men sen flyttade jag till England. Nu måste jag ju se till att ta det och inte åka iväg eller bli uttråkad så jag behöver börja om IGEN. Okej, helt behöver jag ju inte börja om. Det sitter ju kvar såklart så det gick bra, men ändå. Men jag har aldrig varit så rädd för att övningsköra förut som jag var ikväll. Varför då? Jo, jag satt bredvid mamma och ville bara rabbla allt för henne en gång så jag hade det helt klart för mig. Men hon kunde, helt seriöst, inte komma på vilken av pedalerna som var koppling, broms och gas. SERIÖST? Om jag trycker ner fel pedal kan det bli livsfarligt. Jag trodde först hon skojade men tillslut fick jag ringa pappa och fråga hur man startade bilen. Asså... Jag vet att min mamma är lite trög ibland men hon måste verkligen ha fått ett hjärnsläpp där. Hon kör ju bil varje dag. När jag insåg att hon seriöst inte visste hur man gjorde blev jag livrädd och bad pappa flera gånger i telefonen komma ut till bilen så jag kunde köra med honom istället. Jag kan ju inte övningsköra med nån som inte ens vet vilken pedal som är vilken! Jag hade dessutom blandat ihop bromsen och gasen så det kunde ju gått hur fel som helst om jag tryckt på fel... Vi har dessutom ett litet stup rakt framför bilparkeringen, och det hade inte varit så roligt att köra ner där och landa i taggbusken och vakna upp på akuten... Men pappa nästan vägrade för han var så trött, så det blev mamma ändå. Thank god att jag har kört förut så jag själv visste hur man skulle göra. Så det gick bra.

Pomeranian


Jag är betydligt mer än kattmänniska än en hundmänniska, men att någon gång ha en hund skulle jag absolut inte tacka nej till. Och helst av allt skulle jag isåfall vilja ha en sånhär underbart söt liten fluffboll. Alltså, bara KOLLA så söta dom är! En instagram jag följer är @alma_pompom som är en så galet söt liten pomeranian hund. Dom här hundarna slår nog faktiskt katternas söthet.

Zalando & Nelly

 
Kollage Tilde Fröling
 
1 skjorta | 2 jeans | 3 solglasögon | 4 klocka | 5 skor | 6 väska
 
Sponsrat inlägg

Här hittar ni snygga kläder till bra priser, klicka in på länkarna och kolla!



Topp eller bas


Det verkar som att jag alltid tar med mig för mycket mat att äta efter träningen, men det är ju bättre än för lite. Just nu sitter jag på tåget hem efter träningen, åh vad kul cheerleadingen är. Men jag är fortfarande väldigt, hmm... spänd? Nervös? Rädd? För hur stunt grupperna blir. Idag satte dom in oss i nya grupper och jag blev bas igen. NO. Som sagt, det är kul att basa men miljontals gånger roligare att toppa. Men sen började vi köra lib och då fick vi flytta runt i grupperna hur vi ville, och en av de andra topparna sa att hon absolut inte vill vara det. Så då fick jag toppa igen, thank god. Det är så sjukt kul! Däremot skulle vi köra libben på vänster och jag kör ALLTID på höger, så det gick lite dåligt i början och jag trillade ett par gånger. Men sen så satt det. YES. Det viktigaste är typ att sätta det nu, fram tills att grupperna är bestämda och jag förhoppningsvis har en topplats. Men vi får väl se. Jag ska stretcha ännu mer hemma nu för att bli vig.
 
Sen så hade jag ju med mig mina cupcakes! Jag bakade ju så många och hade definitivt tillräckligt för alla i laget och lite till. Alla blev jätteglada, haha, såklart. Who wouldn't? Och dom blev faktiskt väldigt lyckade som jag sa igår, och det verkade dem andra också tycka. Snabbt innan tåget gick sprang jag in på InterSport och köpte ett par rosa Nike träningsshorts och hann precis springa ut till tåget igen innan det gick, annars hade jag fått vänta 45 minuter. Jag brukade alltid träna i långa tights och aldrig vilja visa mina ben, nu är jag tvärtom och vill aldrig träna i långa byxor längre. Så nu måste jag skaffa en massa shorts.

Nutella cupcakes

Gjorde en video igår när jag bakade mina cupcakes. Amanda och Miriam ville inte synas alls, mer än deras händer.

19 års dagen






Hela denna dagen har jag spenderat med min fina Amanda och min fina syster Miriam. Vi har bakad cupcakes med hälften nutella frosting, hälften choklad. Dom blev supergoda! Sen har vi haft Wii tournament där jag vann ALLA gånger över dom, haha, och bara umgåtts och haft det allmänt supernice. Vid 6 gick jag och familjen ut på restaurang som vi vanligtvis gör på någons födelsedag, och åt god mat. Här hemma har jag fått lite kort och några presenter, men mest pengar eftersom jag önskat mig det. Sen har vi i familjen kört lite spel och sånt också, och nu tänker jag snart gå och lägga mig. Jag och Miriam funderade på att stanna uppe och kolla på PH men vi är för trötta och bestämde oss för att göra det imorgon istället. Jag har haft en superbra dag och wohoo, nu är jag 19 år!

Birthday morning



It's my biiirthdaaaay! Idag fyller jag 19 år. Jag tror det var vid nio på morgonen jag föddes så då är jag väl 19 nu, om jag minns rätt. Det är ju alltid kul att fylla år men det känns som det blir mindre och mindre spännande för var gång. Antagligen för att det händer igen och igen så det blir ingen big deal tillslut. Inte konstigt att vuxna verkar så otaggade på sina födelsedagar, hah. Förutom förra året förstås, då jag fyllde 18 som är en ganska big deal.

Denna dagen förra året satt jag på Starbucks på Kastrup med min syster som skulle flytta till Paris, precis på min födelsedag. Nu är hon hemma igen efter året i Paris och ska snart flytta till London istället. Hon flyttar från Paris till London, låter som ett lyxliv ellerhur?

Då satt jag också där, med en varm choklad i handen, 20 kg underviktig och försökte intala mig själv att inget farligt kommer hända bara för att jag njuter lite av dagen och firar den som om jag vore frisk. Vad jag kan minnas så gick det ganska bra den dagen, eftersom jag har en stark vilja och stor drivkraft. Troligtvis var det därför jag tappade vikten så snabbt och sedan återfick den väldigt snabbt, många andra gör det långsamt och håller på i år. Jag skulle nog nästan (NOTE! nästan) kunna säga att jag är helt frisk från anorexi. Jag har en del tankar men jag tror inte det är så mycket mer än vad de flesta människor har. Idag ska jag baka nutella cupcakes med Miriam och Amanda, och lite jobbigt känns det faktiskt. Det är mitt egna val och jag VILL baka och äta fantastiska nutella cupcakes bara för att det är min födelsedag, många unnar sig lite extra just på sin födelsedag så det ska jag med göra. Det blir säkert suuupergott!

Back to vad inlägget egentligen skulle handla om - morgonen. Jag har seriöst problem, jag bara babblar på om annat! Jesus... Mina lärare har sagt till mig sedan förskolan flera gånger att jag måste hålla mig mycket mer kortfattad, jag skriver alltid för långt. Men oj, nu kom jag bort från ämnet igen. SÅ, som tradition i min familj så kommer vi in med frukost på sängen till den som fyller år precis som min familj gjorde imorse igen vid halv 6 tiden för vid tjugo i 6 måste pappa åka till jobbet. Jag och min syster satt och åt och pratade och sen sov vi lite till. När jag vaknade några timmar senare gick jag ner och åt en andra frukost, och såg därefter på andra halvan av PH som började igår. Jag blev för trött igårkväll så såg bara halva. Nu har jag druckit en av mina Starbucks latte's för jag hade absolut ingen energi. Jag är på humör för att träna, antagligen för jag fått energi, men samtidigt känner jag mig lite förkyld så borde spara på krafterna tills cheerleadingen imorgon. Mår bättre än igår iallafall.

RSS 2.0