Vad mer ska man egentligen önska sig?

Gjorde en banan och hallonmacka imorse till frukost som var JÄTTEGOD, kommer äta den varje dag nu haha! Eller ikväll? För då ska jag på cheerleading, och då tar jag alltid med mig kvällsmat som jag äter på tåget. Ibland lagar jag nånting enkelt, men ofta blir det mackor eller sallad så jag borde kanske variera det lite. Det är bara det att det är såklart lättast med mackor men vi får se. Hoppas jag inte trillar och slår mig på träningen ikväll igen, för det har ganska nyss slutat göra ont i kinden sen förra måndagen.
 
Glömde helt bort att jag hade körlektion imorse också, så jag satt hemma och packade väskan lungt för att snart gå till tåget, då insåg jag att jag måste ta ett tidigare tåg idag för att hinna till körskolan. Oops! Så jag sprang direkt bort till stationen, blev bara ca 10-15 minuter sen men lektionen var bara 40 minuter imorse så det är ju ändå rätt mycket av lektionen som försvann. Menmen, så blir det ibland! Idag har vi lite längre dag i skolan för vi ska på "yrkesinformation", där man fått välja två yrken som man vill veta mer om. Det verkar som det är många som inte tänker gå, men jag vill faktiskt gå på mitt! Jag har ju valt yrken jag är intresserad av och funderar på, nämligen journalist och psykolog. Så jag hoppas man får ut något av det så det inte bara är bortslösad tid, för annars är jag ganska intresserad av att få veta mer om det så jag kanske kan bestämma mig lite mer för vad jag vill göra. Sånt är ju ganska svårt, framtiden. Att bestämma vad man vill göra med sitt liv. Även om det är över ett år till studenten så går tiden fort, och det är bra att veta vad man vill. Börjar bli lite stressad över det, jag har aldrig riktigt vetat vad jag vill med mitt liv mer än att ha kul och må bra. Mår jag bra så har jag ju ett bra jobb som jag trivs med, bra vänner, relationer, roligt liv osv. Vad mer ska man egentligen önska sig?

Frukost



Sitter och äter frukost nu såhär "sent". Ja, visst är det sjukt? Det är söndag, jag är uppe klockan 8 och det är lite sent. Och det är inte för jag är en morgonmänniska, utan det är för att jag har svårt att sova som jag nämt tidigare. Jag vaknar minst en gång per natt, ibland 5 ggr, och när jag då vaknar kring halv 7-7 på morgonen brukar jag ge upp och gå upp istället. Det är tråkigt att bara ligga kvar i sängen. Det var samma sak inatt men jag lyckades ändå sova lite längre iaf! Dock gillar jag inte att gå upp för sent, dvs vakna och ha sovit bort hela eller halva dagen. Det är många som gör det men jag tycker inte om att göra det. Så från den positiva sidan kommer jag snarare upp väldigt tidigt än väldigt sent! Men hoppas ni alla får en bra morgon när ni vaknar (och inte drömmer mardrömmar när ni sover), pusspuss :*

Earth hour

Earth hour som var för nån halvtimme sen, hade alla det släckt? Jag bryr mig om miljön och brukar ha det släckt på earth hour, däremot tycker jag det är störigt när folk klagar på andra som inte vill släcka. Miljön är viktig, ja, men earth hour är inte det enda som hjälper miljön så det är så onödigt när folk bråkar om earth hour. Jaja, jag hade allt släckt men datorn var på (med laddat batteri) och spenderade min earth hour med finaste Luke på Skype. Är fortfarande på Skype för han har ju sin earth hour nu istället eftersom han bor i England, så dom är ju en timme efter. En timme mer efterblivna än alla svenskar. Och snart är jag där, iiiih, can't wait!

Ett par ord, ett par känslor

Mår fortfarande inte bra sen igårkväll. Igårkväll var en av dem värsta kvällarna jag haft på riktigt länge. Gamla känslor som kom tillbaka, minns när jag kände såhär som mest. Gick in på en av mina gamla bloggar då dem känslorna var som starkast och hittade det här. Det inlägget var inte riktat till exakt samma sak, men samma känslor. Komplicerat kanske, men jag minns det här inlägget och hur jag mådde då. Samma känslor. Varför tror folk mig inte? Man ska inte ljuga, men visst, alla ljuger ibland om småsaker. Men stora saker, riktigt känslosamma, personliga och jobbiga, jag skulle aldrig ljuga om något sånt. Varför skulle jag? Varför skulle jag leka med känslor? Jag är en väldigt känslosam person som nog alla som känner mig vet, varför skulle jag förvärra det för mig eller någon annan? Det är mina känslor, hur jag känner, som jag bara inte klarar av att hålla för mig själv. Som sagt, jag är en väldigt känslosam person. Och då behöver jag någon vid min sida, någon som stöttar mig genom vad som helst. Att då få höra "det är inte sant" när jag öppnar mig för en människa och berättar hur det är och hur jag känner, är det för att förstöra mig ännu mer?
 
Det är helt sjukt hur bara några ord kan påverka så mycket. Det är ingen sak som hänt, utan ett par ord. Ett par ord som påminner om den händelsen, dem känslorna, den tiden. Då det hände. Att komma över det som hände är jättesvårt, men jag har lyckats väldigt bra. Jag är inte ens i närheten av hur jag mådde då. Men att ett par ord kan knäcka mig så, är det inte bevis nog på att det är sant? Jag skulle inte påverkas så lätt av några ord om det inte vore sant. Jag skulle inte ligga på mitt rum resten av kvällen med tårar i ögonen, skakandes och rädd. Dem orden jag fick höra igår är nog det värsta man kan säga till mig, min svagaste punkt. Jag har aldrig påverkats så mycket av ett par ord.
 
Det går inte att beskriva i ord hur glad jag är att jag har Luke. Han är det bästa jag har, den finaste som finns. Varför ska du bo så långt borta älskling? Men han finns alltid där för mig ändå, den enda som förstår. Den enda som  kan stärka mig när jag är som svagast, jag älskar honom något så otroligt ♥

Whiteboardfilm & stress

Francais, c'est difficile. Haha är det rätt? Jag skulle skriva att franska är svårt. För det är det. Vi hade nyss ett läxförhör som dock gick mycket bättre än jag trodde, men annars är franska ganska svårt. Tycker jag i alla fall. Men det är sista året med det nu, efter våren kommer jag inte ha franska något mer. Så det är bara att kämpa in i det sista för ett bra betyg, jag får ju meritpoäng för högskolan. Som ni kanske förstår så har jag alltså franska nu. Känner mig jättestressad, ush. Nästa lektion är psykologi och jag är fortfarande inte alls säker på min redovisning, och förmiddagen var väldigt stressig med att hinna klart med vår whiteboard film som vi ska redovisa imorgon. Det projektet har vi hållt på med hela terminen, ett riktigt tråkigt projekt faktiskt. Det handlar om litteraturhistoria, finns det något tråkigare? Dessutom ligger min grupp inte alls bra till med redigeringen, hoppas vi hinner bli färdiga... Men efter sista lektionen imorgon då är det äntligen HELG!

Klädstorlekar

Tänk att folk är så beroende av storleken man har i kläder. Att ha XS eller XXL, alla vill ha små storlekar och man får sån himla egoboost när man inser att man gått ner en storlek. Förutom i BH:ar haha, där vill folk vara stora. Jag säger inte att jag inte bryr mig, för det gör jag. Men det är inte alltid jag är nöjd med vilken storlek jag har heller, men det är dock sällan för att jag tycker det är för stort. Jag är ju kort så jag är rent allmänt ganska liten och har såklart XS, eller XXS i kläder. Men ibland, eller faktiskt ganska ofta, så är jag för liten för damkläder. Jag kan hitta världens snyggaste tröja som jag bara ääälskar, lyckas hitta den minsta storleken och går till omklädningsrummet. När jag väl kommer dit är ärmarna alldeles för långa och en annars tight tröja är helt fluffig på mig. Haha fluffig, men ni fattar vad jag menar. Eller jeans, jeansen är alltid för långa för mig på damavdelningen. Antingen måste jag leta efter smala jeans som jag kan klippa av en bit på längst ner och sy upp, för annars blir dem jättemycket ihopskrynklade längst ner. Eller så får jag bara gå till barnavdelningen helt enkelt. Vilket jag gör i princip varje gång jag letar efter jeans. Ärligt talat så tycker jag det är pinsamt. Inte att jag har små storlekar för det vill väl så gott som alla, men just att handla jeans. Jag gillar inte när jag är med kompisar och shoppar och ska titta på jeans, och då måste jag säga att jag ska bort och kolla på barnjeansen för dem andra är för stora för mig.
 
Men, jag är glad att jag är liten och inte stor. Det hade nog varit mycket värre om jag hade vart för stor för alla kläder eller jämt behövt trycka ner mig i den största storleken. Dock betyder inte det att jag är stolt över mina storlekar hela tiden. Och dessutom sätter jag högre krav på mig när jag måste leta efter små storlekar. Dvs att jag förväntar mig som vanligt att damjeansen inte passar för dom alltid är för långa eller andra kläder, och när jag sedan provar något plagg i t.ex. S istället för XS som faktiskt passar, då är det självklart att jag får för mig att jag måste ha gått upp en massa i vikt. Jag har ju inte plötsligt blivit superlång, jag är precis lika liten på det hållet. Då måste jag ha blivit större på den andra hållet. Det är ju inte alltid sant, storlek S i ett plagg kan vara M i något annat, XXS i något annat osv. Alla affärers storlekar är annorlunda, nästan. Man kan ha kläder i lite alla möjliga storlekar. Det har jag också. Både barnstorlekar och några olika damstorlekar.
 
Så varför bryr man sig då? Storlekarna är ju ändå olika stora i olika plagg och olika affärer. Det är ju nästan omöjligt att ha permanent storlek M, eller vilken storlek det nu är. Man vill kanske inte ha XXL för det anses som väldigt stora kläder, men det är ju egentligen inte klädernas storlek som spelar någon roll. Det är hur man själv ser ut, om man själv är hälsosam eller inte. En hälsosam person kan både ha XXS och kanske till och med XXL beroende på hur lång man är, hur ens kropp ser ut osv. Man borde egentligen inte bry sig om hur stor man är annars heller, men att just kläderna avgör vilken kategori man ligger i. Det är riktigt dumt egentligen. Riktigt dumt. Det är bara en storlek.

Ingen koncentration alls

Varför kan jag inte koncentrera mig? Har en text i journalistiken att skriva, men det går inte. Det blir ofta så för mig. Jag sitter bort många lektioner med bloggar, spel, små bitar av olika filmer, eller bara dör av hur tråkigt det är. Och ibland, bara helt plötsligt har jag jättelätt att koncentrera mig och jobbar hur mycket som helst. T.ex. ekonomiuppgiften vi har nu, jag skrev nästan hela den på en kväll. På en fredagkväll dessutom. Jag lyckades inte jobba någon lektion, kunde inte koncentrera mig, och helt plötsligt blev jag på värsta "plugg humöret" och skrev hela arbetet på några sidor på en kväll. Nu i efterhand har jag jobbat lite mer med det men ändå, det mesta gjordes den kvällen. Det kan låta bra, om jag har stressigt att bli klar med en uppgift så kan jag lyckas göra allt på en gång. Men jag kan lika gärna göra hela uppgiften direkt när jag får den och sen kan jag aldrig koncentrera mig tillräckligt för att läsa igenom det igen, även om vi har flera veckor på oss. Jag bara får såna boosts lite när som. Imorgon har jag en redovisning i psykologi som jag inte gjort någonting på. Det gör mig jättestressad och jag hoppas verkligen jag får en såndär "boost" ikväll och blir klar med den.
 
Förresten, jag kan inte fatta att det snöade igår, varför??? Det är ju vår, det håller på att bli varmare ute och man ska kunna ha på sig vårjackan utan att frysa till is. Man ska kunna lägga undan alla halsdukar, ha på sig lite tunnare kläder och bara invänta dagarna då man äntligen kan ta på sig shortsen också. Men nädå, igår snöade det. Det stannade som tur var inte på marken men ändå. Det ska inte snöa alls, det ska bli varmt nu. Idag är det också kallt, tycker jag i alla fall. Jag är trött på att gå i min vinterjacka hela tiden. Jag vill ha vååår!

Det är ju våffeldagen

Men jag kör på plättar. Det var inte meningen egentligen, jag skulle äta våfflor precis som alla andra. Men jag tycker bananplättar är hundratusentals gånger godare än vanliga, så jag skulle göra bananvåfflor till familjen eftersom det är ju samma smet. Men nej, det funkade inte. Första gången så hade jag alldeles för lite matfett i våffeljärnet så dom gick sönder och jag kunde inte få av dem, så jag fick spendera ca 20 minuter med att stå och peta med en gaffel för att få bort alla bitar. Andra gången öste jag på med hur mycket som helst bara för att det inte skulle fastna igen, men det gjorde det! Det måste ju snarare vara våffeljärnet det är fel på tycker jag. Så jag blev på ganska dåligt humör, och stod där med min smet till bananvåfflor som jag inte ville slänga. Så istället fick det bli vanliga våfflor till resten av familjen och jag gjorde plättar till mig själv av den smet som var kvar. Jaja, det är ju samma smak så det spelar väl egentligen ingen roll. Gott var det ändå!

Tid

Att lägga ner tid på det man bryr sig om, det är nog en av de viktigaste sakerna i en relation. Nu menar jag alltså vänner, familj och pojk- och flick vänner. Alla sorts relationer. Även om man är en upptagen person, som har mycket på gång hela tiden så är det viktigt att man visar att man verkligen bryr sig om en person genom att ändå lägga ner tid på den personen även om det är svårt. Ett litet sms, träffas bara en kort stund, ringa ett samtal och prata eller vad som helst. Det borde inte vara omöjligt att få till en längre tid att träffas och bara umgås, kvalitétstid. Man borde inte prioritera jobb eller annat före dem man älskar. Det är lätt att göra det, men oavsett om man menar det eller inte så skiljs man åt om man inte tar sig tid för dem man älskar.
 
Dem vänner som jag brukade umgås mycket mer med förr är inte alltid lika lätta att träffa längre, men även om jag känner mig stressad är det viktigt att jag ser till så där blir i alla fall någon liten tid över att hålla kontakten med dem. För när vet man om man inte är vänner längre? Eller när vet man när man inte är lika nära som förr, om inget egentligen hänt utan det beror bara på tiden? När man inte pratar på länge, eller pratar väldigt sällan så blir man tillslut inte lika nära fastän det inte var meningen. Och hur vet man det? Man märker ju att man inte vet lika mycket om den personen längre. Att följa min blogg betyder inte att folk känner mig och vet allt om mig. Bara för att jag skriver om mina tankar och känslor på bloggen ibland så betyder inte det att ni som läser min blogg alltid vet hur jag mår och tycker och tänker. Det finns så mycket som jag inte delar med mig av på bloggen, även om man kanske inte tror det haha . Jag är en väldigt känslosam person som tänker mycket och har många olika humör, det skulle vara helt omöjligt att dela med mig av allt på bloggen. Och det vill jag inte heller. Jag tycker om att vara öppen och säga "såhär mår jag", sen får folk tycka vad dom vill. Men trots det finns det så himla mycket känslor och tankar jag aldrig delar med mig av mer än till dem som står mig närmst.
 
När det gäller Luke, som bor ända borta i England är det sjukt viktigt att vi verkligen tar oss tid för varann. Vi kan inte bara träffas små stunder så vi måste försöka vara tillsammans så länge det går varje gång vi träffas, inte för att det känns som ett tvång haha, det är jättehärligt. Men den långa, långa tiden som alltid går mellan varje gång vi träffas. Det är jätteviktigt att vi bara spenderar tid på Skype ibland, bara för att. Man lär känna människor bättre om man inte bara träffas för att "göra detta", och sen hejdå. Utan att man bara är med varann, bara är sig själv. Man kommer mycket närmre, så mycket andra samtalsämnen som man inte tänker på när man gör något speciellt kommer upp. Jag och Luke kan sitta i timmar och spela spel, och samtidigt kommer massor av olika samtalsämnen upp som kan vara om vad som helst. Vi har haft på Skype över natten också hihi, det är jättemysigt ♥ Att ligga där i sängen och somna med honom bredvid mig ♥ Inte fysiskt då, för det går ju inte men jag har honom ändå precis vid mig. Det där med mig, Luke och att spendera massor av tid med varann har vi dock absolut inga problem med, det blir lätt timmar av Skype.
 
Men det är sorgligt att man skiljs så lätt åt, bara för man inte har tid. Förr eller senare inser man nog att tiden är väldigt viktig, man måste prioritera sina nära. Vad man gör, att man har roligt tillsammans eller har mer djupa samtalsämnen, det kommer. Om man lär känna någon nära, vet hur personen mår utan att behöva fråga. Vet att personen är hungrig när hen skakar på knäet. Haha, sånna små saker man lär sig när man bara är med varann. Att bara vara helt enkelt, det är jätteviktigt. Då känner i alla fall jag, att jag kan öppna mig mer och vända mig till den personen när jag behöver någon. Tid är jätteviktigt, prioritera dem du bryr dig om. ♥

Hjärnskakning

Jaså, så det var det jag fick. Min mamma är sjuktsköterska (och tusen andra sorts sköterskor) och hon sa att jag förmodligen fått en liten hjärnskakning. Bara en liten, men ändå. Jag trodde man svimmade och blev helt medvetslös vid en hjärnskakning, eller jo det blir man ju, men vid större. Jag har haft ont i huvudet hela natten och det kom efter att jag landade på nacken. För alltså, först landade jag med ansiktet på Victorias knä och sen ner på golvet där jag landade på nacken. Och när jag slog i nacken fick jag huvudvärk också som ännu inte försvunnit. Men det är väldigt lite, det är i princip borta. Jag hade inga planer alls på att stanna hemma men mamma tyckte jag borde göra det och vila upp mig. Skönt att stanna hemma från skolan men jag vill inte vila haha, har vart ute och gått för att få röra på mig men får väl låta bli att springa och sånt. Jag kan nog fortfarande träna, t.ex. styrketräning, men kanske inte konditionsträning om jag nu ska vila. Ush, det blir jobbigt att vila haha . Menmen, kinden och axeln gör bara ont om jag rör vid dem, annars är det bra. Och eftersom det är så lite så kommer allt försvinna snart, ni får ha det så bra allihop!

En smäll i ansiktet

Precis innan jag åkte hehe

Tycker det är lite kul att jag tog bild på just den sidan av ansiktet innan jag åkte, just den kinden som fick sig en smäll ikväll på träningen. Jag åkte alltså till cheerleadingen och när vi körde stunts gick det lite fel en gång... Jag är ju toppen (dvs den dom lyfter upp) och vi skulle köra creadals (haha ingen aning hur man stavar det), dvs dom skulle kasta upp mig i luften och sen fånga. Men en av gångerna antar jag att dom kastade mig lite för mycket bakåt eller något, för jag kom för långt bak så dom kunde bara fånga mina ben och sen for ansiktet rakt in i Victorias knä och sen rakt ner på golvet. Ouch... Blev röd på både kinden och armen/axeln, det gör fortfarande ganska ont men det försvinner nog snart. Hoppas bara jag inte får någon bula eller märke där, men det tror jag inte, det kommer nog försvinna. Fick huvudvärk efter det också men det försvinner väl det med. Jaja, man skadar sig ibland, så är det bara. Stunten var iallafall väldigt kul att köra annars! ^^

Morgonträning

Jag har hållt på ett tag nu med att träna på morgonen innan frukosten, asså herregud vad bra det är! Jag får sån himla energi och bättre humör för resten av dagen när jag tränat på morgonen, antagligen för kroppen får röra på sig och det mår den bra av. Det är lite som det här folk säger med att det är viktigt att äta en bra och stadig frukost för resten av dagen, jag märker själv ibland hur frukosten påverkar mig faktiskt. Så därför brukar jag alltid se till att äta en bra frukost för det mår jag mycket bättre av. Men det här med att träna innan frukost, det är verkligen något jag vill rekommendera! Jag kör absolut inget långt pass, sammanlagt tar det ca 20 minuter med stretchingen. Så kanske 10 minuters träning och 10 minuters stretching eller vad det nu är, jag brukar inte kolla exakt, jag vet bara att det brukar ta ca 20 minuter sammanlagt för mig. Så jag kör lite olika övningar och repeterar dem några gånger, stretchar, och sen äter frukost. Eller på helgen när jag har mer tid går jag ut och springer. Jag tränar inte varje morgon men nästan. Det är bra och hälsosamt för kroppen och om jag inte har tid att träna ett lite hårdare pass igen på eftermiddagen/kvällen vilket jag brukar göra, så har jag ändå kört lite den dagen och inte vart helt inaktiv. Dessutom är det helt beroende framkallande haha, oavsett hur hungrig jag är så känner jag nästan varje morgon när jag vaknar att jag verkligen måste få röra på mig, och då tränar jag även om jag är trött och hungrig för jag känner hur kroppen verkligen vill. Har nyss kört ett pass och äter frukost, så himla härligt! Det kanske tar lite tid att vänja sig, i början känns det jobbigt, men när man väl kommit igång är det jättehärligt. Definitivt något jag rekommenderar att i alla fall prova!

Sneakpeak från idag

Som rubriken säger, var ute och fotade med Amanda idag. Både foton i vanliga kläder och några i klänning. Gud vad kallt det var! Höll på att dö... Skulle egentligen inte ha jackan på mig på bilderna i vanliga kläder men det var så satans kallt så jag tänkte att det får va så, det funkar ändå. På bilderna i klänning blir det ju ganska mycket finare utan jacka så där tog vi av dom men ush vad kallt! Men vi fick en hel del fina bilder (speciellt på Amanda) så det var det värt, plus att det är ju hur kul som helst att vara ute och fota oavsett hur kallt det är. Har vart ute väldigt många gånger och fotat när det vart riktigt kallt så det är egentligen inget nytt, det är bara det att man glömmer bort hur kallt det egentligen var när man tittar på bilderna, men i stunden är det typ det ända man tänker på. Nu sitter vi på mitt rum med varsin dator och chillar, fler bilder kommer komma upp i andra inlägg men en liten sneakpeak får ni såklart. Ush vad jag är trött och hungrig nu haha

Isshow

Var och tittade på Höörs Isshow idag, som hette "En resa genom tiden". Det var jättekul att se, både dom riktigt duktiga åkarna och dom söta små barnen i skridskoskolan. Tyckte dom var jättesöta när dom åkte till Mario haha, gud så gulligt. Saknar konståkningen lite grann när jag ser detta, liksom, jag hade ju kunnat vara med... :( Men så är det, nu har jag cheerleadingen iaf. Även om jag nog skulle säga att konståkning är lite roligare faktiskt.

Q/A

Hemgjorda proteinbars är minst lika gott som köpta!
 
Är protetinbars'arna goda? Vart hittade du receptet?
Jag jag tycker dom verkligen är jättegoda! Jag har provat baka lite olika proteinbars men dem är min absoluta favoriter än så länge, eller, ett par blåbärsproteinbars som jag faktiskt gjorde idag. Jag hittade receptet på hittarecept.se, men eftersom jag inte hade alla ingredienser så ändrade jag lite i receptet, tog lite mer av något av det som jag hade osv, och sen blev resultatet riktigt gott! Och sen så funderar jag på att lägga upp recept till blåbärsproteinbarsen som jag gjorde idag men får se. Men hittarecept.se har massor av superbra recept, och har du inte allt hemma är det bara att ändra lite själv som jag gjorde och prova dig fram efter din egen smak. Jag tycker dom är jättegoda i alla fall!

Språkolympiaden

En regning fredag som denna... Ush. Men det ska väl regna ibland också, annars kan det aldrig vara fint väder om det aldrig är dåligt. Men det är fredag ändå, så himla skönt! När jag kom till skolan på morgonen och gick till aulan där jag har film & TV lektionerna var en massa nior från lite överallt där och skulle tävla i språkolympiaden. Jag hade helt glömt det, trots att dom pratade om det igår på franska lektionen och har gjort det en massa tidigare också. Men vi var bara i en annan sal istället. Minns när jag gick i nian och min franska grupp åkte till Malmö och tävlade i språkolympiaden, tror vi kom tvåa. Ganska bra ändå! Även fast det inte var jag som tävlade så jag ska inte ta åt mig äran hahah... Då var det på borgarskolan, men min skola fanns inte då, den höll fortfarande på att byggas.
 
På idrotten körde vi kampsport och jag tyckte uppvärmingen var väldigt rolig där vi körde styrka, men självaste "slagen" eller vad man ska kalla det var skittråkigt. Har aldrig tyckt om någon sport där man slåss eller är våldsam på något vis. Har till och med gått på ju-jutsi men det är ingenting för mig. Jag fick ett slag i ansiktet idag också för jag inte höll i dom där kuddarna hårt nog haha, vad dålig jag är. Och på sista lektionen, medieproduktion övade vi igenom whiteboard filmen vi ska spela in nästa vecka.
 
Här hemma har jag bakat några till protetinbars, denna gång med blåbär. Dom är jättebra att ha med som mellanmål i skolan. Efter det kollade jag igenom psykologiuppgiften vi har fått till nästa vecka och körde sen lite träning, styrka & kondition, och nu sitter jag och äter kvällsmat som blev en macka med ägg, tonfisk och sallad. Väntar också på att min lilla Lukie ska komma hem och gå till Skype ♥

"Varför är du inte lika duktig som din syster?"

Ja, varför är jag inte det? För jag är inte samma person. Den kommentaren har jag fått många gånger. Oavsett hur dum den låter (och är) så ja, jag har fått höra det många gånger. Att jag borde vara mer som min syster. Och ibland frå jag till och med en fråga om varför jag inte är som henne. Vad tror folk egentligen? Att jag och min syster är samma person? Eller att jag är nån liten mini version av henne och gör allt jag kan för att vara som hon?
 
Jag älskar min syster, och det finns många anledningar att se upp till henne. Men det betyder inte att jag ÄR min syster, eller en kopia av henne, eller ens något i närheten av lik henne. Eller att jag vill vara henne. Som sagt, hon är en bra person men nej, jag vill inte vara henne. Varför? Jo för att jag är inte hon, jag är en annan person och jag vill vara mig själv. Visst, vi är systrar och har samma föräldrar, vuxit upp tillsammans osv. Men vi är helt olika personer på alla sätt. Både utseende, personlighet och intressen. Ni vet själva hur olika syskon kan vara, varför skulle just jag och min syster vara så otroligt lika när inte alla andra är det? Många tror inte ens att vi är syskon, för vi är inte alls särskilt lika. Dessutom tror dem flesta det är 3-4 år mellan oss, när det egentligen bara är ett enda års skillnad mellan oss. Och det betyder att vi vuxit upp med varandra. Men det betyder inte att vi är födda med samma egenskaper och det betyder inte alls att vi kommer få samma intressen, drömmar, mål, åsikter och värderingar i livet.
 
Varför jämför folk så mycket? Och varför spelar det ens någon roll? Vad spelar det för roll om en person är lite bättre än någon annan på något? Alla är bra på olika saker. Man är inte "duktigare" eller "bättre" för att man har vissa intressen eller talanger. För har man en talang i något, då saknar man en talang i något annat som någon annan har. Att ha en talang i matte gör dig inte bättre än någon som har en talang i handboll, eller tvärtom. Personen som har en talang i handboll är bättre på handboll, men inte en bättre person. Varför måste en person vara bättre än någon annan? Alla är som sagt bra på olika saker, och det är man naturligt. Det är inte så att jag blir bättre på något min syster är bra på för att någon säger åt mig att hon är bättre. Det hon är bättre på kanske inte ens är mitt intresse, varför ska jag då bry mig om att vara bättre? Eller så kanske det är mitt intresse, är det då lönt att tala om för mig hur dålig jag är på något jag tycker om? Nej.
 
Min syster och jag är olika i nästan allt. Och det är inget fel med det. Vi har våra olika intressen och talanger. Men hon har alltid ansetts bättre än mig eftersom hon är så väldigt intresserad av politik, historia,  har höga betyg i skolan, har en udda klädstil, och hon har alltid vetat vad hon vill med sitt liv. Hon har alltid velat bli författare och samtidigt vill hon utbilda sig på dem högsta universiteten och bli något högutbildat. Jag är däremot mer intresserad av träning, media, tar skolan seriöst men har verkligen riktigt dåliga betyg, är inte så planerad utan mer spontan och har aldrig riktigt vetat vad jag vill med mitt liv mer än att ha kul. Jag har haft olika drömmar genom åren, och dem har vart väldigt olika. Just nu vill jag bli antingen psykolog eller journalist, men det är inte säkert jag vill det längre om några månader. Hennes personlighet rent allmänt är mycket mognare än mig. Hon är mer ordentlig och strukturerad, vill vara ledaren, perfektionist osv. Jag vill att saker ska hända hela tiden, blir lätt sysslolös, är inte slarvig (faktiskt, jag har bra ordning på mycket men inte allt) men allt måste inte vara perfekt. Jag gör mitt bästa och är nöjd med det, spelar ingen roll om inte allt blir 100% rätt vartenda gång. Och det är väl det folk anser som "bättre", att hon är lite mer vuxen än mig och att jag är en mer aktiv och lekfull person som inte prioriterar höga betyg före träning t.ex. Men det tycker jag är riktigt löjligt och dumt, att man inte får vara sig själv utan ständigt jämföras för man inte är likadan. Nästan alla lärare som haft både mig och min syster har ställt mig den frågan eller gett mig en nedlåtande kommentar om att jag inte är lika bra som min syster ifall jag får sämre betyg på proven. Det finns till och med lärare som ringt hem till min mamma och frågat min mamma om hon har uppfostrat mig fel, eftersom Miriam är så vuxen och har höga betyg medan jag istället kämpar allt jag kan och får ett E minus. Min mamma har inte uppfostrat mig fel, det är jag som är en annan person.
 
Att få den frågan, eller kommentar som det. Förstår folk hur det är? Hur det låter? Det gör inte mig till en sämre person för att någon anser att jag är sämre än min syster, det är dem som vågar slänga ur sig sånna saker. Det är ju kränkning. Förstår inte folk det? Och om folk inte tycker Jag är mig själv, jag är precis lika bra som min syster är men på olika saker, vi är olika. För vi är olika personer.

Så härligt väder

Och en tråkig svartvit bild.
 

Bananproteinbars

Något som är jättebra och nyttigt att äta som mellanmål är proteinbars, och istället för att köpa gör jag hellre egna eftersom det finns hur mycket olika recept som helst på det plus att man kan själv ta bort något eller lägga till något om man vill för att göra det lite godare. Och man vet mer exakt vad som faktiskt finns i dem och vilka ingredienser som använts osv. Och dem godaste jag gjort än så länge är helt klart dessa bananproteinbars, så jag tänkte dela med mig av receptet! Dem är väldigt enkla att göra och blir supergoda.
 
2 bananer, 2,5 dl kokosflingor (ekologisk), 1 dl blandade nötter
 
Sätt ugnen på 180°. Mosa bananerna, krossa nötterna i mindre bitar och blanda i kokosflingorna. Rör om tills allt är jämt blandat och lägg smeten på bakplåtspapper i en form i ugnen i 40-60 minuter. Tidsskillnaden beror på hur hårda eller mjuka du vill ha dem, så kolla dem då och då och känn efter vad du tycker om. Sedan skär du dem i bitar i den storlek du vill ha.
 
Av detta receptet blir det cirka 9 stycken (jag hade redan ätit 3st hihi). Men det beror såklart hur stora du skär dom, annars kan du också göra en dubbel sats för att få ännu fler goda små bars ✌ 

Onsdag


Onsdag idag, mitt på veckan nu. Trodde det var onsdag igår, kom igeeen gå fortare. Lockade håret imorse också, haha ser ni vilken skillnad det blir på lockat och rakt? Jag hade bara lockat halva där och tog bild för jag tyckte det såg kul ut hur himla mycket kortare det verkligen blir. Dessutom har jag ju klippt av 5 cm ganska nyss så jag tycker alltid mitt går känns kort nu rent allmänt. Jaja, sitter på tåget nu iaf. Tog ett tidigare tåg idag för jag ska vara på skolan lite tidigare och träffa syon. Ska prata om efter gymnasiet då jag antingen flyttar till England eller Luke flyttar till Sverige, vad det finns för skolor och jobb osv så att vi kommer kunna bo ihop på enklaste sätt och ändå kunna plugga till vad vi vill osv. Det är säkert mycket lättare att jag flyttar dit, men det lutar väldigt mycket åt att han flyttar hit för vi båda vill det helst. Varje gång jag säger det får jag en fråga "vaddå? Vill du inte flytta till England? Det vore skitcoolt och du stannar i Sverige". Visst, jag håller med. Men England är ett jättekul land att åka på semester till eller kanske bo en kortare period i, men jag vill helst inte flytta dit och stanna. Jag kan inte bara tänka på vad som är "coolt", det är mycket lägre standard där, strängare lagar och det finns väldigt mycket saker med England som jag absolut inte vill leva i. Sverige är mycket bättre att faktiskt BO i, men sen att åka till England på semester är awesome!

Min lilla njursjuka sötnos

Jag försökte ta en bild med min katt, hahahaha omg jag dör... Så söt han är ändå.
 
Det är rätt kul att jag har två katter som är helt olika när det gäller foton. Min ena katt är typ som en kattmodell seriöst! Hon posar och sitter fint på bilder (oftast) så det är väldigt lätt att få fina foton på henne. Och den andra, han på bilden, är nästan helt omöjlig! Jag har lyckats få fina bilder på honom men oftast ser det ut som jag stryper honom och att han lider något så otroligt på varje bild, för han spärrar upp ögonen så himla mycket. Han har väldigt stora ögon naturligt också men han spärrar alltid upp dom jättemycket när blixten kommer. Man han är så söt ändå, man får ju sig ett gott skratt till en hel del bilder. Och en grej som vart lite mystiskt med honom den senaste tiden är att han alltid, verkligen alltid äter och vill bara ha mer mat hela tiden. Han borde ju bli tjock? Eller så har han sjukt bra matsmältning. Men sen började mamma ge honom medicin mot mask eftersom det kan ju vara anledningen, men den hjälpte inte så vi for till veterinären för nån vecka sen. Och då fick vi veta att han har en njursjukdom som gör att hans kropp inte tar upp maten han får i sig tillräckligt och därför måste han ta en medicin varje dag i resten av hans liv nu, annars kommer han dö... För det kommer göra honom mer och mer undernärd långsamt tills han inte klarar av att leva längre helt enkelt. Och tro mig, det är omöjligt att få i honom den medicinen varje dag, men vi försöker! Han får ju inte dö, min lilla sötnos ♥

Jag sover inte :(

Godmorgon ♥ Nu sitter jag på journalistiken i skolan och ska börja skriva på uppgiften om upphovsrätten. Fick veta att jag inte måste välja en sida, utan jag kan argumentera för en lösning mellan dem olika åsikterna. Vilken tur, för jag håller ju med båda sidor i olika saker. Förresten, i kanske två månader nu har jag inte riktigt kunnat sova. Jo alltså, jag sover. Men jag vaknar minst två gånger varje natt, men oftast mer, kanske fyra. Ibland bara i någon minut och ibland ligger jag vaken i nån timme eller två. Jag vet inte vad anledningen till det är men jag tycker det är rätt störigt, det gör mig mycket tröttare på morgonen för att jag inte riktigt sover djupt någon gång utan bara vaknar istället. Men det försvinner väl. Ha en bra dag alla fina! 

En kväll med spel på Skype ♥♥♥

Ush vad det har blåst idag! Man kan ju knappt gå haha.. Speciellt efter skolan när jag som vanligt hade väldigt bråttom till tåget var det dessutom motvind. Annars har dagen vart bra. Stannade hemma från cheerleadingen ikväll, faktiskt för jag inte ville gå... Jag har skrivit om det innan, att vi gör mycket tråkigare saker nu än vi tidigare gjort. Förr har jag äääälskat det, men nu tycker jag det är alldeles för mycket gymnastik. Förra gången däremot var skitkul, precis som förr! Så jag trodde jag skulle vara jättetaggad ikväll men nej... Jag ville inte gå för det kändes som det skulle bli tråkigt igen. Hade fel kanske. Men jag valde helt enkelt att stanna hemma och spendera hela kvällen på Skype med Luke ♥ Vi spelar lite olika spel, t.ex. monopol och sånt över datorn. Hihi, det är jättekul och mysigt ♥

Fritt internet eller?

Vi har ett arbete på journalistiken där vi antingen ska göra en debatt i en podcast eller skriva en argumenterande text. En debatt hade vart kul, men eftersom vi gjort så mycket grupparbeten och jag tycker om att skriva var det en självklarhet för mig att jag vill skriva en argumenterande text. Jag tror de flesta i min klass gör en podcast haha, men för mig känns det faktiskt bättre att skriva en text. Och då handlar den om upphovsrätten och det här med att sprida saker, typ filmer osv. Vi har tittat på en film om Pirate Bay och det är i princip det vi ska skriva (eller prata) om. Jag ska då välja om jag är för eller emot det, men jag är faktiskt både och!
 
Jag tycker helt klart att dem som skapat t.ex. en film ska ha rätten över den filmen, dem äger den. Det är dem som skapat den. Själv hade jag inte velat att någon annan tog min film och tjänade pengar på den utan min tillåtelse, det ända dom gjort är ju att kopiera den och jag har isåfall jobbat jättehårt med den. Samtidigt, vem vill inte ha alla gratissidor att titta på film på? Jag tittar inte på film särskilt ofta alls, men när jag gör det är det bra med "friheten" att kunna se nästan vilken film som helst gratis. Det gäller bara att gå in på någon gratissida eller googla om man inte hittar den. För som dom sa i Pirate Bay filmen, det ska vara ett fritt internet. Det håller jag med om. Inte bara för att jag vill titta på film utan rent allmänt. Man ska kunna ha sitt eget liv på internet och internet ger ju hur mycket möjligheter som helst till nästan vad som helst! Lite knappar på ett tangentbord och en skärm, herregud vad mycket man kan göra egentligen!
 
Däremot ska internet absolut inte vara så fritt att man kan kränka folk hur som helst. Det ska inte alls vara tillåtet. Eller vad det nu finns för andra dumma saker folk får för sig att göra. När internet är fritt går ju folk in och gör vad som helst. Någon kontroll måste det ju finnas. Att bara låta alla vara helt fria hade inte funkat, allt hade spårat ur. Men samhället ändras och samhället blir mer och mer tekniskt och det sprids mycket mer nyheter över internet än i tidningar, och det fortsätter utvecklas åt det hållet. Även med filmer, fast det är tydligen olagligt. Varför är det egentligen så stor skillnad på att sprida en kränkande nyhet och att dela en film? Det borde vara lika otillåtet eller tillåtet.
 
Jag tycker att internet borde vara fritt även när det gäller filmer, för samhället blir bara mer och mer tekniskt och det är i princip omöjligt att stoppa den utvecklingen, därför borde man istället anpassa sig efter vad som händer. Samtidigt så tycker jag det är helt fel att dem som gjort en film, låt eller vad det nu är inte tjänar alla pengar dem borde på det för någon annan som inte alls har med produktionen att göra kopierar och tjänar egna pengar på det. Jag tycker det är sjukt bra att upphovsrätten finns och att folk får straff för att sprida andras grejer, det är ju inte mer än rättvist. Dock är det så himla svårt att få stopp på allt, och jag vill inte ha ett internet där allt jag gör blir kontrollerat av någon tjock gubbe uppe i Stockholm på ett kontor. Så egentligen tycker jag att det är rätt att straffas om man kopierar något man inte äger, sprider och tjänar pengar på det utan tillåtelse. Men jag vill ju kunna se gratis filmer och lyssna på gratis musik, haha vem vill inte det? Så bara för det är lite roligare kommer jag skriva min argumenterande text som att jag är för spridningen av andras saker, även om jag tycker en del av det är fel. Men jag håller samtidigt med så det är bara lite roligare hihi...

Börja rida igen?

Jag letade jättemycket efter en bild på då jag faktiskt red, men hittade inget. Hittade bara bilder på mig med en häst på Öland...
 
Vet ni vad? Jo, det gör ni om ni har läst rubriken. Jag är jättesugen på att börja rida igen! "Rida igen", då låter det som jag är ett före detta proffs eller något, men nej så är det absolut inte. Jag gick bara i ridskola i en eller två terminer när jag var 6 år. Jag tyckte det var jätteroligt, speciellt att hoppa, men slutade eftersom min syster slutade. För vi gick på ridskolan tillsammans och när hon slutade tyckte jag inte det var lika kul, just då, hade jag fortsatt hade det säkert inte spelat någon roll om min syster var där eller inte. Men i den stunde ville jag bara gå där om hon gjorde det. Efter det började jag på simskola, konståkning, spelade handboll, gick på någon trampolin sak (typ gymnastik på studsmatta) osv. Så när min syster började igen hade jag redan andra aktiviteter igång och satsade på dem istället, sen blev det ingen mer ridning.
 
Det är inte alls så att ridning är mitt största intresse och jag är ingen såndär "hästmänniska", men jag har alltid tyckt det är väldigt kul. Jag har ridit kompisars hästar eller sköthästar, och min syster tog också hand om en häst i ett år då jag fick rida lite. Sen har det nog bara vart ponnyridning när jag var yngre. Och jag är inte ute efter att elitsatsa och bli superduktig, jag vill bara rida nån gång i veckan som träning och för att hästar är sjukt söta hihi . Nu är det mitt i terminen så jag har tänkt leta efter en ridskola där jag kan börja i höst, eller om någon har sommarterminer? Jag är säkert ganska gammal för att börja som nybörjare på ridning (för nej, jag kommer ihåg absolut ingenting från ridskolan när jag var 6), men det finns väl en del ridklubbar som har vuxengrupper eller kanske någon som har en nybörjar grupp för lite äldre. Får se vad jag kan hitta, eller hur det blir över huvudtaget förstås men just nu känner jag mig jättetaggad på att rida!

Föreningsuppvisning eller Stångby?

Dem här bilderna tog jag innan jag åkte, vid halv 11, helt ovetande om min tragiska framtid haha... Idag skulle jag på en föreningsuppvisning med cheerleadingen. En liten uppvisning bara för oss som går i klubben, vad jag vet. För jag har inte kunnat komma på någon av de tidigare föreningsuppvisningarna alls, det har alltid vart dåliga tider för mig. Men idag kunde jag äntligen och jag var jättetaggad på det! Så vid kvart i elva tog jag tåget, åkte en bit med tåget och när vi kom till Stångby fick vi veta att tåget kan inte gå längre eftersom det är för många tåg i Lund, så vi är fast i Stångby till cirka klockan ett. Och uppvisningen börjar, i Malmö, klockan tolv. Dem hade inga ersättningsbussar överhuvudtaget heller, så jag fick helt enkelt ringa någon i min familj och be dom hämta mig köra hem mig igen eftersom jag kommer inte hinna dit i tid. Men såklart var ALLA i min familj iväg och kunde inte svara på mobilen. INGEN i min familj svarade i telefonen på EN TIMME, seriöst? Och Stångby, det är nog det värsta lantstället att sitta fast på. Dem har inte ens en endaste liten affär att gå in och värma sig i eller ett väntrum. När mamma äntligen svarade en timme senare tog det 45 minuter för henne att komma. Det. Var. Is. Kallt. Det blåste ju så galet mycket! Så jag fick helt enkelt bara stå ute och frysa på stationen i nästan två timmar. Omg...
 
Det är jättesynd för jag var så himla taggad på föreningsuppvisningen. Men det positiva är ju att nu har jag en anledning att tröstäta hehehe... Jag ska nog göra lite varm choklad med grädde nu. Eller lite, jag ska göra typ 58 koppar med 13 ton grädde. För det tycker jag att jag förtjänar nu. Ush vad kallt det var. Men shit happens, och det betyder anledning till tjockismat wohoo!

Nyttigare recept på chokladmuffins och kokosbollar

Idag ägnade jag som sagt en del av min tid åt att baka. Jag var så himla sugen på choklad men kände att jag ätit ganska onyttigt den senaste tiden så jag letade efter lite nyttigare recept på något gott och hittade då recept på chokladmuffins och kokosbollar! Jag ändrade lite i recepten för jag hade inte allt hemma men jag gjorde ändå nästan exakt som det stod, men tänkte dela med mig av hur jag gjorde för dom blev väldigt goda ändå!
 
CHOKLADMUFFINS

100 g mörk choklad, 50 g becel margarin, 1 ägg, 50 g rörsocker, 50 g fullkornsmjöl, 1 tsk bakpulver
 
Smält chokladen tillsammans med margarin. Vispa ägg och socker till en tjock kräm och blanda i chokladblandningen. Tillsätt mjöl och bakpulver. Fyll sedan muffinsformar till tre fjärdedelar, och grädda i ugnen på 160-170° i 15-20 minuter.
 
Receptet jag läste ifrån sa att det blir 7-8 muffins, men jag fick bara tre... Jag måste haft tusen gånger större muffinsformar haha, men mina formar är helt normalstora så detta receptet blir förmodligen till 3 eller 4 muffins.
 
KOKOSBOLLAR
 
2 dl fiberhavregryn, 1,5 msk lättkvarg, 3 msk fullkornsmjöl, 0,5 dl rörsocker, 3 msk kakao, 1 ägg
 
Rör ihop allt i en röra, gör till bollar och rulla i kokos! Enkelt!
 
Kokosbollarna var helt okej goda, tror det var lite för mycket kvarg för min smak men jag vet inte. Alla har olika smak så det betyder inte att alla tycker likadant. Men ändå var dom goda att äta! Förresten så blir det egentligen fler kokosbollar av det receptet, jag bara orkade inte rullar fler haha...

En dag med mamma

Eller en halv snarare kanske. Vi tog bilen till skolan på morgonen för att ha utvecklingssamtal kl 8.40, som gick bra. Tydligen så har jag gul varning i matte (trodde jag hade röd), och det är tydligen en av dem bättre i klassen eftersom dem flesta har röd... Seriöst, det är inte att klassen är dålig om dem flesta har röd, det är själva matten det är fel på. Alla vet ju att gymnasiematten har blivit onödigt svår och det ska ju inte vara BRA att ha en varning i ämnet. Såklart det inte är bra, men att "bara ha en liten varning", liksom, strävar dom där politiker gubbarna efter att dem flesta endast ska ha en gul varning? Vad sägs som att ingen ska ha varning, och matten ska vara möjlig att klara av? Jag stressar ju sönder över matten plus att mina föräldrar betalar för en privatlärare, DÄRFÖR har jag "bara" gul och inte röd. Så ska det inte behöva vara, asså herregud. Men i alla andra ämnen såg det bra ut.
 
Efter utvecklingssamtalet var vi lediga från skolan hela dagen och mamma var ledig från jobbet så vi for och fick fransk manikyr tillsammans. Haha herregud, jag tar aldrig hand om mina naglar. Jag tar bort smuts lite då och då, och klipper dem bara när dom blir jobbigt långa. Sen har jag alltid en massa små fläckar av gammalt nagellack eftersom jag målar dom typ vart tredje månad och tar aldrig bort det så det bara försvinner långsamt. Så där kommer jag med mina fula naglar, stackars dom som är experter på sånt och fick se mina naglar... Men tydligen hade jag fina naglar. För hon som tog hand om mig sa att mina naglar var väldigt fina och hade knappt något smuts alls, jag blev jätteförvånad! Jag trodde dom skulle säga en massa om hur jag måste ta hand om dom mer, men det är ju bra. Trots att jag aldrig sköter om dom är dom iallafall fräscha. Det känns väldigt bra.
 
Blev jättenöjd med manikyren men vill inte lägga upp bild på det för jag hatar mina fingrar, dom är så tjocka och äckliga. Ja, jag har komplex för dom. Efter manikyren gick vi och fikade. Vi tog jättelång tid på oss att bestämma oss för var vi skulle fika och gick och kollade på massor av olika cafén innan det tillslut blev Espresso House ändå, vi hade tänkt välja nåt mindre lite mer ovanligt men Espresso House är jättemysigt och bra så det fick bli det ändå. Smoothien och juicen på bilden har jag inte provat innan men gjorde idag, dom är jättegoda! Dom kommer jag helt klart ta nästa gång jag går på Espresso House. Efter fikan gick vi runt i lite affärer och precis innan vi åkte hem gick vi in på min körskola så jag kunde boka lite nya tider. Det var jättesvårt att hitta en bra tid för allt var fullt i princip, så nu har jag en massa bokat i april och maj istället. Lika bra att boka även om det är långt fram för det fanns knappt någon ledig innan det. Tyckte i alla fall det var jättetrevligt att spendera lite tid ensam med mamma, brukar aldrig göra det annars förutom när jag hjälper henne med maten men det är ju inte samma sak. Resten av dagen här hemma har jag ägnat åt att baka, träna och spela spel. Kram på er ♥

Finner inga ord

Vissa känslor finner man inga ord för. Jag har lätt för att bara prata på om vad jag känner och tycker, och dryga ut hur mycket som helst utan att tänka på det. Jag kan sätta ord på mycket. Däremot har jag väldigt svårt att beskriva saker i ett ord, men att prata länge om vad jag tycker eller känner om något går hur lätt som helst för mig. Oftast brukar jag tänka på att korta ner det, men det blir ändå för långt. Väldigt ofta när jag tänker på något jag har en åsikt om, eller mår på något vis, kan vara både bra och dåligt, så skriver jag om det. Inte alltid på bloggen men ibland kommer texterna upp på bloggen. Jag vill skriva av mig och dela med mig. Ibland känner jag verkligen att jag vill prata med någon men vet inte vem jag ska vända mig till, men jag vill inte hålla det inne. Då känns bloggen jättebra. Det blir naturligtvis mer än en person som läser, men jag måste inte välja ut en viss person att dela det med. Dem som vill ägna tid åt mig kan göra det helt enkelt... Men vissa känslor kan man bara inte finna ord för. Ni vet, den här tomheten. Man är fylld av glädje, fylld av sorg, fylld av ilska, och helt plötsligt tom på... allt. När jag ligger och tänker för mig själv så blir det inga ord i huvudet, det blir bara en känsla igenom hela kroppen som inte ens mina tankar kan sätta ord på.
 
Den tomhetskänslan brukar komma när man förlorat eller om det känns som man förlorat något. Jag tror det är för att man förnekar det, man vill liksom inte inse att det är borta. Men samtidigt vet man att det är borta. Som att faktan gått in men inte själva reaktionen, känslan kommer sen. Och ibland kommer den aldrig riktigt. Men vad vet jag? Det finns säkert någon psykologisk förklaring till varför man känner en sån tomhet ibland. Nu har jag egentligen inte förlorat någonting men det känns lite så. Besvikelse. Så känner jag. Och därefter kom tomhetskänslan, att inget finns kvar. Jag vill bara lägga mig ner och sova bort det.
 
Trots denna tomhet som jag inte kan beskriva i ord kan jag skriva en text om att jag inte kan beskriva det. Lol eller?

40 minuter sent tåg


Sitter här och tar lite vackra bilder som ni ser. Just nu sitter jag på ett pågatåg som sitter på spåret i typ en halvtimme innan det kör mot Malmö, för det vänder här. Det är egentligen bara för att ha nånstans att ladda mobilen medan jag väntar, annars hade jag kunnat sitta på perrongen eller någon annan stans. För jag vet inte helt säkert, men jag tror jag ska ta detta tåget. Tåget jag skulle ta skulle gå 44, men är försenat till 23... Och tåget jag sitter på nu ska gå 21. Visst, det sena tåget kan ändra tid och faktiskt åka före, men jag kommer bli sen oavsett vilket tåg jag tar så jag kan lika bra ta detta. Dessutom brukar sena tåg bara bli senare och senare.

Känner att jag har alldeles för mycket kläder på mig. Det var 9 grader ute när jag kollade och tänkte att då borde jag såklart kunna ha vårjackan. Men så fort jag öppnade dörren kändes det kallt så jag tog ändå min fluffiga vinterjacka, men när jag börjat gå kände jag att det hade inte behövts. Det är inte för varmt så jag inte kan ha på mig jackan men jag känner definitivt att jag borde tagit vårjackan. Speciellt när man ser alla andra i sina vårjackor och jag i min fluffjacka... Nu blir jag ju sen till skolan, men jag har bara två lektioner idag för båda förmiddagslektionerna var inställda. Skönt! Så jag hann gå ut och springa intervaller innan skolan. Och ikväll efter skolan kommer Daniel, min mattelärare från Allakando. Hoppas ni alla får en bra dag, kram!

Nova Lund



Idag efter skolan for jag till Lund för att träffa Felicia där vi sen åkte vidare för att shoppa. Såklart hittade jag en hel del fina grejer och till bra priser men köpte ändå inte. Typiskt mig. Men då har jag pengarna till en annan gång förstås, men det hade varit kul att komma hem med nånting. Vi åt där också, och jag åt en tonfisk baguett som ni ser på bilden. Den var den absolut kladdigaste baguett jag någonsin ätit! Okej kanske inte, men den kan ha vart för den var verkligen jättekladdig. Allt ran och jag fick sitta och slicka av fingrarna hela tiden och såklart hade dom slut på servetter... Haha sånt händer. Men god var den. Imorgon har jag sovmorgon tills 13.10, niiice!

Körlektion


Nu har jag nyss haft min första körlektion på körskolan, det var faktiskt kul! Mycket roligare än att köra med mina föräldrar haha förlåt mamma och pappa. Som tur är ligger körskolan precis bredvid min skola så det är bara att gå direkt till skolan efteråt och nu ska jag snart ha matte. Läraren jag hade på körskolan var jättebra också, och lugn så man inte blir så stressad. Ser faktiskt fram emot att gå dit nästa gång ^^

Hiss & diss

VARM CHOKLAD MED GRÄDDE
Den bästa drickan som finns, om det är grädde i det också. Utan grädde är det asgott men med grädde blir det heaven ♥♥♥ Dock känner man sig väldigt tjock efteråt haha men det är det värt.
 
VITA JACKOR
Det är sååå snyggt! Jag har nämt det tidigare men jag vill jättegärna skaffa en vit eller i alla fall väldigt ljus jacka nu till våren. Måste bara hitta en med bra kvalité, till bra pris och rätt storlek. Men det viktigaste är att den är snygg såklart hehe... Jag älskar ljusa kläder, det ser så mycket gladare ut.
 
COSTA COFFEE
Typ världens bästa fika ställe! Ungefär som Espresso House skulle jag säga, fast ännu bättre. Jag tycker det är snyggare inne på Costa Coffee, och i alla fall den varma chokladen är mycket godare. Å andra sidan så är det nästan bara varm choklad jag beställer vartenda gång jag köper fika haha, så jag vet inte hur det är med dem andra sakerna. Men jag älskar Costa Coffee!
 
DIP DYE
Så galet snyggt, ellerhur? Jag har själv tänkt på att skaffa det i nån fin ljusrosa färg. Tror inte det kommer hända eftersom då måste jag tänka ännu mer på hur kläderna ska matcha med håret, och redan nu i vanligt blont är jag rätt dålig på det... Ombre som i princip är samma sak är också sjukt snyggt, men isåfall hade jag velat ha mörkare hår för att jag skulle göra det på mig själv så det blir senare isåfall. Men det är fortfarande lika dösnyggt!
 
 
TÅG
Undra hur många gånger jag klagat på tågen i bloggen. Men tågen är riktigt jobbiga ibland, försenade och inställda hela tiden. Och plötsligt byter dom spår så man får springa allt man kan för att hinna till det nya spåret. Om dom bara skulle gått i tid och sånt skulle jag kanske hissat dom istället, eftersom annars tycker jag tåg är skitbra. Jag blir inte lika åksjuk som på buss och tåg går snabbare, jag hade aldrig någonsin velat åka buss till och från skolan så jag är jätteglad att dom finns. Men herregud vad arg man blir på dom ibland, eller ibland, i princip varje dag faktiskt.
 
SITTA STILL
Jag kan av någon anledning inte sitta still för länge. Jag hatar verkligen att jag sitter stilla så mycket varje dag jag är i skolan. Jag sitter på tåget, sitter på lektionerna, sitter i matsalen, sitter på lektioner igen, sitter på tåget hem. När jag kommer hem måste jag verkligen träna eller röra på mig! Jag går alltid från stationen till skolan och tillbaka när jag egentligen kan ta bussen, för jag vill få röra på mig. Jag får jättedåligt tålamod när jag sitter stilla för mycket.
 
IPHONE GLAS
Dom gör sönder sjukt lätt. Jag har ju tagit sönder min två gånger och behövt laga, och vad jag hört från andra så är det väldigt många andra också som har iPhone där glaset jämt går sönder. Båda gångerna har jag tänkt att det kanske är lika bra att köpa en ny om jag ändå ska lägga pengar på att laga den, men nej. För om jag köper ny måste jag både lägga pengar på den nya och att laga det glaset tusen gånger. Kommer nog bara köpa ny när den jag har blir för gammal.

Spelnörd

Idag har jag verkligen blivit en spelnörd, fast det var jag lite innan också. För några månader sen blev jag helt beroende av ett spel som heter Fashion Story, sen tröttnade jag på det. För några dagar började jag spela det igen samtidigt som jag laddade ner ett liknande spel som heter Restaurant Story och började spela det, och nu är jag helt beroende av det spelet. Idag när jag såg Marie och Sofia spela Dragonvale laddade jag ner det också för att prova och nu är jag fast vid det spelet med! Haha herregud vilken spelnörd jag är. Restaurant Story är definitivt det bästa av dem. Det är egentligen sjukt hur lätt man kan bli beroende av spel. Som när folk blir beroende av sims (det var jag för några år sen), poker, eller något annat. Det är riktigt lätt att bli beroende av spel, och nu är det just mobilspel för mig. Rekommenderar alla tre spelen speciellt Restaurant Story men bara om du vill sitta och spela 24/7 haha .
 
Idag fick vi skåpen i skolan, och såklart var mitt högst upp... Jag når inte upp till hela det skåpet, så jag ska fråga någon som har under mig om vi kan byta. Idag skulle jag egentligen träffa Felicia och åka och shoppa, men sen kunde hon inte så det får väl bli en annan gång. Så nu tror jag att jag faktiskt ska räkna lite matte istället, och sen göra lite på franskan. Duktig Ida som gör läxor. Men det är lika bra att ägna tiden åt det nu, för både torsdag och fredag verkar bli rätt chilla. Vi har inga lektioner på hela förmiddagen på torsdag och på fredag är vi lediga hela dagen förutom ett utvecklingssamtal på 20 minuter som är frivilligt att komma på. Så när jag väl är igång men skolan kan jag lika bra göra bort alla läxor och sen är jag fri!

På stationen


Är på stationen här i Malmö nu och väntar på tåget efter cheerleadingen, det var riktigt kul ikväll faktiskt! Vi körde mycket stunt och typ hälften av oss är toppar haha... Kasten gör jätteont också, har fortfarande ont från när jag landar, menmen. Frågade faktiskt idag om jag får prova vara bas istället för topp men näää... Topp är ändå jättekul så det gör inget! Och på lördag är det föreningsuppvisning, ska bli kul hihi ^^ Nu kommer tåget, adios amigos

Hanna Banana


Haha fint

Träffade Hanna idag och vi var ute hela tiden, så fint väder! Det var 11 grader (när jag tittade iaf) så jag tog på mig en av vårjackorna, och såklart tog jag den lite tunnare för jag tyckte den passade bättre till mina kläder. Men då blev det kallt istället, haha... Alla andra njuter av värmen och jag fryser. Nä så kallt var det inte men lite, jag borde tagit en vårjacka men en lite varmare. Jaja, det var ändå hur skönt som helst med det fina vädret och att träffa Hanna Banana igen. Hoppas ni alla haft en bra dag, kram 

Frisören


Det blev rätt bra ändå, är nöjd faktiskt. Jag trodde jag skulle behöva klippa av jättemycket eftersom jag blekt en hel del och bara haft inpackning ett fåtal gånger, plus att det var ett tag sen jag klippte mig sist. Men det blev ca 5 cm och det är ju en bit men med tanke på att jag hade förväntat mig mycket mer kändes det bra. Hon sa att hon kunde klippa ungefär två cm för att bara få bort det allra mest slitna, men då har jag ändå kvar en bra bit med slitet hår och jag klipper hellre av allt det slitna och får fint hår. Det är ju ändå långt så det är bättre att ha 5 cm kortare fint hår än långt och slitet, tycker jag iallafall. Hon hade en himla skön massage stol där också haha, men vi hörs senare!

Äntligen intervaller!



Nu har jag nyss kommit hem från att ha varit ute och sprungit intervaller, äntligen! Jag brukar vara ute och springa intervaller lite då och då men det har vart så kallt nu under vintern, men imorse bestämde jag mig för att hå ut och prova. Jag kan ju bara gå in igen om det är för folk. Och kallt var det i början men bara precis i början för man blir ju varm av att springa. Jättehärligt att jag äntligen kan börja vara ute igen. Och jag träffade mig egen lilla katt när jag var ute också, så jag var bara tvungen att ta en bild på hur söt hon är <3 Men hon är nästan alltid ute. Jag har en katt som nästan alltid är ute och en som nästan alltid är inne, men det blir ju en bra blandning. Nu ska jag snart gå till frisören, om jag minns rätt så var det 9 månader sen sist, haha dags igen kanske? Men ni får ha en bra dag allihopa ^^

En person kan ge mer kärlek än tusen personer kan hata

Världens finaste 
 
Jag minns faktiskt stunden ganska bra, den stunden då jag läste mitt allra första meddelande från Luke. Helt ärligt så var det så att jag hade en ganska jobbig period i mitt liv och jag kända mig oälskad, övergiven, ingen brydde sig om mig osv. Men jag visste innerst inne att det egentligen inte var så, jag vet att det händer folk. Folk känner sig övergivna och oälskade, som att dom inte borde finnas. Eller som att dom inte finns, att man inte existerar i andras liv utan man bara är där helt ensam i bakgrunden av alla andras liv. Det var inte bara det, jag mådde dåligt av många olika anledningar. Men anledningen att jag träffade Luke var faktiskt för att jag kände mig så ensam. Även om jag aldrig någonsin vill känna så igen så är jag glad att jag kände så, eftersom det ledde mig till Luke. Jag lider hellre i år för att tillslut nå lyckan som är tusen gånger bättre än lidandet.
 
Vad jag menar med att det ledde mig till Luke var att ensamheten gjorde att jag kände ett så stort behov av att, såklart, inte känna mig ensam. Jag ville hitta någon person som kunde finnas där för mig, stå mig nära, som jag kunde prata om allt med och veta att hen älskar mig. Jag var inte ute efter ett förhållande, visst, det kan vara ett förhållande men lika gärna en vän. Klart jag ville ha en pojkvän men helt ärligt så ville jag helst inte få en pojkvän eftersom jag visste att personen jag kommer börja prata med förmodligen bor långt ifrån och jag ville inte ha något distansförhållande. Så jag letade bara efter en person som kan finnas där för mig och få mig att må bra, det kan en vän också göra. Jag ville prata med någon som bor långt ifrån så det är 100% säkert att hen är helt utanför mitt liv, alltså så inte hen känner någon som känner någon som känner mig. Och därför brydde jag mig inte riktigt om det var på engelska med någon vart som helst i världen eller bara någon lite högre upp i Sverige.
 
Och faktiskt, så var det han som skrev till mig. Mitt i allt. Mitt i när jag letade efter någon som kunde finnas där för mig så kom han in i mitt liv. Vi började prata, mer och mer, varje dag, hela tiden. Jag bad honom skaffa Skype eftersom han ännu inte hade det, och vi började Skypa varje dag. Det gick ganska fort, vi blev tillsammans en ganska kort tid efter att vi börjat prata. Det var något speciellt med honom. Och trots att jag inte ville ha ett distansförhållande kände jag att jag kan inte låta avståndet hindra mig, jag tyckte om honom för mycket. Vi bestämde att vi skulle träffas och första gången vi träffades var den 28 december 2013, på Stansted's flygplats. Herregud vad nervöst. Skulle kunna skriva ett långt inlägg om hur det var att träffa honom osv, men det är inte vad detta inlägget ska handla om.
 
Jag var så otroligt lycklig med honom. Efter att vi vart hos honom i några dagar var vi i Sverige hos mig i några dagar. Men så fort han hade gått igenom passkontrollerna kände jag en så stor tomhet, jag var precis lika ensam igen. Han var ju inte kvar. Vi fortsatte såklart Skypa varje dag och har träffats massor av gånger sen dess. Och långsamt har han lyckats få mig att känna mig älskad. Av andra också. Han är en riktigt romantisk person som ofta säger värsta poetiska romantiska kommentarer till mig haha, och har jättegulliga överraskningar. Jag kan prata med honom om precis allt och jag känner att det har någon betydelse, han bryr sig. Han lyssnar inte bara, han bryr sig och vill göra något åt det.
 
Jag har fortfarande dem känslorna ibland, att ingen vill ha mig. Men faktiskt så har jag känt så i nästan hela mitt liv. Det måste vara något i grunden, om ni förstår vad jag menar. Något som hände när jag var liten eller hur någon behandlade mig som gjort att jag i princip alltid känner mig övergiven. Dock kan jag inte minnas något som skulle fått mig att känna mig så oälskad, men det är inte alltid att man vet vad det är. Saker påverkar människor omedvetet och det är såklart likadant med mig. Men sedan jag träffade Luke kommer dem känslorna allt mer sällan, och inte lika hårt. Förr när jag tänkte på det kände jag mig helt hjälplös. Jag kände att jag hade absolut ingen alls att vända mig till, jag var helt ensam i hela världen. Trots att jag omringas med så mycket människor varje dag och hela jorden befolkas med 7 miljarder människor så kände jag mig helt ensam, det är helt sjukt hur man kan känna så egentligen. Jag vet att det finns jättemånga som känner så, men hur går det egentligen ihop? Det finns ju så mycket människor i världen och man omringas med så mycket människor. Men ändå kan man känna sig så ensam. Och jag har känt så i princip hela mitt liv, låter kanske överdrivet men så länge jag kan minnas. Jag kan bara börja gråta helt plötsligt för jag känner mig så hatad. Men det har börjat försvinna. Eller börjat, det började försvinna så fort jag träffade Luke. Och har fortsatt så. Jag känner mig väldigt sällan oälskad och övergiven nuförtiden. Trots att han faktiskt är ända borta i England och inte är bredvid mig och håller mig sällskap, så känner jag mig inte lika ensam. Nuförtiden när jag tänker på att folk inte tycker om mig så tar jag inte det lika hårt, för, jag har ju honom. Och jag har mina vänner och min familj. Vad gör det om det finns en person som inte tycker om mig?
 
Grejen är den att jag har känt mig hatad av i princip alla i mitt liv, under hela mitt liv. Jag vet att det inte är så, men det är bara en hemsk känsla jag nästan alltid haft. Och Luke är en person. Han är EN person som jag inte ens träffar särskilt ofta. Det kan gå veckor, månader, mellan att vi träffas. Ändå, så kan han ge så mycket mer kärlek så mycket kärlek att jag börjar komma över dem känslorna jag haft i nästan hela mitt liv. Nu syftar jag inte bara på dem som faktiskt tycker om mig, alltså mina vänner och familj. Utan person faktiskt inte tycker om mig, som kanske hatar mig eller bara ogillar mig starkt. Jag bryr mig inte lika mycket om dom. Det är klart jag bryr mig, alla vill bli omtyckta. Men jag bryr mig långt ifrån lika mycket som tidigare, för jag vet ju att jag har Luke. Det är så många som har fått mig att känna mig hatad. Men han är en person. Helt sjukt. En person kan ge så mycket mer kärlek än tusen personer kan hata. Därför är han världens finaste person, jag älskar honom så otroligt mycket 

Vegetarisk chili & böngryta

Det här är ett väldigt ovanligt inlägg för att vara mig, men jag vill tipsa om mat! Det är helt enkelt så att vi hade rätt mycket bönor och letade upp något gott att laga med bönor och hittade detta. Det är precis som rubriken säger - en vegetarisk chili & bön gryta, men också citronyoghurt som var gott till. Vi hade fullkornsris som är tusen gånger godare än vanligt ris, och om jag skulle göra om det hade jag gärna haft mer krydda. Det är konstigt eftersom jag inte gillar stark mat men jag hade faktiskt gärna haft det lite starkare. Men det var inte så att det inte smakade någon krydda alls, bara ett tips till andra. Egentligen hade jag tänkt skriva receptet och hur man lagar det här på bloggen, men jag kan lika bra bara ge er länken till det. Receptet hittar ni HÄR

Om jag bara tyckte om mer

Ibland önskar jag att jag tyckte om vissa saker mer. T.ex. att läsa, jag läser verkligen aldrig böcker och det är inte för att dom är dåliga. Jag tycker bara inte om att läsa. Jag läser bara om det är något riktigt intressant. Och det är synd egentligen, för jag missar så himla mycket kul och intressanta saker att läsa. Och speciellt när det gäller skolan är det skitjobbigt att det är så mycket läsning. Eller om vi har ett arbete där vi måste söka upp fakta själva, dvs läsa utan att ens veta om det är lönt att läsa. Och eftersom jag gillar att skriva så mycket så borde jag ju tycka om att läsa hyfsat mycket också, men nä... 
Jag har inte druckit te på flera år för jag har aldrig tyckt om det när jag smakat. Men smaken ändras ju så imorse bestämde jag mig för att prova dricka te igen, men ush... Jag tycker fortfarande inte om te. Jag tog vaniljte eftersom jag gillar vanlij men det var inte smaken utan det varma vattnet. Låter kanske konstigt men tycker inte det är gott. Det är likadant med läsk, dock har jag börjat vänja mig vid att dricka t.ex. Fanta. Det finns jättemycket mat och dricka som jag helst skulle vilja tycka om, men det gör jag inte. Och speciellt läsk är faktiskt ett problem ibland. När man är ute så har allt kolsyra, men det är ju just det jag inte vill ha. Det vore bra om jag tyckte om mer mat och dricka.
En annan sak som också vore bra om jag tyckte mer om är att köra bil. Jag har gått den där första teorilektionen och kört med mina föräldrar 4 gånger för över ett år sen. När jag övningskörde första gången tyckte jag det var kul, minns att jag körde in i en snöhög haha... Andra gången var det okej och dom två sista gångerna var bara som riktigt mycket tvång. Jag tyckte det var så sjukt tråkigt och bara tvingade mig att köra. Så sen dess har jag inte velat köra mer. Jag har vart inskriven på en körskola i flera månader nu, kanske 9-10 månader... Och mina föräldrar tjatar på mig om att boka pass och jag säger "snart" men menar "aldrig" haha. Och det är ju väldigt bra att ha ett körkort så det är synd att jag tycker det är så sjukt drygt.
Fler saker jag önskar jag tyckte om mer av olika anledningar är att laga mat, naglar och titta på TV. Förstår att detta låter jättekonstigt haha, men det vore faktiskt bra om jag tyckte om vissa saker lite mer. Vissa saker behövs tyckas om, men det gör inte jag. Fast alla kan ju inte tycka om allt.
 
Annars så har skolan idag vart bra. En väldigt konstig förmiddag när vi skulle ut och beskriva den fulaste delen av Malmö, vi skulle beskriva den som "Malmös armhåla" hahaha... På eftermiddagen hade vi andra delen av franska provet som gick skit, men alla sa att det var svårt så hoppas det inte var något extra dåligt med mig. Och sen psykologi där vi nu jobbar med kriser, jätteintressant tycker jag!

Skönhetsideal

Det är nästan omöjligt att det inte ska några skönhetsideal alls, men dem ska inte vara omöjliga att uppnå.
 
Egentligen kan man inte klaga på att det finns skönhetsideal. Människor är ytliga, olika mycket, men människor bryr sig ändå om utseende. Man väljer det lite finare huset för att det är finare, man väljer det lite finare äpplet för den ser godare ut, man väljer den finare toaletten för den är trevligare att gå på. Hade människor inte brytt sig om utseende överhuvudtaget kan man ju undra hur världen hade sett ut... Fast då hade ju folk inte brytt sig, så då hade det förstås inte spelat någon roll. Världen hade kanske sett bättre ut om folk inte brydde sig. Ni vet, om man försöker för hårt är det lätt att misslyckas. Men nu syftar jag såklart inte på hur en toalett ser ut när jag snackar om skönhetsideal...
 
Hade skönhetsidealet vara att se ut som dem flesta ser ut, då hade det förmodligen inte varit något skönhetsideal. Om någon är annorlunda, då blir det intressant. Det är ju så mode går till, en person börjar med något och andra tycker det är snyggt. Då fortsätter det tills det blir populärt. För man kan egentligen inte säga att ett visst utseende alltid kommer vara vackert. Det har vart modern att vara tjock, på 1800-talet eller när det nu var skulle man ha vitt hår dvs se gammal ut. Eller meningen var väl inte att se gammal ut men det är ju dom gamla som har vitt. Och hur ett vackert utseende faktiskt ser ut är alltid olika från person till person. Vissa tycker det är skitsnyggt med små bröst, vissa gillar bara gröna ögon, vissa killar gillar bara tjejer utan smink och vissa gillar bara tjejer med smink. Men vad som anses som ett bra utseende kommer och går, och skiftar mellan person till person. Så gott som alla olika utseendet har vart populära nån gång i tiden.
 
Hade alla sett likadana ut hade man inte kunnat vara stolt över det man faktiskt har av dagens skönhetsideal. Man kan ha jättestora komplex för sin näsa, mage, öron osv. Men man har dösnygga långa ben. Om alla hade haft långa snygga ben hade det inte vart något speciellt med en viss person, och man hade aldrig kunnat säga att någon har ett unikt och udda utseende. För udda utseendet är rätt intressanta, eller vad tycker ni? Jag tycker det är coolt att se någon som bara helt naturligt sticker ut ur mängden. Men eftersom det finns olika utseenden och man påverkas utav det är det ganska svårt att undvika att skönhetsideal också finns, ett visst utseende som man "ska" se ut som.
 
Jag säger INTE att jag tycker om skönhetsideal, det är bara mina tankar om varför det finns och att det faktiskt finns positiva sidor med det. För det finns faktiskt positiva sidor med det mesta oavsett hur negativt det egentligen är. Men, till absolut största del tycker jag verkligen inte om skönhetsideal. Det är många som inte inser vad dom har, t.ex. dem där dösnygga långa benen. Man blir för hjärntvättad på att "såhär ska du se ut" att man ständigt letar fel med sig själv och strävar efter perfektion. Så gott som alla drabbas någon gång av skönhetsidealen och får sämre självförtroende, även dem som i nuläget är jättesjälvsäkra har troligtvis någon gång haft sämre självförtroende och komplex för sitt utseende. Det gäller bara att lära sig hantera det, att inte låta sig tryckas ner av att skönhetsidealen säger att något inte ser bra ut. Men det är lättare sagt än gjort.
 
Något jag verkligen inte tycker om med dagens skönhetsideal oavsett om man lär sig se förbi dem eller inte är att dom finns inte. Alltså, dom finns inte i verkligheten. Modeller redigeras till 100% och ser ut som helt andra personer på bild än hur dem egentligen ser ut. Så den där "perfekta modellen" på bilden har egentligen inte det utseendet. Att bilderna redigeras så himla mycket och sen vill folk ha det utseendet. Det är väl klart folk vill, modeller ska ju ha det där drömutseendet. Någon liten effekt här och där och någon liten redigering tycker inte jag spelar någon roll, man får bara fram ett snyggare resultat och det är klart att fotografen vill. Men när personen på bilden inte alls ser ut som hen gör i verkligheten...
 
Grejen är den att skönhetsidealen blir bara mer och mer omöjliga att uppnå. Det redigeras och redigeras, och modellerna med supersnygga kroppar lever ett helt annat liv än en vanlig person vilket betyder att vill man få det utseendet som modellerna har så måste man ge upp hela sitt liv. Typ. Det gör det i princip omöjligt för en vanlig person att nå upp till skönhetsidealen. Att det inte ska finnas några skönhetsideal är jättesvårt att undvika, men om dom är omöjliga att uppnå blir det bara negativt. Då kan man inte inse det bra med sig själv och vara stolt över det, då bara sänks självförtroende och man blir besviken och missnöjd med sig själv för man aldrig kan nå upp till idealen. Det gör mig sjukt arg. Många ser ju upp till modeller och hur dom ser ut, därför tycker jag det är ganska mycket modellagenturerna och fotografernas uppgift att visa naturlig skönhet, inte hitta på något som inte finns. Det är som att säga "köp denna dammsugare för 500 kr men det finns egentligen inte".
 
Som tur är finns det väldigt många människor med vett i hjärnan som inser att bilder är redigerade och att det faktiskt finns andra minst lika fina eller mycket finare naturliga, riktiga utseeden. Vissa saker som man kan ändra på och uppnå t.ex. en vältränad kropp, och vissa saker som bara är unikt med en själv helt enkelt, t.ex. långa ben, fint leende, vackra ögon osv. För det är det som är den egentliga skönheten, den som faktiskt finns. Och det är den man borde fokusera på, inte på den som inte finns.

Franska prov

Det blev ingen cheerleading igår, istället satt jag hemma med en chokladmuffin framför Top Model hehe... Men jag pluggade en massa också, och idag hade jag provet. Normalt sett skulle jag säga att det gick bra, eller bra för att vara franska. Jag är riktigt dålig på franska, men det kändes lagom bra så att jag i alla fall kommer ha klarat provet och högre mål än det kan jag inte sätta på mig när det gäller franska. Men grejen är den att det känns precis lika bra som det gjorde efter förra provet, och förra provet gick ju skit så det betyder inte att det faktiskt har gått bra bara för det känns så. Men, så ska jag inte se det. Kändes det bra så gick det säkert bra också! Imorgon är jag i alla fall ledig från skolan och det ska bli jätteskönt, och sista lektionen var "inställd" idag. Vår lärare kom inte men vi skulle dit och få närvaro sen kunde man gå. Det känns som det är mycket sånt nu. Utöver det så är jag som sagt ledig imorgon och nästa fredag förutom ett utvecklingssamtal. Men jag klagar inte! Ikväll kommer Daniel, min mattelärare från Allakando och då kör vi matte i en timme.

Ups & downs

Kom hem för en liten stund sen och nu känner jag mig jättestressad. Jag har franskaprov imorgon som är jätteviktigt att jag klarar eftersom det gick skit på förra. Funderade på om jag ska på cheerleadingen ikväll eller inte för jag brukar alltid komma på vartenda träning men denna terminen har det inte riktigt blivit så, känns som jag missat mycket och ifall jag inte kommer ikväll blir det ännu mer. Å andra sidan så måste såklart skolan gå före, jag känner verkligen att jag behöver tid på mig att plugga. Är ganska säker på att jag inte åker till cheerleadingen ikväll men vi får väl se... Idag fick vi också en skrivuppgift på samhällen som vi ska jobba med i minst tre veckor vilket betyder att den ändå är rätt stort och jag tycker inte om stora uppgifter, hehe, det är så mycket krav. Men det är ju skolan?
 
Tänkte på en sak. Inget i livet är alltid exakt likadant, allt har sina ups & downs. Betygen går olika bra, man tränar olika mycket, man har olika mycket pengar, man äter olika mat, man mår rent allmänt olika. Man kan ha en jättenära vän som man plötsligt hatar, men efter det löser det sig och man blir bästa vänner igen. För några år sen var mina föräldrar dem värsta människorna som fanns för mig, jag hatade dem mer är något annat och ville aldrig mer se dem igen. Det var en jobbig tid då men nu älskar jag dem precis lika mycket som innan vårt "down" och jag vill inte att dem ska försvinna ur mitt liv. Vad i livet är egentligen exakt likadant hela tiden? Man kan inte förutse hur livet kommer att vara och det känns både bra och dåligt. Man vill ju undvika alla "downs" samtidigt som man alltid lär sig av dem och finns det inga "downs" finns det heller inga "ups". Det är nog rätt bra att livet är så, det varierar sig. Och nej för er som tror det, jag syftar inte på något speciellt i mitt liv. Jag bara tänkte på det och tänkte tillbaka på mitt liv när jag haft ups & downs. Just nu går det mesta upp för mig faktiskt, inte på toppen men det går upp. För så är ju livet.

Varför ska bara kändisar tåla kränkningar?

Det är inte rätt att kränka någon. Det tycker nog ingen. Isåfall en idiot. Det finns alla dessa lagar om publicering och även om någon lyckas få en kränkande bild som på något vis ändå inte bryter någon lag, tycker alla det är dumt. Så är det, för varför ska det vara okej att kränka någon? En bild sparar en millisekunds händelse eller något sånt, den lilla millisekundens händelse sparas förevigt på bilden. Om den inte raderas direkt vill säga. Men läggs bilden ut någonstans sen är det där, föralltid. Likadant med text, videor, ljudinspelningar, whatever. Det kan utvecklas till mobbing, något av det värsta som finns. Jag finner inga ord för hur mycket jag hatar mobbing.
 
Men, om det skulle läggas ut en kränkande bild, film eller whatever på mig eller någon annan "vanlig" person, då hade inte det varit okej. Folk hade blivit arga på den personen som publicerat det för det är inte okej. Men när det händes för en kändis, en person som kanske ständigt följs av paparazzi och knappt får något privatliv, då är det helt annorlunda. Även om man kanske inte ständigt är följs av paparazzi så vill pressen gärna hitta på en massa historier om en bara för att man är känd, bara för att kändisar får ju inte vara "för bra". Visst, man blir så galet avundsjuk på vad vissa har ibland. Tänk er en kändis som är snygg, rik, har perfekt familj och vänner, pojk/flickvän, jättebra karriär osv. Det är väl klart man blir avundsjuk. Men då vill folk trycka ner den personen för att själv kunna må bättre. Hur kan folk må bra av att trycka ner andra? Om du mår bra av att trycka ner andra, då är det dig själv du har tryckt ner. Du är ingen vidare bra person eftersom du gjort så. Du blir ingen bättre människa när du gör så, tvärtom, du blir sämre.
 
När kändisarna sedan klagar på att dom känner sig kränkta och vill få ut sin rätt, då finns det sånna sjuka idioter som säger "om du är känd får du tåla det". Ja men självklart, alla vet att om man är känd får man räkna med hat, kränkningar och falska rykten om en. Man får bara förvänta sig det, men varför ska dem behöva acceptera det? En "vanlig" person ska ju inte behöva acceptera det, men kändisar ska tydligen. Varför? Ryktet, bilden eller whatever blir ju dessutom en ännu större grej när det handlar om en känd person eftersom fler blir intresserade och får veta. Är kändisar inte människor eller vadå? Jag blir så galet arg när folk säger så. Det är klart att man får räkna med det när man blir känd, men det betyder inte att det ska accepteras. Varför ska bara kändisar tåla kränkningar, "för att dom är kända"?
 
Jag vet att det är många som tycker som jag och inte heller tycker det är okej att kränka folk bara för dom är kända, men jag vill ändå få säga min åsikt, om hur mycket jag hatar när folk säger så. Kändisar är också människor, och har också känslor, precis som vem som helst. Skillnaden är att många vet vem dem är. Vill vi inte ha förebilder istället? Varför ska en dålig person förtjäna alla pengar, uppmärksamhet osv? Om folk slutar leta efter fel hos kändisar och faktiskt se vad som är bra, då blir dem förebilder för oss och man tycker dem förtjänar det dom får. En kändis är fortfarande en människa, varför leta efter fel för att själv må bättre? Gör dom till förebilder istället.

Godnatt ♥

 

Börja träna igen

Var verkligen helt ovanligt trött igår, hade inga som helst problem alls med att inte träna. Jag låg i sängen nästan hela dagen. Jag till och med tvingade mig ut och gå en stund eftersom då borde kroppen vakna till lite men det var bara jättejobbigt, så jag gick direkt hem och sov.
 
Idag har jag lite mer energi så jag kan göra saker men ändå trött och är väldigt förkyld, så denna dagen kommer jag bara spendera till att ta det lungt, igen. Tråkigt men jag måste ju. Det onda i ryggen har i alla fall försvunnit vilket är jätteskönt! Kanske ändå ska vänta tills imorgon med att träna just ryggen för säkerhetens skull, men tror det går bra faktiskt. Tränade imorse, då körde jag på armar och axlar. Efter träningen och frukosten Skypade jag med Luke och direkt efter det for jag och mamma ut till lite olika sportaffärer och kollade efter sport BH:ar och hantlar. Jag är verkligen i stort behov av sport BH:ar och vi hittade två bra helt vanliga svarta och vita. Och sen blev det en hantel där man kan lägga på tyngder. Tycker det är bättre än att köpa tusen små i olika färger. Dock har jag ju bara en nu men jag kan ju träna ena armen åt gången så det är inget mer med det. Kommer nog inte ens röra dem där två kilo ringarna på väääldigt länge haha, för jag är verkligen inte stark, 100 % nybörjare. Men det är ju meningen att jag ska bli stark, så lååångt fram i framtiden kan jag börja ens fundera på att lägga på dem. Herregud vad jag ser ner på mig själv haha, men det är ju sant. Men det är jätteskönt att jag kan träna som vanligt igen.

RSS 2.0