Tryout i London

Asså jag är ju inte världens vigaste men det där är så högt jag kan få benet just nu, och kom på för nån vecka sen att jag måste öva, öva, öva inför cheer tryouten i London nästa helg! Jag är sämst på gymnastik och har helt tappat vigheten jag hade från konståkningen för flera år sen. Jag saknar nämligen cheerleading alldeles för mycket för att ha ett uppehål från det i ett helt år så jag ska försöka komma med i ett lag i en klubb i London. Vilken nivå det är på spelar egentligen ingen roll, jag vill bara få fortsätta med sporten. Jag tävlade i ett level 2 lag förra året men oavsett om jag råkar hamna i level 1, stannar i level 2 eller av nån konstig anledning kommer i level 3 så får jag ändå fortsätta. Jag vet att dem har stunt grupper där också som jag himla gärna hade tävlat i, dock vill jag egentligen lära mig mycket mer gymnastik än jag kan nu och det lär jag inte göra i ett senior open team. Synd att jag inte är bättre och har chans till deras level 4 lag som är co-ed! Tycker det verkar så himla kul att vara i ett lag med killar, snygga killar förhoppningsvis.
 
Hemma har jag övat gymnastik i vardagsrummet och landat på kuddar, och ikväll på min kvällspromenad klarade jag handstående och... en halv mjukis framåt! Hahaha... Som sagt, jag är inte särskilt bra på gymnastik. MEN, mjukis har jag inte ens varit i närheten av och jag lyckades komma över och få ner fötterna på marken, men sen kunde jag inte resa mig upp därifrån. Det lär ta lite till tid, men jag blev så himla glad att jag inte bröt nacken denna gången i alla fall utan faktiskt landade som jag skulle. Då blev jag helt taggad och ville köra bakåt också men vågade inte när jag är helt ensam, det är ju ganska riskabelt egentligen om man inte är duktig på det. Aja, nu är jag tillbaka igen och ska lägga mig i sängen och sova. Ni får ha det så bra, puss & kram ♥

Shakes with Pamela




Talterapi




Min lilla sötnöt sov extra länge idag, så skönt. Till nio, vanligtvis är hon uppe vid sju eller åtta. Sen lekte jag hela förmiddagen med att leka spöke och kasta kuddar som hon aldrig tröttnade på, men det gjorde jag. Jag var helt slut efter ett tag men hon skulle tvunget fortsätta, fast så är ju barn. Så mycket energi. Idag jobbade jag bara till ungefär tolv och på eftermiddagen har jag följt med till hennes talterapi. Hon är 2,5 år men kan inte riktigt prata. Troligtvis beror det på hennes hörproblem men hon måste få lite hjälp att lära sig prata, och hon var jätteduktig! Hon följde instruktionerna jättebra och sa "buggle" till "bubble", "åååå" till "ball" och lärde sig att turas om med en leksak. Jag ska köra lite olika övningar här hemma med henne. Tänk hur mycket hon kommer kunna säga i slutet av året!

Kettlebell

Nu blev det nästan dubbel träning efter lekparken. Jag gick upp vid sju imorse och hade tur med Aurelia gärn stannade i sängen till åtta så jag hann träna. Hade inte planerat det utan blev bara på ett väldigt träningshumör så fort jag vaknade. Jag körde olika övningar med min kettlebell som jag beställt hem så att jag kan träna mer hemma, gymmet här är jättedyrt... Sen åt jag bananpannkakor med frysta hallon till frukost. Asså gud, jag kan verkligen inte få bananpannkakor att se bra ut. Det smakar jättegott men det blir bara en massa klumpar, inte direkt någon pannkaka.
 
Senare på morgonen har jag varit i lekparken med Aurelia och lekt ganska mycket själv. Jag klättrade upp och ner för klätterställningen och tävlade med henne, sen hade vi springtävling hem. Trots det känner jag mig inte alls särskilt trött, jag har en massa energi idag. Så härligt. Vi hörs senare, puss :*

Mikro popcorn



Hade ännu en av min & Pamelas älskade filmkvällar ikväll där vi körde på popcorn och Twix som snacks. Lite mango dessutom, så lite nyttiga var vi ändå. Vi köpte mikropopcorn och efteråt kom Pamela på att hon inte vet hur man använder mikron så då kanske vi inte kan äta dom. Va?? Hahaha, hon har aldrig använt en mikrovågsugn! Hon tyckte jag hade en poppa-popcorn-talang som poppade dom nästan perfekt. Klart jag har talang för det! Lol... Nu måste jag sova för att orka med min sötnos imorgon, godnatt!

Gym & promenad


Screw that post from yesterday. Nyss var jag på gymmet och sen gick jag en promenad på cirka en timme and I feel great. Varför då? Jo, för att detta hade jag inte kunnat göra om jag börjat svälta mig igen. Jag hade inte haft någon energi. Mina pinnsmala ben kändes visserligen bra att ha, men med isbitarna till fötter och inga muskler hade dom inte orkar springa på löpbandet på gymmet, och inte orkat gå den där promenaden efteråt när jag egentligen redan var trött efter mitt träningspass. Men med min caffe latte i handen från Tesco och glada humör så ville jag inte hem direkt även fast molnen blev mörkare och mörkare på himlen och blåsten drog på. Den där caffe latten hade jag aldrig vågat mig på dessutom, den innehåller ju KALORIER. Såklart, jag måste ha kalorier för att orka leva, orka röra på mig, orka må bra. Är på ett helt annat humör idag som ni nog märker, wuhu life is great. Aldrig att jag ska svälta mig igen, mat är för gott och träning är för roligt.

Ikväll blir det nog Pretty Little Liars på plattan eller något annat forever alone mys. Faktiskt! Jag menar det, jag har börjat följa det igen och är på avsnitt fem. Haha, jag är sämst på att följa serier oavsett hur bra dom är.

#tb till äppelpaj och utsvulten kropp

På denna bilden var jag inte ett dugg lycklig. Jag provade min första bit äppelpaj på... jag vet inte hur länge. Jag kände mig så modig och så duktig som vågade stå emot Ana och äta en bit äppelpaj, och ville visa upp mina framsteg. Men när kameran var av och jag faktiskt tog en tugga av den blev det en väldigt stor besvikelse. Ångesten fyllde hela min kropp, Ana skrek i huvudet och pajen smakade inte alls gott. Jag förväntade mig något helt fantastiskt, så som det brukade vara att äta äppelpaj.
 
Jag vet att det är triggande, men på något vis längtar jag tillbaka till det. Hur? Det var ju så hemskt, hur kan jag vilja tillbaka till det? Inte ångesten, svälten, tvångstankarna, de sömnlösa nätterna, sjukhusbesöken, kylan. Nej, bakom allt det där fanns där något mer som drev mig till att fortsätta, och som får mig att vilja tillbaka. Kontrollen, bekräftelsen och känslan av att lyckas.
 
Kontrollen över allt. Inte undra på att jag blev bättre på matte, jag räknade hela tiden och kunde det mesta i huvudet. Och bekräftelse jag fick för att verkligen hålla mig till mina strikta regler - att se siffran på vågen ständigt sjunka, ständigt nå nya mål och en smalare kropp. 
 
Jag är ingen tävlingsmänniska, inte ett dugg. Klart jag vill vinna, men det mesta gör jag bara för att det är kul oavsett vilken placering jag får. Jag sätter upp mål men är van vid att misslyckas. När jag insåg att jag kunde hålla kontrollen över ALLT omkring mig, och verkligen få bekräftelse - då var jag fast. Jag lyckades. Jag uppnådde mål efter mål utan att misslyckas. Jag kan någonting, jag kan svälta mig själv.
 
Tyvärr innebar den ångesten och de strikta reglerna också att jag absolut inte kan avvika från det, inte för en sekund. Men samma känsla av bekräftelse, kontroll och att lyckas uppnå sina mål har jag aldrig känt förut. Min kropp var hård och kall, obekväm och svag. Men de trådsmala armarna och pinnsmala benen som knappt kunde bära mig trots min låga vikt var mitt bevis på att jag lyckats. Men när jag kände hur fötterna förvandlades till isbitar och magen bara kändes som ett stort hål så visste jag att jag KAN, jag har KONTROLL. Så oavsett hur triggande det är, ibland längtar jag tillbaka till att prova äppelpaj för första gången på väldigt lång tid med min utsvultna trådsmala kropp. Jag saknar att veta att vad jag kämpat för verkligen ger resultat, mina pinnsmala ben och kantiga höfter.
 
Nu efter allt vill jag också säga - NEJ, jag kommer aldrig gå tillbaka till det. Konsekvenserna är så mycket större än det positiva jag får ut av det. Jag måste hitta något annat där jag känner mig lyckas, får bekräftelse och har kontroll men inte får panik när något blir oplanerat. Jag skulle aldrig vilja ge upp hela mitt liv igen för detta, men i vissa stunder minns jag det positiva, och önskar att jag kunde slippa alla negativa bitar för att få uppleva dem positiva igen.

Lunch @ Bebo Café




Alexandra Festival




Vid 10 imorse träffade jag Hertford-gänget utanför Bebo Café för att ha en brunch ihop. Kallar dem Hertford-gänget för vi alla bor i Hertford. Det var jättegott men jag blev väldigt mätt, fast så ska det ju vara. Efter det tog vi tåget in till London för att gå på Alexandra Festival där vi också träffade Petra och Olga. Helt ärligt så var inte festivalen något speciellt alls, men jag hade ändå trevligt ihop med mina vänner. Nu ligger jag på en bänk i parken vid Hartham och en hund sprang upp och sniffade på mig, hm, betyder det att jag luktar gott eller äckligt? Jag ligger här eftersom jag inte tycker om att vara i samma lilla utrymme dag in och dag ut. Jag vill inte bara sitta i huset så då sitter jag ute, måste ha lite omväxling. Önskar att deras hus vore lite större, det är pyttelitet.

Selfie Queen




Asså, hon älskar min selfiestick. Hur söt kan hon vara? Jag tänkte ta någon fin selfie på oss men hon tog den ifrån mig och började fota och posa. Borde ge henne en selfiestick i julklapp, lilla sötnöt. Lilla selfiequeen.

Psykolog

Jag som var så överlycklig över att jag tagit studenten och inte behöver plugga på ett tag, där försvann det. Jag måste köra jättemycket matte nu för att få bra poäng på högskoleprovet så jag kan komma in på den utbildningen jag vill till högskolan/universitetet. Jag har bestämt mig för att jag vill bli psykolog, och då väntar ett helvete med pluggande till högskoleprovet för att komma in där. Men jag ska göra det, jag vet inget annat jag hellre vill än att bli psykolog.
 
Idag har jag knappt gjort någonting. Degat i sängen hela dagen eftersom värdpappan var hemma så jag hade bara hand om Aurelia i 1,5 timme. Och av nån anledning har jag varit jättehungrig hela tiden ändå. Jag har ätit en himla massa hela dagen och plötsligt kom ångesten så att jag drog mig bort till gymmet och sprang på löpbandet tills jag mådde illa. När jag satt hemma med min questbar i handen äcklades jag av kalorierna den innehöll och ville helst bara sluta äta förallt tid. Men jag vet att det inte leder till något positivt och åt den ändå. Jag älskar träning, men idag tränade jag inte för att jag ville, utan för att lindra ångesten. Jag måste erkänna att jag försöker med olika dieter. Jag vill verkligen inte räkna kalorier igen och försöker istället utesluta vissa saker som olika dieter anser, men det leder bara till världens sötsug. Samtidigt vill jag inte utesluta sötsaker eftersom, tro mig, när man är vän med Pamela är det svårt att undgå, haha! Men annars också, jag vill kunna unna mig något gott då och då, men samtidigt vara smal.

21 juli 2015



Keps - Marknad i Stockholm
Tröja - Turkiet
Shorts - Hollister
Skor - Stadium

Bucket list

Jag känner mig väldigt tråkig i konversationer med andra Au Pairer som har så mycket planer och mål med sin vistelse. Jag? Nja, vill mest bara ha en bra tid. Det finns en del saker jag vill hinna göra under detta året i England, men för det mesta bryr jag mig inte om det är en billig fika med en kompis i Hertford eller om jag reser landet runt och går back flera hundra tusen på kontot. Det jag mår bra av - det gör jag. Och jag mår rätt bra av billiga fikor med kompisar, det är så himla mysigt och trevligt. Anyway! Trots att jag är ganska laid back vad det gäller att bocka av vissa saker så finns det ändå en del saker jag verkligen vill hinna med. Så jag tänkte göra en bucket list så får vi hoppas att alla kan bockas av inom de elva månader som är kvar.
 
China town i London
Besöka Oxford
Besöka Cambridge
Madame Tussauds
Frukost på Bebo Café
Fika på alla cafén i Hertford
Åka iväg med Aurelia till t.ex. ett lekland
British Museum
Fira nyår i London
Harrods
Stratford shopping centre
Disneyland i Paris
Walkie talkie tower
Londons death trap
Träna i ett engelskt cheerleading lag
Simma i ån
Simma i badhuset

Kaffe latte



Mysigt att men här ligger jag och svettas en himla massa. Tycker nästan det är för varmt ute, men det är bättre än för kallt. Igår var det väldigt tråkigt väder så det får väl jämnas ut. Jag ligger och solar på en parkbänk medan Aurelia springer rundor i lekparken med andra barn. Vi har varit här sedan 10 ungefär och jag planerar att stanna tills jag känner mig hungrig för lunch. Ska försöka lura i henne lite grönsaker tillsammans med pastan.

Aurelia skulle kunna stanna här hela dagen, inte ens när vi vart i lekparken i flera timmar vill hon hem. Men jag har inget emot att ligga och sola ju... Innan vi gick satte jag på henne en av mina cheer rosetter, så himla söt! Skulle vilja köpa en liten cheer outfit och pompoms till henne. Födelsedagspresent kanske? Sen älskar hon house musik, varje gång jag sätter på det blir hon helt crazy.

Oh förresten! Jag drack kaffe imorse. WHAT? Jag ska som sagt försöka börja dricka kaffe för att få någon energi. Förr har jag haft svårt att sova, nu har jag motsatta problemet - jag sover hela tiden! Jag somnar med Aurelia, somnar på natten, somnar så fort jag är i mitt rum och gäspar och längtar efter sängen nästan all min vakna tid. Borde jag gå till en doktor? Hm, det börjar bli riktigt irriterande eftersom min vardag påverkas. Jag orkar knappt någonting och ibland har jag stannat hemma från kompisar för att sova. Tror det är därför jag inte har någon träningsmotivation, energin är helt borta. Så igårkväll efter att ha träffat Luisa gick jag och Pamela in på Tesco där jag köpte två olika kaffe och en energidryck. Om inte kaffe funkar eller är alldeles för äckligt får jag köra på energidrycker. Men jag drack en kaffe latte imorse som hade sin vanliga äckliga kaffesmak, men eftersom det var mycket mjölk gick den faktiskt bra att dricka. Och idag har jag energi! Wohoo! Jag hade bestämt mig för att aldrig börja dricka kaffe men det verkar inte hålla så länge till, jag har verkligen ingen energi.

Kaffe




Omg noooo! Luisa åker hem till Tyskland imorgon så ikväll var sista gången vi hann ses. Kommer sakna henne så mycket. Men förhoppningsvis tar ju någon annan trevlig Au Pair hennes plats. Så ikväll träffade jag och Pamela henne i Ware och hade jättetrevligt. Jag var sååå trött så jag knappt orkade prata så de tyckte jag skulle beställa en kaffe, även om jag hatar det. Det var så himla äckligt, jag hatar kaffe. Men lite mer energi fick jag visserligen. Jag öste på med socker och mjölk för att dämpa kaffesmaken, men det var ändå äckligt. Och ikväll var det så sorgligt att säga hejdå ikväll eftersom det var sista gången, men vi ska ses igen!! Kanske åker jag till henne i Tyskland.

Manikyr





Hejhej. Vi hade en liten manikyr studio imorse där hon målade både mina och sina egna naglar i massor av olika färger. Hon har varit intresserad av mina nagellack tidigare så det kanske är något hon blir jätteduktig på sen? Då får jag anställa henne till att måla mina naglar om några år. Söt är hon verkligen när hon sitter och fokuserar och verkligen anstränger sig för att måla fint, hon slarvar inte!

Camden Market





Sov ut imorse, till klockan tio. Jag hinner aldrig ligga och dra i sängen längre eftersom jag alltid ska upp och ta hand om Aurelia på morgonen, så helgen är min tid. Vid elva tog jag och Pamela tåget in till London för lite shopping med Petra, och senare kom Olgui och Felicity. Vi åt lite på Pret a Manger och tog oss sedan vidare till Westminster där vi var lite turistiga med en båttur på Themsen. Efteråt gick vi på Camden Market och köpte middag eftersom vi alla har svinhungriga, och därefter köpte dem andra crepes men jag var väldigt mätt efter middagen så jag orkade inte mer. Imorgon blir det en heldag med Aurelia igen så jag måste sova! Godnatt allihop!

Picnik i Regentspark







Walking to Ware




Annabelle

Ikväll var jag hos Pamela för en filmkväll där vi bestämt oss för att se en skräckfilm på hennes TV. Men hon har aldrig använt den tidigare och förstod sig inte alls på den så det fick bli på laptopen istället, men det funkar ju också! Vi såg Annabelle, som jag försökt se tidigare men blivit för rädd och stängt av. Jag gillar skräckfilmer men blir så lätt rädd så jag vill helst inte se ensam. Vi träffades på Sainsburys för att köpa lite snacks till filmen, som blev väldigt mycket snacks. Men gott! Dock måste jag prata av mig lite om hur jag känner mig efter det...
 
För några dagar sen, helt ärligt, så köpte jag ett block för att räkna kalorierna jag äter varje dag. Jag vet att det är helt fel men jag hatar mitt utseende just nu och känner mig som världens fetaste människa. Jag borde inte bry mig, men jag gör det. Jag vill vara en av dom tjejerna som bara står emot allt och tycker om sin hälsosamma kropp även om den inte är modellsmal. Men jag försöker så ofta se mig i spegeln och tänka att jag är fin och ser bra ut. Tja, om man tar bort magen, låren, och hakan så kanske det hade funkat. Men nej, ush, jag hatar min spegelbild och vågade knappt äta lax igår när jag insåg att jag kunde äta räkor istället som har mycket färre kalorier. Jag äter egentligen hälsosamt och bra, men jag hatar min spegelbild. Och jag vet att jag har en våg under sängen...

En månad

En månad hos denna sötnosen idag. Kom på att jag helt glömde berätta vad som hände igår! Hon tog fram sin målarbok och ville måla, så jag tog av korken på alla tuschpennorna åt henne och la mig i soffan bredvid för att vila eftersom jag var trött. Låg där en liten stund och tittade sedan upp på vad hon gjorde, och hon hade målat halva bordet och en stor bit av väggen! Neeeej! Mina värdföräldrar har pratat så mycket om deras nanny som spillde nagellack på väggen och golvet som dem blev väldigt sura för, och nu kollade jag inte till Aurelia så att hon kladdade ner bordet och väggen. Jag tog direkt diskmedel och en svamp och fick snabbt och lätt av färgen på bordet, men väggen gick inte så bra. Det mesta av färgen försvann, men istället råkade jag skrapa bort bitar av tapeten och fick halvt panik så jag ringde min värdmamma och berättade vad som hänt. Som tur var verkade ingen av dem särskilt sura eftersom det var en olyckshändelse, men jag känner mig ändå helt hemsk och tar på mig all skuld för att inte hållt koll på henne. Klart jag inte kan lämna en tvååring ensam med tuschpennor, men det tänkte sömniga tant Ida inte på.
 
Aja, idag kom värdpappan hem vid tolv så jag hann inte ens göra lunch åt henne. Sen har jag vart ute och köpt tuggummi (!!), jag tuggar aldrig tuggumi men blev helt sugen på det. Och om nån halvtimme ska jag träffa Pamela för filmkväll.
 
Jo förresten! Jag som älskar att skriva fick för mig att ge en av mina berättelser en chans och översatte en liten berättelse om hur mitt och Luke's förhållande förstördes av anorexi till en engelska hemsida för unga människor i 18-25 års åldern. Det har jag publicerat på min blogg för inte så länge sen och ni kan läsa det HÄR. Men det skulle bara vara 500 ord så jag fick korta ner det rejält, MEN, de tyckte om min berättelse och kommer publicera den på sin hemsida! Wohoo! Trodde inte dem skulle tycka om den.

Skitläskiga kor

Oh god, känner mig så lyckligt lottad över det fina naturområdet att springa i fem minuter från mitt hus. Jag blir så glad av omgivningen. Det blir jag annars också när jag är ute och springer. Att springa på löpbandet på gymmet ger mig ingen motivation alls. Dock är det synd när det regnar och jag inte kan gå ut och springa om jag vill, för jag tycker inte alls om regn. Men det är en helt annan sak att springa i naturen än på en maskin. Och idag gick jag dessutom ut och sprang för att jag ville, äntligen! Som sagt så har min träningsmotivation försvunnit nästintill helt och hållet och jag funderar på om jag ens ska ha kvar mit gymkort, men idag efter jobbet gick jag till the town centre för att köpa en Reese's som mina kompisar pratar om 24/7. Den ska tydligen vara det godaste chokladet som finns, och inte vilken Reese's som helst, utan just "nut bar". Men jag med min lilla rädsla för onyttiga saker har inte vågat prova den någon gång när vi varit tillsammans och de andra köpt den, men den både ser ut och låter god så jag bestämde mig för att köpa en ändå. Fast den ligger fortfarande i min handväska, helt orörd. Jag har kommit halvvägs på provsmakandet, den är köpt i alla fall!
 
Jag är egentligen inte rädd för att äta lite onyttigt ibland, jag älskar sötsaker. Att ta ett litet choklad eller kaka någon gång är helt okej. Förr har jag haft en extremt stor rädsla för att ens nudda vid något med socker i, men det är länge sen nu. Det jag är rädd för är sötsuget, som så lätt kommer efteråt vilket gör att man äter ännu mer. Jag försöker alltid se till att äta saker som ska stoppa sötsuget, och när det ändå kommer ibland brukar jag sällan äta något sött ändå för jag försöker alltid bli av med det på annat vis. Så en liten Reese's är helt okej, egentligen, det är när jag vill ha mer & mer som problemet kommer. Därför vågar jag inte ens provsmaka.
 
Anyways, när jag hade vart i the town centre en kort stund gick jag hem igen, bytte om, och gick ut och sprang. Jag skulle egentligen springa en annan runda än jag gjorde, men där fanns kor, så jag vågade inte. Jag är livrädd för kor, och jag kommer INTE springa igenom en kohage. I alla fall inte utan svärd, pistol, en armé, gasmask, spjut och lite annan nödvändig utrustning. Kor är ganska söta egentligen, men så himla läskiga. Men jag hittade en fin runda ändå! Väl hemma igen värmde jag upp en chocolate chip cookie questbar, blir lite som kladdkaka, fast segare och degigare. Därefter skulle jag posta ett paket och mina värdföräldrar bad mig handla lite saker åt dem, bland annat vin och tabletter mot influensa. Men när jag visade mitt ID i kassan accepterades det inte, eftersom det inte var engelskt. Att jag inte fick köpa vinet var okej, men tabletterna? Jag vet att folk använder dom i fel syfte men så pass starka tabletter säljs ju inte i en vanlig matbutik ändå. När jag kom hem blev min värdpappa jättearg för att mitt ID inte accepterades (inte på mig, utan på kvinnan i kassan), så han körde mig till Tesco där vi försökte igen. Och där accepterades det inte heller! Va? Jag sa i båda affärerna att det är mitt svenska ID, varför gäller inte det? Då blev min värdpappa irriterad och sa ganska bestämt åt kvinnan i kassan att läsa på baksidan av kortet där det står att det är ett svenskt ID kort och ska kunna användas. Då fick jag köpa vinet och tabletterna, men jag undrar hur det går om jag är ensam nästa gång... Tänk om jag är jättesjuk och behöver skaffa något snabbt? Och för att jag är svensk kan inte jag köpa. Gud vad elakt. :(

Regnstövlar


Fick hem ett paket som jag inte förstod vad det var när jag kände på det. Men det var mina regnstövlar jag beställde hem för nån dag sen från Amazon, det behövs! Jag måste hitta någon bra regnkappa också eftersom paraplyn funkar inte när jag är ute med Aurelia, det har jag upptäckt nu. Annars tar jag alltid fram paraplyet vid regn men att ta hand om en liten tvååring som älskar regn och gegga så räcker det inte längre. Vi var ute idag och stackars lilla henne som var tvungen att följa med mig på lite ärenden på gymmet, Sainsburys och skicka iväg ett paket. Men hon var en liten ängel hela tiden, så himla söt och glad och inte alls svår att ha hand om. Lilla sötis.

She knows how to pose

 

Bli frisk från anorexi

Jag funderade på varför det tar olika lång tid för människor att bli frisk från en ätstörning. För en del är det svårare än för andra, och vad fick just mig att bli motiverad till att bli frisk? Kort sagt kan jag säga - jag insåg vad jag förlorade, ALLT.
 
Jag var så säker på att den dagen jag nått DEN vikten är allt bra, då ser jag perfekt ut, jag kommer ha världens bästa självförtroende, jag kommer vara lätt att lyfta på cheerleadingen, och jag kommer kunna ta snygga bikinibilder till bloggen och instagram utan att dra in magen. Men när jag nådde den vikten räckte inte det, jag skulle ner lite till, och lite till. Jag kan inte sluta nu när det går så bra att tappa vikt, det är bara att äta tillbaka sen om det blir för mycket viktnedgång. Trodde jag. Att våga äta något fåtal kalorier extra efter att ha strikt dragit in på det och kontrollerat var inte så lätt, ångesten växte starkare desto mer jag kontrollerade maten. Jag matade ångesten starkare men mig själv svagare.
 
I mitten på sommaren fick jag diagnosen anorexia nervosa som jag långt ifrån kunde säga att stämde in på mig, nu, något år efteråt så kan jag inse att den stämde nog ganska exakta in på mig. Nästintill vartenda detalj. Och därav fick jag inte träna längre. Att inte få träna gav mig ångest, men mötet med mina cheerleading tränare gjorde mig så himla motiverad. Minns när jag satt med mina tränare och var överlycklig att jag kommit med i ett tävlingslag eftersom jag trodde att jag var långt ifrån att ens ha en chans till det, men tyvärr var jav tvungen att berätta att jag inte kunde träna på ett tag. De sa att jag lätt kunde hoppa in i programmet och tävla med laget när jag kommer tillbaka, bara jag först fokuserar på att bli frisk. Att missa cheerleadingen var jättejobbigt för mig, trots att det var en del av varför jag ville gå ner i vikt. Som topp var/är jag alltid orolig att jag ska väga för mycket och önskar för allt i världen att jag är lättare än dem andra pinnsmala topparna som lätt kastas högt i luften medan jag knappt lyfter från deras händer innan jag måste fånga igen. Utan tankarna om vikt är cheerleading en av de bästa sakerna som finns.
 
Att skiljas från mina vänner och låsas in på ett sjukhus med psykisk sjuka människor gjorde det inte bättre. På den allmänna avdelningen var där våldsamma, deprimerade, allmänt konstiga människor som jag försökte gömma mig från på mitt rum med tårar i ögonen då jag kollade igenom instagramflödet och såg allt roligt alla andra hade för sig. På ätstörningsavdelningen mådde inte folk bättre, dessutom ökades ätstörningstankarna då allt fokuserades på det. Visst, många av mina vänner fanns där för mig och stöttade mig, och det är jag evigt tacksam för. Men det tärde också på många vänskaper och gjorde att jag kände mig ännu mer ensam, rädd, övergiven och vilse.
 
Ett vanligt liv, det var min högsta önskan då. Ni får skratta hur mycket ni vill men jag började gråta av att se vilka läxor mina klasskompisar hade eftersom det påminde mig om vad jag gick miste om och att världen utanför faktiskt fortsatte utan mig. Jag ville också ha dom läxorna, dom långa lektionerna, sitta fast på ett försenat tåg, vara tvungen att springa ut i regnet, plugga, skriva prov. Det enda skolarbete jag fick göra på sjukhuset var mitt gymnasiearbete som jag jobbade med nästintill all min vakna tid. Jag försökte stänga av allt omkring mig och låtsas att vad jag jobbade med skulle visas upp för mina lärare på lektionen dagen efter och att jag skulle sitta i klassrummet med mina vänner som vanligt. Ett vanligt liv innebar ju inte bara skola. Att kunna gå var jag vill, göra vad jag vill, vara FRI. Det låter som att jag varit fången i en källarhåla i 20 år, men saknaden av den helt vardagliga friheten var enorm. Tankarna om meningen med livet blev ännu starkare. Jag kunde inte styra någonting själv, vad är meningen med att leva då jag bara lever under andra människors kontroll? Jag föddes inte för att någon annan ska bestämma över mig.
 
Och såklart min pojkvän. Nu är visserligen vårt förhållande slut och jag vill inte tillbaka till det. Vårt förhållande som höll genom så mycket men inte anorexi, det tärde för mycket på oss. Nu klarar jag mig utan honom, men på den tiden var han allt för mig. Att tvingas vara ifrån honom och sedan inte kunna slappna av då vi träffades och alla bråk som en ätstörning medför funkade inte. Vi var nära på att göra slut ett par gånger och känslorna försvann.
 
Jag skulle alltså kort sagt säga att eftersom jag insett vad jag går miste om blir jag motiverad att äta och hålla mig frisk. Jag tänker ofta tillbaka på hur det var då, hur skönt det var att ha kontrollen och den pinnsmala kroppen som jag vet att jag kan få tillbaka igen, om jag gör samma sak en gång till. Men vad händer då? Genast ser jag hinder för att kunna må bra psykiskt. Fysiskt också såklart, kroppen mår inte bra av så mycket undernäring, men jag menar psykiskt. Hur jag mådde psykiskt var värre än fysiskt. De som inte inser att de har något att komma tillbaka till tror jag inte är lika motiverade till att bli friska. Det är självklart olika för alla, men utan att förlora så mycket hade jag nog aldrig ökat så mycket i vikt. Jag var tvungen att förlora för att vinna. Jag är helt ärlig, jag vill ganska ofta svälta mig själv igen. Men att förlora så mycket gör det inte värt det. Alla har något att vinna efter kampen mot en ätstörning. Även om där inte finns något gammalt att komma tillbaka till så finns där något nytt som väntar.

"Light snack"

Jag och Pamela träffades vid halv två utanför Bebo Café för en fika + våra älskade ischai. Vi tog en liten portion var av "light snack" och fick det som är ovan på bilden... Vaddå LITEN och vaddå SNACK? Detta är ju en hel måltid! En stor måltid dessutom! Undra hur stora deras vanliga måltider i normalstorlek är, måste ju räcka till 4 pers... Gott var det i alla fall, även om typ ¼ blev ätit eftersom vi tänkt oss en fika och inte en hel måltid. Valuta för pengarna i alla fall. Efteråt gick vi en runda i regnet och planerade lite inför helgen. Jag köpte också hem lite saker från WHSmith som jag är i "behov" av, tex pennor att färgglägga bilder med. Sånt viktigt.
 
Nu har Englandsvädret kommit. Nästan hela tiden jag varit här har det varit varmt och jättefint, men nu öser regnet ner och ska fortsätta hela veckan. Bara att vänja mig.

För att jag är så intressant

♥ Jag älskar cashews. Cashewnötter, cashewsmör, cashew cookies. Cashews, cashews, cashews. Det är något med att dem är så söta och knapriga, nom nom.
 
Jag känner mig ofräsch utan nymålade naglar.
 
Jag är inte ett dugg intresserad av ett förhållande just nu. Mina kompisar pratar om tinder, dejter, hur en perfekt kille ska vara. Vanligtvis drömmer jag också om en underbar kille som pojkvän men jag vill inte ens ladda ner tinder för skojs skull (mina kompisar tyckte jag skulle ladda ner det bara för att kolla på snygga killar). Jag blir helt trött och obekväm så fort jag tänker på förhållande, även om han är perfekt. Nej, jag vill vara själv ett tag.
 
♥ På tal om att vara själv, jag älskar att umgås med mig själv. Egooo! Haha, jag menar att det är så himla skönt att gå runt på stan, fika på cafén, gå på gymmet, åka nånstans eller bara sitta på mitt rum - helt själv. Jag kan göra precis vad jag vill (misstolka inte).
 
Jag är rädd för dåligt väder. Typ. Jag blir rädd när det blåser, regnar mycket och såklart om det åskar och blixtrar.
 
 
 
 
 

Magnum makers













Imorse drog jag mig upp ur sängen vid åtta för att åka till London vid nio med Pamela och Luisa. Luisa hade sin lista på saker att bocka av innan hon åker hem igen så vi följde den. Då blev det först Borough Market, där vi provsmakade en massa småsaker innan vi köpte lite frukt och gick bort till Hyde Park för en picnik. Vi insåg att vi köpt alldeles för mycket mat, men det är bättre än för lite. Låter som att vi åt direkt efter men nej, kön tog tid för vi skapade våra egna Magnum glassar! Det är något special event som finns nu över sommaren i London där man själv får skapa sin glass. Så coolt!! När vi smält den goda glassen tog vi tunnelbanan till Oxford Street för S-H-O-P-P-I-N-G. Blev dock inte så mycket köpt för min del eftersom jag redan slösat ganska mycket. Men en hatt och en klänning iaf!

Ses imorgon ❤️

Könsorganet på fel ställe






Yes! Jag lyckades! Det är otroligt svårt att få hem Aurelia från lekparken utan en massa gråt och skrik, hon älskar lekparker med hela sitt hjärta. Så jag bestämde mig för att packa med mat och hörlurar för att vara beredd på att stanna i lekparken tills hon faktiskt vill hem själv. Jag köpte en ischai på vägen som definitivt behövdes under de fyra timmarna vi var i lekparken. Tog henne till en ny lekpark, en vid Hertford Castle. Efter tre timmar märktes det hur trött hon var men hon kämpade på ändå, och efter fyra timmar lät hon mig äntligen sätta henne i vagnen igen och gå hem. Det är jättekul att vara i lekparken med henne, roligare än när vi sitter inomhus, men det är så himla svårt att få hem henne igen. Påväg tillbaka somnade hon, och jag försökte väcka henne och ge henne lite lunch men hon ville absolut inte. Så jag låter henne sova i barnvagnen i hallen tills hon vill därifrån. Mina värdföräldrar har visserligen sagt åt mig att inte låta henne sova om dagen, för då sover hon inte förrän jättesent på kvällen igen, men det är så utröttande att springa hit & dit, bära henne, upp & ner för backar med barnvagnen osv så jag tycker det är väldigt skönt att hon somnat. Jag behöver också vila lite...

Påväg tillbaka gick jag förbi en man som sa "That's the job I want! Just drive a little cute baby around in a stroller", om han bara visste, haha! När hon är vaken är det inte särskilt lungt. Sen frågade han om jag hade en fransk brytning, nejdå, men svensk och fransk brytning på engelska är kanske liknande? Och juste, en tant i parken berättade om en liten kille som blivit född med sin penis på fel ställe så dom fick operera honom på något vis. Alltså, random att bara berätta sånt för en främling men jaja, jag är glad att jag föddes med mitt könsorgan på rätt plats. Imorse innan vi drog till lekparken lämnade jag ett kuvert för en playgroup som hon ska gå på tills skolan börjar igen, precis runt hörnet, så det blir mycket närmare att hämta och lämna henne nu. Nu har hon sovit i nån timme, får väl se hur länge till det blir.

Xoxoxoxoxoxoxoxo x333

Pamela





Efter att ha hämtat Aurelia på Disneykalaset lekte jag med henne där hemma i nån timme tills min värdpappa slutat jobba. Hon hoppade och klättrade i soffan och jag lyfte upp henne och snurrade runt henne en massa som hon tyckte var jättekul. Åh, sånna stunder älskar jag att vara med henne. En liten ängel.

Strax efter det kom Pamela hem till mig och vi satt på mitt rum i kanske fem minuter innan vi gick ut för en ischai. Hon har inte provat det förut och jag lyckades få med henne i min förälskelse för ischai, nu har vi planerat en massa ischai dejter, haha! Senare gick vi och åt på Café Rouge där jag åt en jättegod svampsak och Pamela en jätteäcklig ostsak. Som komplettering efter hennes äckliga middag köpte hon choklad på Sainsburys och lekte sen i lekparken vid Hartham. Inga barn var där så vi satte oss på en jätterolig gunga tills vi blev illamående, men kul var det! Åh vad jag är glad att jag träffat Pamela, en så himla härlig tjej. Nu är jag snart hemma igen och hoppas på att Aurelia inte vaknar allt för tidigt imorgon, ibland vaknar hon vid fem...

Godnatt!

Basingstoke shopping

Skulle ju lägga upp vad jag köpte i Basingstoke men glömde bort det. Tills nu!
 
✯ Croptop & shorts från Primark 
 
✯ Jacka från River Island och shorts från Primark 
 
✯ Plånbok från River Island 
 
Köpte ett par skor också som jag inte kunde få en enda vettig bild på, ett par flipflop som Aurelia tagit sönder och en målarbok utöver detta. Men, det var nästan allt iaf!

Mimmi Pigg

Nu är Aurelia på ett Disneykalas i skolan som avskedsfest innan sommarlovet. Visst slutar dom sent? Inget sommarlov förrän nu! Det blir dessutom hennes sista dag någonsin där eftersom hon börjar på en annan skola till hösten, en som ligger betydligt närmare. Nu tar det cirka 20 minuter att gå till skolan, till hösten kommer det ta max fem. Den nya skolan är precis runt hörnet. Hon var så himla söt i sin lilla Mimmi Pigg klänning. Till klänningen hade hon en hatt med öron på men hon ville inte ta på sig den, fast det syns ju ändå vem hon klätt ut sig till. Halv fyra ska jag hämta henne igen och sen kommer Pamela hit resten av kvällen. Ha det bra, puss & kraaam ♥

Cashewsmör & kokosvatten


Jag tog mig till gymmet, taggad på träningen, men tappade helt motivationen efter två minuter. Jag var där i kanske 45-50 minuter men inte särskilt effektiva. Vad är fel på mig? Jag har ingen lust till någonting. För en gångs skull kan jag säga att det verkligen är bra, men då blir det helt tomt och meningslöst. Som att livet ska vara svårt. Jag får väl ha en lat tid då, ibland försvinner bara motivationen. Även till träning som jag annars älskar.

Imorse ville Aurelia till skolan någon halvtimme innan, men förstod inte att det var så lång tid kvar och blev jätteledsen. Det är bra att hon tycker om skolan så mycket, hon vill alltid dit. Efter att ha lämnat henne åt jag hallongröt och några nötter innan jag tog mig bort till gymmet. Efteråt vandrade jag runt på Sainsburys utan anledning och köpte kokosvatten för att se om jag tycker om det. Inte. Ett. Dugg. Jag hittade också cashewsmör!! Överlycklig! Yay till cashewsmör och nej till kokosvatten. Nu ska jag ner och äta lite lunch, magen kurrar.

Six Templars Pub



Hi everyone! Tänkte skriva på engelska för jag pratar bara engelska hela dagarna, men just det, mina bloggläsare är ju svennebananer. Ikväll var jag på Six Templars Pub med Iris, Pamela och Luisa för en drink. Men sober som jag nästan alltid är så satt jag med en varm choklad istället, fast Luisa joinade mitt nyktra sällskap och drack en latte. På lördag har jag dock lovat Pamela att vi ska gå ut efter att vi vart i London, så jag kommer väl inte undan då...

Jag hade en jättetrevlig kväll med dessa tjejer och fick lära mig hur svenska låter för andra människor, "Dodi dodi dodi".... Ehm, ja, så låter tydligen svenska. Imorgon måste jag upp tidigt och lämna Aurelia i skolan så det är nog dags för mig att sova. Har ju planerat att bli mer aktiv igen och dra till gymmet imorgon, har inte tränat på nån vecka. Oj, vad lat jag blivit.

Ketchup till allt


Har ingen intressantare bild än gårdagens lunch, Paul, min värdpappa, skrattar åt allt jag gör, haha så elakt! Han skrattade åt hur jag diskade och sen tyckte han det var jättekul att jag åt ketchup till nästan allt. Ketchup är ju BÄST. Den enda kombinationen som inte var god som jag provat var ketchup och glass, men annars funkar det varje gång!

Aurelia har inte varit så lätt att ta hand om idag. Hon var på väldigt dåligt humör hela förmiddagen och skrek och sprang iväg. Men senare på dagen har hon varit en liten ängel igen. Vi gick ut på en lång promenad för henne, 1,5 timme. Trodde inte hon skulle orka gå så långt men jo, hon gick. Jag tycker det är jättemysigt att gå promenader med henne även när jag får bära henne då hon lutar sitt huvud mot min axel. Så söt. Nu ska jag iväg och träffa några vänner, hejdå!

14:42


Insåg igår att dessa bilderna har ett års skillnad och i samma kläder. Har nog ätit upp mig lite haha

Jag har ingen som helst motivation. Jag har funderat på att säga upp mitt medlemsskap på gymmet för att jag inte har någon lust till någonting. Jag har inte ens varit ute idag. Tänkte fota vad jag köpte i Basingstoke men vill inte. Jag vill ingenting mer än att ligga i sängen och försöka fördriva tiden med sömn och drömmar om fantastiska tider då allt är bra. Men ALLT ÄR BRA. Typ. Just nu är mitt liv väldigt bra och jag mår egentligen toppen här i England, det bästa jag gjort. Men nu bara tappade jag all livslust. Gud vad deprimerande jag är, jag vill att min blogg ska vara glad och rolig att läsa. Men det är så jag känner. Jag vill ingenting. Hoppas det bara är en tillfällighet.

Igår träffade jag Pamela, en Au Pair från Österrike som jag trivdes riktigt bra med. Hon bor i samma stad som mig, Hertford, så vi kommer kunna träffas ofta. Dessutom är "våra barn" nästan samma ålder så vi ska få dom att träffas. Nu måste jag börja dra mig bort mot Aurelias skola igen, vi hörs. Kram.

Basingstoke







Äntligen! Jag har haft en kille som följt efter mig genom hela tunnelbanan i London och försökt ta mig till någon park, men jag sa "Just go there yourself" och sprang av när jag kom till Finsbury Park. Jag sitter nu och väntar på tåget som ska ta mig hem till Hertford igen. Har åkt ganska långt iväg idag, till Bastingstoke för att hälsa på Emelie och shoppa. Tänkte bara shoppa lite grann, men det blev inte så. Har tänkt visa bilder på vad jag köpt men det kommer lite senare.

Vi gick alltså och shoppade och upptäckte att vi har ganska lika stil då vi köpte likadana skor, jackor och såklart likadana sugrör. Vi uppfyllde också ett av våra lifegoals, att göra build-a-bear! Så barnsliga, men så kul. Jag gjorde en hund som heter Prinsessa till Aurelia, och Emelie en häst till sin häst. En Henrietta till sin Henry. Och jag en prinsessa till min prinsessa. Vi hittade också mandala målarböcker och köpte pennor till det, åh det är så kul! Ska sitta och måla jättemycket nu. Jag har haft en jättebra dag och längtar tills vi ska uppfylla vårt nästa lifegoal tillsammans - Disneyland!

The Olde Barge




Träffade Luisa nyss och hade jättetrevligt på en restaurang hon tipsade om. Vi satt där i några timmar innan vi tänkte på vad klockan var. En del människor bara klickar man med, hon är sån. Synd att hon inte är kvar så länge till, bara tre veckor... Jag tror mina värdföräldrar har lite fel förväntningar om hur jag är. De har sagt tidigare att jag kan ut och festa så mycket jag vill, bara jag är tillbaka på morgonen. Och ikväll blev dom lite förvånade över att vi ÅT men bara drack vatten. Alltså, visst, jag dricker alkohol men det är ganska sällan. Och festa gör jag knappt. Man kan ju ha kul ändå! Jag och Luisa är sååå roliga personer nyktra ;)

Och jag frågade min värdmamma när jag kom hem igen om hon kunde färga/tona mitt hår en gång till, eftersom jag tycker inte alls om det nu. Det är inte alls den färgen jag vill ha. Och dom båda i princip förbjöd mig att ens röra vid mitt hår igen, haha.. Min värdmamma sa att jag kommer bli skallig av att färga så mycket och min värdpappa sa att mitt hår såg ut som "rubbish" förr, så jag borde låta det vara nu. Tack. Fina kommentarer. Mitt rubbish hår kommer trilla av så jag blir skallig, enligt dom. Så nu har min värdmamma tänkt ta hit en frisör som kan fixa mitt hår för hon tycker det är för slitet. Jag håller visserligen med, det är ganska förstört eftersom jag aldrig riktigt tar hand om det. Men vi hörs, puss hej xo

En runda i solen

Aurelia, hon är ju världens finaste lilla sötis. Vi gick ut och gick en runda i förmiddags. Jag går alltid åt ett och samma håll från huset oavsett vart jag ska, eftersom allt jag vet om ligger ditåt. Men nu gick vi andra hållet så det blev en liten upptäcksfärd för mig. Och åh vad fint det var! Jag vet om att där finns naturområden och fina ängar åt andra hållet men har aldrig gått dit än så länge. Jag trodde hon ville till lekparken när hon ville ut, men nä, hon ville ut och gå en runda i ängarna. Fast den mesta biten bar jag henne, hon är ju liten och orkar inte gå så långt. Vi stannade ett par gånger och då drog hon av toppen på blommorna och kastade dem på marken, om och om igen. Påväg tillbaka somnade hon i min famn så att hon höll på att trilla av när jag bar henne. Så himla sött, hon blev nog ganska trött. Nu har hennes pappa kommit hem och jag tror jag ska till Café Bebo för min älskade ischai i detta fina vädret. 31 grader!

Hemlängtan

Henne saknar jag ↑
 
Du verkar ha kommit till rätt familj :) Har du hemlängtan någon gång?
JA, jag är jättenöjd med den här familjen. Trivs bättre och bättre också, eftersom det alltid är lite stelt och ovant i början men nu börjar jag känna mig som hemma. När jag for hem från Paris tänkte jag att jag skulle "hem", alltså hem till England inte hem till Sverige. Och det kanske låter lite taskigt men nej, jag har inte direkt någon hemlängtan. Jag saknar vissa personer väldigt, väldigt mycket och en del annat men jag känner inte alls att jag vill tillbaka till att bo med mina föräldrar och ha vardagslivet som det var förr. "Förr", två veckor sen, haha! Jag har så länge längtat efter att få komma hemifrån, inte för att jag inte trivs i min familj, utan för att jag vill ha mitt eget liv. Jag hatar när folk bestämmer över mig. Jag tänkte faktiskt på det tidigare idag. Jag är inte iväg på någon resa, jag är inte hos Luke i nån vecka, jag BOR faktiskt här. Och jag är 18, klar med skolan, kan göra precis vad jag vill. Så sjukt härligt. Jag saknar en del människor väldigt, väldigt mycket. Det längtar jag efter, men inte att komma tillbaka.

Tonar håret


Sitter med en plastpåse på huvudet och är troligtvis väldigt attraktiv. Jag tonar håret som jag sagt att jag ska göra, och vill ha det mörkblont/ljusbrunt men vågar inte ta för mörkt så därför är det inte säkert det blir så stor skillnad. Isåfall gör jag det igen för jag har hellre för ljust än för mörkt. Hoppas det ser bra ut iallafall, ska tvätta ur det snart och sen ska min värdmamma klippa håret lite också. Hon hjälpte mig sätta i färgen med, annars blir det så fläckigt om jag gör det själv.

Hartham playpark




Direkt efter frukosten imorse tog jag henne till en lekpark lite längre bort, en som finns precis utanför gymmet. Tänkte att det kunde vara kul för henne att leka någon annanstans och kanske träffa lite nya barn. Hon är VÄLDIGT social. Man kan aldrig gå till lekparken utan att hon börjar leka med något annat barn och får en ny kompis. Om jag räknat rätt så fick hon sju kompisar idag. Det är bra, hon kommer troligtvis bli väldigt social och ha många vänner när hon blir äldre. Hon har även ett väldigt stort självförtroende, hon är inte rädd för nånting. Inte rädd för att prova något, inte rädd för att leka med någon. Hon försöker till och med spela fotboll med 16/17 åringarna på planen ibland. Jag var beredd på att vi skulle vara i parken ganska länge och hade med mat och dricka, det behövdes, vi var där i tre timmar. Jag märkte hur trött hon var i slutet men ändå ville hon inte hem, hon älskar lekparker. Ska se om jag hittar fler att ta henne till. Tur att vi gick direkt på morgonen, då var det soligt och varmt och nu har molnen täckt hela himlen. Så nu spelas Mickey Mouse Clubhouse som vanligt på kindeln och jag måste äta något. Så hungrig.

Ha det bra, adios amigos!

Bi, nagellacksborttagning och brinnande hår



Försökte ta en fin selfie men HAHA hur ser jag ut egentligen... Omgivningen är lite finare att titta på. Här är det 36 grader och jag ligger och solar i en park. Aurelia är i skolan sen 8.30 imorse och sedan dess har jag varit ute och solat i parken, druckit ischai, fikat på Café Nero och köpt lite småsaker som proteinbars, eyeliner och hårfärg. Japp, jag ska färga håret. Gissa vilken färg? Eller tona snarare, det är inte permanent.

Min fot kliar så sjukt mycket sen jag trampade på biet igår... Nu har jag lärt mig att se mig för var jag trampar. Sen har jag också lärt mig att man inte ska ta nagellacksborttagning i ögonen, det råkade jag göra igårkväll. Jag skulle ta ögonsminkborttagning men råkade ösa på nagellacksborttagning på bomullen och tryckte in den i ögat. Jag började gråta så ont det gjorde, haha ååh, jag måste se mig för. Blev halvt blind för en stund men sen försvann det. Jaja, jag ska sluta skada mig själv med bin, nagellacksborttagning och annat. Mina värdföräldrar blev helt chockade när jag kom ner med ett rött öga och sa att det var nagellacksborttagning, och innan jag gick igen sa min värdmamma "Don't hurt yourself more, like burn your hair up or something" Ehm... Det har jag också råkat göra en gång... Men det var några år sen! Jag skulle blåsa ut ett ljus och råkade sätta fyr på mitt hår istället. Oops.

RSS 2.0