Det "hemliga" stuntet - Q/A


Vilket var det en hemliga stuntet?
Tic tocen, dvs när baserna kastar upp toppen en liten bit och byter ben. Det är ovanligt på vår level och speciellt om det inte är kopplat i en annan stunt grupp så de ville hålla det hemligt för att inte våra konkurrenter ska göra samma sak. Tydligen så har vår koreograf kommit på något nytt till första stuntet so I guess att vi kommer ha ett nytt "hemligt stunt" som ni får veta efter DM. 

Halsont


#tb till när jag fortfarande kunde svälja - typ 8 timmar sen. Påväg till jobbet fick jag ont i halsen och köpte därför te på EH tillsammans med min kyckling bagel för att kunna uthärda jobbdagen. Men under timmarna som gick på jobbet så blev det värre och värre. Fick hostattacker här och där och frågade nästan alla efter halstabletter. Jag försökte lindra det med att dricka de hela dagen mellan kunderna så te har jag fått massor av idag. Men det kändes inte som att det hjälpte ett dugg. Direkt när jag slutat letade jag efter halstabletter med läkerol var det enda jag kunde hitta. Jag har egentligen riktig mat med mig som jag skulle äta men kan inte göra det förrän det går att svälja igen utan att halsen brinner upp, så jag sitter och häller i mig hela läkerol paketet och hoppas på att märka någon skillnad snart. Mycket snack om mutt halsont men det är i princip vad min dag handlat om eftersom jag mest haft det i tankarna. Hoppas det blir bättre imorgon!

Programmet på November Cup

 

Program till juluppvisning

Hejhej. Inatt fick jag lite mer sömn än förra natten men var ändå väldigt trött när jag gick upp vid halv nio för att åka iväg på Happiness träning. Konduktören väckte mig på tåget precis innan jag skulle av, vilket var väldigt bra för annars hade jag missat stationen. Han visste såklart inte var jag skulle av men tur att han kom förbi mig precis vid rätt station. Annars hade jag kanske vaknat i Danmark. Jag gick direkt till Espresso House för att köpa en islatte så att jag kan hålla mig vaken under mini-miniorernas träning, där jag fick syn på Agnes som egentligen redan skulle vart där och startat träningen, så hon blev sen.
 
På träningen fick tjejena stunta och jag var bakperson i en grupp där en person saknades. De gör upp program inför juluppvisningen och det är verkligen så himla duktiga. De sätter prep jättebra och lärde sig sina formationer. Jag hade inte planerat att komma dit och träna själv utan vara tränare åt dem men när jag fick vara bakperson blev det träning för min del också, det är ju himla svettigt att stunta. Men det var kul att sitta och lata sig när det värmde upp och såg hur trötta dem blev av uppvärmningen som var lite jobbigare än vanligt, jag var så nöjd att jag själv inte var en av dom utan satt där med min islatte och tittade på. Haha, men på mina egna träningar är det ju jag som måste köra.
 
Har inte gjort så mycket här hemma, tränade kort för att stretcha men min motivation försvann snabbt så jag slutade träna och åt pepparkakor istället. Vi hörs senare, puss hej ♥

November Cup










Hej! Ska försöka skriva ett blogginlägg i denna röran. Bussen är nu påväg hem från Borås efter årets November Cup och folk hoppar runt och skriker som bara den. Har jag mognat eller är jag bara tråkig? Hoppas på det första alternativet i och med att jag tyckt om att hoppa runt och skrika sådär förut. Dessutom är det min första November Cup eftersom mitt gamla lag inte tävlade där.

Igårkväll hade vi lagsnack, provsminkning och annat sånt. Vid halv tolv la vi oss för att sova men sov inte bra och vid 6.30 gick vi upp igen för att vara klara till tävlingen, så det blev inte mycket sömn. När vi kom fram till hallen var det invigning direkt och därefter raka vägen till förträningshallen. Stunten och gymnastiken gick jättebra, men när vi kom till sista mattan och körde hela programmet gick det jättedåligt. Väl ute på mattan, inför domarna och publiken då det var dags att köra vårt program på riktigt, då gick det riktigt bra! Förutom att pyrren blev lite sen i början, men annars satt det bra. Vi tog en tredjeplats, av tre... Hahah, så kort sagt så förlorade vi men nu på bussen påväg hem har vi hört poängsammanställningen som faktiskt var väldigt bra. Höga poäng i svårigheter i allt utom gymnastiken, och höga poäng i utförande. På overall score fick vi en fyra vilket är riktigt bra då det är vanligt att få en tvåa. Så, faktiskt, jag är nöjd! Det var en rolig helg och bra minne. Hittar jag en video med hyfsat bra kvalité på programmet så lägger jag upp det.

Imorgon är det träning med mini-miniorerna i Happiness igen!

Mot Borås




Bussen gick vid tre från Malmö och fyra timmar senare var vi i Borås. Vi sover på en skola, och imorgon tävlar vi. Men hinner inte skriva något längre blogginlägg, så en godnatt kram till alla ❤️

Showcase


Tyvärr inte bilder på mitt coola lag, kunde inte direkt fota när jag själv körde...

Showcase innan tävlingen för alla aktiva. Nervositet blandad med excitement och lycka. På lördag står vi på mattan i Borås, önska oss lycka till! Imorgon åker vi och därför hade vi ikväll en showcase inför varandra och fick köra våra program en sista gång innan tävlingen. Jag älskar att uppträda, adrenalinet pumpar när jag har en publik som tittar på. Vi hörs imorgon igen, ha det bra alla fina och ta hand om er ❤️

Sista träningen innan November Cup


Sista träningen innan November Cup, fullouts hela tiden. Vi började med fys, stuntade sedan igenom alla stunten och lärde oss de sista räkningarna i dansen. Älskar slutet som är så sassy. Two-man stuntet gick dessutom riktigt bra när vi körde igenom det men när vi gjorde det i programmet så krånglade det. Vi har klarat det supersnyggt många gånger så vi måste bara tänka positivt, ge vårt allt och fokusera så kommer det att stå.

Vi ändrade också en del räkningar vilket jag stör mig otroligt mycket på. Det är jobbigt nog när man fått in en räkning och sen vill tränarna ändra det, men SISTA träningen innan tävlingen... Please? Det är dock bara att nöta in och öva hemma så går det. Har hamnat i sånna situationer förr och oavsett hur jobbigt det är så går det om man lägger ner energi på det.

Imorgon är det showcase, önska oss lycka till!!

Jag ♥ rosa 24/7


Pepparkakshus



Gjorde pepparkakshus ikväll som inte blev lika fint som väntat, förra årets pepparkakshus blev mycket finare. Men det är ju ändå något, mysigt med julpynt.

Kort jobbdag


Hi guys. Påväg hem efter en kort jobbdag på BK. Skulle jobbat 16.00-22.30 men av nån anledning ville min chef ha mig där 13.00-18.30 istället, och av nån anledning fick jag gå en timme tidigare. Dessutom visste jag inte om jag hade någon rast eller inte och var därför inställd på ett långt pass utan paus men fick en paus ändå.

Nu är jag så ** taggad på November Cup!! Inget mer jobb dessa dagarna och på fredag åker vi. Träning imorgon, showcase på torsdag, åker upp till Borås på fredag, tävlar på lördag, och tränar mini miniorerna på söndag. Fem dagar fyllda med cheerleading, tagga!!

Ambulans & akuten

Denna dagen blev inte riktigt som tänkt... Jag går och lägger mig strax efter middagen som är färdig snart eftersom jag fått lite sömn och varit uppe sen fyra inatt då min pappa hittades medvetslös och likblek i hallen. Ja, jag är seriös. Jag vaknade av att det väsnades men som nyvaken kopplar inte alltid hjärnan vad som kan ha hänt. Nån minut senare kommer mamma inspringandes på rummet och berättar att ambulansen är påväg, och pappa ligger där nere på golvet avsvimmad.
 
Mamma berättade att hon vaknar nån gång under natten, sett att det ligger en helt ovanligt blek man vid henens sida så att hon till och med undrade om det verkligen var pappa. Men när man är lite halvsovande fungerar inte tankarna så klart så hon somnade om igen och vaknade senare av dunsen då pappa föll ihop. Pappa hade känt något i magen kvällen innan och under natten, och sedan gått upp vid fyra tiden för att ge katten mat eftersom katten jamade och väckte honom. Han gick ner, gav katten mat, gick in på toan för att gå på toa och sen minns han inte mer. Sen hittades han ute i hallen likblek och medvetslös, och skåpet på toan hade skjutits iväg. Han vet inte hur han tog sig ut i hallen och hur skåpet flög iväg sådär då han inte minns mer efter att han gått in på toan.
 
Jag sprang genast ner och såg hur min pappa låg helt blek på golvet. Jag låg och kramade om honom tills ambulansen kom. Då ambulansen var där hade han vaknat och var lite förvirrad eftersom han kände sig relativt bra, och hans färg började komma tillbaka. Men så fort han satte sig upp blev det mycket värre igen och han fick köras till akuten med ambulansen där vi nu tillbringat hela dagen sedan 6 i morse. Jag ringde jobbet och sa att jag inte kommer pga vad som hänt och pappa ska vara hemma i ett par dagar nu. De tog en massa prover men hittade ingenting som var fel. Det enda man kunde hitta var att männen i hans släkt (dvs min släkt också...) har en tendens att få plötsliga hjärtproblem som tidigare inte funnits och bara trillat ihop och dött. THANK GOD så vaknade min pappa igen men det där gör mig riktigt rädd. Älskade pappa. ❤️

Happiness

Ännu en dag ha passerat och jag känner mig lite... meningslös. Har helt tappat motivationen till resten av livet då jag insett hur nästan omöjligt det är för mig att nå någon av mina mål med vad jag vill utbilda mig till, och har en lite sämre period pga det. Dessutom har jag försökt blunda för något väldigt länge eftersom jag som tur är har en positiv inställning till det mesta men det känns bokstavligt talat som mitt hjärta har spruckit när det verkligen fallit på plats för mig att en person är borta ur mitt liv, troligtvis föralltid.
 
Men för att inte göra detta till världens deppigaste inlägg, rubriken är trots allt Happiness så ska jag berätta om dagen. I förmiddags tränade jag miniminiorerna i Happiness ännu en gång vilket är en av mina favoritsysselsättningar nuförtiden. Urgulliga, ellerhur? På eftermiddagen har jag bakat och tränat väldigt kort. Jag tänkte träna direkt då jag kom hem från Happiness men var inte ett dugg motiverad, men kände mig verkligen tvingad. Tvångsträning har jag ju lovat mig själv att inte hålla på med, men ändå fick jag sån ångest över att jag inte tränade. Några timmar senare blev jag lite smått på träningshumör och körde i princip en liten uppvärmning för att sedan kunna stretcha. November Cup är ju trots att på lördag och jag måste sätta en fin heel stretch och scale tills dess. 

Julbak








Årets julbak har börjat. Detta året blev det dock inte med min syster som vanligt eftersom hon inte längre bor hemma och kunde komma hem och hälsa på, så jag tog mina icke biologiska systrar Nicki & Fia som sällskap istället och det var supermysigt. Vi bakade mycket, det blev hallongrottor, lussebullar, cake pops och knäck. Plus ett kolsvart bränt pepparkakshus eftersom vi glömde det i ugnen. Vi blev alla megatrötta efteråt och satt på mitt rum och pratade.

Därefter kom Amanda och jag hade tänkt hinna äta soppan mamma gjort till middag innan dess men mamma hade fått för sig att frysa in den så det bara blev en isklump åt mig. Jag och Amanda garvade och åt allt möjligt onödigt som "Harry Potter is in the frying pan!!" - intern skämt.

Godnatt allesammans, nu ska jag förhoppningsvis sova gott och ni med.

A perfect routine


Vi hade nyss träning med Tony, en koreograf från USA. Han är främst här för att träna vårt högsta lag Envy men tar sig också tid åt oss andra och det var riktigt kul att få en träning med honom. Vi stuntade hela träningen och körde programmet ett par gånger. Jag mår verkligen dåligt när jag knockar folk i ansiktet så dem börjar gråta under ett stunt. Det råkar hända ibland i tic tocsen, dvs när jag byter ben. Andra stuntet kändes riktigt bra idag, vi satte det klockrent flera gånger. Sen satte vi det lite mindre klockrent andra gånger... Men so what, som Tony sa så ska man fokusera på det positiva så att den positiva energin sprids och gör det enklare att sätta helt. Hela tiden sa han "What do you want?" och vi "A perfect routine" "WHAT DO YOU WANT?" "A PERFECT ROUTINE!!!" Yes, we want a perfect routine!

Men nu är jag påväg tillbaka och ska julbaka med Nicki & Fia i eftermiddag. Mys.

Snapchat





Hallo guys, har ni ingen bättre för er kan ni följa/adda @idasteinwalls på snapchat :)

Cheeseburgare utan ost


Wow, det är sällan att jag känner för svartvita bilder men today I did. Jag är nu äntligen påväg hem efter nästan tolv timmars jobb. Inte i sträck som tur var, men det tar ju ändå verkligen upp hela dagen. Jag hade en paus på 3,5 timme men i och med att jag bara hinner hem och vända om direkt igen mellan passen så stannade jag och satt på Espresso House den mesta av tiden, halvsov, åt, instagram, viber, stirrade ut i tomma intet mm. Bilderna är på lite olika sv vad jag höll på med under pausen. Sedef, en av mina arbetsledare är så himla härlig och gullig och skrattar och skojar hela tiden, I love that. Sen kommer jag i världens stress och ska packa nånting och hon bara "Hej hjärtat, vad vill du ha? Jag packar" Haha, tycker det är trevligt med arbetsledare som kallar en "hjärtat" och sånt. "Lilla vännen" har jag också hört.

Gjorde en medarbetarundersökning där jag kom fram till att jag har väldigt få saker att klaga på med jobbet, tummen upp. Tycker om det. Gav fel pengar till samma kund två gånger. Först 30 när han skulle ha 80, sen 70 när han fortfarande skulle ha 80. Oopsi, försöker faktiskt inte lura kunderna på pengar. En sak blev jag sååå stolt över mig själv idag över. Ett problem som uppstår ibland är när dem bara ska betala mellanskillnaden av någonting av nån anledning, och jag fattar inte hur och måste alltid ta hjälp. Nu bara löste jag det helt själv utan problem och kände mig så himla pro ✌️✌️✌️ Att räkna är visserligen en svaghet för mig men det är inte det jag syftar på, utan hur man knappar och får upp kassan igen utan att lägga till fel beställning och blah blah blah. Det är själva kassamaskinen jag äntligen kunde förstå själv.

Fick dessutom den klassiska beställningen "en cheeseburgare utan ost", sån klassiker. Om hon var seriös så ville jag ju inte skratta eller så, så jag bara nickade helt seriöst och knappade in en cheeseburgare utan ost. Där var en man som inte vågade röra nånting utan en plastpåse, han höll i allting med en plastpåse runt handen. Jag var nära att råka stöta till honom när jag skulle ge växel tillbaka och han hoppade till lite som i panik över att jag var nära att röra vid honom. Bacillskräck gånger tusen? Det kan ju vara någon sjukdom också, jag vet inte.

Nej men, nu ska jag sluta prata och försöka ställa in mig på att sova. Jag känner mig helt klarvaken och behöver få sova. Hoppas ni alla har det superbäst, det förtjänar ni, låt ingen trycka ner er få er att känna er oälskade ❤️


Fail stunt


Hejhej! På dagens träning var det som sagt warrior tema och två Barbie warriors. Vi körde fullouts nästan hela träningen. Det enda jag inte alls är taggad på är första stuntet som känns sååå dåligt. Sen kan jag ju ge en förklaring till bilderna... Jag och Agnes försökte göra partner stunt som failade och blev ett shoulder sit, sen ville jag prova basa med Hanna som topp men kom inte högre än till typ naveln... 😂 Ja, vi ska försöka få till betydligt bättre stunt bilder men det är ju kul med lite failade också.

Uppvärmningen var också härlig. Jag skulle skriva det igår men glömde. Både igår när jag tränade hemma och idag på träningen märkte jag vilken energi jag har och styrkan jag byggt upp den senaste tiden. Övningarna blir lättare och lättare och jag känner mig inte alls lika trött. Jag är ganska missnöjd med mitt utseende och därav har jag varit väldigt nere i vissa stunder som en gång blev till ett blogginlägg där det kanske lät som att jag håller på att få återfall i anorexi, men det är tillfälliga tankar och sedan påminns jag om det underbara livet utan Ana och fokuserar på mitt välmående. Så lätt hade inte träningen känts om jag inte fyllt på med energi. Tänk er lyckan av att ha ork till så mycket. Recovery is worth it.

Bättre sömn

Hello there... Bilden är på mina fina infinity träningskläder som ni redan sett men dem är så fina att dem förtjänar en till bild. Ikväll är det ju träning så det passar med en träningsbild, vi har dock warrior tema och jag hoppas vi tar en snygg lagbild jag kan visa er. Har övat räkningar hemma för på förra träningen hade jag helt glömt bort dansen.
 
Igår bloggade jag inte för jag kände inte för det. Men jag var och träffade läkaren angående mina sömnproblem där hon tog att jag kunde ta läkemedel men jag vill helst undvika det. Jag vill kunna sova på egen hand. Bara om det verkligen blir stora problem så tar jag sömntabletter. Så jag fick en massa tips och saker att tänka på. Jag följde det och sov bra inatt. Ett av tipsen var att inte dricka koffein efter tolv på dagen om det bröt jag idag, haha, men det var en liten "tröst dricka" eftersom apelsin Celsius är jättegott och jag var väldigt deppig imorse. Jag är en väldigt känslosam person och tar saker väldigt hårt. I dem stunderna önskar jag att känslor inte fanns och att jag bara kunde vara helt neutral hela tiden. Men när jag är glad så spritter glädjen i mig som tusan och jag känner i hela kroppen hur jag är varm av lycka och jag vill vara in that moment för resten av livet. Så utan känslor hade jag aldrig upplevt det heller. Det är både positivt och negativt att vara en känslosam person.
 
Men, vi får höras senare igen när jag har något att berätta om. Stor kram till alla människor som behöver en 

En halvtimme tidig


Jag känner hur energin bara fades out inom mig, zzz godnatt. Troligtvis kommer jag vara sömnig fram tills att jag ska lägga mig och kan sedan inte sova igen. Men imorgon ska jag träffa läkaren angående sömnproblemen, så i det fallet vore det ju nästan lite bra om jag sov dåligt så har jag ännu mer att säga, haha . Vet inte varför jag är så trött för jag har bara jobbat 5 timmar idag. Men! Jag var så dum att jag trodde jag började 11.00 och kom dit lagom i tid, klockade in, kollade på schemat vart jag ska stå och insåg då att jag börjar först 11.30... 😒 Jag frågade dock om jag skulle jobba ändå eftersom det är bara en halvtimme extra, inte fyra timmar. Men det behövdes inte. Däremot fick jag sluta 15 minuter tidigare.

Jag brukar vara snabb med att ta på mig annat arbete än att stå i kassan bara för variationens skull (det är dock mycket variation ändå), och fick äran att städa upp ett helt ner-ketchupat bord. Plus många andra såklart men det bordet var ovanligt kladdigt. En kund tog fel beställning idag och messed up ALLT för mig. Jag tar ett par beställningar åt gången i och med att maten vanligtvis tar en liten stund innan den är klar, och när en kvinna kom och tog fel bricka med sig blev det fhbshnxgjvdf. Jag tappar helt kontrollen över vilka beställningar jag delat ut och inte, vilka som var först och sist. Samma som när kunderna tar kvittot innan dem fått maten. Jag ger kvittot i slutet om dem vill ha det, men dem som tar kvittot utan att jag märker det lär aldrig få sin mat. För då glömmer jag bort det! Samma för flera andra jag pratat med. Om vi säger i genomsnitt en beställning i minuten under rusningstid med 5 menyer var, extra det och det, minus det, glutenfritt där, extra mayo där och sedan har jag fem beställningar samtidigt. Folk förväntar sig att jag kommer ihåg alla exakta beställningar och från vem och när. Det är omöjligt... När det är få åt gången kommer jag ihåg men jag sitter inte och memorerar alla detaljer och exakt vilken gråhårig gubbe med bruna jeans och glasögon som hade whopper utan mayo eller whopper extra allt.

Blev lite förvånad när min chef smsade mig för en stund sen och bjöd med mig till KFC imorgon med några andra för att prova deras mat, men det var ju trevligt. Ska dock inte med men ändå. 

Puss hej ❤️

En lätt topp

Flyin' high no matter what size
 
Jag har nyss satt mig upp i sängen igen efter att ha legat och blundat och försökt stänga av omvärlden. Ibland vill man bara försvinna, och det finns inget mer att göra än att bara ligga och blunda. Jag behövde ligga där och tänka, fast helst av allt önskar jag att jag inte behövde tänka alls. 
 
En stund tidigare hade jag ställt mig på vågen och satt en gräns att "Om det är under detta så är det okej" men naturligtvis hamnade siffran på ca tre kilo mer än det. Tre kilo, det är ju inte så mycket, det är ju okej. Eller? Jag är inte lika fast i det destruktiva tänkande med exakta siffror och decimaler, faktiskt inte alls särskilt fast i det. Kaloriräknande är long gone så jag har inte den minsta aning om hur mycket kalorier jag stoppa i mig och min vikt vet jag inget om, för jag bryr mig sällan längre.
 
Vad fick mig då att gör något så dumt som att släpa fram vågen som jag inte använt på länge när jag vet vilka konsekvenser det ger? Jo, tidigare idag satt jag och pratade med några cheer kompisar och ämnet om att vara tunga toppar kom upp. Personen i fråga som "Var så extremt tung att jag nästan började gråta" var inte jag, men storleksmässigt så ser jag och den personen ganska lika ut. Samtidigt som jag kände en lättnad att höra att någon annan var tung att lyfta så kröp sig ångesten fram och ryste i hela kroppen då jag vet att jag själv är minst lika stor som henne.
 
Vad ska det spela för roll? Är tekniken bra så är man en bra topp ändå. Precis som förr, nu är det ganska länge sedan, innan jag bantade bort halva mig och blev inlagd på sjukhuset så uppstod också den extrema rädslan över att vara tung. Jag. Måste. Vara. En. Lätt. Topp. Blir jag inte topp tar jag åt mig lika mycket och tänker "Nähä, nu är jag för tjock och tung för att vara topp", även om jag samtidigt kan förstå att så inte är fallet.
 
Jag blir så avundsjuk, nästan alla andra toppar verkar antingen inte bry sig ett dugg eller så är dem redan naturligt smala och lätta. Jag vet att det bara ligger i mina egna tankar men även när folk inte pratar om MIG, utan om en annan person så tar jag åt mig. Har tidigare hört att jag var lättare än den personen men det var visserligen bara två personers åsikter av... 19 (?) personer i laget. Och OAVSETT om jag är lättare än henne eller inte - vad ska det spela för roll?
 
Tyvärr slingrar sig ångesten fast i mig och gör ont, så ont. Allting blir mörkt och hemskt. Ska jag sluta äta? Ska jag extremt mycket överträna? Ska jag göra si och så? Ja och nej. Okej, eller kanske inte. Möjligtvis, fast troligvtis inte. Jag vill säga "Jag vill bara vara smal och lätt utan problem", men det skulle inte ge någon lycka eftersom jag i den stund jag till och med förlorat 25 kilo och skickats till akuten för extrem undervikt, lagts in i förtid för min låga vikt och låtit ätstörningen dra sig så långt att jag inte kan ta den minsta tugga ens när mitt liv står på spel inte kan se verkligheten. Jag kan inte förstå hur siffran på vågen kan vara så låg när den i mina ögon är så hög. Jag kan inte heller förstå hur jag kan ha en sådan undervikt då min kropp är i XXXXL. Jag vill kunna sluta bry mig och låta mig själv må bra både fysiskt och psykiskt, det är rätt mening. Tyvärr har jag en viss tendens att förstöra både mitt fysiska och psykiska välmående.

Ljuständning


Det var en väldigt liten, men fin, ljuständning och tyst minut vid torget klockan 6 för offren i Paris. Så hemsk världen kan vara ibland, terrorattack, så dumt.

Tidig träning


Klockan stod på 6.30 imorse enbart för att ta mig upp och åka till cheerleadingen och träna mini-miniorerna i Happiness 9-11. Vad gör man inte för cheerleading?? Vanligtvis börjar deras träning 11, men eftersom några andra lag hade koreografi-camp så fick träningen flyttas fram två timmar. Nästa gång de söker tränare ska jag såååå anmäla mig och få bli huvudtränare över ett lag, nu är jag ju bara hjälptränare. Det är så himla kul!

Jag och Emina bar ut airtracken utan någon hjälp så det blev dagens styrketräningen. Sen stuntade vi och körde preps och därefter gymnastik. Elin, en av de andra hjälpcoacherna fick en rejäl spark i huvudet av barnen då vi körde gymnastik så en stor bula började växa fram. Oj! Själv har jag fått ganska många smällar när nånting går fel och dom sparkar över, men ingen bula. Det ingår dock i att passa gymnastik, klart man får fötter i ansiktet ibland. Vi hoppade också lite kort och sjöng för två tjejer som fyllt år. Och JAG fick basa tillsammans med Elin som ni ser på bilden. Yaaasss!!

När vi plockat undan allt tog jag, Agnes och Viola tåget till Lund där vi sedan alla skulle olika vägar. Men medan vi väntade gick vi in på Lekia och letade leksaker till olika barn, tex syskon och kusiner. Förutom Agnes som letade leksaker till sig själv, haha!

Gränskontroll


Vilken jävla dålig dag. Träningen idag var riktigt dålig, det gick inte alls bra. Vi har en ny räkning till andra stuntet och det gick inte alls bra, hela programmet var bara en röra dessutom. Men det är ett minor problem jämfört med PARIS, fast det var igår. När jag kom till stationen i Hyllie var där avstängt där jag skulle gå ner till spåret och fullt med poliser och vakter som förde ett stort gäng flyktingar till några baracker och tog in alla där. Vad som hände sen vet jag inte eftersom jag fick ta en annan väg till spåret där jag sedan kom förbi ännu ett stort gäng poliser och vakter. Det stod "passkontrollant" på flera av dem och själv blev jag inte stoppad, troligtvis eftersom dem såg att jag inte kom med ett tåg från Danmark, men nästan alla andra blev och när ett Öresundståg rullade in på perrongen med en ny drös flyktingar stoppades dem också. Det är seriöst jätteläskigt även om det inte är MIG dem är ute efter. Men allt som händer i Syrien, gårkvällen i Paris, och den strikta och stela stämningen det blir vid gränserna då gränskontroller har införts. Jag blir seriöst jätterädd.

Paris


Igårkväll låg jag i sängen och scrollade igenom instagram-flödet när jag kom förbi ett flertal bilder och texter gällande Paris. Det är väl nånting om Charlie Hebdo tänkte jag även om det var ett tag sedan. Men då jag kom förbi fler och fler bilder och texter blev jag lite fundersam och skrev till min syster. Som tur är bor inte min syster i Paris längre men jag minns inte vilken helg hon skulle dit igen och blev därför jätteorolig och skrev till henne. Dessutom är hon ju en fd Parisare så hon har bra koll på Paris. Fick dock inte svar innan jag hade somnat. Imorse hörde jag mamma och pappa stå utanför mitt rum och prata om Paris, så jag gick genast upp och fick höra vad som hänt.

Så j*a hemskt. Fick en massa flashbacks i huvudet från då jag varit i Paris och nej, nej, detta får inte ha hänt. En tanke som slog mig var att attacken kan ha berott på att flyktingar tagit sig dit och därför gick dem emot Frankrike. I sådana fall så ligger Sverige väldigt risigt till för en nästa attack. Men det kan finnas helt andra orsaker och förklaringar, något som gynnar Sverige lite mer i alla fall men oavsett vem det händer så är det helt obeskrivligt hemskt. Detta får aldrig hända igen, någonstans i världen.

Rubriker som "Denna gången är det krig" och "Skräcken" är ju inte särskilt lugnande heller. Som tur var så var det inte denna helgen som min syster var i Paris, men jag har förbjudit henne att åka dit om två veckor. Tror dock inte att hon lyssnar på det... 

Paris, fina Paris och alla fina människor där finns, detta får aldrig hända igen.

Fjorton glassar

Datt picture, lol

Hej bloggen!! Läget?

Jag sitter på stationen och väntar på tåget hem. Det var en kort jobbdag så tiden gick snabbt och jag är inte ens trött efteråt. En kvinna kom in med typ ett helt dagis och beställde fjorton glassar. Det var lite kul när man kom med en glass och fick välja en i havet av viftande händer och stora ögon. Alla barnen stod och tryckte sig mot disken och ville få glassen först. Sötnötar, jag älskar barn.

När jag kom till stationen var jag hungrig och åt en Questbar jag hade med mig men ville ha någonting mer. Jag hade så mycket sötsug så jag köpte en fruktsallad, hahaha, jag försökte vara lite nyttig. Ville så gärna köpa en twix men jag har varit så nyttig hela dagen så jag ska väl inte förstöra det med en twix?? Jo, kanske. Men det får bli en annan gång. Frukt är ju faktiskt ganska sött, så det var ju inte som att jag gick och köpte friterade revben istället. Imorgon är jag ledig, än så länge, och har efterlängtad cheer träning. Tagga!!

Snapchatade på nyheterna

Men oj, insåg precis hu inaktiv jag varit på bloggen de senaste dagarna. I onsdags fick vi dansen på cheerleadingen och igår jobbade jag hela dagen. När jag kom till stationen på kvällen för att ta tåget hem igen så upptäckte jag en massa spotlights och filmkameror där en folkmassa stund runtomkring. Jaha, vad är det? Kände igen kvinnan och ena mannen så jag skrev till mamma och frågade och hon sa att jag syntes i bakgrunden på nyheterna där hemma, hahaha ! Jag syntes tydligen flera gånger där jag stod och snapchatade och smsade.
 
Idag ska jag jobba igen men bara 4,5 timmar. See ya.

Sova & äta

När jag skulle ut & förbränna allt jag stoppat i mig...
Hela denna dagen har jag bara sovit och ätit. Jag kollade lite på en serie men sen dog internet och kom inte tillbaka på några timmar. Då sov jag igen. Och åt, och sov. Lite då och då kom ångesten över vad jag spenderar denna dagen med. Jag kan ju träna, bränna fett, bygga muskler, bli vig. Eller så kan jag ligga stilla hela dagen men låta bli att äta som jag gjorde förr. "Jag vill bara lägga mig ner, stänga ögonen så allt blir svart. Långt borta ifrån allt och alla andra. Helt tyst. Helt svart. Helt ensamt. Och bara försvinna." Någon som minns dem meningarna? Ni som läst min blogg ett tag alltså, inte nya läsare. Men det var vad jag levde efter, mitt mål. Det var för jobbigt att ta tag i problemen så det enklaste var bara att lägga sig ner och isolera sig från allt och alla, och vänta på döden. Vad långt jag kommit när jag ser på det. Men det betyder inte att mitt liv är perfekt nu.
 
Jag mådde skitdåligt över att jag inte tränade idag. Det var ju inte så det skull bli. Den senaste tiden har jag varit ganska aktiv med träningen och det har inte blivit något tvång. Jag har bara velat träna och därför gjort det. Men idag, när jag bestämt mig för att ta en vilodag både för att det är bra att göra det ibland och för att jag ska vila ryggen så den inte skadar sig mer, så kom tankarna igång. Men okej, jag ligger här och vilar, sover, och äter bara lite grann om jag blir hungrig. Men jag blev hungrig, massor med gånger. Min matsmältning håller väl sig igång antar jag.
 
När jag låg där och funderade över hur jag skulle göra med mat och träning scrollade jag samtidigt ner för instagram flödet och försökte få tankarna på annat eftersom jag innerst inne vet att jag har en fullt hälsosam, normalviktig kropp som ibland också behöver vila. Och den behöver mat trots att jag inte rör på mig. Jag klickade mig in på någons instagram och klickade mig vidare bland olika helt okända personers instagram och såg på flertalet av dem att dom hade riktigt fina bilder på sig själva i magtröja och shorts, och väldigt många biki bilder vid stranden. Ingen av dem jag tittade på var extrem smala men ingen var heller tjock, dock var de flesta av dem ändå större än mig och de såg vrålsnygga ut. Varför tycker jag inte samma om mig själv? Man ser sig själv på ett annat sätt än vad andra gör.
 
Dem var riktigt snygga allihopa, men ingen passade in i dagens ideal där man ska efterlikna en Barbie docka så mycket som möjligt. Barbie är gjord av plast. Enda sättet att till 100% se ut som henne är att själv vara gjord av plast, dvs inte mänsklig. Jag kommer inte se ut som henen även om jag tränar varje dag, vad som troligtvis händer istället är att jag utvecklar en till ätstörning. Man måste bara lära sig att vara nöjd med sig själv för alla har putmage ibland, alla har fett, alla väger någonting. Så varför inte se ut som alla skitsnygga instagram tjejer som har en fin och hälsosam kropp men dessutom mår bra på insidan? Skönhet kommer från insidan, välmående kommer också från insidan. Jag är lika "stor" nu som jag var då jag bestämde mig för att börja banta och jag är absolut inte 100% nöjd med min kropp men jag ser mig själv på ett helt annat sätt. Trots att vågen visar samma siffra och mina lite större kläder nu sitter tight på mig igen och jag troligtvis måste slänga alla insydda minimala barnkläder. Ta en vilodag eller flera vilodagar, lyssna på din kropp och ät kexchoklad för det gör dig glad. ♥

25 åriga förlovingsdag

I eftermiddags tog jag tåget till Lund för att möta Kikki och Ebba och sen aldrig lyckas ta tåget tillbaka. Vi gick och fikade på ett "nytt" café. Det kanske inte var nytt, men nyss upptäckt. Dem förstörde min plan var det gällde att vara nyttig, haha . Så det fick bli en äppelpaj med caramel och valnötter, gottgott. Ett tag senare skulle jag och Kikki ta tåget tillbaka hem men det var nästan en timme sen. Seriöst? Åh, vad drygt. När tåget äntligen kom körde det till Eslöv, och sen fick vi veta att tåget inte körde vidare. KUL. Kikki tog sig hem med tåget senare (hoppas jag iaf...) och jag ringde mamma och sa att hon får komma till Eslöv istället eftersom vi i familjen skulle ut och äta någonstans då det är mamma & pappas 25 åriga förlovningsdag idag. Grattis mamma & pappa!!

Stackars rygg

Jag vet inte hur bra det är för min rygg egentligen att jag tränar. Jag skadade ju den för över en vecka sen och det gör bara ondare desto mer jag rör på mig. Men jag viiiill. Jag vill stretcha och bli vig. Jag vill öva gymnastik och köra tumblinglängor. Jag vill bli fit och ha muskler. Jag tränade nyss men fick undvika saker som jumping jacks då det bara smällde till i ryggen och jag skrek varje gång jag landade på golvet. I vissa stretchpositioner gjorde det också himlans ont. Men vig måste jag bli.

Mobbing

Det finns en sak jag tänker på ibland, men jag får så j*kla ont i magen att jag klarar aldrig av att skriva ett inlägg om det även fast jag vill. Jag vill för att jag vill visa att jag är 100% emot det och hur hemskt det är. Mobbing. Hur kan folk bete sig så mot andra? Oavsett om man mår bra eller dåligt över vad man gjort, hur kan folk ens bete sig så från början? Det är skillnad på att vara lite elak ibland, det är alla någon gång, eller att verkligen mobba en person.
 
Jag har hört massor av anledningar till varför någon blir en mobbare. Den personen mår absolut inte bra själv. Troligtvis väldigt osäker eller så finns det andra orsaker och oavsett hur konstigt det låter så är det faktiskt synd om mobbaren. Den personen mår verkligen inte bra. Eller DOM personerna. Oftast är ju mobbing inte enbart av en person. "Jag gjorde inget" säger många i flera lägen, men just precis det är också mobbing. Att se någon mobbas men inte rycka in och stå upp för den utsatta. När man tänker på det är det extremt många som någon gång eller flera gånger mobbat någon. Hemskt. Helt sjukt hemskt.
 
Men det är tusen gånger mer synd om det utsatta, för den personen blir drabbad av någon annans dåliga mående och det sätter spår för resten av livet. Den som betett sig illa mot någon annan kan må bättre senare i livet och gå vidare, faktiskt rent av glömma vad som hänt. Oavsett om man minns det eller inte, hur kan man leva med sig själv då man betett sig sådär mot en annan person? Eller flera andra personer. Däremot i dem som har blivit utsatta för mobbing sätts spår för livet som dem inte kan bli av med.
 
De som vet vad det innebär förstår hur jag aldrig kunnat skriva om det. Men för er andra, som inte har någon vetskap om hur det är att bli utsatt på det viset, förvånas troligtvis över detta. Ni tror att det är något som glöms bort snabbt och dessutom gör det er betydligt coolare för tillfället då er status skjuts i topp. Wow, du har gjort en person självmordsbenägen. Grattis, du är den coolaste som finns. Åh, vet du vad? Hen kanske också har börjat skära sig för den fysiska smärtan är lättare att ta än den psykiska du ger den personen, det hade du kanske inte tänkt på? Vad roligt. Hens betyg blir nog för jävliga som bonus så att hen har extremt svårt att ta sig vidare på utbildningar och nå sin dröm. Dessutom drabbas hen troligtvis av extrema ångestattacker och kanske även panikattacker, har så extremt dåligt självförtroende att hen knappt vågar öppna munnen i närheten av en annan person och dessutom bär med sig detta en väldigt lång tid efteråt. Sen kanske denna person du ger dig på är någon som s.k. "slår på sig själv" och börjar straffa sig själv för DITT beteende. Känn den skulden, känn den, den suger sig in i dig och sitter fast för alltid. Du har förstört en annan persons liv.
 

Nu fick jag ur mig någon slags text i alla fall för att uttrycka min åsikt så är det är väl bäst att jag trycker på publicera trots att jag inte har någon aning om hur provocerande eller konstig den är. Men det är mina tankar och åsikter rakt av. Fyf*n på mobbing.

Bakåtmjukis

Imorse hade jag klockan på nio för att sedan ta tåget till Bellevuestadion och träna mini-miniorerna i Happiness. Vi hade olika gymnastikstationer och jag hade hand om airtracken, vanligtvis är den allas favoritstation för att den är som en studsmatta. Det var kul, trots att jag fick en del sparkar i huvudet av att passa barnens gymnastik. Men jag har också råkat kicka mina tränare i ansiktet X antal gånger, så att så går det när man håller på att lära sig nytt.
 
Själv lärde jag mig också något nytt idag, nämligen bakåtmjukis från airflooret!!! Lycka i högsta grad. "Den frustrerande bakåtmjukisen, hur ofta har ni hört mig säga det? Haha, äntligen! Jag klarar dock inte det på golv än men idag var första gången jag lyckades sparka över själv överhuvudtaget. Lyckades dessutom flera gånger så jag är så himla glad. Nu är jag jättetaggad igen. När jag gör framsteg får jag värsta kicken och en sån lättnad, jag klarar faktiskt det tillslut efter allt mitt slit. Ska öva, öva, öva ÄNNU mer för att klara det på golv också.
 
Övade även framåtmjukisar som gick som vanligt. Dem funkar, jag kommer runt och upp men dom är inte så värst fina. Coacherna påpekade hur jag vrider på fötterna och att jag lätt kan skada knäna om jag fortsätter sådär. Jag vet, det är inte bra. Måste verkligen lära mig gymnastiken utan att vrida fötterna så mycket annars kommer jag skada mig snart. Har ju dock redan skadat mig en del av gymnastiken jag tränat. När jag var på gymmet för inte så länge sen och körde framåtmjukis drämde jag ju i golvet riktigt hårt med ryggen och har fortfarande ont, därför var jag lite rädd och försiktig idag för att inte skada mig mer när det redan gör ont. Men hell no, cheerleadingen går före allt så det är bara om jag är nära döden jag skulle hoppa cheerleading träning. I slutet övade vi hopp men där märkte jag hur ryggen värkte varje gång jag landade och det verkligen smällde till så jag satte mig ner och stretchade istället.
 

Cheer gif's

Jag är väl inte den bästa på att göra gif's menmen.

Ombre

Tanken var att mitt hår skulle vara helt blont som förut i topparna, som ombre, men i och med att jag klippt efter hand som håret blivit slitet eller ojämt så har det nästan helt försvunnit.Jag brukar klippa mig hos frisören men ibland gör jag det hemma när jag stör mig väldigt mycket på hur mitt hår ser ut, så jag har väl klippt bort det blonda. Därför köpte jag ett paket slingor och satte det i topparna ikväll och det här blev resultatet. Mycket finare tycker jag. Eller, det är fint utan ombre också, men det är så jag vill ha det.

Jobb & utbildningsmässa


Vid elva träffades jag och Sofia i Hyllie för att gå på en jobb & utbildningsmässa. Fick lite idéer om utlandsstudier men vi får se hur det blir. USA eller Australien hade jag varit mest intresserad av, men vet ju inte hur möjligt det är. Har kollat på språkresor till Dublin eller Kapstaden till sommaren också, jag är så sjukt taggad på att resa. Har dessutom planerat en resa till Wien och möjligtvis Disneyland. Så, där har ni mina resplaner än så länge. Jag vill resa, resa, resa.

Nu kom jag av ämnet igen. Vi åt på Espresso House innan min träning började och sedan hade vi en sjukt bra träning. Alla stunt gick jättebra och vi satte pyrren, idag var första gången vi körde den. Two-man stuntet funkade också. Det blev nästan bara stunt idag och lite program i slutet. Dock hade vi värsta killer uppvärmningen som jag iiiinte vill göra om.

Dagens kunder


Tog en fika för mig själv innan jobbet eftersom jag behövde vänta. Nom. Jobbade därefter samma tider som igår och det var INTE lika lungt och skönt. Drama all over. En man beställde nån burgare där de var något extra han skulle ha i, efter han fått den kom han tillbaka, skitarg och sa att det var absolut inte vad han beställt. Jag gick till Robin som gjorde burgarna och förklarade exakt hur kunden ville ha den, därefter fick han en ny. En kort stund senare kom han tillbaka och var arg igen, det var fel igen. Gjorde samma sak, och han kom tillbaka en tredje gång med världens utbrott. Nån av gångerna var det att han skulle ha mer majonnäs eller nåt sånt, helt onödiga saker att få utbrott över så en av mina arbetsledare fick prata med honom så han kunde liga sig. Asså jesus. Det KAN ha blivit fel den första gången, men i och med att han kom tillbaka två gånger till när han fått en special på exakta beskrivningar... Asså... Dock ändrades min åsikt om honom när han plötsligt bad om ursäkt för sitt beteende. "Förlåt, jag var bara så hungrig. Jag känner skuldkänslor nu." Det har jag inte stött på förr, en arg kund som plötsligt ber om ursäkt.

En kund ska anmäla oss för att hon inte fick 20% rabatt. Hon var seriöst läskig och hotande. Det var som tur var inte jag som hade den kunden, men jag stod bredvid och packade barnboxar och hon skrev ner några personers namn som hon ska anmäla. Hon behövde handla över 60 kr för att rabatten skulle gälla men gjorde inte det och blev då helt galen och hotande. Jag vågade inte göra nån min eller någonting medan hon var där och efteråt pratade vi om henne resten av kvällen, haha, oh gosh. 

Det var väl "dagens kunder" som jag kan berätta om. Fanns kanske något mer, så händelserikt som BK är att jobba på. Det är ganska varierande uppgifter. Idag var första gången jag fick bära ut soporna, oj vad spännande den arbetsuppgiften var helt plötsligt! Eller fylla på ketchup, det är också väldigt exciting när man inte gjort det på ett tag. 

Min cheer scrapbook

Fick en fråga om jag kunde visa min scrapbook om cheerleading, och vet ni vad? Jag hade tänkt visa den snart ändå! Jag har en massa sidor kvar som inte är färdiga och dessa är inte alla färdiga sidor men det väl ett litet smakprov på hur det ser ut i den än så länge. ^^

En tjuv går lös



Denna natten hoppas jag på SÖMN. Eller ni kanske vill ha natt progress bilder varje natt? Nä, sorry, men det får ni inte. Jobbet gick bra idag förutom att jag var yr nästan hela tiden. Jag tror det berodde på att jag knappt ätit nånting under dagen innan för jag hade ingen aptit av nån anledning. Jag åt lite men sen ville jag inte ha mer. Efter kanske 15 minuter på jobbet blev jag hungrig men då var det ju ett par timmar kvar av stress och spring där jag inte hade tid för mat.

Under bara mitt pass vilket var ganska kort, bara 4,5 timmar, så blev TRE saker stulna från olika kunder. Lite mystiskt... En plånbok, ett glasögonfodral och en nyckelknippa. En tjuv går lös... Hoppas ägarna får tillbaka sina grejer. Där var också två killar som stod och fnissade en massa och vågade inte komma fram till mig när jag sa att jag kunde ta nästa beställning. "Vågade" vet jag förstås inte, men de bara stod och fnissade. Låter som att jag pratar om små pojkar men dom var kanske 20 år. När de vågat sig fram efter en stund så frågade dem efter mitt namn, jag svarade, och dem fnissade igen. Jaha, vad är det med dom...?

Syrrans artikel


Heeej, nu börjar jag väldigt snart jobba och hoppas jag orkar efter den lilla sömnen inatt. Under tiden tycker jag ni kan läsa min duktiga syrras artikel i Dagen som hon fick publicerad!

Progress bilder mitt i natten

Jag kan inte sova, igen. Men imorgon har jag som tur är en tid hos läkaren angående mina sömnproblem, så jag kan väl få någon hjälp där. Jag var sömning ett par timmar och låg prick stilla utan att somna. Plötsligt blev jag helt pigg och satte mig framför datorn i fem minuter och fick bara mer och mer energi medan jag kollade på cheer videos. Åh, jag vill stretcha, jag vill bli vig, jag vill se framsteg. Sååå... why not? När jag absolut inte kan sova kan jag väl lika bra spendera tiden med sånt jag hade gjort om jag hade vart vaken om dagen. Och alla fyra moment jag gick ut och fotade (eller egentligen filmade och screenshotade) ser ju bättre ut! Dom kan fortfarande bli ännu bättre, det kan dom alltid. Men det är kul att se framstegen. Och ja, det var kallt att vara ute i linne och shorts.

Rich girl

"Idag slutar kvinnor tjäna pengar", det ser man ju överallt idag. Inte för mig, haha, det är typ nu jag börjar tjäna pengar. Men det beror ju på att jag relativt nyss har fått jobb. Men jesus christ, vad är det för värld vi lever i? Varför är det så stort skillnad på män och kvinnor? Män har nog ett lite för högt självförtroende än vad dom borde ha. Förlåt om jag lät elak mot  män där, men det är bara att inse. Män är roliga, snygga, starka och smarta. Men inte bättre än kvinnor. Kvinnor är också roliga, snygga, starka och smarta. Problemet är inte att män tycker om sig själva utan att dem tror dem är bättre än kvinnor. Nu syftar jag inte ALLS på alla män, eftersom fler och fler börjar förstå feminismen som handlar om jämställdhet och inte att ge igen på männen.
 
Men gosh, jag vill inte hänga ut personen men en person sa en gång till mig att det är bäst att få en son före en dotter. "Varför då?" "För att killar kan ta ansvar och beskydda sina yngre syskon, det kan inte tjejer göra" Vaddå inte ta ansvar? Hur många vet inte att tjejer ofta tar betydligt mer ansvar tex i skolan än vad killar gör? Skulle man vänt på det hade det blivit som att säga "Killar är dumma i huvudet eftersom tjejer är bättre i skolan". Men det är inte okej, ellerhur? Nä, precis. Om majoriteten av män är bättre på något än kvinnor, då är det absolut okej att säga att kvinnor är dåliga. Men är majoriteten av kvinnor bättre på något än män, då ska det mörkläggas eftersom män inte ska verka sämre än kvinnor. Och det här med att beskydda ett yngre syskon, min stora syster har absolut funnits där och beskyddat mig i vissa lägen så som äldre syskon ofta gör. Trots att hon är tjej. Men varför är det så förvånande?
 
Jag är absolut feminist men vet inte om ni har undgått att jag X antal gånger nämnt att man inte ska behandla män illa? Jag är helt 100% emot att ge igen. Män är inte sämre än kvinnor. Kvinnor är inte sämre än män. Jag älskar män. Så söta, charmiga, roliga, underbara (vissa iaf hahaha) . Men att kvinnor har så pass mycket lägre lön än män gör mig riktigt frustrerad. Ärligt talat, det får mig att känna mig lite kränkt för att jag är kvinna. Jag ska också kunna få samma lön för samma arbete, trots att jag inte har en penis.

Prao & pyrre

Tågresan hem med Patricia, som vanligt :P
 
Idag jobbade jag bara tre timmar eftersom jag sedan skulle på träning, äntligen! vi har haft ett uppehåll under lovet och jag har saknat det så mycket. Men jobbet var inte så enkelt bara för det eftersom jag kände mig verkligen seg och sjuk nästan hela tiden. Jag tror jag blivit lite smittad av mamma. Men i slutet piggnade jag till igen och jag var med på träningen trots allt. Jag hade ju funderat på att inte träna när jag mådde som jag gjorde i början av jobbpasset. Vi hade en prao elev vilket jag tyckte var ganska kul eftersom jag är van vid att vara prao eleven, men nu är jag en av dem anställda som har en prao elev där som jag ger direktioner åt. Bara "Gör detta, gör detta, gör detta" och prao eleven gör allt. Man känner sån makt, hahaha . Känner mig väldigt vuxen i det läget. Jag är ju så van vid att själva praktisera någonstans, nu praktiserar någon annan där JAG är anställd. Woop woop.
 
På träningen fick vi nya motions till ramsan, stuntade och tillslut fick vi räkningarna till pyrren. Jag ska ju basa i pyrren vilket jag är ganska ovan vid men vi ska bara göra ett axelsitt och gå runt lite och koppla med de andra grupperna, så det gick absolut bra. Dessutom har jag den minsta toppen så hon är ju ganska lätt att ha på axlarna. Det var faktiskt kul! Jag tycker absolut mer om att toppa, men att få göra lite både och är väldigt kul. Jag toppar tre gånger i programmet, spottar en och basar en. Bra variation där ju!

Min familj ♥


Prat om anorexi

Att bli fri från ätstörningar är inte en enkel match. Jag vågar inte ställa mig på vågen längre för ångesten kommer minst lika mycket som förr när jag ser siffran. Dessutom är den ca 25 kilo mer än den var när jag vägde som minst. Jag styrketränar en del och troligtvis växer musklerna och därav väger jag också mer som jobbigt nog syns på vågen. Och den kära, hatade, älskade, hemska, livräddande, ångestdämpande, ångestökande djävulsvågen ligger fortfarande på samma plats som alltid. Jag gick upp ca 20 kg, stannade där ett tag och började känna mig okej med det. Sen började jag våga satsa mer på styrketräning. Innan har det mest varit cardio för att förbränna så mycket som möjligt men nu har min träning tagit andra mål som att bli vig och stark.
 
När jag kom ut från sjukhuset i december verkade det troligtvis utåt sett som att jag mestadels var på god väg. Nja, har man en ätstörning vill man sällan nämna sina problem just i stunden, utan det kan erkännas efteråt när det eskalerat till det värsta. En ätstörning sitter inte i vikten, den sitter i tankarna. Det är på insidan sjukdomen sitter. Demonen, rösten, frenemie, Ana. Osäkerheten i mig själv låter Ana ta över mig från insidan och ut. Olika dieter, måltidsersättningar, shakes, piller mm har jag försökt ta mig ann för att hemlighålla min plan om att göra Ana till min bästa vän igen. "Snart kan jag få återfall igen, snart kan svälta mig och låta Ana styra mig ännu en gång. Vi hade så roligt när vi vann över hungern varje gång." Det är en farlig tanke. Visst var det härligt att se minus på vågen och veta hur stark jag är som kan stå emot hungern. Men det är tusen gånger starkare att stå emot Ana. För hungern är stark, men Ana är starkare. Kan du stå emot Ana är du en extremt stark person. ❤️
 
I England i somras, då åt jag normalstora portioner och hade en normal vikt. Jag tror knappast att jag nämnde något i bloggen om hur jag egentligen mådde vid varje tillfälle jag var ute med vänner, tittade igenom min värdfamiljs kylskåp efter någon "accepterad" mat och tvångstränade på gymmet som jag egentligen inte hade råd med. Mina värdföräldrar påpekade ett flertal gånger att jag borde slappna av med maten och speciellt min värdmamma pratade mycket om att mina olika dieter var farliga på olika sätt. Mina kompisar sa nästan varje gång vi träffades "You really should stop thinking about that, you're way to obsessed with it". I know, I was.
 
Det känns som att jag förändras så mycket på insidan hela tiden, men hur mycket syns det på utsidan? Jag belönade mig själv efter en jobbig arbetsdag med en frapino. Jag häller i EXTRA socker i latten som redan har en hel del socker, bara för att det är gott. Jag brer på lite extra smör för att annars är mackan för torr för min smak. Ändå ser jag ingen större skillnad på utsidan, och därför känner jag inte lika stora problem över att göra det. Men ställer jag mig på vågen, då j*vlar. Nu låter det som att jag lever ganska ohälsosamt istället, eller? Nej. Jag äter sallad till lunch nästan varje dag, massor med proteinbars, dricker inga juicer som har tillsatt socker eftersom jag redan tillsätter tillräckligt i mina latte's. Dessutom tränar jag och har ett aktivt jobb. Men vet ni vad det viktigast är? Jag mår bra på insidan. Jag har märkt skillnaden på då jag unnar mig något lite då och då och när jag inte gör det för att se vilket jag mår bäst av. Jag blir INTE mer nöjd med mitt utseende eftersom jag blir bara mer kritisk då jag inte ser drastiska resultat av en köttbulle mindre, men jag blir tusen gånger mer tillfredsställd på insidan när jag kan njuta av något gott samtidigt som jag faktiskt inser att där inte är någon skillnad så länge jag inte ställer mig på vågen och inbillar mig att varje 0.00000001 kg berodde på den där godisbiten.
 
Äter man i helhet hälsosamt och rör på sig så är det inga problem. Dagens samhälle är alldeles för fixerat vid vad som är "hälsosamt". I hälsotidningar skrivs det oftast om väldigt tränings inriktade människor. Det är sällan att dem skriver om en fullt normalt aktiv person som lever 80/20. Dvs 80% hälsosamt med kost och träning, och 20 % unnande för sitt psykiska välmående. Man behöver inte vara en bodybuilder eller maratonlöpare för att vara hälsosam. Var bara så som du själv vill vara och då är du precis rätt.
 
Vad var mitt syfte med detta? Jag vet inte, jag kom av mig lite. Men att bara följa sin egen vilja, inifrån, kommer föra dig rätt väg och du är starkare än du tror. Du kan vinna över Ana och du behöver inte bli en bodybuilder för det. Vill jag unna mig en frapino för att jag jobbat bra så kan jag göra det. Mår du bra på insidan så syns det också på utsidan. ❤️

@idasteinwalls


Hello guys, ni får gärna följa min instagram @idasteinwalls men det är bara om ni är snälla. Annars är ni puts väck.

Puss Tuss

Asså vad är det med mig? Jag är jättetrött och har därför druckit en islatte och en halv Celsius, men det hjälpte inte. Känns snarare tvärtom. Får kanske sova igenom dagen... Hoppas verkligen inte att mamma har smittat mig. Hon har varit jättesjuk i ett par dagar nu. Sen i torsdags har hon bara suttit i soffan och knappt rört sig ur fläcken. Knappt ätit eller någonting. Hon kan inte ligga ner pga hennes hosta. Nu är hon lite bättre och har varit uppe lite idag med att städa och nu syr hon. Jag hjälpte till och mitt i allt la sig vår söta lilla katt Tuss i en låda som vi tömt och myste. Katter lägger ju alltid sig i på nya ställen och små utrymmen. Men, hon är ju fortfarande inte frisk och även om jag hållt mig undan så kan hon ju ha smittat mig då vi varit i samma rum ganska mycket. Neeej, vill inte!
 
Tidigare idag drog jag bort till gymmet för jag tänkte att jag kanske vaknar till då, ibland gör jag det av att röra på mig. Man blir så seg av att inte göra någonting. Men det gick åt h*vete. Jag tog som vanligt lite tid till att öva gymnastiken till cheerleadingen då gymmet har ett stort öppet rum man kan träna vad man vill i, och körde framåtmjukis som gick hur bra som helst. Det dumma är att när det går bra så slappnar man ju av lite grann och anstränger sig inte lika mycket, man bara antar att det går bra som vanligt. Så mitt i en framåtmjukis blev jag lite tankspridd och tänkte på annat och plötsligt smällde ryggen i golvet så J*****A hårt och jag skrek jättehögt flera gånger. Kändes som jag skulle dö i några sekunder men sen blev det bättre. En i personalen kom springandes och undrade vad som hänt, haha, pinsamt. Om man skadar sig och inte kör igen direkt efter brukar man bli rädd senare, så jag körde mjukis två gånger till för att inte vara lika rädd och sen gick jag hem. Så jag var väl bara där i några minuter. Har fortfarande ont i ryggen men känns inte som att jag är döende längre, thank god.
 
Har spenderat resten av dagen framför datorn med en sak jag gärna skulle berätta men min syster förstör allt, för hon läser ju min blogg. Och hon, eller någon annan i familjen, får inte veta. Ska avslöja så fort jag kan!!

Extra jobbdag


Bonjour alla läsare. Idag var jag ledig från jobb och låg länge i sängen, segade mig upp till datorn där jag funderade över vad jag skulle tillbringa dagen med. Så plötsligt plingade min mobil till och min chef ville ha mig där om 40 minuter, 38 för att vara exakt. Jag hade inga planer och kan absolut hoppa in för ett extra pass idag men jag hinner inte dit på 40 minuter, och svarade honom det men att jag kunde komma en timme senare om det funkar. Det gjorde det, så för att hinna dit med tågen som går så dumma tider så slängde jag på mig några kläder, tog närmsta väskan, slängde ner hårborste, lite frukt och hörlurar och skyndade mig till tåget. Kom faktiskt lite tidigare än jag trodde. Sen jobbade jag i sex timmar och på hemvägen belönade jag mig med en liten chai frapino. Inte för att det var en lång jobbdag, det var en relativt "kort" då de flesta av mina pass är 8-10 timmar. Utanför att jag skyndade mig som tusan för att hoppa in väldigt spontant till jobbet när jag egentligen hade sett fram emot en ledig dag. Det får det bli imorgon! Om jag inte blir inringd igen förstås.

En man kom dit med ett helt gäng ungdomar, som om det vore kanske två skolklasser. Det är ju söndag men hörde honom nämna något om nåt dom hittat på så jag antar att det var nåt sånt. Först kom 11 menyer på en beställning, senare kom han och beställde 15 menyer som han skulle ta ut idag och en annan dag. Komplicerat. Han beställde, betalade, och nån timme senare kom han och hämtade 6 av beställningarna. Sedan skulle han komma någon dag i veckan och hämta resten. Visste inte att man kunde göra så, men jodå, det funkar. Som tur var så var han en SNÄLL kund som hjälpte mig räkna så allt blev rätt, var jättetacksam och glad. Hade det varit en av dem tjuriga, riktigt illa omtyckta (av mig iaf) kunderna så hade det varit en helt annan sak. Det lönar sig att vara snäll! När vissa saker blev rörigt så sa jag bara "Kom till mig så löser jag det" eftersom han skulle komma tillbaka senare. Annars hade han nog fått betala dubbelt eller trippelt. I slutet han bara "Tack Ida" och jag hade helt glömt att han frågat efter mitt namn så han kunde beställa från mig igen och blev helt whaaaat, hur kan han mitt namn? Haha, sen har jag ju en namnbricka också. Men kunderna kollar sällan på det.

Eftersom jag fick hoppa in så hastigt var idag faktiskt första gången jag åt mat från BK, vanligtvis köper jag med mig annan mat eftersom jag varken gillar, eller tycker det känns särskilt hälsosamt att äta BK mat varje dag. Men idag fick det bli så. Dock var kycklingwrappen jag tog lite för stark för min smak... :(

Hoppas ni alla haft en superdag!!

RSS 2.0