Happy halloween

Jag och min kompis Amanda hade ett litet halloween firande med film och ut klädnad. Eller, sminkning räcker nog att säga. Amanda sminkade oss båda där hon är en ren och jag en katt. Öronen gjorde jag själv och Amanda skulle haft renhorn på huvudet men hennes pysslande gick inte lika bra. Hon såg ut som en utomjording istället, haha, så det fick vara så. Men kul hade vi och nu är det dags att sova. Puss & god natt ❤️

x5


En burgare utan is tack

Hm, då ska vi se, vad har jag för roliga berättelser från idag? Jag har missat hur många saker som helst att berätta eftersom att jobba på ett ställe som Burger King innebär så mycket olika händelser, både roliga och mindre roliga, det händer så mycket! Dagens höjdpunkt var nog när en kille kom fram och beställde en hamburgare utan is. Jag log lite och sa "Ursäkta? En hamburgare utan is?" Då kom han på sig själv och förklarade att han menade en Cola utan is. När han fick sin beställning sa jag "Ingen is i burgaren, jag lovar" och han log. Borde kanske inte reta mina kunder sådär, men det var ju kul.

Juste! Minns inte, har jag berättat när en kund beställde en Whiskey? Sorry, vi har ingen whiskey här på Burger King hahaha... Håller inte räkningen på hur många som ber om happy meals heller, happy meal är på MC DONALDS. Vi är burgarnas kungar. En man ville ha en Whopper utan kött också, jaha, så bröd & sallad typ. Har varit på himla bra humör hela dagen idag också. Men ja, det är väldigt händelserikt men nu ska jag hem och är än så länge ledig tills på onsdag om jag inte blir inringd tidigare. Ni får ha det bäst, adios amigos!

Oh right, provade en ny proteinbar från Nutrimind med kokossmak, därav bilderna, himla god!!!

Intresserad av träd?


"Ursäkta mig, men är du intresserad av träd?" frågade en gammal man mig när jag för en stund sedan stod och väntade på bussen till centralen. "Uhm, det beror på hur du menar" "Jo, ser du alla fina träd här? Allihopa är täckta vid botten med en plastpåse, allihopa, förutom en" Och så pekade han på det enda trädet som inte var täckt. Däremot var en LYKTSTOLPE precis bredvid täckt med plastpåse. "Jag tror den som gjorde detta inte såg någon skillnad, det är ju rätt likt, en lyktstolpe och ett träd" Vet inte hur kul det låter men det både såg och lät väldigt kul när han påpekade det och visade så jag började typ asgarva. Därav bilden, om ni kan se att lyktstolpen är täckt men inte trädet.

Har jobbat 11.30-20.30 idag och det blir samma imorgon. Satan vad ont i fötterna man får. Annars har det väl gått relativt bra. Träffade Marie och hennes pojkvän som kom in och beställde idag, kul ju. Men, nu ska jag sova tills tåget stannar på rätt station och hoppas ha laddat energi till imorgon igen. Godnattkram ❤️

Att ha en förebild

Jag tror alla har förebilder, i alla fall någon period av livet. Under uppväxten mestadels troligtvis. Jag har alltid omedvetet letat förebilder och försökt identifiera mig själv i andra, kunna se mig själv i den personen när jag uppnått samma ålder. Man kan absolut ha en yngre person eller i samma ålder som förebild men jag har upptäckt att jag omdevetet alltid inspireras extremt mycket av medelålders vuxna människor. Gud vad tråkigt, eller? Framgångsrika, skitsnygga, unga världskändisar är absolut att inspireras av för sin framgång och sina instagramflödens perfekta liv. Sen finns det absolut världskändisar som är hur jordnära som helst. Men eftersom mitt mål inte är att bli en person som går på röda mattan varje kväll och omges med en flock fotografer och journalister så är det inget jag kan identifiera mig i och känna att DET är mitt mål.
 
Jag tror det är ganska bra att ha en förebild. Inte att man ska bli exakt som en annan person utan för inspiration och mål. En del personer fastnar jag verkligen helt vid och börjar önska mig deras utseende, jobb, fina skratt mm. Crazy, men att verkligen se upp till någon är faktiskt väldigt härligt. "SÅ vill jag bli" kan jag tänka och bara förställ dig deras leende när jag berättar det för dem. Ja, jag brukar berätta för en person när jag ser upp till dem. I alla fall när det är personer jag verkligen ser som goals. Hur underbart är det inte att veta att man är en förebild för någon annan?
 
Mitt i mina tankar om vem jag önskar mig vara som så har jag hört folk som ser upp till mig vilket får mig att stanna till lite, va? Jag är ju inte den där underbara, perfekta personen som jag ser upp till, men ändå inspirerar jag någon annan. Och det går runt. Nästan alla inspireras av någon annan och det sprider en himla massa kärlek. Infinite love.
 
Man kan ju tänka, ska man inte vara nöjd med bara sig själv? Jo, men jag tycker det är väldigt härligt att ha en person som är en riktigt stor förebild för mig. Det GÅR verkligen att bli en så bra person, en sådan person finns i verkligheten. Troligtvis är det därför jag letar efter vuxna "normala" människor som förebilder som har en bra syn på livet, positivitet, kärlek, omtanke och allt vad en riktigt bra person ska ha. Det handlar inte om att jag vill bli en exakt kopia av en annan person för det skulle jag aldrig vilja bli. Jag är mig själv, med mina egna intressen, åsikter och tankar. Men någon att se som inspiration, stor inspiration.
 
Tänk, att bara vara dig sjlv kan vara extremnt inspirerande för andra.

Mobilia





Inte lönt att jag köpte biljett för ingen kontrollant kommer ändå komma igenom folkmassan för att se den. Tåget jag är på nu är jättefullt. Jag fick köpa biljett eftersom jag kunde inte hitta mitt månadskort innan jag for imorse. Jag hann inte borsta håret heller så jag köpte en borste när jag var med Nicki & Fia (eller Cacan & Lizzy) på Mobilia. Jag jobbade bara tre timmar idag eftersom jag tagit ledigt för träning som var inställd pga höstlov. För mig är det ingen skillnad när det är höstlov eftersom jag inte går i skolan. Det känns så konstigt, jag är van vid att alltid vara i skolan.

Efter jobbet träffade jag Nicki & Fia istället för cheer träning och tog en sista student-rabbat-EH-fika. Mitt mecenat kort går ju ut snart och eftersom jag inte pluggar får jag inget nytt. Jag tog en himla god chokladboll och chai frapino, och därefter gick vi runt i affärer och fick en eyeliner, hårborste och väska köpt. Skulle vart kul att ha en "trillingväska" om jag köpt likadan som Cacan & Lizzy men jag känner att en större kommer mer till användning då jag sällan har små handväskor, utan nästan alltid stora. Hemma hoppas jag kunna plugga till högskoleprovet, ja, det är nyss gjort men jag kör till våren igen.

Puss & kraaam

Foton från Mode Live

Fotograf: Amanda Kaikkonen
(Dvs min superduktiga kompis)

Marabou & 88:a



Höstfotografering

More to come, stay tuned

Mode Live

Idag for jag till gymnastikträningen i en timme och övade mest framåtmjukisar som gick sådär. Efter det skyndade jag mig till Malmö C för att möta Amanda där vi skulle vidare till ett mode event hon vunnit biljetter till som hette Mode Live. Det var olika visningar, fanns fika, små stånd tillhörande olika designers osv. Lars Wallin var där!!! Han stod en meter bakom oss när vi satt på ett par stolar och vilade. Så himla coolt! I slutet var där en final i en manlig modell tävling för att få ett kontrakt med Sweden Models. Det var jättekul trots att jag hade otur med min goodie bag. Amanda fick godare dricka, godare choklad, godare tuggummi och godare klubba. Det enda hon var villig att byta var klubban.

TB - Julen 2013

Hittade bilder från julen 2013 när jag lånade pappas dator, och som ni kanske vet så älskar jag throwbacks. Julen 2013 firades i Skellefteå med släkten och jag är så ledsen över att vi inte ska dit denna julen igen som var tänkt. Jag hoppas på mycket snö och en fin vinter ♥

Högskoleprovet hösten 2015


Då var högskoleprovet hösten 2015 done. Jag hade en väldig tur att det var det andra provpappret som räknades bort eftersom det var just DET som gick sämst för mig. Det kändes bra på det mesta, ungefär som förra gången, så kom resultatet och var skitdåligt. 0,5, ehm... Jag kan bättre än det. Så vi får hoppas att det är högre än 0,5, än om det bara är 0,6. Dock är ju mitt mål 1,7 så jag vet inte hur det ska gå till om jag fortsätter i den takten. Bara att hålla tummarna!

Ena pappret gjorde jag baklänges och jag tror det var den som gick bäst, haha . Jag tänkte att ibland hinner man inte alla uppgifter och tänk så är dem lättaste sist? Better do them first, som en japan. Eller det är väl japaner som läser baklänges?

Salen jag satt i var megastor. Kanske 100 platser, sen glasväggar med tre salar intill i en kvadrat som såg ut att ha ännu mer platser. Typ 500-600 i ett megarum med glasväggar. Okej, jag vet inte hur bra uppskattningsförmåga jag har men det var skitstort och öppet. Under ett pass trillade en massa saker ur min jackficka så "vakterna" kollade på mig hela tiden för det verkade antagligen som att jag fuskade. Men när dom såg halstabletter och glitterstenar på golvet verkade dom inte bry sig längre.

Snart är resultatet uppe online så jag ska försöka räkna ut mitt resultat, håll tummarna!!!

Inga diamant-burgare


Okej Sofia, jag tycker inte heller om dessa bilderna men dom passar till inlägget 😂 Bilden är från HP i våras och som är igen imorgon!!! Tror INTE att jag kommer nå mitt mål med 1.7 poäng... Så det får göras till våren igen. Men, det kanske går bättre än sist och kan hjälpa mig in på en annan utbildning än psykolog? Mina betyg räcker förstås till en del utbildningar men inte dom högre. Nu ska jag hem och sova för att orka med morgondagen. Som tur var slapp jag jobba över mer än fem minuter idag. Det beror på vilken arbetsledare jag har och den som var där idag ger ALLTID extraarbete så jag måste jobba över. Det gör hon till alla, en kollega fick jobba över mer än en timme idag så jag gick fram och förklarade snällt att jag måste sova inför provet imorgon och hon bara "Jaja, fyll på det & det & det sen kan du gå", vanligtvis är det 40 st till "det". 

Fick en rejäl utskällning i början av passet då det blev ett missförstånd men sen gick det bra! Tror aldrig att jag kommer orka med arbetspassen men tiden flyter faktiskt på ganska bra på det här jobbet. Chefen påpekade glitterstenarna i håret och sa att jag får inte stå i köket med dom, bara i kassan.  Han ville inte ha några "diamanter" i burgarna. Men han tyckte det var kul att känna på dom, hahaha ... Nu på tåget sitter en sovande kvinna bredvid mig som flög upp helt plötsligt men insåg sen att det inte var där hon skulle av och gick tillbaka. Stackars henne så trött hon är, jag lovade att väcka henne tills hon ska av. Mannen framför mig frågade mig vilken station hon skulle av på så att vi inte missar det, haha, bra med samarbete. Tur hon hade att två snälla främlingar satt nära henne... :P

Glitterstenar


Hi guys, ikväll ska jag jobba fem timmar i sträck utan paus och det jobbiga med det är mest att jag kommer bli jättehungrig. Jag är van vid att äta typ vart tredje timme och nu när jag har ungefär fyra timmars pass innan paus brukar jag bli lagom hungrig. Det är så frustrerande att jobba med mat när man är hungrig, haha . Att ge mat till alla andra förutom sig själv. Å andra sidan tycker jag det är värre att vara supermätt för då blir jag bara äcklad av maten. Aja, I-landsproblem, vissa får ingen mat alls.

Gjorde flätor med glitterstenar i, rosa läppglans och silverglitter på ögonlocken. Hoppas dem inte klagar på detta. Det är så tråkigt att aldrig fixa sig.

Jag är utskriven från Arbetsförmedlingen! Imorse var jag på ett möte angående bidrag men skrevs ut istället eftersom jag har fått ett jobb. Feels good. Nu hoppas jag kunna behålla detta jobbet ett tag och att det blir bra där.

Dedicated student


Ingen sa något om min rosett eller glitterstenar!!! Jag märkte att vissa tittade på mitt hår istället för mitt ansikte nån gång, antagligen för att det glittrade till lite. Men de verkade inte bry sig. Däremot såg jag på dresscode listan att jag får endast ha diskret smink. :( :( :( Okej, jag kör på att sminka mig mycket om jag känner för det så får dom säga till mig om jag ser för plastic doll ut. Nu sitter jag iallafall på tåget hem efter att ha jobbat hela dagen. Trött. 

Jag fick stå mycket i köket och göra burgare idag, mer än i kassan tror jag. BRA, både för att det är roligare och för att jag måste verkligen lära mig ingredienserna i alla burgare. Jag gör fel så många gånger så det är bra att jag får öva. Men det går sjukt mycket bättre, idag gjorde jag FLERA burgare helt själv!! Ni får garva åt hur dålig jag är, haha, men själv är jag nöjd. En kund noterade att det stod "rättvisemärkt kaffe" och frågade mig "Skulle jag kunna få orättvisemärkt kaffe? Med mjölk framställd av slavarbete och barnarbete?" Tyvärr kunde jag inte uppfylla hans önskningar, haha

När jag var på stationen och väntade på tåget tog jag fram HP boken som jag tagit med mig eftersom det är på lördag och jag måste lägga i ett sista krut och övade lite svenska. Då kom en man förbi och sa "You doing your homework?" "Yea" "You're a very dedicated student" Ja, det hoppas jag att jag är. Orkade inte förklara att det var HP och ingen läxa men ja, bra att jag ser dedicated ut.

Nu ska jag hem och sova. Puss & godnatt ❤️

Snaps





Följ @idasteinwalls på snapchat! :)

Fixa mig


Men gud vad det ska vara svårt att få till en bild på sitt hår! En relativt okej bild fick jag iallafall till som ni kan se. På BK får vi inte ha några smycken, nagellack eller sånt finfint. Dessutom måste håret vara uppsatt. Jag klagar inte, det är bra att det är så. Men det blir tråkigt "i längden" att jobba där om man tycker om glitter och små detaljer. I längden, jag har nyss börjat där men jag blir redan helt otaggad på att inte få fixa mig. Så jag gjorde vad jag kunde, hoppas dem inte har något emot en mini rosett och glitterstenar. Jag lockade också håret och tuperade det längst upp. Jag får leta efter fina frisyrer jag kan ha på jobbet där jag kan känna mig lite extra fin trots alla förbud. Sen kan jag exprimentera ännu mer med olika sminkningar men just idag ville jag faktiskt inte ha något smink alls. Nu sitter jag på espresso på centralen och äter en liten brunch för mig själv eftersom jag kom tidigt med tåget. Idag jobbar jag till 20.30, hoppas det inte blir mycket folk...

Ha en bra dag!

Salads & smoothies w. Sofia

Omg, jag uppdaterade sidan hur många gånger som helst och sen kom ett meddelande "Chrome har crashat", ja men jippie vad kul. Jag vill inte alltid blogga från mobilen så satte igång datorn men nä, den ville inte sammarbeta. Nu efter kanske 10 minuter gick det. Thank you.
 
Imorse hann jag ganska precis vakna innan jag skulle iväg till Malmö och träffa Sofia för lite plugg och mat. HP är på lördag så det gäller att lägga i lite extra energi dessa sista dagarna. Vi hade tänkt äta först men var inte särskilt hungriga så vi satte oss på stadsbiblioteket och lånade varandras böcker. Jag höll på att somna så jag drack min Celsius som jag egentligen tänkt ha på cheer träningen senare. När vi blev hungriga gick vi till Salads & Smoothies och köpte varsin sallad, som verkligen var supergod!! Tror jag ska ta något tåg tidigare till jobbet imorgon bara för att hinna köpa med mig den igen som lunch. Är inte så förtjust i BK's mat även om jag får äta där.
 
På träningen körde vi program, program, program. Two man stuntet gick bättre men det sitter ändå inte helt clean. Vi fick en liten sassy dans när några andra kör gymnastik. Nu ska jag nog plugga en liten stund och sen lägga mig för en hel dag med jobb imorgon, godnatt kram till alla fina ♥

20 oktober 2015

Två fula bilder med Amanda ↑
 
Hej. Hoppas ni andra har haft en bra dag för det har inte jag, haha . Vaknade imorse av väckarklockan och måde illa så jag låg kvar i sängen och råkade somna om igen. Vaknade sedan tio minuter innan tåget skulle gå och fick kasta ig ur sängen och springa till tåget. På jobbet mådde jag fortfarande illa ett tag men det försvann senare., Däremot gick inte beställningarna särskilt bra idag eftersom jag gjorde en himla massa fel. Men det var skönt att höra Sanna's (en medarbetare) historier som också är ny om hur mycket fel hon har gjort, så jag är ju inte ensam! ^^ Sen var jag tvungen att jobba över också och när jag precis fått gå och hade gått upp för trappan för att byta om ropade dem tillbaka mig. Oh gosh, men jag är glad över mitt jobb ändå. I det stora hela är det bra.
 
Just nu är jag inte alls trött trots att jag varit igång hela dagen så jag hoppas jag kan sova ändå lite senare, godnatt allihopa.

Aldrig igen

När jag satt på tåget för några dagar sedan kom ett vuxet par på och satte sig mittemot mig. Jag slängde en snabb blick på dem men vände sedan snabbt blicken dit igen och tittade på kvinnan, jag kände igen henne. Det slog mig direkt vem hon liknande men jag ville allt annat än inse att det faktiskt var hon. Hn såg så annorlunda ut påbylltad i tjocka kläder på grund av det kalla vädret, med en mössa på huvudet, bredvid sin man och omgivningen omkring henne som förvandlats från en sjukhuskorridor till ett Öresundståg. Det var en kvinna från personalen på sjukhuset, dessutom en av dem "värsta" eller vad jag ska kalla det. Då slog det mig vad som hänt.
 
För ett år sedan satt jag inlåst i ett rum på sjukhuset och ville inget annat än att dö, eller åtminstone få komma ut och känna lite på gräset utanför sjukhusets dörrar. Se den vackra himmeln och höra fåglarna kvittra. Det vanligtvis inte särskilt omtyckta regnet längtade jag något otroligt efter, att få känna regndropparna mot huden och bli alldeles dyngsur av frihet. Då satt jag där, månaderna jag spenderade på sjukhuset kändes som minst tre år och undrade hur mitt liv skulle se ut efter det här. Jag ville bara sudda ut den perioden av mitt liv men det är inte så lätt som det låter. Det har hänt mig och det var ingen liten sak. Och inte gör jag det mindre för att jag pratar om det igen, men inte blir det bättre av att hålla allt för sig själv.
 
Jag försökte smygtitta på kvinnan mittemot mig men tror inte jag gjorde det så bra eftersom blicken drogs automatiskt tillbaka så fort jag tittade bort. Det är en sån känsla som när man ser något man aldrig någonsin förväntat sig, en radikalt stor skillnad att man knappt kan fatta att det är sant. När man ser sin lilla nyfödda bebis fylla 40 år, när man ser skolans rektor på en strippklubb. Ja, ni fattar grejen. Dem vita sjukhuskläderna var inte där, den offentliga plats som ett Öresundståg är är inte ett dugg likt sjukhusets strikta matsalsmiljö eller dagrummets spänningar bland personal och patienter. Jag fick lite smått panik över hur jag skulle agera och hade precis tänkt ta upp ett mellanmål ur väskan och äta på tåget när hon steg på. En fd "ätstörningspersonal" som jobbade heltid med att få i mig mat kunde jag inte sitta och frivilligt äta framför som ingenting. Det skulle bara bli för awkward. Mina tankar for snabbt till mitt utseende där jag tänkte "Fan, vad tjock hon måste tycka att jag är!" nu när jag gått upp en 10-15 kilo sen sist. Det vet jag att jag inte är, men tanken kommer ändå.
 
För ett år sedan såg mitt liv helt annorlunda ut och jag visste inte vad jag skulle förvänta mig av tiden därefter. Jag hoppas för allt i världen att jag aldrig behöver hamna på ett sådant ställe igen. Det medförde ett litet motto jag drar för mig själv i huvudet när jag behöver som lyder "Ät upp och sen lite extra så slipper du sjukhuset." Låter kanske inte så speciellt men *** vad det driver mig till att äta. Jag kan inte fatta att det verkligen gått ett helt ÅR sedan dess. Ett ÅR.

Gymmet med Amanda

Jag var på gymmet iförmiddags med Amanda men sprang bara kort på löpbandet innan jag var inne i ett rum resten av tiden och övade en massa gymnastik. Hårt golv så det är inte så kul att landa fel men det gjorde jag som tur var aldrig, däremot höll jag på att bryta nacken i bakåtmjukis. Bilden på brygga som jag la upp för nån dag sen är några veckor gammal och nu när jag kollar på bilden från idag så har den ju faktiskt blivit bättre! Jag försökte få en bra video på min framåtmjukis som jag gjorde en gif av. Som sagt, jag klarar ju det men den är klumpig och ful så absolut inget jag kan använda i programmet på cheerleading eller egentligen särskilt lönt att visa upp. Jag vill bara visa att jag kan komma över och resa mig upp! :D Sen så, ser ni hur jag vrider fötterna när jag reser mig upp? Asså what? DDet får jag också träna bort, men kul att jag kan göra det åtminstone, även om det inte är världens finaste.
 

Vill hunden ha en "hot dog"?


Någon som vill ha mer BK update? Jooo, det är klart ni vill! Ellerhur? Jag fick tio minuters extra rast, wohoo, och gav fel mat X antal gånger som vanligt. Min arbetsledare kom fram till mig och viskade "Ida! Ida! Kolla så söt hund!!" Och i driven satt en jättesöt liten lurvig pluffs med föraren i bilen och tittade nyfiket in i köket. Ska vi ge hunden en burgare också?? Eller så får hunden en "hot dog" asså omg haha... Tur att vi inte säljer korv.

Åh, sånna äckliga gubbar man stöter på ibland kan dra. Som står och blinkar med ena ögat mot mig och tror dom är snygga. En man, inte idag, kom fram, lade händerna på mina och sa "Kan du ge mig lite pommes? Söta du? Du kan väl ge mig lite pommes sötis?" Åh, vad jag ville ge honom värsta bitchblicken eller något men då är jag väl inte så bra i mitt arbete och jag kaxar mig mot kunderna. Jag fick en gratis burgare som också var min första burgare på flera år!! Vi får mat för ett visst pris som anställda men jag är inte så förtjust i BK's mat och har haft med mig eget istället. Men när passet var slut kurrade magen och jag hade inget eget med mig kvar så jag beställde en hamburgare med bara ketchup, så som en hamburgare ska va! 

En del kunder har ju intressanta beställningar också. Först kommer en man "FEM burgare", sen kommer nästa "TIO burgare och FEM cheeseburgare", och en tredje "FEMTON burgare, två utan gurka, en med extra ketchup, tre med fullkornsbröd, en utan senap och två glutenfria". Man bara OKEJ ska bara vänta på TRETTIO burgare samtidigt som är nästan identiska men ändå inte och hinna med evighetskön bakom dem på samma gång. Sen gick glassmaskinen sönder, tro det eller ej men det var INTE mitt fel! :)

Märkte nyss att jag sitter på fel tåg dessutom, gah, får väl hoppa av på nästa station. Oops.

BK swag


Vill visa hur swaggig jag ser ut med min BK skjorta och namnskylt ✌️ Hahaha, håller ni inte med?

Gymnastik träningen blev väldigt kort eftersom jag var tvungen att gå tidigare så att jag helt säkert skulle hinna till jobbet. Jag körde några rondater med räkningen vi har i programmet och satte framåtmjukisen varje gång. Klumpigt, men den sitter! Borde visa det på bloggen, jag kan ju framåtmjukis!! Tur också att jag åkte tidigare eftersom jag missade busshållplatsen och fick gå en bit, men jag hann i tid.

Sjukt stressigt men jag trivs annars väldigt bra här! Tiden flyter på och jag får vara aktiv och röra på mig som jag vill. Himla jobbigt när kunderna pratar otydligt och jag ger dem fel mat, men för det mesta går det bra. Har pais i 15 minuter till sen jobbar jag till nio. Vi hörs sen, adios!

Snart gymnastikträning



Tja, jag har inget bättre för mig än att blogga atm. Om en liten stund börjar träningen, en extra gymnastik träning som är frivillig och jag vill så gärna bli bättre på gymnastik så jag tar varje chans jag får. Bilderna är gamla progressbilder, inte jättegamla, några veckor kanske. På bilderna ser jag ju hur långt ifrån jag är med händerna när jag går ner i brygga så det är ju rätt sjukt att jag faktiskt kommer någon vart över huvudtaget när jag står sådär. Jag är så ovig i ryggen. Om jag stretchar och kan ställa mig närmre fötterna med händerna så tror jag inte det blir några problem att sparka över, det är mest vigheten jag behöver jobba på.

Efter en kort gymnastikträning ska jag jobba i 6 timmar och sen hem och sova. Jag sov dåligt inatt så jag hoppas kunna hålla mig vaken både på träningen och jobbet.

Cheer is my life






Au Pair

Jag tänkte göra ett inlägg om att vara Au Pair i och med att en del av mina läsare tyckte det var intressant och en del nya kanske är intresserade av att bli det. Hope you enjoy your reading.
 
Min syster var Au Pair i Paris sommaren 2014 till sommaren 2015, och utan det vet jag inte om jag fått upp ögonen för en tid som Au Pair. Det låter kul, men jag hade inte tänkt lika mycket på det. Det var först i kanske april/maj någon gång som jag besämde mig för att jag ville bli Au Pair. Säkrast är ABSOLUT att åka via en organisation då där finns regler och avtal, vilket inte finns när man fixar privat som jag gjorde. Anledningen att jag fixade privat var för att jag inte fick åka med en organisation, jag försökte med det först. aupair-world.net hittade jag min familj på. Så om du ska leta familj privat, dvs utan en organisation, tänk på att vara extra noga då familjerna lätt kan lura dig! Några saker att tänka på att ta upp med värdfamiljen om du reser privat:
  • Uppsägningstid
  • Är dom villiga att skriva på ett kontrakt om rättvisa överenskommelser?
  • Du måste våga sätta en gräns för städning/hushållsarbete, du ska inte låta dig utnyttjas och bli deras städare istället för Au Pair.
  • Hur mycket semester kan du ta ut?
  • Vilka uppgifter som ingår
 
Alla familjer är olika och har olika regler dem följer, så bara det är något du trivs med så funkar det. Vill du absolut inte laga mat, välj inte en familj där du måste laga mat. Jag ansåg inte att min värdfamilj hade några orimliga krav på mig, utan det var snarare deras attityd och sätt att säga till mig som orsakade bråket som gjorde att jag åkte hem. Jag skulle ju stanna i tolv månader, som bara blev två. Men min tid som Au Pair är absolut ett helt underbart minne som jag blir glad av att tänka på, jag har inte ångrat en sekund att jag åkte.
 
I min familj hade jag hand om flickan från att hon vaknade på morgonen tills att föräldrarna kom hem, därför kunde tiderna variera lite men det var ändå ungefär detsamma. Hon vaknade på natten och skrek, och sånt kan vara väldigt jobbigt så om du vill passa småbarn skulle jag rekommendera att inte åka till en familj där du behöver gå upp på natten också. Är det äldre barn är det bra att tänka på att barnen tycker om liknande saker som dig annars blir det troligtvis ganska tråkigt. En del barn vill bara sitta med TV-spel och andra vill ut och springa runt i en lekpark hela tiden. Så kolla upp hur mycket ledighet du har, för en au pair kompis jag hade tog hand om barnen från 8.00-21.00, 13 timmar om dagen. Även om det är ett roligt jobb och helt annorlunda från att sitta i kassan på ICA så blir det rätt drygt att aldrig vara ledig.
 
Läget är väldigt viktigt att tänka på. Jag hittade en fantastiskt bra familj med en jättesöt liten dotter, i ett STORT hus där jag skulle fått egen bil, stort rum, toalett, egen lounge, dem hade ett privat gym, bodde precis intill havet mm. Riktigt bra betalt dessutom och det verkade inte bara stenrika utan väldigt, väldigt trevliga. Hur perfekt låter inte det? Problemet var dock bara att där fanns knappt någon lokaltrafik, tror det var tre bussar om dagen in till stan som tog en timme att åka till. Det kan bli väldigt svårt att hitta vänner om du bor väldigt isolerat även om det är lyxigt som tusan och det kommer bli väldigt jobbigt i längen. Värdfamiljen jag bodde hos hade ett ganska litet hus, men det låg i en fin, trygg och rik stad som hade bra lokaltrafik, flera Au Pairer, väldigt liten kriminalitet osv. Sen fanns där en lekpark och ett stort naturområde precis intill så det var lätt att underhålla Aurelia, flickan.
 
Sen rekommenderar jag absolut att vara väldigt aktiv med att leta vänner eller hitta sysselsättningar till din lediga tid. Jag gick på gymgrupper och träffade kompisar den mesta av min lediga tid. Det finns grupper på facebook där Au Pairer i samma område är med, och där träffade jag de flesta av mina kompisar. Sen är det bra om din värdfamilj har kontakt med andra värdfamiljer där du kan få kompisar den vägen.
 
Lite annat som är bra att tänka på om du vill bli Au Pair
  • Vilken mat dom brukar äta, en familj jag pratade med åt pizza fem-sex dagar i veckan. Gott, men lite enformigt och ohälsosamt.
  • Rutiner
  • Hur och när får du betalt
  • Vill familjen umgås med dig på sin lediga tid eller ha ett privat familjeliv
  • Ska du åka med om dem åker på semester (kan vara både positivt och negativt)
  • Vad står dom för och vad behöver du betala själv? T.ex. mat, inredning, tågkort, skador osv.
  • Om dem har några väldigt strikta regler. I en familj fick dem absolut inte tugga tuggumi, i en annan fick man aldrig ta iväg barnen på utflykter.
 
Hoppas det var till nytta för er som var intresserade!

Pink practice

Både mitt lag (Vain) och laget som tränar samtidigt som oss (Perfection) hade rosa tema idag. Tror inte det var meningen utan det bara blev så. Jag älskar ju rosa så för mig är det perfekt! På träningen idag stuntade vi inte alls som vi brukar göra utan körde program, hopp, ramsa och gymnastik. Den frustrerande mjukisen som vanligt. Bara någon puttar på en liten bit så går det så enkelt, men jag kan inte komma till the point där jag trillar över på egen hand och därför står jag bara där och sparkar utan att komma någon vart. Imorgon ska jag på en extra gymnastik träning så jag får öva lite till på det, plus all annan gymnastik.
 
Såg två av mina gamla tränare från Malmö All Star Cheer idag också eftersom dem hade något möte där idag, en av dem såg inte mig, och den andra satt någon meter ifrån mig på tåget hem igen så jag hälsade och pratade lite kort. Dem som gick i mitt gamla lag vet om att jag bytt förening, dom flesta i alla fall, men jag undrar om mina gamla tränare vet. Jag har ju bytt till deras konkurrenter, haha . Ska se om jag orkar plugga lite till HP nu, en vecka kvar!

50 whoppers


Andra dagen på BK, 8 timmar. Det gick bra i slutet men inte i början. Dock var det ganska roligt i början då jag fick stå i köket och göra burgare. Synd bara att jag har ett sånt snigelminne och gjorde 50 whopper på rad, en cheeseburgare, sen skulle det vara whopper igen... hmm, vad var det nu i den? Kan jag få en tabell och plugga in alla burgare? Tack, tack. Resten av dagen stod jag i kassan och på pausen gick jag till Espresso House som ligger precis intill och lyxade till med en frapino.

Det är jättestressigt och så sjukt mycket att komma ihåg och tänka på på en och samma gång. Men när jag kommer in i det och det flyter på så är det faktiskt ett ganska bra jobb. Jag måste bara lära mig kassamaskinen, alla burgare, hur man tillagar allt annat med osv, så tror jag det kommer kunna flyta på hela tiden. Nu får jag ju hjärnsläpp hela tiden då jag letar igenom alla kategorier för att knappa in beställningen, glömmer osten i cheeseburgare och sånt. Men jaja, what to do, jag kommer med ursäkten att jag är ny. Jag fick i alla fall sovit bra och länge igårnatt vilket var sååå skönt. Hoppas på en lika bra natt inatt. Så snart är jag hemma med tåget och kan få sova, inget jobb imorgon men cheerleading. Vi hörs, godnatt!

Första dagen på BK


Kolla vad snällt! På bilden, så ska det se ut. Bara att erkänna att ni har fel alla SD:are. 

Några timmar efter mitt inlägg mitt igårnatt så lyckades jag slumra till och dra mig upp på morgonen. Fyra timmar fick jag kanske sovit. Så vid klockan 11 klampade jag in på Burger King som värsta Burger Queenen, OJ vilka roliga skämt jag drar. Jag fick kläder, skor, kort osv och sedan tog det någon timme med visning tills jag var igång och stod i kassan själv. Dock var det verkligen ingen bra dag, hell no. Jag glömde ge växel, förstod inte hur man gjorde si och så, blandade ihop orders och mer. Stressigt, men det hade jag väntat mig. Jag tar det inte särskilt hårt att det inte gick så bra idag, det var ju min första dag! Jag kommer in i det senare. Det jobbigaste var faktiskt hur mycket fötterna värker av att stå och gå hela tiden.

Ganska många kunder förstod att jag var ny eftersom I messed up all the time, sorry för svengelskan. En del bara log och sa "Det går jättebra! Alla har varit nya nån gång", medan vissa fick värsta utbrottet. En gubbe fick utbrott för en annan grej. "Två cheeseburgare att ta med mig hem", "Okej, något annat?" "TVÅ CHEESEBURGARE ATT TA MED MIG HEM" "Ja, jag hörde det, men vill du ha något mer? En dricka?" "Men åååååhhh kan jag få prata med någon annan? Hallå?!?! Någon annan?! Hjälp mig!! Två cheeseburgare! Två cheeseburgare! Hallååå?!" Men alltså chill out man. Jag antog att han inte ville ha något mer efter det utbrottet, hahaha . Imorgon ska jag jobba 11.45-20.30, yikes, måste sova inatt.

Brygga på bokhyllan

Jag har seriösa problem med att sova. Jag har legat i sängen sedan klockan nio, i fem timmar nu, utan att kunna sova. Jag har provat ligga prick, prick, prick stilla tills jag verkligen inte kan längre. Jag har provat en muskelavslappningsövning min mamma tipsade om. Jag har druckit varm mjölk som tydligen ska hjälpa. Jag har bytt täcket till en lurvig filt. Jag har lyssnat på sömn hypnotiserande musik. Jag har provat min systers säng. Jag får noooog. Jag VILL verkligen kunna sova! Nu är jag inte ens trött. Kanske efter att ha legat och vilat i fem timmar ger min kropp lite energi så jag inte har något bättre för mig än att öva brygga, split och spagat uppe på min systers bokhylla. Tur att hon bor i London nu så jag har något att roa mig med under mina sömnlösa nätter. Skämt åsido. Jag vill ta sömntabletter samtidigt som jag vill kunna sova utan dem och slippa det. Men just nu är jag så rastlös att jag går upp mitt i natten och stuntar på en stol och står i brygga på en bokhylla. Tack syster för att du ovetande lånar ut din säng, bokhylla och stol. ♥

Röd, svidande rygg

En halvfail stuntbild från koreograficampet. Typiskt cheerleaers, stuntar vid varje ledigt tillfälle but I love it!
 
NU ska jag lägga mig. Eller jag "måste" äta lite choklad först vilket betyder att jag kommer bli hyper och sen jättesömning. Men imorgon är min första arbetsdag på BK och jag är faktiskt fett taggad! Jag tror det kommer att bli kul. Jag har ett relativt chill schema och har man en positiv inställning så blir allt bra. Men mest av allt ser jag fram emot att HA NÅGOT ATT GÖRA om dagarna. Jag har varit en sån himla nolifer dem senaste månaderna. Och eftersom jag knappt haft några tider att passa har min dygnsrytm blivit lite huller om buller och bland annat därför sov jag väldigt lite förra natten och fick ett utbrott på my story på snapchat i förmiddags när jag inte fick köpa en Celsius på ICA, hahahaha måste vara skitkul att kolla dem snapsen. Jag är 19, jesus christ, klart att jag är gammal nog för en Celsius.
 
När jag lite senare fått min Celsius från Konsum istället så åkte jag till träningen. Det var ingen träning i lördags som ni kanske märkte och en hel vecka mellan träningarna är för långt. Idag stuntade vi mest och hoppade lite i slutet. Vi gjorde det stunten jag inte får nämna, hehehe . Men det gick jättebra och jag börjar fundera på om det är mitt nya favoritstunt. Jag blev helt röd på hela ryggen efter våra cradals (när man kastas i luften) då mitt line drogs upp varje gång jag landade och i princip släpades mot Tilde's arm som också blev helt röd och dessutom började blöda lite. Ouch. Det var ovanligt för idag. Vanligtvis gör det inte ont att landa efter en cradal men idag smällde det till varje gång.
 
Men, I need some beauty sleep now. Nah, jag är vacker ändå. Haha, skoja bara, men sov sött alla sötisar och fulisar!

Ett ätstört samhälle

http://www.svd.se/ett-atstort-samhalle
Fastnade vid den artikeln, klicka in på den ↑↑↑

16:26

Jag försökte ärligt talat att inte träna idag eftersom jag har cheerleadingen imorgon som jag vill vara frisk till och hade lite ont i halsen när jag vaknade imorse. Men vad ska jag göra hela denna dagen? Efter kanske två timmar med serier blev jag riktigt trött på det och drog till gymmet ändå. Känner mig inte alls sjuk som imorse så hoppas det inte slår till imorgon istället, ibland kommer det i efterhand. Men det är så kul att träna!! Och jag kan rensa tankarna så att jag inte tänker på min granne för mycket. Andra planer för dagen var att städa rummet och att plugga, så jag får se om jag har koncentration till det nu efter att ha ätit ett post work out mellanmål där jag bland annat gjorde en jättegod äppelmuffin med questbar som deg igen, i mikron. SÅ GOTT.
 
I'll see ya soooon!

Fuck cancer

Man blir ju mer insatt i något som man själv kan relatera till. Jag förstår att våldtäckter är jättehemskt, men känslan av det kan jag inte sätta mig in i eftersom jag inte varit med om det själv. Jag förstår att krig är hemskt, men känslan av det kan jag heller inte sätta mig in i eftersom jag inte varit med om det själv. Jag har fått en helt annan syn på ätstörningar sen jag hade det själv.
 
Nu är det tack och lov inte jag som lider av cancer men min granne, min granne som jag tycker extremt mycket om. Min mormor dog i cancer när jag var 8 år som jag blev väldigt ledsen för. Hon var världens bästa mormor. Och trots att min mormor stod mig närmare än min granne så känner jag mig mer berörd av detta nu. Man förstår väl inte lika mycket när man är liten, så är det väl. Det hörde man ju hela tiden, men tänkte bara "Jo, jag förstår visst. Hon är sjuk och kommer att dö". Ja, så pass mycket förstod jag och jag grät över hennes död, men hur ska jag säga? Känslomässigt så förstod jag inte lika mycket. Jag får lite uppdatering nästan varje dag om hur det ligger till med min sjuka granne som är på sjukhus och den senaste tiden har det blivit något bättre. Han skulle kunna flyttas till ett närmare sjukhus, där han kan ha fler besök och han får komma ut.
 
Så ringde det på dörren imorse när jag låg och sov. Jag hoppade till av ljudet så jag var väl inte inne i någon djupsömn. Snabbt slängde jag på mig ett par byxor och sprang ner till dörren för att personen inte skulle hinna iväg. Det var min granne, frun till mannen som är sjuk i cancer. Hon pratade om min katt som brukar vara inne hos dem och sedan blev hennes blick helt annorlunda, hon viskade något som jag knappt hörde och började gråta. "Jag kommer förlora Carl" Jag försökte hålla mig för gråt själv och visste inte vad jag skulle säga. Han är mycket sämre och har tydligen magrat till något otroligt för att han aldrig äter längre, och hon var säker på att han kommer att gå bort snart. Jag gav henne en kram men visste inte vad mer jag kunde säga eller göra. Jag ville säga "Det kommer bli bra" men, egentligen så är jag inte så säker på det.
 
Vad jag menade i början av inlägget - nu är jag sjukt mycket mer känslomässigt insatt i vad cancer är och hur jobbigt det är. Jag önskar att jag kunde hitta en botningsmedel och göra honom plus alla andra olyckligt drabbade friska igen. Det är en hemsk sjukdom, riktigt hemsk. Cancern kan gå och hänga sig och dö så kan vi alla ha en fest över att den inte finns kvar längre. Fuck cancer.

Testar nytt gym


Choklad cheesecake

Men åh, nu kan jag inte koncentrera mig på att plugga igen. När jag vaknade imorse hade jag världens huvudvärk och hatade att inse att jag nog måste ta det lungt idag. Det var troligtvis det jag kände av igår då jag sov hela dagen men lyckades sova hela natten ändå och vaknade med mega huvudvärk. Jag segade mig runt i huset under förmiddagen/mitt på dagen innan Amanda svarade att vi kunde träffas och baka som jag absolut var med på! Dock hjälpte jag inte till särskilt mycket utan satt mest och dokumenterade allt på snapchat, haha, om jag har något virus vill jag ju inte sprida det med att sätta händerna i bakningen. Hon hade hittat någon choklad cheesecake med digestivebotten som verkade jättegod, dock är det inte klar förrän imorgon eftersom den skulle stå i frysen i flera timmar. Innan jag for till henne hade jag världens bästa koncentration när jag pluggade till högskoleprovet men nu när jag kom hem igen har den försvunnit. Får försöka igen, I have to study!!

Sovdag


Jaha, nu är klockan nio på kvällen. När jag vaknade imorse var jag lite småsömnig eftersom jag inte fått så mycket sömn efter kvällen igår, men vill försöka hålla en normal dygnsrytm nu när jag ändå vaknade i hyfsat normal tid, så jag gick inte och la mig igen. Igår föreslog mamma att vi kunde ut och gå en runda i naturen idag om det är fint väder. Jag hade ingen energi men ibland vaknar jag till när jag går ut en sväng istället för att bara sitta hemma. Jag tog på mig träningskläder eftersom jag tänkte att promenaden kunde vara uppvärmning, och sen tränar jag lite när jag är hemma igen. Men mamma hade planerad en längre runda än vad jag egentligen orkade och gick en runda på 1,5 timme. När vi kom hem gjorde jag några squats och sen gav jag upp. NEJ. Jag orkade inte träna. Jag tänkte dricka Celsius men jag försöker ju dricka mindre koffein så jag la mig och vilade istället. Vid tre ungefär, gick ner och åt lite middag vid sex annars har jag legat i sängen de senaste sex timmarna och halvsovit. NU vid nio på kvällen får jag lite energi igen. Men vad braaaa, för nu ska jag ju sova snart igen. Men jag får väl hoppas att jag somnar ändå och kan göra något annat än att sova imorgon,

Tjejkväll

Ikväll hade jag en jätterolig tjejkväll med mina underbara vänner. Vi hade många skratt och körde olika lekar, pratade, åt chips osv. Jag fick till och med dom att prova några enkla cheerleading stunt!! Som visserligen var en del av sanning eller konka, och absolut inte var några lätta stunt med dom här helt ovana människorna vad det gäller cheerleading stunt. Det som gick bäst var väl thigh standet med mig som topp och Nicki och Fia som baser, förutom att dom ville inte ha rätt ben framme så jag står på fel ben. Men! Det har varit jättekul ändå och gud vad jag har kränkt i mig snacks så jag får nog låta min bullmage lägga sig i sängen sova nu. Jag som precis lyckats få tillbaka en normal dygnsrytm igen och så stannar jag uppe på en sen tjejkväll... Bara att vrida om igen I guess!
 
Och btw! Ledigheterna för cheerträningarna har fixat sig nu, jag kommer både kunna jobba och träna. Puh!
 
Och för att inflika ännu en sak, fick en fråga för ett tag sen som jag glömde svara på.
känner att du påverkas mycket när du äter med andra eller låter du tankarna bara passera?
Inte MYCKET nej. Ibland funderar jag över andras val av mat, hur mycket de äter, hur det äter osv. Dem tankarna tror jag aldrig kommer att försvinna eftersom det blivit en del av min vardag. Men hur mycket dem tankarna påverkar mig är väl skillnaden från vad som gör det till ett problem eller inte. Oftast när andra äter nyttigare eller onyttigare, mer eller mindre än mig så påminner jag mig själv om att jag ska fortfarande äta vad jag vill och inte jämföra mig med andra. Så visst, det kan hända att det påverkar mig och att jag mår lite dåligt över det men oftast inte.

Min störda unge



Hahaha, Patricia, du är bäst på alla sätt. Lika rolig kväll som det alltid blir med henne har jag haft ikväll. Hoppas jag kan sova nu trots att jag är hyper, pöss hej.

Introduktionsdag på BK

So, today was my first day as king of the burges. Idag hade jag introdktion på BK tillsammans med två andra tjejer som också ska börja samtidigt som mig. Vi satt på kontoret i fyra timmar och signerade, signerade, kryssade, kryssade. Riktigt tråkigt men det är ju inte DET jag ska jobba med sen. Att få vara vid kassan och i köket ser jag fram emot! Dock är jag riktigt stressad över schemat...
 
Vi har en app där vi får våra scheman som är olika vecka för vecka och därför är det väldigt lätt hänt att mina arbetstider hamnar på cheerleadingträningarna. Och jag kan inte söka ledigt två dagar i veckan hela tiden... Sen har jag en annan ledighet som är no. 1 - November Cup! Första tävlingen med laget för i år och jag måste söka ledigt redan nu för det, men jag kan inte komma in på appen med lösenordet jag fått. Jag har frågat men inte fått deras svar än, och jag vågar inte säga något om att jag måste hinna söka ledigt eftersom när jag nämnde det idag verkade chefen gaaanska sur eftersom jag inte ska ha någon planerad semester inom sex månader. Oops. Dock sa han att det troligtvis inte är några problem, men då syftade han på att jag fyller i ledigheten på appen, som jag INTE kan komma in på. :(

Cheerleading

Jag fick en fråga om jag kunde skriva ett inlägg om cheerleading, mina mål osv, och visst kan jag det! Vet inte riktigt vad som är intressant angående cheerleadingen så jag kan berätta lite olika.
 
Jag började i Malmö All Star Cheer för två år sen som var lite av en ersättning för konståkning. Konståkning har alltid varit den sport jag varit mest intresserad av och träbat i ett par år. Men när jag slutade med det och insåg hur tråkigt livet är utan någon fysisk aktivitet eller sport så började jag på cheerleading, och upptäckte tillslut att det var SÅ mycket roligare än kontsåkning! Förra året gick jag i Malmö All Star Cheer's senior level 2 lag Super Novas, och detta året bytte jag till Malmös andra förening Cheer Infinity Athletics. Jag bytte förening av lite olika anledningar: Bättre tävlingsresultat, hårdare träning, snyggare dräkter, modernare, fler träningar. Där kom jag med i deras senior level 1 lag eftersom för seniorer finns det inget level 2 lag. Det finns level 1 och level 3, och, hade min gymnastik varit bättre hade jag kanske haft en chans till level 3 laget i och med att jag klarar stunten ganska bra, men jag är långt ifrån deras gymnastik så därför fick det bli level 1. Men ungefär hälften av mitt lag är ändå på level 2, anledningen att vi är level 1 är att det var för få personer för att kunna vara ett level 2 lag, så, ja, vi är tyvärr bara på level 1. Jag blev ganska ledsen när jag faktiskt fick gå ner en level, men vet ni vad?? Jag funderade, och där var ändå ett SJÄLVKLART beslut, cheerleading är sååå roligt så att jag vill absolut fortsätta ändå! Jag känner mig absolut inte som någon som överlägset är bättre än alla andra där heller, eftersom en del andra är som sagt också på level 2 och många kan bättre gymnastik än mig.
 
Stunta är det absolut roligaste. Jag har alltid varit topp eftersom jag alltid varit den minsta i mitt lag, men när jag bytte förening och kom med i mitt nuvarande lag Vain så fanns där några andra personer som var lite mindre än mig därför har jag fått basa ibland. Vi har nu fått programmet, och jag är topp i tre stunt och basar i ett, så, till största del är jag ju fortfarande topp. Jag vet inte hur möjligt det är i detta lag jag är i nu, men några stunt jag verkligen vill klara av är extension lib, 3.60, dubbelskruv och toe touch basket toss. Jag har faktiskt klarat alla förutom den senaste, toe touch basket toss. Men jag vill klara det helt clean och säkert, inte sådär lite halvbra. Dem stunten fick jag göra i mitt gamla lag, Super Novas.
 
Vad det gäller stunt så är baskets det roligaste. Lite kort för er som inte förstår cheerleading - extension är när basernas händer är ÖVER huvudet, 3.60 är när jag snurrar ett varv påväg upp (alltså 360º), basket toss är när dem kastar mig i luften och dubbelskruv är när jag snurrar två varv ner från ett stunt. Så, att bli kastad i luften är alltså roligare än att stå på deras händer, haha . Det är så kul!! Man bara flyger upp i luften och det är så kul.
 
Sen har vi gymnastik som by far är min svagaste sida. Jag var som sagt i level 2 förra året men kunde inte helt gymnastiken för level 1. Så, därför är det ändå ganska bra för mig i mitt nuvarande lag. Stunten är lite tråkigare, men gymnastiken är jag i nivå med dem andra. Just NU, så är mina mål att klara bakåt och framåt mjukis samt flickis. Men, om jag, förhoppningsvis, fortsätter länge till så kommer jag såklart sätta högre och högre mål och då är troligtvis mina nästa mål att klara salto och/eller aerial. Jag har tidigare tyckt att gymnastiken är den tråkigare delen men nu har jag börjat tycka det är riktigt kul.
 
Nästa år har jag, som det är nu, definitvt tänkt att fortsätta och satsar därför stenhårt på gymnastiken för mitt mål är att komma med i ett level 3 lag. Om jag har gått i ett level 3 lag så kan jag väl kort sagt säga att mina cheer mål är COMPLETE. Level 3 är ju inte den högsta leveln, men den är enligt mig ändå riktigt bra och jag kommer känna mig duktig på det. Jag vill ju känna att jag lyckats prestera något bra och åstadkommit något när jag satsar så mycket på det som jag gör, och då är level 3 mitt mål. Men som sagt, fortsätter jag så sätter jag väl såklart högre och högre mål inom alla områden.
 
Hopp, ramsa och dans är också del av cheerleading men för mig (och jag tror dem flesta) är gymnastik och stunts the main thing. Man kan inte riktigt gå på cheerleading och inte tycka om gymnastik eller stunts. Så med hela programmet med allt detta inkluderat så tävlar vi eller har uppvisningar. Jag vet inte vad som är roligast av det. Det är mycket nervösare och hårdare press på tävlingar såklart, men dom är också oftast större och jag älskar att så inför publik. Eller, stå på nån annans händer och kastas i luften inför publik, haha . Detta året är mitt mål att vinna DM, eller på andra eller tredje plats. Etta är såklart vad jag satsar på men blir vi trea har jag uppnått ett mål, och som etta har jag uppnått två mål.
 
Och givetvis har jag också mål med stretching som att jag ska klara split, spagat (kan nästan på ena benet), jääättefin brygga, hög arabesque, heel stretch, scorp, bow and arrow osv.
 
Kommentera om ni vill att jag berättar mer för det gör jag JÄTTEGÄRNA! Kul att det finns läsare som tycker om det jag skulle vilja skriva om i nästan varje inlägg.

Bara vara jag

Jag brukar läsa en bok nu på kvällarna (wow! Jag läser ALDRIG vanligtvis) som handlar om att bygga upp sin självkänsla, och vad skillnaden mellan självförtroende och självkänsla är. Förr klankade jag alltid ner på mig själv oavsett vad som hände, oavsett vad jag åstadkom eller hur bra jag var. Men nu kan jag definitivt säga att jag har bättre självförtroende eftersom jag blir verkligen stolt när jag presterar bra och kan tycka att jag är riktigt duktig ibland. Men jag känner verkligen det kravet på mig, jag MÅSTE prestera. Presterar jag inte så duger jag inte. Jag kan inte bara vara.
 
Cheerleadingen som exempel. Vanligtvis går stunten bra och jag kan själv säga att jag är ganska bra på en del saker. Jag är bra på att fånga upp mig själv, har fin position i cradal t.ex. Men, speciellt i vårt partner stunt går det skitdåligt för mig och "fan vad dålig jag är" tänker jag direkt. "Ingen kommer tycka om mig om jag inte kan detta" Nu när jag sökt jobb ganska länge utan att få napp har jag börjat känna mig riktigt dålig. Mitt CV ser bra ut, jag skriver bra personliga brev och intervjuerna har gått bra. Men jag får ändå inget jobb. NU har jag äntligen ett, och det är först nu jag kan känna att jag gjort något bra med mina jobbansökningar och intervjuer. Jag lyckades ju faktiskt tillräckligt bra på intervjun för att få jobbet, vad bra jag är. Men på dem andra där jag inte fick det, fan vad dålig jag är.
 
Liksom... Visst, jag kan se att jag gör bra saker och det är himla skönt att kunna känna det. Men ändå tycker jag inte om mig själv för jag kan inte slappna av och bara vara. Jag måste prestera, prestera, prestera. Jag måste inte vara bäst, jag får bara inte vara sämre än andra. Annars kommer alla hata mig.
 
Det är ju skillnaden på självförtroende och självkänsla. Jag har tillräckligt bra självförtroende att kunna se mina bra prestationer men om jag inte ständigt presterar på topp och är duktig på allt så duger jag inte, där är självkänslan för låg. Om den ens finns. Jag måste verkligen jobba upp den för gud vad jag hatar mig själv när jag inte presterat något nytt och bra.
 
Oh god... Nog med snack nu för jag måste sova. Fick så lite sömn förra natten och imorgon ska jag upp och träna innan jag drar in till Malmö på introduktion för jobbet på BK. Jag MÅSTE bli vig till stunten på cheerleadingen, annars kommer ju ingen tycka om mig...

JAG HAR ETT JOBB

JAG HAR FÅTT JOOOOBB!! Äntligen! Intervjun tidigare idag gick faktiskt ganska bra ändå. Det var ett städarjobb som vid första stund inte låter särskilt lockande men när de beskrev arbetet lät det ganska okej ändå, något jag skulle kunna ägna mig åt en tid. Men, hur det blir med det vet jag inte. Direkt efter satte jag mig på tåget mot Eslöv för att lämna några papper på Arbetsförmedlingen, men påväg dit blev jag uppgringd av BK som jag intervjuades av igår och fick jobbet!! Det kommer bli en bit att pendla men det får jag ta. Kul att komma in på Arbetsförmedlingen och bara "Hej, jag fick jobb för 20 minuter sen"

För lite sömn

Jag blir helt ledsen när jag inte har sovit tillräckligt. Och nu sitter jag på Malmö C  och väntar tills det är dags för mig att gå dit jag ska ha arbetsintervjun. Det känns INTE bra eftersom jag är riktigt trött och hängig, dessutom lite nere så att jag inte kommer sitta och le och skratta en massa som jag brukar göra. Anledningen att jag är nere är ju som sagt för att jag inte sov så mycket inatt. Somnade inte förrän två/tre nån gång och upp tidigt. Jag blir så pessimistisk av för lite sömn, jag vet inte ens varför jag inte kunde sova. Åh, wish me luck. Nu måste jag dra.

Chai rooibos

Nej, jag drack inte två frapino's haha . Jag älskar chai om någon missat det, men aldrig provat chai rooibos och tänkte ge det en chans. Tänk så är det ännu bättre? Men nej, ush nej. Jag blev så missnöjd att jag gick och köpte en ny, men en vanlig chai frapino. Det var på EH med Hanna men innan det var jag i Malmö på jobbintervju på BK som gick ganska okej. Kändes inte som världens boom paaang jag får det här jobbet LÄTT men det kunde också gått sämre. Åh, vad jag vill ha ett jobb! Idag har jag dessutom tränat två gånger som inte var tänkt. Jag trodde inte jag skulle hinna senare ikväll eller eftermiddag så jag körde lite innan jag for till Malmö, men när jag kom hem blev jag jättesugen på mer träning. Det är verkligen addictive, så himla kul och jag älskar känslan efteråt.
 
Nu ska jag nog bara chilla med serier, podcasts, musik eller något annat resten av kvällen. Puss hejjj :*

Psykolog? Socionom? Lärare?

↑ We heart it ↑
 
Vaknade klockan åtta, stängde ögonen, öppnade dem igen och klockan var halv 11. MEN SLUTA DUMMA KLOCKA. Kanske för att jag inte fått så mycket sömn denna helgen på koreograficampet. Men efter lite frukost och chill framför TV:n satte jag igång och tränade för att öva ännu mer mjukisar och stretcha mycket. Jag kom liiite längre på bakåt mjukis, thumbs up! Och jag kan äntligen hålla en heel stretch utan att dö, dock måste den bli betydligt högre än den är just nu. Efter det har jag ätit och ska egentligen sitta och räkna matte, men gud vad ofokuserad jag är. Jag måste ta en paus trots att jag bara räknat två tal. Vanligtvis är jag mycket mer fokuserad när jag pluggar men ibland går det bara inte, tror de flesta av er vet vad jag menar. Ibland har man bara ingen fokus och är lite all over the place.
 
Mitt mål är att få minst 1.6 på HP så jag kan komma in på psykologlinjen men känns inte som att det är möjligt denna hösten, kanske till våren om jag fortsätter plugga såhär. Jag har börjat fundera, vad vill jag annars göra om mina planer inte går som tänkt? Socionom? Lärare? Hmm. Vi får se, men blir jag inte psykolog står det nog mellan socionomlinjen och lärarlinjen. På GYMNASIET, jag vill inte vara lärare i grundskolan om jag nu skulle bli lärare istället.
 
Ha en bra dag allihopa ♥

Tack bästa ni!

Nu börjar jag väl känna att det är dags att inflika en sak här på bloggen - jag älskar när folk kommer fram till mig och säger att dem läser min blogg! Det har hänt ett par gånger nu och jag tycker verkligen det är så himla kul. Det gör mig dessutom ännu mer taggad på att fortsätta med bloggen när jag vet att folk uppskattar det. Själv har jag från början bloggen för att jag älskar att skriva, men tycker också mycket om att fota, filma, modella och att dela med mig av känslor, tankar och annat onödigt babbel. Men det blir så himla mycket roligare när folk jag träffar säger "Jo jag vet redan vem du är, jag läser din blogg" eller folk som bara kommer rakt fram till mig och berättar hur mycket dem tycker om min blogg. TACK BÄSTA NI! Fortsätt gärna så, I love it!
 
Kram till alla ❤️

Koreograficamp dag 2

Nu har jag kraschlandat i sängen efter hela helgens träning 14-19 igår och 9-15 idag. Som ni kanske förstod var jag alldeles för trött igårkväll för att skriva någonting och la bara upp lite bilder och tänkte sova sen om det inte vore för att folk gick upp och gjorde gymnastik, hopp och stunts mitt i natten. Hahaha, men så är det på camps. Det var riktigt kul i alla fall och jag är nöjd med programmet! Tyckte det var lite synd att jag inte också fick köra en gymnastik running men jag förstår, min gymnastik är inte helt clean så jag satsar på att kunna det bra till DM! November Cup som är nästa tävling är det vi tränar inför nu.
 
Igår fick vi ungefär halva programmet. I introt är jag topp, yäyäyä, annars blev jag topp i några stunt och faktiskt BAS i pyrren! Det vi klarade sämst var räkningen till hoppen, dvs det som ska vara lättast. Haha, men när man är så fokuserad på dem mer avancerade grejerna så slappar man ju omedvetet lite i dem enklare. Som jag säger hela tiden, och absolut igen, JAG SKA STRETCHA. Ska dra både scale och heelstretch i stunt så det måste se bra ut. Min scale är väl okej, men det kan bli bättre. Dock är min heel stretch helt kaos!
 
Det var ett annat lag som hade camp samtidigt som oss, och på kvällensatt alla i båda lagen och åt godis, chips och körde lekar. Quiz, bring your best osv. Imorse var alla väckta vid halv 8 för att packa, städa, äta frukost och sen börja träna. Då fick vi resten av programmet förutom dansen och det verkar skitbra! Hoppas bara pyrren och dansen blir snygga också, och en riktigt fierce slutpose så jävlar ska vi vinna!!

Koreograficamp dag 1





Coachella, I'm ready for ya

Vi har coachella tema på träningen idag och det går jag all in för. Gud vad kul!! Tänk om jag fick åka till riktiga coachella någon gång... Men jesus, nu måste jag packa, blev fast i modellandet. Pose, pose, pose. Vi har koreograficamp och jag är så taggad på att få veta hur vårt program ska se ut!
 
Puss & kraaaam ♥

Tattoos


Tänkte gå och lägga mig tidigt för att kunna vakna tidigt och få mycket sömn. HAHA! Nej, egentligen skulle det bli så men jag kan inte slappna av. Jag vet inte varför men jag är trött i kroppen men aktiv i huvudet och det håller mig vaken. Har nu legat och försökt få till en bra bild på de två fake tatueringarna jag satte på ikväll inför imorgon. Yikes, det var svårt att fota bra. Ska sätta på ännu fler imorgon. Men nu måste jag verkligen sova om jag ska orka helgens koreograficamp, wish me luck.

Fredag


Vad kul att så många tyckte om min text om olycklig kärlek! Var inte säker på om jag skulle publicera eftersom jag vill undvika alla mina kompisars frågor om "VEEEEM??" Men det är en så stark, jobbig och härlig känsla så många kan troligtvis relatera. Varför blir man inte bara älskad tillbaka på samma sätt? Åååh :(

Imorse drog jag mig segt upp ur sängen vid halv nio för att inte fortsätta sova bort hela dagen utan hålla mig till en vanlig dygnsrytm. Låg i soffan framför PH och tänkte "Här ska jag ligga resten av dagen", men kom sen in i tankarna på att jag måste skaffa jobb. Hoppas så himla mycket på att jag får jobbet på Subway, det hade varit jättekul, men jag vet ju inte svaret än och då kan jag inte bara ligga hemma och lata mig och förvänta mig ett jobb. Och fem minuter därefter var jag påväg mot tåget för att åka in till Lund och lämna CV. Haha, snabb där. Jag bara slängde på några kläder, lite mascara, borstade håret och stack. Jag brukar ta sååå mycket längre tid på mig, men behövs det så är jag snabb. Jag har ett ganska bra driv har jag märkt, "Det blir inte bättre av att inte göra något åt saken" är mitt motto i många situationer. När jag kom hem igen har jag inte gjort mycket vettigt. Tränat, spelat spel och kollat videor. Pluggade lite till HP också.

Imorgon är det koreograficamp, TAGGA!

Att vara olyckligt kär

 
En gammal text jag skrev, men den är så sann.
 
Att vara olyckligt kär är den bästa smärtan som finns. Man är den lyckligaste i världen. Allt är perfekt, allt är underbart, fjärilarna i magen fladdrar på som aldrig någonsin. Bara just DEN personen finns där, så är allt, allt, allt helt underbart. Sen kommer sanningen, som förstör denna underbara, euforiska, drömlika värld där denna personen inte känner likadant tillbaka. Jag är inte ens en bikaraktär i denna personens liv, jag är bara en i bakgrunden, en i mängden, en utan betydelse, en som kommer försvinna. Det krossar mitt hjärta i tusen bitar. Hela kroppen blir tung och svag. Världen är mörk omkring mig. Men där finns en liten bit kvar av hjärtat som fortfarande pumpar ut blod och håller mig levande, vad kan få mig att vilja leva i denna stund? Jo, DEN personen. Det är här jag vill vara, med denna personen i min närhet. Hjärtat pumpar snabbare och snabbare, växer sig större och större tills det brustna hjärtat ännu en gång är helt. Tills att livslusten är tillbaka. Tills att fjärilarna i magen är så många att man inte kan låta bli att fnittra och låta dom lyfta upp en på rosa fluffiga moln i kärleksparadiset där allt är bra. Allt är perfekt. Allt, allt, allt. Det vackraste leendet som finns tillhör just DEN personen, och det leendet är det enda du kan se framför dig. Men det är bara en illusion. Den personen ler åt någon annan. Jag är inte intressant, jag är ingenting. Denna personen är allt för mig, allt jag ser runt omkring mig, allt jag andas, allt jag känner. Men jag, jag är bara en i bakgrunden. Jag kommer försvinna, om jag ens funnits i denna personens liv. Ska jag orka leva igen? Mitt hjärta har brustit i tusen bitar, tusen bitar som aldrig går att laga. Jag känner hur jag håller på att dö, men något håller mig kvar. Hjärtat pumpar fortfarande ut blod. Hur kan det göra det? Vad skulle kunna få mig att vilja leva i denna stund? Jo, DEN personen.

#uppmuntrafetma

Fick precis höra om hashtagen #uppmuntrafetma som ska visa att det är okej att vara fet. Alltså, jag är nog no. 1 på att stå för att alla ska få se ut som dom vill utan att andra ska lägga sig i. Men att UPPMUNTRA till det är samma sak som att uppmuntra till anorexi, och det är inte okej, ellerhur? Vilka skulle hålla med om att det är okej att uppmuntra till anorexi? Förutom pro ana sidor, dock tror jag att dom är så pass sjuka att dom inte vågar bli fria och egentligen inte vill ha det helvetet. Men nu är det okej att uppmuntra fetma, jaha...
 
Idealen är alldeles för sjuka och trots att jag för det mesta äter som jag vill nuförtiden får jag ibland bakslag och hatar min kropp mest av allt samtidigt som jag ser att den är fullt fungerande, hälsosam, normal och precis som den ska vara. Dessutom smalare än många andras, men samtidigt tjockare än många andras. Men vad ska det spela för roll? Min kropps storlek i jämförelse med andras ska inte betyda något, men ändå gör det det. Rädslan för att inte passa in i idealet. Jag är väl långt ifrån idealet men såhär ser jag ut om jag äter och tränar hälsosamt men unnar mig lite ibland. Så jag antar att det här är hur jag ska se ut, och jag kan definitivt komma ännu längre ifrån idealet än vad jag är nu. Dock tycker jag att många i min omgivning har liknande kroppar som mig, storleksmässigt. Det är väl det naturliga utseendet och inte det photoshoppade, bootcamp x3000, viktminskningsbars utseendet. Åt faktiskt en "meal replacement bar" igår som är till för viktminskning, men jag åt den som mitt andra (!) mellanmål innan träningen, inte som ersättning för en hel måltid. Så jag åt den för lite extra energi innan träningen, inte i syfte att gå ner i vikt.
 
Med dagens ideal behövs faktiskt sånnahär saker som hashtagen #uppmuntrafetma för att få folk att inse att det är okej att vara lite större än en nästan döende, utsvulten person. Dock är det stor skillnad på att vara lite kurvig (vilket är skitsnyggt!) och fetma. #uppmuntraanorexi, hade den hashtagen varit okej? Knappast. Är väl i samma stil som #thinspiration som det blev en himla debatt om, och nu finns #fitspiration. Att uppmuntra till kurvor är en sak och att uppmuntra till fetma är en helt annan. Man ska inte uppmuntra till något farligt och ohälsosamt. Ett ideal där man ska vara ohälsosamt fet är minst lika farligt som ett ideal där man ska vara ohälsosamt smal och undernärd.
 
Jag tror de flesta av oss är ganska trötta på idealen hit och dit. #thinspiration känns som att börjas suddas ut av #fitspiration tills ortorexi växer sig för stor och folk hittar ett nytt ideal. Att vara vältränad och fit tycker jag dock är ett tusen gånger bättre ideal än att svälta sig men det leder också till väldigt ohälsosamma konsekvenser. Hälsa handlar inte bara om det fysiska välmående utan det psykiska också.
 
Ideal kommer aldrig försvinna. Speciellt inte med dagens växande sociala medier och all teknik. Det är bra att människor har börjat förstå att idealet är sjukt men oavsett om det idealet försvinner eller inte så kommer det alltid komma nya. Det går inte att få bort ideal, men det går att lära sig acceptera sig själv och inte bry sig om vad andra tycker. #uppmuntralycka hade varit den rätta hashtagen enligt mig, #uppmuntrafetma kommer bara vända på problemet.

RSS 2.0