Smoothie challenge

 

Mors dag

Nu ska jag få igång uppdateringen igen! Hoppas jag... Idag är det morsdag och några av mina släktingar från Skellefteå är här. Farmor, min farbror Mattias och min lilla supersöta kusin Inez som inte ville titta in i kameran på bilden, hon var för upptagen med att äta sin glass. Mina släktingar är här för min student på tisdag, fast bara några av dem kunde komma. Vid halv tolv gick vi till Berggrenska Gården för lite mysigt morsdagsfika. Proppmätt är jag verkligen nu, men det var gott. Ha en fin morsdag alla mammor och inte mammor!

Chokladfrapino

Hej, uppdateringen är dålig, jag vet. Det är lite mycket just nu bara. Jag ligger fortfarande i sängen och vet inte riktigt vad planerna för dagen är, vi har inget planerat som är helt bestämt. Vill mest vila efter en jobbig natt med lite sömn och mycket tårar... Igår var vi i alla fall på Emporia och shoppade lite båda två, plus att Luke köpte en choklad frapino till mig. Har inte provat den innan och den var jättegod. Vi får se vad som blir av denna dagen, puss hej :*

Amandas student



Idag hade jag min sista lektion i skolan. What? Var tog dess 3 åren i gymnasiet vägen? Och dessa 13 med grundskolan? Känns mestadels skönt faktiskt, men såklart lite smått skrämmande också. Det var en media lektion där vi fortsatte med våra lakan till flaket och hade betygssamtal. Efteråt lämnade vi tillbaka våra datorer om man inte skulle köpa ut dom, vilket jag inte skulle. Hejdå min älskade MacBook Pro och hej billig begagnad platta. Okej, inte riktigt. Plattan jag köpt var såklart ny och inte superbillig men ni fattar, inte en MacBook Pro längre.

Nu är jag och Luke precis tillbaka från Amandas studentfest, wohoo, grattis Mandis Pandis! Om fyra dagar är det min tur, tagga, tagga. Jag och Patricia har dessutom planerat in att lura våra killar till en dubbeldejt på söndag, haha, så kul. Hoppas det funkar. Men, vi hörs sötisar.

Chokladpepparkakor




Som jag berättade tidigare så skulle jag och Luke baka chokladpepparkakor till min student. Nu är jag så mätt på pepparkaksdeg att jag inte orkar nån middag. Kommer säkert äta något senare men just nu är jag proppmätt på världens onyttigaste middag. Så vi sitter på en pizzeria och väntar på Luke's mat, för han åt inte så mycket deg. Ha en bra kväll allihop!

Lakan till flaket



Hej alla fina ❤️ Idag hade jag bara en lektion vilket var media där vi började måla lakanen till flaket. De flesta har stannat kvar för att fortsätta men jag ska hem till Luke och baka. Vi ska baka pepparkakor med choklad till min studentfest, har aldrig provat men det låter gott! Luke har ätit det förut så det var hans idé. Jag är inte på världens bästa humör just nu direkt, ganska nere & mycket tankar... Är fortfarande så himla ledsen för vad som hände i tisdags. Förlåt att jag är så hemlighetsfull, men vill inte säga vad det är.

Hur mycket en person kan betyda

Tänk hur ett hjärta kan brista. All den kärlek, värme och glädje som förgyller ens liv av en enda person. Det kan vara oförklarligt och oförståeligt varför en person betyder så mycket för någon annan. Jag är ju mig själv och mitt liv borde inte bero på andra människor, men ändå blir jag helt tom utan vissa personer vid min sida. Hela världen behöver inte älska mig, bara de som betyder något för mig. Bara de som jag tycker om tycker om mig tillbaka.
 
Många känner nog igen sig i en känsla av tomhet. Där en person fyller upp en del av sig själv. Jag är jag men jag är inte jag utan vissa personer i mitt liv. Vilka dem här "vissa" är går inte att specifiera särskilt mycket, det bara är dem det är. Krångligt? Ja, vad gör att man trivs med en person? Gamla minnen av glädje och trygghet som återfinns hos en annan person utan att kunna sätta fingret på vad. Blicken, håret, rösten, skrattet... jag vet inte. Men bara för att tomheten inom mig fylls upp av en person betyder det inte att det är likadant för den personen. Jag kan vara en helt värdelös medan den personen för mig är otroligt värdefull.
 
Det går inte att riktigt förklara. Saknar man själv ingen särskild relation i sitt liv är det troligtvis inget man förstår sig på, hur en person som "ska" vara vem som helst blir en av de viktigaste. En person som ska vara som en bikaraktär i livet blir en av huvudpersonerna. Var tar storyn i filmen vägen när en huvudperson försvinner? När en av de som bygger upp hela historien är borta, då blir filmen meningslös. Precis som mitt liv känns meningslöst utan en del människor. Men jag är inte en av huvudpersonerna den andres liv, där är jag bara en av bikaraktärerna som försvinner lika snabbt som jag kom.

Scientologkyrkan


Hej på er. Känns nästan lite onödigt att uppdatera då jag knappt har något att säga. Men Luke hjälper mig ta bort virus på datorn så jag linger i sängen och väntar, kan väl köra ett inlägg från mobilen isåfall. Oftast bloggar jag från mobilen nuförtiden.

Imorse vaknade jag som en vanlig skoldag men med det ovanliga, att ha Luke bredvid mig. Det kändes jättekonstigt att gå upp som vanligt och åka till skolan samtidigt som Luke är hos mig. Ja, jag har såklart sagt massor av gånger att han får följa med mig till skolan men han vill absolut inte. Så jag for dit och hade två lektioner. Först filosofi där vi istället hade religion med en man från Scientologkyrkan. Vet inte vad jag ska säga om det... Intressant, kärleksfullt och galet. De verkar göra allt med kärlek så jag kan inte säga att dom är onda människor, men samtidigt finns där så mycket brister och overkliga saker att jag inte förstår hur folk kan tro på det. Det var intressant iallafall.

Sen lunch, media och två minuters mentorstid. Sista mentorstiden, ojoj. Det är dock inget jag kommer sakna, haha, men kommer sakna annat. En vecka till studenten! Jag både längtar och hoppas för allt i världen att tiden kan saktas ned. Dagen har varit bra, men efter lektionen blev jag väldigt ledsen över en grej och skrev till Luke att han skulle ta tåget in till Malmö så vi kunde fika på Espresso House. Tröstfika. Men när vi väl satt där hade jag ingen aptit alls. Satt mest och stirrade på isbitarna i ischaien. Nu är vi hemma igen och vet inte vad vi ska göra resten av kvällen. Jag känner mest för att ligga i sängen och försöka smälta vad som hände idag. Många undrar nog men tyvärr är det väldigt privat, tur att jag har Luke som jag kan prata med iallafall. Han verkar förstå.

Disneys Tomorrowland



Hey peoplllle! Nu sitter jag och Luke på en hård bänk på bion i Lund för att se på Disneys Tomorrowland. Ingen aning om den är bra eller dålig, men det skulle vara sci-fi och det älskar jag! Senare ikväll ska vi äta thaimat, mums ❤️

Nästan årets första dopp

Hejhej :) Idag var det superfint väder så jag och Luke bestämde oss för att ta årets första dopp tillsammans, som vi planerat att göra när det är fint väder. Så vi cyklade till en sjö, gick ut på bryggan, och kände på vattnet som var iskallt. Jag försökte doppa fötterna men det var alldeles för kallt för det, så det slutade med att vi satt på bryggan och skvätte vatten på varandra. Jag försökte skvätta så mycket jag kunde, och Luke sa "I have big hands than you, remember?" och skvätte JÄTTEmycket! Han skvätte ner hela mig så jag skrek högt och alla tittade på oss, haha, sen fick han värma upp mig igen med att sitta och hålla om mig på bryggan. Så mysigt ♥
 
När vi kom hem har vi gjort lite olika, bland annat grillat jättegoda spett och köpt hem lite god "mat". Sånt där livsnödvändigt som t.ex. gifflar. Nu ska vi försöka få igång en film som laddar jättelångsamt, ha det så bra, puss på er :*

Studentbal

Hej! Sorry att jag inte uppdaterat sen jag köpte rosorna till Luke, men har haft annat för mig. Luke kom som sagt efter skolan i fredags och jag mötte honom med min fina bukett rosor som han blev jätteglad för. Och igårkväll åkte vi iväg till Grand Hotel i Lund för att gå på balen tillsammans. Kändes så romantiskt att vara finklädda på en bal tillsammans, och jag hade jättetrevligt. Visst är han snygg i kostym?

3:e plats



Sämst kvalité, men det får ni leva mé
 
Hejhej! Vaknade tidigt så nu har jag nån halvtimme innan jag behöver åka till skolan. Överraskningen igår på cheerleadingen var att tränarna hade överklagat resultatet från tävlingen där vi fått avdrag för att inte ha stillastående gymnastik, men jo, det fanns i början av programmet. Så nu är placeringen ändrad och vi kom på tredje plats! Hur kan alla domarna ha missat det? Men nu har vi vår placering iallafall, känner inte att jag bidragit särskilt mycket haha, men är stolt över mitt lag iallafall. Så vi fick cider, blomma och liten pokal på träningen igår. Plus att vi gick ut och tog lite fina bilder. Det är jag i rosa kofta och gult linne om ni undrar var jag är på bilderna. Ha det bra allihop, pusspuss 😘

8 skoldagar kvar


Råkade gå förbi min superdupersöta katt imorse påväg till tåget ⬆️

Dagarna i skolan blir allt mer... Tänkte säga meningslösa, men det är dem inte. Vi gör inte så mycket längre, det är ju snart student! Men det är sista tiden att vara i skolan så det är inte meningslöst att gå dit. 8 skoldagar till studenten!!! Vi hade media, gjorde ingenting, och såg en teater på eftermiddagen. Imorgon kommer Luke asså TAGGA!

Skulle vart en video

Jag träffade dom här två fina tjejerna idag och vi gjorde en video som jag skulle lägga upp men jag måste konvertera den och sen redigera den så jag orkar inte. Den kommer kanske upp nån annan gång. Det var kul iallafall, och fint väder som det inte varit på ett tag! Det är så grått och mulet hela tiden. Hoppas det är fint väder på balen och studenten. Balen är nu på lördag, omg! Luke kommer på fredag, iiiih ♥

Överviktig eller underviktig

Man ska inte vara för smal, inte för tjock. Vad som är för smal eller för tjockt är upp till varje individ. Man ska ha mycket muskler, fast inte för mycket. En del tycker om jättemuskolösa kroppar medan andra tycker muskler inte ska synas för mycket. Det blir för mycket för någon oavsett hur man gör.
 
Jag läste precis, IGEN, om en tjej som önskade sig anorexi för "Det hade varit så enkelt". NEJ. Jag visste knappt någonting om anorexi innan jag själv fick det. Visst ville jag ha en smal och fin kropp men så ohälsosam och SÅ smal som många blir, det är inget jag någonsin velat. Desto mer jag gick ner i vikt desto mer missnöjd blev jag med mitt utseende. Jag blev besatt av siffrorna på vågen, inte hur jag egentligen såg ut. Jag ville bli smal, smal, smal. Men jag ville ha bekräftelse, bekräftelse på att jag var duktig. Jag ser alltid ner på mig själv och men har en stark vilja och insåg att jag verkligen kan gå ner i vikt om jag lägger all min tid på det. Men det betyder ALL MIN TID. Jag isolerade mig från vänner, familj och pojkvän för att ensamt med vågen kunna svälta mig ifred för att kunna få bekräftelse på att jag var duktig varenda gång jag klev upp på vågen. Det är det enda jag kan. Jag kan inget annat än att svälta mig själv. Hur är det enkelt? Att dras med panik, ångest, tvångstankar, ingen sömn, håravfall, tvångsinläggning, självmordstankar och dessutom allt hat man får?
 
Va? Nu blev ni förvånade, eller? Jo, man får väldigt mycket kärlek men också väldigt mycket hat. Jag har förlorat så många vänner och aldrig känt mig så oälskad som jag gjort med anorexin. Folk drar sig undan och vill inte ens försöka stötta mig. Att vara fet är inte bättre. Jag förstår hur pinsamt det är att vara mycket större än alla andra och inte kunna stoppa sig från att trycka i sig massor med mat. Många ser ner på överviktiga men det är inte annorlunda för underviktiga, speciellt om man har en sjukdom som ger panikångestattacker över en brödbit eller en kalori för mycket. Jag kunde inte äta i skolan för jag skämdes för hur jag skakade, sparkade, skrek och bar mig åt när jag skulle äta. Jag skämdes för att jag inte kunde äta maten som en normal person utan kände mig helt utanför allt och alla i samhället. Överviktiga är inte mer utstötta än underviktiga. Så ensam och isolerad från omvärlden har jag aldrig varit förut. Och jag skäms fortfarande över det. Ett tag skrev jag på min instagram att jag hade anorexi och även i beskrivningen på min blogg, men det tog jag bort. För det är så sjukt pinsamt.
 
Jag ÄR inte anorexi, jag HAR anorexi, varför ska jag identifiera mig som en anorektiker? Varför skulle jag säga "Hej titta på mig! Jag har anorexi! Jag får ångest över varenda tugga jag tar och ställer mig på vågen minst fem gånger per dag!" För det är ju pinsamt. Jag tycker också det är jättepinsamt när jag känner att jag ätit för mycket, men det är inte ett dugg bättre att ha ätit för lite. Det är samma skam för överviktiga som för underviktiga. Inget av det är värre. Fetma och övervikt leder till sjukdomar och skador precis som undervikt. Jag har fortfarande jättemycket tankar kring mat och vikt men skriver mer sällan om det på bloggen eftersom jag skäms för det. Sen vill jag inte dela med mig för mycket av mina ohälsosamma tankar för att inte sprida det, samma sak som att man inte vill sprida fetma och övervikt. Alla vet, alla jag träffar vet om att jag har anorexi och pratar om det men det är precis som alla andra pinsamma händelser. Man får lära sig leva med det och försöka komma över skammen. Jag önskar att det aldrig hänt mig. Jag önskar att jag kunde äta som vem som helst utan att folk ska påpeka "Men oj, nu äter du mycket mer än förr" eller "Gud vad lite du äter". Jag är rädd för en så enkel sak som MAT. Ja, skratta om du vill. Folk har skrattat åt min ångest, mitt utseende, skrikit åt mig hur äcklig jag är, berättat hur oälskad, dum och totalt värdelös jag är. Inte för att jag är för stor. Nej, för att jag är för smal och inte vågar äta.
 
Varken övervikt eller undervikt är bra, men båda är väldigt ohälsosamt och pinsamt. Anorexi är inget man vill ha. En smal kropp kan man få utan någon sjukdom.

Emporia


Har blivit helt beroende av dom där Aloe Vera... ⬆️

Hejsan svejsan. Vet ni vad? Jag missade PRECIS tåget! Tjoho... Kanske för att jag bestämde mig för att gå från träningen till stationen när jag vet att jag egentligen inte hinner.

Denna dagen har i alla fall varit superbra. Jag och Hanna tog tåget till Emporia vid tolv och tittade runt i en massa affärer och köpte lite. Jag köpte ett par jeans och en eyeliner, en TJOCK eyeliner. Hoppas den är bra, för jag har inte provat den. Vid fyra åkte vi därifrån och jag gick av vid Malmö C för att ta mig till cheerleadingen som var 17.00-19.30. Vi hade nästan bara gymnastik idag vilket är kul, men efter ett tag blir det sååå seeegt. Jag vill stunta! Kanske hoppa? Eller dansa! Gymnastiken är faktiskt det jag tycker minst om med cheerleadingen så två timmars gymnastik är inget för mig, men sista halvtimmen fick vi stunta. Jag fick prova volt i pyramid, det var sååå kul! Sen körde vi 3 60 (skriver man så?) tusen gånger om och satte den! Jag älskar stunt, måste nog hitta en cheer klubb i England...

Hoppas ni haft en fin dag, pusspuss :*

Questbars

Vill börja med att säga TACK för alla fina kommentarer både här och på facebook sedan inlägget igårkväll. Som sagt tar jag åt mig väldigt lätt, både positivt & negativt, så det värmer verkligen i hjärtat. ♥
 
Vilka har du smakat och vilken är din favorit smak?
Var tvungen att kolla på deras hemsida så jag inte missat nån smak. Och tydligen är det Min Chocolate Chunk och Chocolate Peanut Butter jag inte provat, men alla andra. Mint Chocolate Chunk vet jag inte om jag hade provat ändå, kanske bara för att, eftersom jag gillar inte mint. Men Chocolate Peanut Butter låter ju asgott, varför har jag inte sett den nånstans?
 
Mina favoriter är S'mores eller Chocolate Chip Cookie Dough. Men om du funderar på att prova dem så rekommenderar jag verkligen dem! Dem överträffade mina förväntningar. De enda jag inte tyckt om är Chocolate Brownie och Lemon Cream Pie, men det är individuellt vad man tycker om för smaker såklart. Annars älskar jag nästan allihop.
 
Det positiva med dom är att dom smakar som en choklad-deg-kaka men är istället för fyllda med fett och tillsatt, fyllda med protein. Sen kan man ju baka dem i ugnen som också blir riktigt gott, prova!

CAE


Gick och köpte denna Questbar (+11 andra) efter CAE. Att jag älskar Questbars vet jag ju, men hade faktiskt inte smakat denna förut och den var riktigt god. Yum yum. Som en brownie.

Provet, ja... Det gick betydligt bättre än jag trodde. Så jag har en bra känsla nu efteråt, men är samtidigt ganska övertygad om att det inte var tillräckligt för ett certifikat från Cambridge. Jag hade SÅ gärna velat ha det, det hade gjort mig jätteglad. Men vet efter mock exam som gick skit att jag inte har så stora chanser...

Anyway, nu är jag påväg hem igen och jag kan ändå inte göra mer än mitt bästa oavsett vad resultatet blir. Ha en bra dag, puss & kram alla fina ❤️

Jag vill bara bli omtyckt för den jag är

"Du är lite för tjock.", "Du borde bry dig om ditt utseende om du vill vara snygg". Så skrev en kille jag inte alls känner till mig för bara några dagar sen, helt från ingenstans. Han sa även att jag var tjock på de bilder från i somras då jag var som smalast och väldigt underviktig. Lite senare frågade han om jag ville skypa, ehm... NEJ. Och den enstaka killens kommentarer påverkar mig så onödigt mycket. Jag gick genast och vägde mig efter att ha pratat med honom, satte en målvikt och började planera vad jag får äta och inte äta. Nu ska jag gå ner i vikt igen.
 
"Allt du säger är tråkigt, det är därför jag inte orkar lyssna på dig." Så sa en tjej till mig i högstadiet, i åttan tror jag. Dvs fem år sedan, men jag kan fortfarande inte släppa det. Hon sänkte mitt självförtroende så otroligt mycket av den lilla kommentaren hon bara sa en enda gång. Och bara hon. Det hade varit en annan sak om flera sagt det till mig om och om igen, men det har bara hänt en gång. Än idag går jag tänker på om vad jag säger till andra är intressant. Vill någon verkligen lyssna på mig? Jag borde bara vara tyst om jag inte har något intressant att säga. Den kommentaren ekar i mitt huvud om och om igen och gör mig osäker vid många tillfällen där jag annars känner mig väldigt säker, men plötsligt undrar jag... Säger jag något intressant?
 
Man borde inte säga så om sig själv, men jag blir sjukt lätt påverkad av andras kommentarer. Ja, det är lätt att krossa mig. Jag tar åt mig av vartenda lilla kommentar, oavsett som den sägs en gång eller flera tusen gånger. Ibland är det positivt, för jag tar verkligen till mig av alla positiva kommentarer också. Ni anar inte hur fantastiskt glad jag blir över en kort kommentar som "Fin bild". Jag vill inget hellre än att bli omtyckt för den jag är, men vad gör jag om ingen tycker om mig för den jag är? Är det bättre att låtsas vara någon annan då? Nej, för då kommer jag aldrig bli omtyckt för den jag är. Jag är ju inte mig själv. Men samtidigt blir jag inte omtyckt om jag bara är mig.
 
Jag är lite hungrig och ganska sugen på knäckebröd. Men nej. Jag får inte. Jag får inte äta för mycket kalorier och dessutom är det alldeles för sent på kvällen för mat. De miljontals gånger jag tänkt så och somnat med kurrande mage har jag vaknat vrålhungrig mitt i natten och antingen vart tvungen att gå upp och äta då, eller ligga kvar i sängen utan att kunna släppa tankarna på mat och aldrig somna om igen. När jag vaknar mätt på morgonen ångrar jag mig, FAN, jag åt för mycket igårkväll. Det är så otroligt löjligt och dumt, men det är så. Tankarna går inte att styra och jag som försöker allt jag kan med att acceptera mig själv med den vikt och utseende jag har idag och får den kommentaren av en kille jag inte känner får mig bara att hata mig själv ännu mer. Svälta. Svälta. Dö. Där fick jag ett bevis, jag blir inte omtyckt om jag inte är som alla andra vill att jag ska vara. Men det är inte jag.

Cambridge English Advanced

Nu försvann koncentationen. Oh no. Imorgon ska jag skriva ett prov i engelska, CAE, står för Cambridge English Advanced. Och klarar jag provet får jag ett certifikat från Cambridge. Förra veckan gjorde jag den muntliga delen på Folkuniversitet i Malmö, och imorgon är det dags för alla skriftliga delar. Det har visserligen gått ganska bra att plugga under dagen, men i och med att alla övningar och förberedelser har gått skitdåligt hittils så har jag ingen bra känsla inför provet. Samtidigt som jag tänker att det inte gör så stor skillnad vad jag lär mig precis dagen innan så vet jag att jag kommer ångra mig om jag knappt lagt någon energi alls på att lyckas på provet. Så oavsett om pluggandet faktiskt hjälper så har jag lite bättre samvete av att sitta med övningar efter övningar dagen lång.
 
Men nejnej, jag har inte bara suttit och pluggat hela dagen. Okej, största delen av dagen har jag faktiskt gjort det, men inte hela. Jag var ute och sprang samma runda som igår och körde ett lite kortare styrkepass när jag kom hem, sen har jag handlat, tvättat och målat naglarna. Hur många gånger i rad kan man förstöra sina nymålade naglar? Jag målar, råkar snudda vid något och vips så ser alla naglar ut som ett enda kaos. Nyss var dom jättefina :'( Men i övrigt har jag som sagt pluggat och har tappat koncentationen nu. Kommer på mig gång efter gång med att ha tankarna på något helt annat. Det brukar betyda att jag borde ta en paus. Så jag får väl försöka igen senare, ha en fin dag allihop ♥

Stadium, Siba & IKEA


Hej! Idag var jag som sagt iväg med mamma på lite olika ställen. Vi åkte först till Stadium och köpte lite skor och kläder, bland annat den superfina träningsjackan och sport BH:n på bilden. Sen gick vi in på Siba där jag köpte en bärbar dator/platta. Hybriddator heter det väl? Dvs en platta som kan kopplas till ett tangentbord också. Snart måste vi lämna tillbaka datorerna från skolan eftersom studenten närmar sig. Såklart kan jag köpa ut den men den är gammal och långsam, och alla Adobe programmen försvinner. Njaa, köper hellre en ny lite lättare dator/platta då. Jag har en gammal som aldrig används längre, men den är stor, klumpig och seg. Så det blev en ny. Har inte provat den en men ska göra det senare, hoppas den är bra!

Till sist for vi till IKEA, åt, och letade efter serveringsfat till min student. Jag har tänkt ha lite kakor på ett fint fat som fanns på IKEA, så nu är det fixat. När vi kom hem bytte jag genast om till mina nya träningskläder, gick ut och sprang intervaller och sen styrka här hemma. Efteråt förtjänade jag såklart världens godaste kvarg, det är så himla gott. Jag har ju redan tränat idag, imorse, men det var som sagt ett väldigt kort pass som knappt gjorde någon nytta. Nu har jag kört ett seriösare pass idag också, man blir så taggad på träning av fina träningskläder! Ellerhur? Det är mycket roligare att träna när man känner sig fin, tycker jag iallafall.

Smoothie


Oj, vad länge sen jag gjorde min egna smoothie. Förr brukade jag göra det varje dag. Imorse gjorde jag en banan & jordgubbsmoothie efter ett kort träningspass. Tänkte köra längre men jag hade ingen lust. Något är väl bättre än ingenting. Och idag och imorgon är vi lediga från skolan så jag har andra kul planer. Idag ska jag och mamma iväg på  lite olika ställen som jag antagligen uppdaterar om sen, hejdå ❤️

Au Pair, student & skola

Den 2 juni tar jag studenten, den 12 är det skolavslutning, och kring den 20-21 juni flyttar jag till England för att leva livet som Au Pair. Hur kommer det bli? Jag har knappt tänkt på det alls. Många frågar mig tusentals olika saker och jag vet inte vad jag ska svara, jag vet inte! Jag har knappt kollat upp nånting eller planerar nånting. Packlistan har jag börjat på för ett tag sen ifall jag skulle inse att jag måste köpa hem nåt nytt eller så, så att ingenting blir helt oväntat. Men annars, nja... Jag har inte ens något exakt datum trots att det är så nära.
 
Men varför ska jag fundera så mycket över framtiden? Visst, det är en väldigt snar framtid och för säkerhetens skull borde jag. Men jag försöker alltid planera mitt liv in i minsta detalj, det går inte! Man kan inte planera allt och ändå har jag något problem med att jag alltid ska göra upp scheman och följa dem stenhårt. Jag tycker om att vara spontan, men jag låter mig inte vara det. Dock gör jag det ibland och jag tycker det är så himla mycket härligare. När jag åkte till Luke första gången visste jag knappt nånting, en väldigt stor risk egentligen men det gick ju bra. Jag försöker se förbi riskerna och fokusera på det positiva som kan ske, men det ger ju konsekvenser ibland när jag inte tänker igenom vissa saker...
 
Hursomhelst, allt detta är så himla snart. Och det är så kort tid kvar till studenten. 19 dagar. 11 skoldagar. Jag  ser jättemycket fram emot att ta studenten, äntligen få komma vidare i livet. Skolan tar ju upp hela uppväxten och det är inte konstigt att många har ångest över vad de ska göra med sitt liv när man är så van att allt är planerat för en. Man har sin plats, och plötsligt är den borta. Många känner nog lite ångest inför studenten blandat med all glädje och väntan. Men många håller med om att skolan är tråkig och blir överlyckliga när lektioner är inställda och det tycker jag med är skönt, SJÄLVKLART. Men, jag är så otroligt glad över att jag får gå i skolan. Det positiva med sjukhuset är att jag uppskattar allt så mycket mer. Jag var så himla ledsen när jag låg isolerad från omvärlden inlåst på ett sjukhus. Jag vill bara att allt ska vara som vanligt, jag vill ha mitt vanliga vardagsliv med allt som alla anser vara självklart. För det är ingen självklarhet som alla. Tänk på alla som inte ens kan få i sig rent vatten om dagen, det är ingen självklarhet för alla. Nu är det en väldigt stor skillnad från mig som var inlagd på sjukhuset, men ändå. Det är samma poäng. Uppskatta det du har, för du kommer sakna det när det är borta.

Nya stunts & gymnastik

 
Cheerleadingen igår var jättekul, åh jag älskar det! Fick prova en del nya saker. Vi gjorde volter i pyramiden, skruvade (som jag visserligen gjort tidigare, men på ett annat sätt), 3 60 och gymnastik där jag gjorde en bakåtvolt och landade på knäna så jag har blåmärken. NEJ, jag kan inte volt, men man får ju öva. Vet inte hur man skriver 3 60, men det är så man säger i allafall... Det var jättesvårt, men kul. Jag älskar att skruva.
 
Jag kan inte låta Ana stoppa mig, jag måste bara lära mig att tycka om mig själv för att kunna leva och ha kul. Visst, det har varit lugnare och skönt att ta en paus från cheereladingen. Men ni anar inte hur mycket jag saknat det och hur ledsen jag är att jag inte kan gå kvar i klubben till hösten, hoppas jag kan gå på cheerleading i England. Jag har tittat på cheerleading varje dag. Jag mår dåligt, men jag kommer aldrig att må bra om jag inte gör något åt saken. Jag måste ta mig ut ifrån mitt isolerade rum och göra saker jag älskar för att bli lycklig och hitta en motivation i livet. Jag säger inte att allt ändras nu för jag mår fortfarande likadant, men jag hatar att ge upp. Varför ska jag ge upp?

Seg dag


Så seeeg dag. Vaknade fem, kunde inte somna om utan låg och drog mig tills klockan ringde. Gjorde vid mig i världens långsammaste takt så jag inte hann äta frukost och fick ta med mig det på tåget istället. Har nästan somnat på vartenda lektion. Efter religionslektionen samlades vi tillsammans med en annan klass och väntade på att några representanter från svenska kyrkan skulle komma, men de kom inte. Så vi satt i tjugo minuter innan lärarna sa att vi kunde gå. Nu sitter jag på golvet på stationen och väntar på tåget, orka gå till en bänk... Hoppas jag hinner sova lite eftersom jag ska orka träna ikväll, ni hör nog själva hur trött jag är. Cheerleadingen ikväll ska bli kul iallafall, en sisådär sju veckor senare eller vad det kan vara. Oj, vad tiden går fort. Nu är det snart våruppvisning.

Sen har jag träningsverk i benen utan att ha tränat, eeeehh??

Super Novas

DM södra i Borås
 
Jag har tagit en paus från cheerleading sedan ett par veckor tillbaka pga att jag mår dåligt. Är inte nöjd med mig själv och mitt utseende överhuvudtaget, att se de här bilderna från tävlingen fick mig att börja gråta. Nu lägger jag ut dem ändå för jag vill försöka acceptera mitt utseende eller så får jag svälta mig själv igen. Varför bryr jag mig ens? Jag avundas nästintill alla andra utseende och önskar att jag vore dem. Och de som inte har något särskilt attraktivt utseende men skiter fullständigt i det och är självsäkra och visar upp sig ändå, dem ser jag upp till. De har en så fin insida att utsidan lyser igenom. Om en annan person är ful eller snygg bryr jag mig inte särskilt mycket om, det är ju insidan som räknas. Men på mig är det bara utsidan som räknas. Så är det väl inte, men det känns så.
 
Nej nu får jag sluta. Ska jag någonsin tycka om mitt utseende måste jag börja med att låtsas som att jag är självsäker och tycker om det. JAG ÄR SÅ JÄVLA SNYGG! Ellerhur? Äh, svara inte, jag vet att jag är snygg. Sen mår jag skit över en del andra saker också som gjort att jag många gånger haft väldigt lite energi för att åka till cheerleadingen. Men nu är det nån månad kvar, bara ett fåtal träningar, och sen åker jag. Sen flyttar jag till England i något år och jag är seriöst jätteledsen att jag inte kan fortsätta på cheerleadingen. Har funderat på om jag ska leta efter en cheer klubb i England om jag har tid, vi får se.
 
MEN, denna helgen tävlade mitt lag i Nyköping och det gick superbra!! Har sett programmet, sååå duktiga. Och tanken var att jag skulle vänta med att träna tills efter denna tävlingen. Blir lite ledsen när jag ser alla bilder och önskade att jag vore där, samtidigt vet jag hur jag har mått och har behövt en paus. Imorgonkväll, då är det träning igen. Jag ska dit, jag ska vara med. Jag älskar cheerleading, jätte jättemycket. Det är en av de bästa sakerna jag gjort och jag vill inte bara sitta hemma och må dåligt. Jag hatar att ge upp, det känns lite som att det var det jag gjorde med cheerleadingen för ett par veckor sedan.

20:22



CAE



Idag klockan 11.16-11.34 hade jag den muntliga delen i CAE (Cambridge English Advanced) på folkhögskolan i Malmö. Omg, jag är helt körd. Precis när jag kommit till Malmö tittade på mailet igen för att kolla säkert var jag skulle, så stod det "Yours sincerely, Folkuniversitetet Lund". LUND?? Jag hade precis kommit till Malmö! Fick lite halvt panik där och skrev till mina kompisar och frågade om provet var i Lund eller Malmö, det var i Malmö, puh... Nu efteråt har jag sett på det bifogade dokumentet att jag skulle vara i Malmö. Tur...

Först skulle man fylla i adress och sånt, sen skulle de ta en bild. Jag var helt oförberedd på bilden, haha, hoppas ingen annan kommer se den. Sen satt jag och Ida som gjorde det tillsammans i ett rum med två tanter som höll i provet. Det gick faktiskt mycket bättre än jag trodde, men å andra sidan har dom väldigt höga krav så det kan lika väl ha gått skitdåligt... När provet var klart träffade jag Nicki & Fia och lunchade på Jensen's. Jag är faktiskt rätt stolt över mig själv att jag åt pommes, ALLIHOP. Pommes är en av de saker jag varit som mest rädd för att äta, och nä, det är inte särskilt nyttigt men nån enstaka gång ska det väl gå bra. Och det gjorde det!

Ha en fin dag allihop ❤️

Ondskan i mina väggar

Jag hade en mardröm inatt, den har jag tänkt på nästan hela dagen. Den påminner mig om något, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad.
 
I drömmen så lade jag mig i min sängs för att sova, och vaknade sedan upp nästa morgon. Det var becksvart i mitt rum med persiennerna nere, bara konturerna syntes av möblerna och omgivningen. Det var stekhett, som i en bastu. Jag försökte uthärda värmen men det var riktigt obehagligt. När ögonen vant sig vid mörkret lite bättre kunde jag se ett stort svart hål i väggen på andra sidan rummet. Jag hörde min familj vara utanför mitt rum, sysslade med något annat och levde helt som vanligt. Men mitt rum hade förvandlats till en mörk, dyster plats där bara döden väntade. Isolerat från allt annat. Det hördes något ljud från hålet i väggen, och utan att kunna utmärka exakt vad det var så visste jag att det var något ont. Något ont som jag stött på förut. Jag känner mig ständigt iakttagen, denna ondskan har levit inuti mina väggar hela tiden utan att jag kunnat se den. Jag har alltid känt av den, vetat att den finns, men den har aldrig synts för rakt framför mig. Jag såg mig omkring i rummet. Väggarna började täckas med svart mögel som långsamt spred sig mer och mer. Mörkret skulle omge hela mitt rum, hela jag skulle vara fast i detta ständiga mörker utan att veta vad som väntar mig nere i det mörka hålet. Nån gång skulle jag stöta på det. Nån gång skulle mörkret nå fram till mig, väggarna försvinna, ruttna bort och ta mig till ondskan som ständigt förföljer mig.
 
Det var en extrem lättnad när jag vaknade och insåg att det bara var en dröm, och att där inte fanns något svart hål på väggen eller mörka fläckar som spred sig i mitt rum. Mina persienner var uppe, och jag slängde genast av mig täcket för att kyla ner mig så mycket som möjligt så jag skulle komma ifrån den obehagliga smärtan med den outhärdliga värmen som befann sig i mitt rum under drömmen. Jag kunde inte urskilja om det var verklighet eller dröm, och det kändes så verkligt, jag har sett det förut. Jag har stött på den ondskan förut. Den finns alltid. Den är alltid efter mig. Efter en massa funderanden under dagen kom jag fram till att de mörka fläckarna har jag sett förut. Det mörka möglet som sprider sig, omger mig, och tillslut håller mig fången. När jag är i mitt rum på kvällen, riktigt nere, känner att döden är där vilken sekund som helst och en ångest eller panikattack slår till. Den stunden. När jag tittar på mina väggar ser jag hur väggarna börjar mögla, långsamt falla ihop och tillslut falla över mig. Alla väggarna faller in över mig och trycker mig ner till ännu mer mörker som jag inte kan ta mig ifrån.
 
Den drömmen kan säkert baseras på vad som helst, men jag tycker det är intressant att fundera över drömmarnas egentliga betydelse. De mörka möglet med väggarna som faller ihop har sett förut, såklart har det inte funnits där på riktigt, men jag har föreställt mig dem i mina mörkaste stunder. Den där ondskan känner jag ständigt, i vaket tillstånd, att någon eller något är ute efter att göra mig illa. Något vill mig ont. Det var den ondskan som syntes i min dröm som mörka mögel fläckar och ett svart hål, med extrem hetta och konstiga ljud. Den ondskan har jag stött på förut, i tidigare drömmar och i verkligheten.

Fika



Idag fikade jag med Sofia, Melanie och Lovisa efter skolan på ett jättemysigt fik. Sofia har fått mig att älska chai. Förra gången vi fikade tog jag ischai som var sååå god, så god att jag köpt den tre gånger igen. Idag tog jag chailatte och den var inte lika god som ischai, men ändå himla god! Smakade lite som välling. Nu ska jag hem och göra lite skolarbeten, inte så mycket kvar nu så jag vill bara få allt gjort och klart. Snart studenten!

En varm känsla av trygghet ♥

Kärlek ♥
 
När man saknar en person i sitt liv som betyder väldigt mycket blir det en oändlig tomhet. Den tomheten försöker jag fylla omedvetet. Jag har kommit på mig själv med att bli helt fäst vid olika personer utan någon större anledning. De alla påminner om varandra, men jag vet inte hur. Det är snälla och trevliga personer, men jag vet inte vad som är särskilt speciellt med dem. Nu har jag börjat se ett mönster i det, vilken relation jag önskat att jag hade haft till alla dessa personer.
 
Det känns för privat att berätta vem jag nästintill försöker ersätta på bloggen, men jag tänker på det mycket. Jag försöker inte ersätta någon, bara fylla den tomheten som en gång varit fylld. Glaset gick sönder men tejp och lim kan inte få det lika fint som det varit. Om det ens varit där? Jag minns inte, det är så länge sen, men det måste ha funnits eftersom jag känner den stora saknaden.
 
En varm känsla av trygghet. Jag trodde Luke skulle kunna fylla den, men nej, det är inte någon romantisk relation jag saknar. Visst är det mysigt, men han är min älskade fina pojkvän. Han kan inte fylla tomheten för alla andra relationer, bara för den plats han har. Den relationen jag saknar är annorlunda. En trygg känsla, där jag är jag och det är tillräckligt. Jag är älskad precis som jag är. Jag känner mig vilsen och ostadig ibland, vilken grund har jag att stå på när grunden gått sönder? Hur ska jag kämpa mig uppåt och våga chansa, när jag vet att ingen fångar mig om jag faller? Jag försvinner. Jag finns inte. Jag tror aldrig jag kommer sluta söka efter något som kan fylla den tomheten, den finns bara inombords som ett stort hål.
 

 
Jag kan tänka mig att min blogg är ganska dryg att läsa ibland när jag berättar en massa halva saker, inte hela. Man får liksom gissa sig fram till vad jag menar med aldrig få svar på om det är rätt. Men jag har ett privatliv också, så det är VIP till mina tankar för dom som faktiskt känner mig...

Fluoxetin

Vad är det för medicin du tar? Jag har citalopram sandoz och den hjälper inte ett dugg mot min ångest och depression... :(
Jag tar fluoxetin, och det är alltså anti-depressiva. I början märkte jag inte någon skillnad alls, men sen vi höjde dosen kan jag märka skillnad. Det är ingen mega skillnad, jag är långt ifrån att kunna säga att jag mår bra, oftast mår jag fortfarande skit. Men det känns betydligt bättre i alla fall. Det är nog olika för alla vilka mediciner som funkar på vem, så du kanske ska byta? Å andra sidan är jag ingen läkare och kan svara på sånt, men för mig har fluoxetin äntligen börjat verka lite grann. Hoppas det blir bra för dig. ♥

27 dagar till studenten




Hej hopp! Jag kan nog säga att dem anti depressiva medicinerna har börjat verka efter att dosen höjdes. Klart dom verkte innan det, men det var ingen jag kände av, mådde precis lika dåligt. Jag kan inte säga att jag mår bra, för rent överlag mår jag fortfarande skit men i vissa stunder kan jag känna mig ganska glad och må bra. Har mått bra hela dagen idag faktiskt. Blev en kortare dag igen för engelskan var inställd, imorgon är också en inställd lektion. Det låter ju inte bra men så är det aldrig, det är nog bara för studenten närmar sig och arbetena blir färre och färre. 27 dagar till studenten!!!

Efter skolan tog jag tåget till Lund och träffade Kikki & Ebba på Espresso House. Fick dricka min efterlängtade ischai igen, haha, och såklart umgås med mina efterlängtade vänner. Ikväll ska jag Skypa med Lukie Cutie och antagligen ta tag i de sista skolarbetena. Visst, vi har saker att göra men jag tycker det känns jätteskönt just nu. Nästan hela terminen har jag stressat sönder över både nya & gamla uppgifter för att hinna ta igen sedan höstterminen, men nu har jag "bara" det som alla andra också har att göra. Vi hörs senare, pusspuss :*

Glöm alla risker

Tankarna går upp & ner, hit & dit. Jag vet vad jag vill men jag vet inte om jag verkligen vill. Jag försöker att inte tänka så mycket men det är inte så lätt. Och när jag lyckas låta bli känns det som jag ständigt blir ifrågasatt varför jag inte har bättre koll, och att jag inte ser riskerna. Nä, jag ser kanske inte alltid riskerna, för jag försöker att inte se dom. Det är som att all min energi läggs på oviktiga saker, sånt som jag inte alls behöver bekymra mig om. Och det jag borde fundera över tränger jag bort. Det är skönt att glömma det allvarliga men jobbigt att hända upp sig i onödan över småsaker. Ibland önskar jag att jag bara kunde stänga av alla tankar.
 
Nog om det... Bara en lektion i skolan idag där vi hade redovisning som knappt någon var förberedd på, men jag tyckte det gick bra ändå. Jag har ingen direkt rädsla för att stå inför klassen och prata som många har, men så höga prestationskrav att jag blir nervös över att min redovisning kanske inte är tillräckligt bra. Det var filosofilektionen, sen lunch, och inställd media lektion så jag tog tåget hem igen och somnade i 2-3 timmar... Ojsan. Jag var visst lite trött. När jag vaknade var jag hungrig och åt kvarg och en himla massa nötter.
 
Jag äter inte ett dugg kontrollerat längre. Jag skiter i vad klockan är eller om det är "näringsrätt". Förr skulle jag alltid äta exakt si och så många kolhydrater, protein och fett. På ett exakt klockslag. I en exakt mängd. Jag äsger inte att jag aldrig har problem med maten längre, för det har jag... Igår hade jag ingen aptit och tvingade i mig en apelsin som middag, vaknade istället vrålhungrig mitt i natten. Men det är skönt att jag oftast äter mig mätt på det som är gott och inte så mycket mer med det. Jag väger mig nästan varje dag men ska försöka sluta med det... Jaja. Vi har smörgåstårta ikväll, lite annorlunda middag för mig i alla fall, brukar inte äta det. Och för mig är det rätt stort att jag kan äta vilket klockslag jag vill, magen kurrar väl nån gång. Folk utan ätstörning förstår nog inte grejen, men det är så himla kontrollerat annars. Det är sällan kontrollerat nuförtiden.
 
Ha det bäst ♥

Intervju på P3


Hej, nu sitter jag på stationen och väntar på tåget hem. Skoldagen blev lite kortare eftersom jag inte hade någon redovisning i engelskan på morgonen, så det blev bara två lektioner. Efter skolan hade jag bestämt möte med Danina som jobbar på Din Gata på P3 för att intervjua henne. Vi gör reportage i skolan om medie yrken så jag tyckte det verkade intressant att intervjua någon i radio och ringde dit. Hon var jättetrevlig och jag fick bra svar så mitt reportage blir förhoppningsvis också bra. Ni får ha det så bra, kram ❤️

Skäralid



Det är så himla fint väder idag så jag frågade mamma om hon ville hitta på något, kanske köpa glass. Glass blev det inte men en baguette lunch på Skäralid och sen gick vi runt sjön och pratade. Påväg hem for vi inom CityGross för att jag ville ha ett par nya glasögon, men då råkade jag få syn på en jättesöt klänning som vore perfekt till studenten... Känner mig lite bortskämd nu som fått två studentklänningar så jag ska köpa något tillbaka till mamma! Köpte några tuggummin till henne iallafall, haha . Kanske ska gå och köpa en glass också, det är sååå fint väder.

Jag lever för min egen skull

Jag hatar att lyda regler. Ändå gör jag det, för jag hatar folk som inte lyder regler. Okej, hatar kanske är ett för starkt ord men jag tycker verkligen inte om det. Jag känner alltid att jag måste anpassa mig efter situationer och uppföra mig på ett visst sätt för att bli omtyckt. Jag vill att folk ska se mig som en mogen, ansvarsfull person och inte som ett litet barn. Därför tar jag nog mer illa upp än många tror när de tror att jag är 6 år yngre än vad jag egentligen är... Jag hade hellre sett äldre ut, man blir mer tagen på allvar.
 
Samtidigt känner jag en massa krav på att jag måste vara en "good girl" som alltid lyder, alltid följer regler och aldrig ställer till med problem. Hur ska folk se mig som en mogen, vuxen person om jag bara ska vara barnslig och jobbig? Man måste kunna sammarbeta lite. Jag är inte den enda människan i världen så jag måste följa andras regler. Jag kan inte bara tänka på mig själv.
 
Jag lever inte för någon annan, jag lever bara för mig själv och för min egen skull. Ska jag ständigt styras av andra människor och bli iakttagen i vartenda rörelse, vad är det då värt att leva för? Det där lät kanske lite väl djupt, men så känner jag. Varför ska mitt liv gå ut på att leva efter andra människor? Jag är en egen person som bestämmer över mig själv och mitt liv. Ni anar inte hur länge jag längtat efter att bli 18. Jag kan göra vad jag vill! Det är en så himla bra känsla. Jag älskar mina föräldrar men jag vill inget hellre än att komma härifrån och vara utan dem, de bestämmer inte över mig längre. Inte ett dugg. Det känns som att många fortfarande ser mig som ett litet barn, men jag är faktiskt 18 och en vacker dag är jag 80 år. SÅDESÅ.
 
Vart vill jag komma med detta inlägget? Att jag vill vara en självständig person som kan gå min egen väg, men samtidigt bli omtyckt och tänka på andra.

Smink & foto



Hela förmiddagen har jag legat i sängen och mått skit. Förutom en kortis till Apoteket för att hämta ut mediciner som jag ska ta i kapslar istället för vattenlösliga nu. Jag har jättesvårt för att svälja tabletter utan att tugga men det skaaa gå, och det gjorde det! Jag har inte velat gå upp ur sängen men sen kom mamma och ville sminka mig, så då sminkade jag henne också och sen tog vi lite bilder. Ja, vi tog seriösare än dom ovan. Själv tyckte hon inte om någon bild på sig själv så det blev bara på mig. Har inte nån lust att göra nånting idag egentligen... Jag är på jättekonstigt humör. Ett sånt humör jag hatar. Ska försöka plugga lite iallafall så nånting blir gjort. Kram på er ❤️

2 år och 5 månader

1 maj och jag och världens finaste kille har varit tillsammans i 2 år och 5 månader. Månaderna börjar få mindre och mindre betydelse nu. Nästa månad har vi varit tillsammans i 2,5 år, och då kommer han vara här hos mig. 22 maj - 3 juni kommer Lukie Pukie äntligen till Sverige. VÄRLDENS FINASTE. ♥

Uttrycka sig fysiskt för att förstå något psykiskt

För att förstå insidan måste man visa det på utsidan. Ingen tar anorexi på allvar förrän kroppen blivit tillräckligt undernärd och personen är nära på att dö. Folk blir attraherade av ett utseende och accepterar dåligt beteende mycket lättare av en person som är vacker på utsidan, men en person som är vacker på insidan måste kämpa för att få det att synas på utsidan. När en person skadar sig själv så syns ett blodigt sår och man kan förstå smärtan, det syns att det gör ont. Det är något fysiskt, det går att förstå. Men något psykiskt är nästan omöjligt att förstå om man inte är den personen själv, och ibland förstår inte ens personen själv den psykiska smärtan.
 
Man skulle kunna säga att människor är väldigt ytliga, för det är vi ju. En person man tycker om får automatiskt ett fint utseende, men innan den fina insidan har synts måste den personen bevisa att hon/han har en fin insida. Ett sår eller ett blåmärke kan läka med tiden och sluta göra ont, men det finns inga plåster och bandage för att läka ett psykiskt sår. För att förstå smärtan som inte syns måste man göra den synlig. Det är inget konstigt att människor blir ovanligt kreativa av sina känslor. Målningar, låtar, konstverk, texter, dans eller vad som helst. Det är lättare att förstå något fysiskt än psykiskt.
 
Det är inte heller något konstigt att personer skadar sig själva på olika sätt. Den fysiska smärtan är lättare att ta än den psykiska som redan finns. Den går att förstå. Det går att läka. Oftast. Om man inte skadar sig för allvarligt så att såret alltid finns kvar. Det betyder inte att det är bra, verkligen inte. Bara att det inte är något helt oförståeligt, utan det finns ju en anledning. Ingen skulle annars vilja skada sig själv om där inte fanns någon anledning. Att bli kreativ och måla något är däremot ett bra sätt att uttrycka det man känner inombords på, eller andra kreativa saker. Det jag menar är att psykiska saker måste uttryckas fysiskt för att människor ska se och förstå. Det är som att försöka förstå hur färgen blå ser ut med blinda ögon, hur ska den blinda personen förstå den blå färgen utan att se den?

Apelsiner

The love of my mouth just nu ↑
 
Jag har kommit in någon apelsin period. Händer det er också? Jag går i perioder med vad jag äter. Nyss åt jag quest bars och Wasa knäcke hela tiden. Innan det var det kvarg, kvarg, kvarg. Innan det var det påsar fyllda med nötter 24/7 som tog slut väldigt snabbt. För några tagar sen tog jag en apelsin som vi hade i fruktskålen, sen har jag ätit upp alla. Jag har inte ätit apelsin på jättelänge förutom för några dagar sen, så nu har jag köpt apelsiner varenda dag för jag äter upp dom! Köpte åtta apelsiner igår och nu är fyra kvar. Oops... Frukost, lunch, middag, mellanmål = apelsin.
 
Köpte jordgubbar idag också så jag har tänkt äta jordgubbar med nutella lite senare om jag inte cravear apelsiner för mycket. Det är i alla fall något nyttigt, bättre än när jag hade min sour, cream & onion chips period. Eller choklad, choklad perioder återkommer hela tiden. MUMS. Jaja, jag har ätit mig mätt på apelsiner och lite fisksoppa så nu ska jag ta tag i lite skolarbeten. Det är övermycket skrivande överallt, skrivuppgifter efter skrivuppgifter. Nästan så att jag tröttnar på att skriva. HAH, nu skojade jag. Jag byter från ett skrivande till ett annat. Skolarbete, blogg, mail, dagbok, berättelser... Så vet ni vad jag ska göra efter att jag skrivit färdigt detta inägget? Skriva.

RSS 2.0