Uppskatta vad du redan har

Luke har verkligen fått mig att uppskatta vad jag har så mycket mer, istället för att tänka på vad jag inte har. Jo, det är klart att jag tänker på vad jag inte har och önskar att jag hade mer. Men det gör väl alla, alla önskar sig något. Man vill alltid ha snäppet bättre. Men, man måste lära sig att inse vad man har istället för att fokusera på vad man inte har. Det är lätt att fastna i tankarna om ett bättre liv där man har allt man önskar sig, och tro mig, jag har vart riktigt dålig på att inse det fina i mitt liv. Men det är svårt, det är jättesvårt att uppskatta det fina när man ständigt påminns om allt det dåliga. Inte konstigt att så många människor har problem med det, jag också även nu. Men, tusen gånger mindre än det vart förr. Jag kände att jag bara kämpade och kämpade men förlorade hela tiden och fick leva med skiten jag fick av att förlora så att jag inte heller kunde komma ifrån det. Låter kanske konstigt, men om jag ser bak på mitt liv för kanske två år sen var det exakt så jag tänkte och kände i princip hela tiden. Det är säkert flera som känner igen sig i det, det är inte direkt någon ovanlig känsla.
 
Och som sagt, det är klart jag önskar mig saker. Saker som jag inte har och vissa som jag säkert aldrig kommer att få. Men hur hade det vart om alla hade varit helt hundra procent nöjda med sitt liv? Ingenting att sträva efter eller att kämpa för, ingenting att se fram emot och längta till. Och den där känslan av att man lyckats uppnå något för att få det man vill, den hade inte funnits. Ingen motivation till att kämpa för sin egen vilja. Personligen tycker inte jag det verkar mycket bättre. Det måste bara vara i rätt mängd, man måste hitta någon balans mellan vad man har och att kämpa för vad man vill ha. För ingens liv är perfekt så att kunna uppskatta exakt vartenda lilla detalj i sitt liv är nog rätt svårt, kul för dom som lyckas isåfall. Men jag anser snarare att det är ett orimligt mål, för man ska inte sätta orimliga mål heller. Då uppnår man aldrig dom och blir aldrig nöjd.
 
Men sedan jag lärde känna Luke, som är cirka 1½ år sedan, har jag kunnat inse vad jag har så mycket lättare. Det finns massor av saker som jag ansåg dåliga med mitt liv, som jag nu är stolt över och riktigt glad att jag har i mitt liv fastän dem inte ändrats ett dugg. Det är jag som ändrat min syn på saker och ting. Och det gör mig (såklart) så himla mycket gladare, för allt måste inte vara perfekt. Jag har ju ändå något annat om jag inte får just DEN saken. Och det viktigaste av allt, oavsett vad för fina saker jag aldrig kommer få i mitt liv så har jag redan det finaste man kan få, jag har Luke. Han är allt jag någonsin önskat mig, och detta är bara en av mååånga fina egenskaper med honom. Ni vet hur folk säger att dem man blir kär i gjort en till en bättre människa? Jag känner verkligen så med Luke, han har ändrat min syn och åsikter på massor av saker till ett bättre. Det är otroligt vad mycket man kan lära sig av andra och hur bra man mår av det. Men, kom ihåg nu allihopa, det är inget fel med att ha en önskan, men låt inte den ersätta vad du redan har!
 
HA EN BRA VALBORG FÖRRESTEN!

Lite latare än vanligt

Blev nyss klar med psykologin, hoppas det blev bra. Psykologi vill jag verkligen ha bra betyg i och alla andra arbeten eller prov vi gjort i psykologi har gått väldigt bra så jag känner verkligen en press på mig att hålla det uppe, men det blir nog bra, man ska tänka positivt. Tidigare idag så gick jag ut och sprang en runda, kom hem, satt mig ner och åt massor av choklad och kakor. Haha hur tänker jag? Jo, jag tänkte att mitt pris är choklad och kakor. Det var faktiskt det som gjorde mig motiverad till att springa över huvudtaget, då får jag ju inte riktigt ut något av träningen menmen. Det var ändå jättehärligt att springa lite och få röra på sig. Speciellt nu när jag blivit så lat som jag är... Det hände efter jag var hos Luke senast, förra eller förrförra veckan beroende på hur man ser på det. Innan brukade jag träna 1-2 gånger om dagen men sen jag kommit hem från Luke tänker jag varje dag "Orkar inte, idag kan vara en vilodag, vila är ju också viktigt när det gäller träning" Ja, det är det ju men inte om jag vilar hela tiden. Men det är faktiskt rätt skönt att inte alls träna mer än promenader, för promenader har jag gjort massor av! Jag har gått jättemycket nästan varje dag, så någon motion har det väl blivit ändå, fast en latare variant.

Cheerleading


Påväg mot cheerleadingen nu, tagga! Plus att det är så fint väder ute, ännu bättre. Det blir en kort vecka också med bara tre dagar i skolan och Valborg på onsdag, sen är både min pappa och syster borta torsdag-söndag så det är bara jag och mamma hemma, det blir skönt. Just nu är jag jättetrött så jag måste vakna lite inför träningen, men vi hörs! :)

Nytt från England

✯ Linne - Tesco ✯ Shorts - H&M 
 
✯ Ballerina - Primark 
 
 ✯ Topp - River Island ✯ Jeans - River Island 
 
 ✯ Jeans - Primark 

Lite sen kanske med tanke på att det är en vecka sen jag kom hem, men har inte orkat ta några bilder tidigare i veckan. Förresten, jag vet att det låter lite tråkigt att köpa kläder från H&M när man är i England, men allt är mycket billigare där! Så till och med H&M som är tråkigt svenskt sparar jag till när jag är i England. Jättenöjd med mina köp i alla fall!

18 grader

Sommarkänsla ute! 
 
Hej hej alla fina. Gud vilket härligt väder det är idag! 18 grader och knappt några moln ute. Vaknade jättetidigt imorse men eftersom jag inte gillar att ligga kvar i sängen för länge på morgonen så gick jag upp istället för att försöka somna om. Satt först inne och spelade Wii ett tag men sen kände jag verkligen att jag inte kunde sitta kvar inomhus när det är så fint så jag gick ut och gick en lång runda. Jag har vart ute och antingen gått eller vart i affärer nästan hela förmiddagen och mitt på dan. Satt också ute och solade i shorts ett tag, lika bra att försöka påbörja någon solbränna eftersom jag har så svårt att bli brun. Jag bränner mig nästan aldrig, men jag blir brun jättelångsamt.
 
Nu på eftermiddagen har jag dock spenderat nån timme eller kanske lite till åt att skriva på psykologiuupgiften som ska in på tisdag. Tråkigt att jag gör det en såhär fin dag istället för att spara det till senare, men jag kan verkligen inte planera att NU ska jag plugga, för det går inte. Jag kan inte bestämma mig för att jag ska koncentrera mig, det bara händer. Och får jag för mig att jag ska göra lite skolarbete för att inte känna mig lika stressad och lyckas då koncentrera mig, då fortsätter jag. Jag har skrivit innan att jag får sånna "boosts" när jag kan koncentrera mig eller inte, och det är bäst att ta vara på dem när dem kommer så saker blir gjort! ^^ Men jag känner att jag inte riktigt kan koncentrera mig lika mycket nu längre, så vi får väl se, blir kanske att gå ut och lägga sig i solen en stund till innan den försvinner för ikväll?

Kompromissa

Det här med att kunna kompromissa, det är jätteviktigt. Folk som inte kan kompromissa är några av dem som jag stör mig som allra mest på. Vet inte exakt vad jag gillar minst hos en person men att inte kunna kompromissa är definitivt en av dem värsta sakerna i mina ögon.
 
Jag säger inte att jag alltid kompromissar, ibland vill man verkligen få sin vilja igenom. Men oftast, så mår jag faktiskt bättre när jag har kompromissat än när jag fått precis vad jag ville. För jag mår inte bra av att veta att jag har varit jätte egoistisk och kanske gjort någon annan sur eller ledsen för att JAG skulle få som jag ville, och att den eller dem har behövt ge sig för att JAG ska få min vilja igenom. Sånt är ganska omoget, ellerhur? När folk tvungetvis måste ha sin vilja igenom och vägrar tänka på andra, folk som får värsta dåliga humöret över att inte få sin vilja igenom. Visst kan man bli sur, men väx upp & lär dig dölja det. Liksom, varför ska jag få allt precis som jag vill? Det finns ju andra här i världen, ska alla anpassa sig efter mig? Okej, vissa anser att alla andra ska anpassa sig efter dem. Men jag vill inte ha en massa skitsnack om mig hur jobbig och omogen person jag är för att jag inte kan kompromissa och låta andras vilja och åsikter också spela någon roll.
 
Jag funkar mycket bättre ihop med dem som kan komromissa, och kan man kompromissa spelar många andra saker inte lika stor roll. T.ex. jag och Luke har helt olika personligheter. Vi har visserligen väldigt lika åsikter inom det allra mesta, men det är klart att vi inte alltid håller med varandra. Och vi har många väldigt olika intressen. Vi har en del gemensamma också men till största del är vi helt och hållet varandras motsatser. Motsatser dras till varandra, som man brukar säga. Och jag vet att det finns förhållanden där dem bråkar nästan hela tiden, och att kärleken blir starkare pga det osv. Men jag är ingen person som vill ha ett förhållande fyllt med bråk, även om man älskar varandra så otroligt mycket. Det är ju just det. Jag tycker om att kompromissa, för jag tycker inte om bråk. Jag vill undvika alla bråk så mycket det går, och jag mår bra av att vara den som inte alltid måste få min vilja igenom. Och jag mår ännu bättre av att veta att jag får något tillbaka, för personen jag är med är som mig. Den personen kompromissar också, och den personen ger sig också för min skull. Och det gör att t.ex. jag och Luke har så lätt funka ihop, vi har inte konstanta små tjafs om onödiga saker och vi båda ger oss lätt. Det är naturligtvis olika från person till person, men jag mår som bäst av människor som honom. Även när det gäller vänner eller vem som helst, folk där jag kan må bra av att jag inte var en jätte egoistisk person mot och där jag får något tillbaka för det.
 
Att kompromissa kan vara vad som helst. Vilken låt man ska lyssna på om man delar hörlurar, vart familjen ska åka på semester, vem som ska göra vad, eller bara komma överens om vem som har rätt. Det kan vara mycket större saker eller mycket mindre saker. Bara att kunna kompromissa i vardagen gör dig till en mycket trevligare person att vara runt, inte någon envis, tjurig person. Att kompromissa behöver inte vara att det slutar 50/50, det kan vara att jag ska ge mig denna gången helt och hållet, för då är det min tur att bestämma nästa gång. Vissa saker går inte att lösa 50/50 heller så då måste en person "vinna", för att den andra ska kunna "vinna" en annan gång då det kanske passar bättre. För man ska inte låta sig själv tryckas ner och aldrig få sin vilja igenom, alltid låta andra bestämma. Det är verkligen inte bra! Man måste våga stå upp för sig själv och visa vad man vill. Men ibland är det onödigt, då anser jag det väldigt viktigt att kunna kompromissa.
 
Jag sitter inte och säger att jag är världens bästa människa som alltid kompromissar eller ger mig för andra, men jag gör gärna det, för jag tycker om det. För att det är en bra egenskap med mig, och varför ska jag inte kunna säga en bra egenskap med mig själv som jag är stolt över? Jag har massor av dåliga sidor, där jag säkert inte alls är en så himla underbar person att vara med. Men kompromissa, det vill jag och gillar det! För jag vill vara en bra människa som man lätt kan lösa problem eller undvika problem med, inte någon drama queen som enbart tänker på sig själv.

Skridskor

Hej hej, sitter med Sofia nu och väntar på att nästa lektion ska börja Har nyss ätit och innan det hade vi idrott där vi åkte skridskor. Jag älskar att åka skridskor, har gått på konståkning i fem år och saknar det jättemycket. Men jag tyckte mest det var drygt för det var så kallt och vi körde mer ishockey än att åka fritt eller konståkning. Plus att det var såklart iskallt och skridskorna man får låna där är inte särskilt bra, dom är riktigt oslipade och svåra att åka med. Menmen, det var kul också! Älskar känslan av att bara åka på isen.
 
Om ca 20 minuter har vi medieproduktion då en journalist ska komma som jag skrev igår, hoppas det blir roligt! Jag tycker det verkar väldigt intressant så jag hoppas det är det, så det inte bara är en massa tråkigt onödigt snack istället som man ändå inte får ut nånting av. Men det är det säkert inte, det blir nog bra. Efter skolan har jag inget planerat mer än att Skypa med Luke och sitta och mysa i en stor, tjock filt med kakor. Haha, jag har vart förkyld ett bra tag nu och sitter och fryser hela tiden. Jag har ett linne, skjorta, kofta och jacka på mig. Ändå är jag så kall! Jaja, det går över.

Dålig uppdatering

Förlåt för dålig uppdatering dem senaste dagarna, dvs ingen uppdatering alls. Men man måste ha lite bloggpaus ibland, vissa har ju bloggpauser i månader och bloggar normalt inte varje dag men jag gör ju det. Jag har bara inte haft någon inspiration eller känt för att skriva något alls helt enkelt. Så blir det ibland.
 
Just nu sitter jag på medieproduktionen och vi skulle haft en journalist här, men hon kunde tydligen inte komma så hon kommer kanske imorgon istället. Hoppas det för det skulle vara rätt intressant för mig som funderar på att bli just journalist, men nu börjar vi med våra reportage istället. Går till fyra idag och är jättetrött så är inte så värst taggad, plus att min mattelärare kommer ikväll så det blir bara en lång dag med skola (och äta kakor). Ha det bra, kram ♥
 
Update: Fick en kommentar att denna bilden var fin och om den var min, nej, jag lånade den från WeHeartIt. Tyvärr är jag en riktigt kass fotograf så därför lånar jag ibland bilder från WeHeartIt, min WeHeartIt har jag förresten länkad i sidan på bloggen om ni vill se. Men visst är bilden superfin! ^^

Jättetrött

Ush herregud vad jag är trött, fortfarande! Jag skrev ju igår om hur trött jag var och bara ville sova. Jag var trött hela dagen. Inatt sov jag inte alls särskilt bra, vaknade två gånger och låg vaken i cirka fyra timmar sammanlagt. Jättedrygt. Fast jag tröståt lite syltkakor ena gången jag vaknade och då blev det bättre haha, fast sen kunde jag ju inte somna om på kanske en och en halv timme efter det så det var bara för stunden det blev bättre. Visst, jag kan gå upp och göra saker istället om jag verkligen inte kan sova. Men, för det första så gillar jag inte att vara vaken för mycket om natten eller att sova för lite. Jag går hellre upp tidigt på morgonen än stannar uppe på natten, faktiskt. Visst är jag konstig? Haha, men så är det. Och för det andra så orkar jag inte. Det är inte alls så att jag vaknar och är pigg och vill göra nånting, jag vaknar och här hur trött som helst och vill bara somna om men kan inte. Så jag bara ligger i sängen och väntar, och väntar, och väntar... Ibland fem minuter, ibland några timmar som t.ex. inatt.
 
På tal om det här med att jag har svårt att sova, som jag nämnt ett antal gånger i bloggen, så har jag sovit jättebra denna veckan hos Luke! Okej, vissa nätter har jag vaknat nån gång men då har jag max legat vaken i 15 minuter. Men det är inte varje natt som jag vaknat hos Luke, jag har sovit väldigt bra. Och att bara ligga vaken 15 minuter på en natt är bra för mig, eftersom jag kan ligga vaken så mycket längre nuförtiden. Men nu så fort jag kommer hem sover jag inte igen, såklart. Bevis! Jag behöver honom! Det är inte bara som jag känner, utan jag behöver verkligen honom! Haha, det kan man ju inte förneka?

Den hemska sanningen

Fick en påse med påskägg från hans familj, yaaay!
 
Ja, ni får tycka jag överdriver hur mycket som helst. Men så känns det verkligen för mig. Det är hemskt att inse att jag är hemma igen. Utan Luke. Utan halva mig, och jag vet inte ens när jag kommer träffa honom nästa gång. Jag mår så himla mycket bättre när jag är med honom, och känslan när jag inser att jag verkligen inte är hos honom är riktigt hemsk. Själva flyget är inte så jobbigt. Det är jättejobbigt att säga hejdå i passkontrollen, men sen har jag så mycket annat att fokusera på när jag är på flygplatsen och på flyget. Men så fort jag kommer ut från flygplatsen och träffar mina föräldrar igen (inget illa menat mot dom haha) så inser jag att jag faktiskt är hemma i Sverige igen, utan honom. Jag är tillbaka i vardagen med skola, Sverige, inte kunna träffa honom, osv. Jag tycker om honom och England så himla mycket mer. Det kommer som en chock eller något, på en gång, när jag inser att jag är halv igen. Påväg hem i bilen eller tåget glöms det bort lite igen och sjunker in, sen kommer jag hem och går till Skype och får se honom igen. Då kommer en ännu större "chock", vet inte om jag ska kalla det chock men ni förstår. Jag inser igen att han är på Skype, på datorskärmen, inte bredvid mig och håller om mig längre. Jag kan inte ligga och luta mig mot hans axel, hålla i hans hand och aldrig vilja släppa taget. För jag har släppt taget, jag var ju tvungen. Jag var ju tvungen att åka hem, utan honom vid min sida. Det närmsta jag kan komma honom är i en liten ruta på datorskärmen. Jag hatar verkligen att vara utan honom och att veta att nu är det jättelång tid kvar tills vi träffas igen är jättejobbigt att inse, jag älskar honom så mycket. ♥
 
Nu är jag hur trött som helst. Jag orkar knappt göra ett blogginlägg egentligen, jag vill bara sova. Är på så himla dåligt humör också, för jag är ju ledsen av att veta att han inte finns här hos mig längre, och inte på ett bra tag. Jag vill bara gå ut gymnasiet NU så jag kan flytta till honom. Vill vara där hela tiden, det finns inget bättre. Och helt ärligt så har faktiskt denna gången vart en av dom bästa gångerna vi träffats. Vi träffas ju så sällan så man kan liksom rangordna dom haha, denna gången har vart riktigt bra. Riktigt, riktigt bra. Och det är ju positivt, men känslan när jag kommer hem och saknaden blir tusentals gånger värre. Ska gå och drömma att jag är hos honom igen, sov gott alla ni andra också ♥

Världens finaste sötnos




Honom tänker jag inte lämna imorgon. Hoppas verkligen det blir megastorm så flyget blir inställt.

Engelska påskägg

Jag hade redan ätit lite när jag tog bilden, jag kunde ju inte vänta!
 
Jag har sagt att engelska påskägg är annorlunda än svenska, och det jag menar är att dom ser ut såhär, som ni ser på bilderna. Sånnahär påskägg finns väl i Sverige också, tror jag. Men, alla vet ju att man köper ett påskägg och fyller det med godis. Klart! Men Luke hade aldrig nånsin hört talas om att man ska köpa ett litet ägg och fylla med eget lösgodis innan han träffade mig, och han blev jätteförvånad förra påsken när jag gav honom ett sånt påskägg. Ingen i hans familj hade sett ett sånt påskägg innan heller. Och själv blev jag också rätt förvånad när han gav mig ett påskägg då jag fick en liten färgglad kartong istället för ett ägg. Haha, ägget var såklart i kartongen men ändå.
 
Så i nästan alla affärer nu runt påsk är hyllorna fyllda med olika små kartonger med chokladpåskägg, ALLTID choklad. Mörk, vit, vanlig, det spelar ingen roll men det är alltid choklad. För mig är ju det perfekt, men det är synd om dom som inte gillar choklad. För här hittar man verkligen inget annat än chokladpåskägg. I Sverige kan man ju fylla dom med vad man vill istället. T.ex. Luke gillar inte choklad, därför gillar han inte påskägg särskilt mycket, tills han fick mitt! Haha, han älskar allt lösgodis i det. I år gav vi dock inte varann varsitt ägg, vi delar på två. Dvs ett "svenskt" och ett "engelskt", fast det är mest Luke som äter det svenska och jag som äter det engelska haha . Men, utifrån dom engelska personer jag känner och vad jag sett i affärerna både i år och förra året så fyller dem aldrig sina egna ägg med lösgodis, man köper en färgglad kartong istället där det alltid är ett chokladägg i, och ibland kan man få något extra, t.ex. dem små äggen som ligger bredvid det stora på bilden.
 
Visste ni att han hade aldrig hört talas om att måla på riktiga ägg innan heller? Jag brukar inte göra det längre men när jag var yngre satt jag och min syster alltid och målade med färg på några ägg för att ha som påskdekoration, som folk gör. Luke's brors flickvän som är från Rumänien brukar också måla på äggen, alltså riktiga ägg från höns. Men ingen i Luke's familj hade nånsin hört någon göra det tidigare. Dem vet att folk målar på ägg, men på plastägg. Så dem tyckte det var jättekonstigt att jag och hans brors flickvän målar på riktiga ägg, från riktiga höns, haha

Transcendence




Ikväll var vi som sagt på bio i Kettering och såg Transcendence. Jättebra film! Trodde den skulle vara läskigare, det verkade som det på trailern. Den var väldigt spännande, men inte nån skräckis eller så. Och jag skräms jättelätt av filmer, men, jag rekommenderar definitivt den! Luke tyckte också den var jättebra, och han gillar helt andra filmer än vad jag gör (nästan). Menmen, ni får ha det så bra! :*

Klättra i träd

Var upp till Luke's brors hus och gav mat till Caleb för sista gången och lekte med honom en stund innan vi gick hem igen och bokade biobiljetter för ikväll. Sen blev det Costa Coffe såklart, med världens absolut godaste hallon & mandelkaka ännu en gång! Det var en massa igång i stan idag eftersom det är väl någon speciell påskdag idag, haha, jag har ingen koll på vad det egentligen är. Vi köpte också popcorn och crispy rolls till bion ikväll. På hemvägen gick vi igenom Corby Central Park och såklart stannade vi och klättrade i träd, det är helt klart en av våra favoritsaker att göra! Haha, det är ju jättekul. Nästan varje gång vi går i en skog eller förbi en skog funderar vi på om där kanske finns ett bra klätterträd, och hittar vi ett, så klättrar vi! Hemma har vi spelat Wii i några timmar och nu ska vi snart iväg på bion där vi ska se Transcendence. Den verkar jättebra, så excited!

Dagen i två bilder

 

Mitt största komplex

14 & 17 år, inte 11 & 14 år...
 
Alla har eller har någon gång haft komplex. Till och med den där supersnygga, verkligen helt hundra procent perfekta personen i mina ögon har något komplex. Något man inte är helt nöjd med. Men vad jag just nu stör mig som alla mest på, och har gjort ett tag, är hela mitt utseende. Hela mitt utseende är mitt största komplex. Va... ? Haha, det låter ju verkligen inte bra! Ja, jag oroar mig för min mage, mina lår osv precis som många andra. Men jag vet att jag varken är över eller underviktig så det handlar mest om nån cm eller halv cm hit & dit. Vad jag verkligen stör mig på är att jag är så himla liten.
 
Inte nog med att jag är kort för det är många och det kan vara lite gulligt att vara kort också, men att hela mitt utseende är så himla barnsligt. Jag ser ju 3,5 år yngre ut än vad jag är! Det är vad folk säger till mig i alla fall. Folk tror jag är fjorton. Jag är sjutton och blir arton om 4,5 månader. Så att vara fjorton hade betytt att jag är ca 3,5 år yngre. Eller, det är den vanliga åldern folk säger eller gissar på. Folk har faktiskt sagt tretton också, och det var en kille i Luke's klass som trodde jag var tolv! Tolv, seriöst, tolv år. Nu säger folk "men neeej Ida, du ser inte ut som en tolv-åring, inte som en fjortonåring heller. Du ser bara liten ut, kanske sexton". Ungefär något sånt är vad alla brukar säga när jag nämner något om att jag inte tycker om att jag ser så liten ut. Okej, jag blir JÄTTEGLAD, helt seriöst JÄTTEGLAD om någon helt ärligt tycker jag åtminstånde ser ut som en sextonåring, kanske till och med sjuttonåring! Men det finns trots det andra människor som inte gör det, som seriöst tror jag är fjorton år.
 
Jag brukar säga att jag är van vid det när någon tror jag är yngre än vad jag är. För det är jag. Folk har alltid trott jag är yngre än vad jag egentligen är. Det har nästan alltid varit två år. Dvs när jag var sju trodde folk jag var fem, när jag var tio trodde folk jag var åtta, när jag var tretton trodde folk jag var elva osv. När jag var yngre brydde jag mig inte så mycket, liten synd är det väl att folk aldrig kunde ta mig på allvar och behandlade mig som ett yngre barn än vad jag var. Men ingen större grej med det, jag växer till mig. Men nej, det verkar ju inte så. Nu är det nere i tre år, och om jag fortfarande får höra att jag ser ut som en fjortonåring om några månader kommer det faktiskt vara fyra år.
 
Jag stör mig på hela mitt utseende, att jag är så kort osv. Men jag tycker allra minst om mitt ansikte, hade mitt ansikte sett äldre ut hade det inte vart ett lika stort problem att bara vara kort. Att jag säger att jag är van vid det är ju sant. Men gör det det bättre? Någon som blir grovt misshandlad kan säga "jag är van vid det", så nä, det är ingen överraskning att det hände ännu en gång men det blir ju inte bättre för det. Snarare tvärtom. Okej, att bli grovt misshandlad och att folk tror jag är yngre än vad jag är är STOOOR skillnad! Haha, jag ville bara att ni skulle fatta hur jag menar. Att göra drastiska jämförelser brukar få folk att förstå.
 
Jag blir stoppad på bio med 15-års gräns, tåg konduktören frågar om jag är tretton eller fjorton, en kvinna på flygplatsen började prata med en engelsk man och kvinna som satt bredvid mig om vår resa och bara antog att jag var deras dotter, inte att jag reste själv osv. Vid passkontrollerna stoppar dom mig varje gång och frågar vart jag ska, varför, till vem, namn, hur länge osv för att jag är så liten och reser själv. Det är nog mest för att jag är under arton, men när dem frågar efter min ålder och jag säger "seventeen" säger dem "seventeen? Really...?" tittar på passet och räknar om ett par gånger för att se att jag verkligen är sjutton.
 
Det här kan jag ibland tycka är lite roligt också. Många saker som har t.ex. barnbiljetter eller annat med kanske 15-års gräns kan jag komma in på, jag kan få saker billigare och ibland är det faktiskt roligt när folk blir överraskade över min ålder. Jag tar inte alltid illa upp, men det är självklart att om jag alltid får höra att jag är för liten och omogen är det klart att det blir ett komplex. Sen inser dem min riktiga ålder och då är jag stor nog. Speciellt det här med att jag snart är en vuxen kvinna. En ung vuxen kvinna, men ändå. Jag söker jobb allt vad jag kan, men flera gånger när jag sedan kommit till dem på intervju har dem sagt att jag ser för liten ut för det här jobbet. Dvs, jag får inte jobb pga mitt utseende. Hur ska det inte vara ett komplex? Att veta att jag har fel utseende för att få ett jobb. När jag var liten är det klart att det störde mig också, men inte så mycket. Men nu när jag vill växa upp, vara mogen, snart vuxen, skaffa jobb och inte bara vara det där lilla lekfulla barnet är det riktigt störigt. Jag hade två bilder för några dagar sen att lägga ut på bloggen, jag tyckte jag såg lite bättre ut på den ena, men jag frågade Luke vilken bild jag såg äldst ut på, för det var den jag ville lägga ut. Inte den jag såg bäst ut på. Jag försöker tänka på att köpa mer vuxna kläder men det är lite svårt när jag passar bättre i barnkläder än damkläder och gillar starka färger istället för strikta kavajer eller superlåga urringningar. Dessutom kan jag inte ha för djupa urringningar för jag har för små bröst hahaha .

Onsdag






Onsdag, redan? Veckan är ju snart över! Herregud, jag har jättelite tid kvar med Luke! Hoppas mitt flyg blir inställt, ush jag vill verkligen inte lämna honom... Vi vet inte ens när vi kommer kunna träffas nästa gång. :( Det känns alltid mycket jobbigare dem gånger vi inte har nästa resa bokad, för ibland har vi det och kan säga "ses om 5 veckor" eller vad det är. Men nu vet vi inte, när kommer vi träffas igen?

Spelade monopol hela morgonen, Luke vann stooort! Haha, men jag vann igår så. Mitt på dagen när det var som varmast gick vi till The Boating Lake Café för att köpa glass i den härliga värmen, men glasskiosken var stängd. Resten av caféet var öppet, men vi gick till the town center istället för att få just glass. Corby är riktigt dåliga på glass! Det fanns ETT ställe att köpa glass på, utöver McDonalds & Burger King's mjukglassar men jag vill inte ha mjukglass. Och dem fyra olika glassorterna som fanns i "kiosken" eller vad det var, var inga goda. Så det slutade med att vi köpte pizza och doughnut istället. Senare på eftermiddagen har vi gått en runda med hans brors hund, som vi måste göra både imorgon och på fredag också eftersom hans bror är borta några dagar. Så vi passar hans hund helt enkelt, gud vad svår han är att ta bild med. Haha, det visste jag redan egentligen. Och nu ikväll har vi haft filmkväll där vi sett film efter film efter film! Så himla mysigt!

Svar på kommentar!

Gud vilken fin rosa topp!! Var är den köpt? :)
Tack så mycket! :D Visst är den? Hahaha, jag köpte den igår på River Island. Jag har faktiskt ingen aning om River Island finns i Sverige, för mig är det en affär jag shoppar i här i England men det kanske finns, eller att beställa hem. Och jag vet att inlägget är för två dagar sen, men jag tog den bilden i omklädningsrummet och gick sen och funderade på den en dag innan jag sen köpte den.

Filmkväll nu

Idag hade vi inte alls någon lång sovmorgon som igår, vi gick upp klockan sju! Haha, jag vaknade och var jättehungrig vid sju och sen blev det bara att vi stannade uppe. Vi tittade färdigt på Happy Feet 2 som vi påbörjade igår. Allra första gången vi träffades, över nyår 2012-2013 såg vi Happy Feet tillsammans för han tyckte jag påminde om den lilla pingvinen i filmen eftersom jag ofta sitter och skakar mina fötter när jag sitter still, och nu såg vi Happy Feet 2 och det fick mig att tänka på när vi såg ettan, hur vi inte riktigt känt varann så länge och vi är fortfarande tillsammans! Love him ♥ Ni får bara stå ut med mina engelska ord här & där, jag har seriöst jättemycket problem med att prata två språk haha, jag pratar svenska med Luke & hans familj ibland. Oopsi.
 
Jag körde också styrketräning imorse för Luke har en massa olika vikter och andra bra träningsgrejer som jag inte har, plus att jag körde lite situps och squats. På eftermiddagen fick vi skjuts upp till Asda och alla dom affärerna som är en bit ifrån där Luke bor, där det finns en del olika affärer att kolla i. Bland annat en djuraffär som vi alltid går in i och tittar på djuren och annat man kan köpa där, bara för vi båda älskar djur så mycket. Påväg hem gick vi förbi Primark en sväng och jag hittade ett par snygga beiga jeans! Resten av kvällen har vi lagat middag, ätit middagen såklart, och nyss spelat Wii i typ två timmar. Nu har vi precis satt på nån romantisk komedi att titta på, hörs igen imorgon ♥

Så fin dag ♥


Pluggtid

Luke är just nu iväg med sin pappa för att dem ska flytta lite möbler åt hans farmor. Så då fick jag lite tid att stanna hemma och göra bort lite av allt jobbigt skolarbete jag har över lovet. Sjukt drygt att jag måste lägga ner tid på skolan här, eller under lovet över huvudtaget. Men så är det, skolan låter en aldrig vara ledig... Har en del inlämningsuppgifter att jobba med och sen måste jag repetera matten då & då, för även om det är över en månad kvar till nationella så är matte inget man kan plugga in kvällen innan. Jag måste inte göra mycket på en gång, men det måste repeteras för att sitta.
 
Men vad gör jag istället? Bloggar. Okej, jag har faktiskt jobbat lite med skolan men ska fortsätta efter blogginlägget. Men innan jag fick min lilla pluggtid har jag haft en helt underbar dag! Vi började med en lång sovmorgon där ingen av oss knappt kom upp ur sängen, men när vi kom upp var vi inte kvar hemma länge innan vi gick till the town center och vandrade runt en massa. Både dem vita jeansen och den lila/rosa tröjan i förra inlägget köpte jag från River Island. Tröjan är lite stor men den går nog att sy in, går inte det så får det vara så, älskar den ändå! Och vi köpte såklart den sjukt goda mandel och hallon kakan från Costa Coffee igen! Jag tror jag har något nytt jag är beroende av... På hemvägen gick vi förbi the boating lake och såklart in i skogen en stund och klättrade i träd. Haha vi är så barnsliga men en av våra favoritsaker att göra är helt klart att klättra i träd! Hur kan man inte tycka om det? :D

Minst 15 olika kakor

Börjar bli finare väder ute, trots att jag fortfarande fryser så himla mycket. Luke går i kofta och njuter av värmen medan jag går i jacka, halsduk och klagar på kylan. Haha, så det beror nog lite på hur bra kroppsvärme jag har också! Idag har vi knappt gjort nånting förutom att äta och det känns som det är det resten av veckan kommer fyllas med också. Ingenting. Haha, men det är skönt och avslappnande. Har provat typ 15 nya kakor idag, ojojoj... Kaka efter kaka åt jag. Mums! Men det där jobbiga mättnaden efteråt tycker jag inte om... Men nu vet jag ju vilka kakor jag ska äta nästa gång eftersom jag vet om jag tycker om dem eller inte!
 
Vi var i the town centre en liten kortis också och hittade ett par shorts som jag köpte, och även en del andra saker som jag inte köpte. T.ex. den lila tröjan på bilden, funderar starkt på att köpa den men är inte helt säker eftersom jag vill att den ska sitta tight men det var väldigt stor i sidorna och storleken mindre var för liten. Men den borde väl gå att sy in? Tror jag... Och jeansen, hittade massor av jeans men det blev bara inte köpt. Men jag har sju dagar till! Eller sex åtminstånde, sjunde dagen består nog mest av att åka bil och dryga på flygplatsen. Nu får jag nog gå ner till Luke igen, han sitter och äter nudlar för han har inte tryckt i sig lika många kakor som jag eftersom han redan vet vilka han gillar, haha... Anyways, adios people! Haha vad jag blandar språken.

Sätt upp mål, men ingen tidpunkt

Att sätta upp mål med sin träning, det är något många pratar om. Det är bra att veta vad man vill med träningen, speciellt när man tappar motivationen och träningen känns som jobbigast. Dår är det jättebra att veta varför man tränar, att man faktiskt vill nå någonstans och kämpar för det. Jag tänker på det ibland, både när jag är motiverad och när jag inte är motiverad. Att jag kommer nå dit jag vill om jag bara fortsätter kämpa. Men det negativa är att man kan lätt bli stressad och istället känna sig besviken och misslyckad när man inte når dit man ville till exakt det datumet. Det händer säkert inte alla, det funkar för många och många blir bara mer motiverade av att man måste uppnå resultatet till ett visst datum. Men inte för mig.
 
Jag blir stressad, känner mig tvingad att göra det och det blir inte samma glädje av träningen (eller den goda maten). Jag är en sån person som tröstäter så fort jag kan, minsta lilla anledning till att tröstäta använder jag. Och stress eller känsla av misslyckande är definitivt en anledning till att tröstäta. Jag skippar också vissa träningspass för jag orkar inte eftersom jag inte har något motivation. Jag måste ju träna hårt och uppnå resultatet, annars har jag misslyckats. Jag var inte så bra som jag trodde. Jag var dålig. Jag är dålig. Så är det egentligen inte, jag är inte det minsta lilla dålig för att jag inte uppnådde resultatet. För jag KAN uppnå det, jag är tillräckligt bra, bara inte under stress.
 
Alla är olika. Men till er som provat sätta upp mål och att följa ett visst schema för att uppnå det, ni är INTE misslyckade och INTE för dåliga för att klara av det. Det är tidspressen. Nuförtiden har jag mål, för att hålla motivationen uppe. Men jag har absolut inga speciella datum eller en viss tidpunkt då jag ska ha nått målet. För då tränar jag bättre! Jag känner en mycket större glädje av det, eftersom jag vet att om jag inte orkar köra ett jättehårt pass just idag kan jag bara köra ett litet enkelt, för jag måste inte uppnå målet till en viss tidpunkt. Jag kan träna hårt imorgon istället. Dvs, jag kan träna hårt när jag vill, inte för att jag måste. Och jag uppnår ändå mina mål! Så länge jag ser framsteg så bryr jag mig inte om hur snabbt det går. Varför ska jag pressa mig för hårt och bara må dåligt av det? Man ska inte må dåligt av att kämpa för sina mål. Lyckan ska inte bara komma när man uppnått sitt mål, man ska trivas med att kämpa för det också.
 
Dessutom kan man uppnå sitt mål till en viss tidpunkt, då är man nöjd. Klart. Vad ska man gör sen? Det kan vara väldigt lätt att sluta när man uppnått sitt mål för då är man där man vill vara, men kan inte behålla och det faller tillbaka där man började. Får man istället in en vana att träna och äta rätt, på ett sätt man mår bra av, kan man fortsätta med det även när målet är uppnått och fortsätta må bra. Jag vill inte ha tillfälliga resultat, jag vill ha resultat som stannar eller fortsätter utvecklas positivt. Vilket inte funkar om jag pressar mig själv jättehårt och sen är jag bara glad att det är över. Jag vill vara glad över att det fortsätter.
 
Som sagt, alla är olika. Men att pressa sig själv för hårt och stressa mår man inte bra av. Det viktigaste är att man mår bra, mycket viktigare än själva resultatet. Du vill väl må bra av ditt resultat? Då ska du bra medan du kämpar för det, när du uppnått det, och efteråt. Hela tiden. Inte bara tillfälligt. Det är i alla fall min åsikt och mitt tips.

Missbildat päron

Oj herregud vad jag är trött nu... Det har vart en lång men underbar dag. Gick upp klockan fyra för att sedan åka direkt till Köpenhamns flygplats och flyga till Birmingham. Men hade såklart lite tid på mig i tax free också, och vad tror ni jag tittade på? Jo, digestiv kex. Haha jag är ju helt körd. Men vaddå, det är ju gott? Har ju bara flygit till Birmingham en gång, alltså idag, men av det lilla jag var på flygplatsen idag så gillar jag den mer än London för allt går så mycket snabbare. För det att den är tusen gånger mindre såklart. Men håller ni inte med? Egentligen är små flygplatser så himla mycket mysigare och det tar inte 15 timmar att ta sig fram någonstans.
 
Menmen, kort efter att vi kommit hem till Luke gick vi och fikade på Costa Coffee, borde heta Costa Cafe, man dricker ju inte bara kaffe där. Speciellt jag, jag dricker inte kaffe alls. Efter det åkte vi med hans familj till Tesco (en affär) där jag spontan köpte ett jättefint sommarlinne som jag ska visa i bloggen senare. Ser ni det missbildade päronet? Hahaha, fast det var på Lidl. Jag provade inte ens det haha . Resten av dagen har vi gjort lite allt möjligt, bland annat spelat tennis som inte gick så bra eftersom vi tappade bort bollen efter två minuter... Vi såg nyss Zombieland, skitrolig film ju! Det är i alla fall min humor. :P

England imorgon ♥

Äntligen hos honom imorgon ♥
 
Har vart riktigt trött idag men annars har dagen vart bra. Hemma efter skolan har hela eftermiddagen och kvällen bara bestått av packning och annat som ska göras inför England och världens finaste Luke imorgon. Måste gå upp redan klockan fyra imorgon, ush, men det är för en sjukt bra anledning så jag klagar inte! Ska därför gå och lägga mig ganska tidigt ikväll har jag tänkt så jag orkar ta mig upp imorgon. Jag är nästan helt klar med packningen nu, det är bara små saker som ska packas ner imorgon på morgonen kvar. Tror jag... Annars har jag glömt något haha... Som tur är tar vi i alla fall bilen, och slipper tågen med alla förseningar och sånt drygt. Och det kan verkligen bli kaos om tågen är försenade när man har ett flyg att passa. Dessutom ska det ju bli kul att flyga till Birmingham imorgon istället för London. Jag brukar alltid flyga till London men Birmingham är ungefär lika nära Luke och det var billigare att flyga dit, kanske för att det är så tidigt på morgonen... Menmen, hoppas ni alla haft en fin dag och får det imorgon också, vi hörs! :*

Alltid lika snygg

 Visst är jag?

Packar kläderna

Iiiiih jag packar!! Vilket egentligen är väldigt tråkigt att göra, men just att jag behöver packa betyder ju att det inte är SÅ lång tid kvar, även om det är det. Jag måste packa ner dem kläderna jag ska ha med mig så jag inte tar på mig dom imorgon eller fredag, i alla fall inte på fredag, för dom måste hinna tvättas. Så nästan alla kläderna är nere i väskan nu, omg can't wait! Haha jag verkar kanske lite över excited över att packa en väska men det betyder ju att jag ska träffa Luke "snart", tre dagar är ganska lång tid men ändå. Hyfsat snart. Hur är det inte något att vara excited över?

Bilder är lite dubbelmoral

Mår helt konstigt idag. Har absolut ingen motivation till någonting. Jag skulle inte säga att jag mår dåligt, men inte att jag mår bra heller. Bara sådär... ingenting. Jättekonstigt. Skulle vilja skriva en del saker som är så konstigt med mig idag och hur jag mår men jag vet att jag kommer få en massa arga människor isåfall som klagar på vad jag sagt. Haha, ganska störigt att jag skriver sådär eller? Att säga A men inte B. Själv tycker jag det är störigt, jag blir så nyfiken och vill veta.
 
Jag vill bara vara hos min Luke. Om vi är ute på en massa kul saker eller bara sitter i hans rum och gör ingenting, jag vill va hos honom nu. Jag har inte ens nån ork att packa väskan eller checka in till flyget för att kunna åka till honom, jag vill bara va där, nu. Skippa dem här sista dagarna innan jag äntligen får se honom igen - på riktigt. Jovisst, jag ser ju honom på Skype men egentligen är han bara i en liten ruta på skärmen. Han är ju inte egentligen där, bara bilden av honom. Precis som bilden här i inlägget. Dock är det en helt annan sak att sitta på Skype och se honom röra sig och prata vilken man inte kan på ett vanligt foto. Men samtidigt som det fotot bara är ett foto av honom, så finns det så mycket minne och härliga känslor som kommer upp när jag ser det. Bilder kan ändå förmedla så mycket även om det inte är mer än en bild. Sån dubbelmoral, men bilder är ju lite dubbelmoraler i sig själva. Dom är ingenting, samtidigt som dom är så mycket.

Dålig dag

Denna dagen har inte vart så bra. Det är inte så att jag haft världens hemskaste dag och inget bra har hänt, det har bara vart en massa småsaker hela tiden som i helhet gör dagen rätt dålig. Menmen, imorgon är en ny dag och den ska bli bättre! Kan inte vänta tills jag får vara hos min Luke. Varför är fyra dagar så lång tid? Ush. Jag har inget mer att säga än att jag inte haft särskilt bra dag haha, roligt inlägg, jag vet. Men tänkte bara kika in och säga hej. Hoppas ni andra haft en fin dag ♥

Att gå upp och ner i vikt

Vissa människor går upp och ner i vikt lätt, vissa förändras knappt alls. Jag är en sån person som går upp och ner i vikt väldigt lätt. Jag går dock upp i vikt ganska mycket lättare än jag går ner. Egentligen kanske det inte är min kropp som går upp i vikt lättare än ner, det kan vara att mat är min stora kärlek i livet (efter Luke) och mat är vad jag tänker på största delen av dagen. Så fort jag inte har något att göra äter jag, annars blir jag tjurig för att jag inte får äta om jag ändå inte har något annat att göra. Och när jag ätit en måltid sitter jag och väntar, till och med räknar ner ibland tills nästa gång jag får äta. Hahah, helt seriöst! Jag är helt desperat. Så vad ska jag göra åt det? Jo, tänka galet mycket på vad jag äter.
 
Nu är det säkert många som reagerar och tror att jag skriver ett inlägg om "jag är tjock, ush vad äcklig jag är. Kan någon säga att jag är smal och snygg?" Nej. Jag har aldrig sagt att jag är överviktig, det är jag inte. Jag är inte heller underviktig, långt ifrån. Jag har för tillfället en helt hälsosam och normal vikt. Jag hade gärna vägt några kilo färre och vart lite smalare, men inte för mycket, jag vill inte bli underviktig. Anledningen att jag skriver detta är för att jag stör mig riktigt mycket på hur folk alltid ska lägga sig i andras liv och mål. För mig, för att jag ska må bra, så ska jag vara hälsosam. Jag ska väga hälsosamt, men inte bara väga hälsosamt, utan också trivas med hur min kropp ser ut. Från att väga det minsta man kan väga som hälsosam till det högsta är det ganska stor skillnad på hur ens kropp ser ut. Sen har det ju inte bara med vikten att göra, muskler väger mer än fett så har man mycket muskler kan man väga mer och ändå va smalare.
 
Grejen är den att jag är som sagt en person som i alla fall går upp i vikt väldigt lätt, antagligen för att jag har väldigt långsam matsmältning. Och det där med att gå ner i vikt kommer alltid vara ett mysterium för mig eftersom jag bara äter konstant haha . Jag tror inte jag vart överviktig eller underviktig någon gång, kanske något kilo eller två som sen försvann igen. Men jag har aldrig fått veta att jag är överviktig eller att jag är underviktig. Däremot har jag varit precis på gränsen till både överviktig och underviktig. Ni vet, när man är typ ett halvt kilo från övervikt eller undervikt. Det har hänt mig många gånger. Jag åker fram & tillbaka mellan att vara på gränsen till överviktig och gränsen till underviktig. Jag tycker det är ganska jobbigt, eftersom jag kan aldrig riktigt slappna av och väga ungefär samma hela tiden. T.ex. när jag är med Luke så äter vi alltid hur mycket som helst, och väldigt onyttigt. Det blir pizza, godis, kakor osv varje dag. MASSOR. Och jag älskar det, att jag bara slappnar av med honom och inte tänker på vad jag äter. Men, det påverkar min vikt såklart. Och senast jag var hos honom, så ville jag veta hur stor skillnad det faktiskt var i vikt mer än att jag kan se skillnad på mig själv. Så jag vägde mig innan och efter. Jag hade gått upp 7 kilo. På riktigt. Jag hade gått upp 7 kilo på några dagar. Det är ju helt sjukt! Dom kilona har lyckats tappa igen men jag åker ju till honom om en vecka igen så vi får väl se hur det blir då, haha...
 
Jag påverkas sjukt lätt av vad jag äter. Inte bara om jag går upp i vikt eller inte, utan mitt humör, energi osv också. Jag får verkligen jättemycket energi av att äta socker, och på dåligt humör om jag äter för lite. Så är det ju, man påverkas av vad man äter. Men jag kan vara jättearg, sen äter jag en kaka, två minuter senare är jag superglad! Det är både positivt och negativt. Luke tycker det är bra att han kan bara ge mig en kaka om jag inte är glad haha . Men därför, tänker jag på att jag ska få i mig rätt mat för jag får ett jättedåligt humör, ingen energi, och min vikt påverkas mycket om jag inte äter rätt. Dessutom är det ju rent allmänt inte bra att ständigt äta onyttigt, man får t.ex. lättare sjukdomar och annat sånt. Men jag försöker inte bara äta hälsosamt för att trivas bättre i min kropp och förebygga sjukdomar, utan också för att jag blir gladare och får ett bättre humör. Och det är jätteviktigt för mig hur jag mår, det är väl självklart. Men ni ska absolut inte tro att jag inte äter en massa tjockismat och annat gott bara för att det ger mig sämre humör och vikt. Jag har bara ett mål att jag inte ska äta onyttigt för alltför ofta, för den glädjen är bara tillfällig i alla fall för mig. Och om en vecka, när jag är med Luke, då blir det tjockismat 24/7!
 
Men visst, jag förstår att folk tycker det är störigt när en annan person ständigt vill äta hälsosamt. Jag tycker så ibland också för jag känner mig som värsta tjockisen haha . Men, det är som sagt för att jag mår tusen gånger bättre av det, plus att min kropp påverkas jättelätt av vad jag äter och då är det jätteviktigt för mig att tänka på det. Minns ni vad jag sa? Jag gick upp hela 7 kilo på några dagar. Och för mig, är det riktigt jobbigt att ständigt behöva åka fram och tillbaka mellan att nästan vara underviktig till att nästan vara överviktig osv osv osv osv osv. Så därför vill jag hitta en balans där jag äter varierat, och inte bara frukt, inte bara kött, inte bara godis osv. Så för er som inte påverkas lika lätt av maten, vilket verkar vara dem flesta jag känner, låt mig bry mig om hur jag själv mår och äta vad jag vill, inte vad NI mår bäst av att JAG äter. Thx!

Vad jag fick igår

Jacka från Bikbok
Den valde jag inte själv att jag ville ha, utan mamma bara köpte den spontant till mig. När vi var påväg till bion sa mamma att hon hade köpt en till sak till mig förutom väskan och skorna, nämligen en till vårjacka för hon trodde jag skulle tycka om den. Hon hade helt rätt! Haha, och som tur är passar den bra i storleken också.
 
Väska från Makgio
Jag fick syn på denna fantastiskt fina väska och ville så sjukt gärna ha den. Jag funderade ett tag på om jag skulle köpa den eller inte. Jag behöver egentligen ingen ny handväska men jag ville ju så gärna ha den, och då fick jag den av mamma! Iiih så glad jag blev!
 
Träningsskor från Stadium
Har tänkt ett tag att jag vill ha ett par nya träningsskor,  helst ett par blåa. Och gissa vad jag hittade? Det är ganska lätt att gissa om ni tittar på bilden. Såklart, ett par jättefina blå träningsskor! Dom är jättebekväma också, och lite tunnare så när det är varmare ute nu till våren och sommaren blir det inte lika varmt i dom. Jättenöjd!

Äntligen föreningsuppvisning

Vaknade kvart över 4 idag och kunde inte somna om. Vad är mitt probleeem? Varför kan jag inte bara sova. Jag är trött eftersom jag inte sov lika länge som jag borde, men jag lyckas ändå inte somna igen. Vid halv 6 blevv jag hungrig och gick upp och åt, sen Skypade jag med Luke ganska länge på morgonen och lite annat. Vid halv 12 tog jag tåget in till Malmö för att åka på föreningsuppvisning med cheerleadingen. Det är så typiskt att det alltid händer något så att jag inte kan komma på en enda föreningsuppvisning. Idag var nämligen min första, för jag har alltid haft saker som kommit ivägen. Förra gången var egentligen den enda gången jag hade tid, men då blev tåget fast i äckliga Stångby. Vi hade juluppvisningen såklart, men dem mindre föreningsuppvisningarna har det alltid funnits något som stoppat mig med. Men äntligen kunde jag komma!
 
Så vid tolv började det med att vi värmde upp allihop tillsammans, sen tränade alla lag var för sig. Vi är så himla få personer kvar i laget nu, vi är 11 st! Och alla var inte där idag, så det fick bara bli en byggrupp där jag var topp. Det är jättekul att vara topp, men samtidigt känner jag sån press på mig om det bara är jag, för jag gillar verkligen inte när jag förstör och folk blir sura på mig. Fast vem gör det? Men det gick bra! Som tur är älskar jag att köra inför publik, mycket roligare än på vanliga träningar tycker jag. Alla lagen fick köra tre gånger var och vid klockan två var det klart och jag tog tåget hem. Nu har jag precis ätit ett jääättestort mellanmål, men det var ju så gott!

Systers födelsedag

Idag var det min systers, Miriams, födelsedag. Grattis! Hon fyllde 19 för er som undrar. Så dagen började med frukost på sängen och presenter, nästan... Okej jag var tvungen att gå upp tidigare och äta frukost för jag vaknade och var helt sjukt hungrig, haha, men efter det kom mamma & pappa upp och sen gick vi in till henne. Resten av morgonen gjorde jag knappt nånting förutom en liten stund då jag tränade, gjorde jättegott mellanmål som ni kan se på min instagram, och sen Skypade jag med Luke i kanske 20 min innan vi åkte in till Emporia. Vi hade bokat bord på Jensen's Bøfhus där vi åt jättegod lunch och sen fick vi gratis mjukglass, och efter det blev det såklart massor med shopping. Eller, jag, mamma & Miriam för pappa gillar inte "vår shopping" så han gick och tittade på klockor istället som intresserar honom haha . Jag trodde inte jag skulle få nånting eller isåfall något litet eftersom det var min systers födelsedag men jag fick faktiskt ett par sjukt snygga nya träningsskor och en jättefin handväska som jag verkligen ÄLSKAR! Och, när vi var påväg därifrån sa mamma att hon hade köpt en sak till till mig, nämligen en vårjacka från bikbok. Haha mamma du är för söt, som tur var så var jackan ganska fin också! Vi åt förresten frozen yoghurt som fika också, det är verkligen tusen gånger godare än glass. Så efter några timmar på Emporia for vi in till stan där vi såg en ganska dålig film på bio. Vi såg Noa eller vad den nu heter, jag är inte det minsta intresserad av kristna händelser eller action filmer. Det var inte så mycket action, det var mest drama, men jag tyckte ändå den var dålig. Märkte precis att det står en annan kille längre ner och fotar samtidigt som mig på bilden haha...
 
Har tänkt visa er vad mamma var så snäll och köpte till mig i ett inlägg som jag  tror kommer upp imorgon, annars så snart som möjligt! Är jättenöjd med dagen även om det inte var min födelsedag utan min systers, men det är ju bara bra. Nu ska jag kanske Skypa lite med Luke om han kan tänka sig pausa sin film haha, han gillar verkligen inte att pausa filmer. Jag vill däremot helst se en film i två delar, jag ser hellre bara en bit av filmen och fortsätter nästa dag eller lite senare med slutet. Konstigt, jag vet. Menmen. Hoppas ni andra också haft en bra dag, pusspuss ♥

Ny vårjacka

Fick hem min superfina nya vårjacka från Ellos idag. Som ni säkert ser så är den lite förstor, men det hade jag väntat mig. Den är storlek 34 och som allra störst har jag storlek 32, men den var ett spontanköp som gjordes förra veckan för mamma var så snäll och ville helt spontant att jag skulle välja en jacka hon skulle beställa hem till mig. Av dem jackorna som fanns där var denna helt klart den snyggaste och jag tänkte att det gör väl inte så mycket om den bara är lite för stor, är den alldeles för stor får jag såklart skicka tillbaka den men det borde funka. Och ja, lite stor är den ju men det funkar nog! Tycker ändå den är jättefin och är glad att jag har en ljus vårjacka och inte bara mina andra svarta nu till våren. Synd att jag inte kan använda den än för det är så himla kallt ute, men det blir varmare!

Mitt & Luke's påskägg

Inget bloggande igår, sorry. Det berodde dels på att jag inte hade tid, dels på att jag inte mådde bra. Varför jag inte mådde bra var också anledningen till att jag åkte hem från skolan idag. Men nog pratat om det nu, jag var nyss ute och köpte godis till mitt & Luke's påskägg. I England ser påskäggen inte alls likadana ut som i Sverige, kan försöka komma ihåg att visa er en bild när jag är där. Förra året blev vi båda jätteförvånade över varandras påskägg haha . Dem har helt enkelt en kartong, och där i är ett stort chokladägg. Sen kan kartongerna ha olika mönster osv, men det är deras påskägg. Ett eget påskägg som man fyller med vilket godis man vill hade han & hans familj aldrig hört talas om! Och i år är jag hos honom över påsken igen, och jag har tänkt köpa en massa smågodis och fylla ett ägg med godis som vi båda gillar för att dela på. Jag har tänkt att jag ska göra det precis innan jag åker men jag kände att jag ville få det gjort nu, även om det är en vecka kvar. Och såklart köpte jag för mycket godis! Jag hade redan tänkt att jag måste tejpa ägget så det inte öppnar sig i väskan och allt godis trillar ut, men jag kan inte ens stänga ägget! Oavsett hur hårt jag trycker och hur många gånger jag försökt. Och bilden är resultatet på vad som hände när jag tog bort "locket" eller den övre delen efter att ha försökt stänga. Jaja, lite godis får väl helt enkelt åka med i en påse bredvid. Plus att jag har en massa M&M's också som nu inte får plats vilket dom egentligen skulle...

En bra onsdag

Hej allihopa! Har ni haft en bra dag? Det har jag. Sov bättre inatt, vaknade 3 gånger men det var bara kort så det är bra för att vara mig som det är just nu. Det blev i alla fall mer än två och en halv timme som förra natten... Började sen dagen med en körkskolelektion som jag tyckte gick väldigt bra. Efter det var det en mattelektion som gick väldigt snabbt eftersom jag för första gången inte var hungrig på mattelektionen haha, jag är alltid hungrig annars. Lunch, engelska, journalistik och sist film & TV. Men jag var färdig med mitt arbete på journalistiken, och film & TV:n var framflyttad och det blev bara ca 30 minuter kvar av den lektionen. Så jag hade behövt vänta i ca två timmar på att ha en kort 30 minuters lektion, så jag sjukanmälde mig och åkte hem istället. Hemma har jag tränat och ätit, och nu har jag nyss blivit klart med en massa skolarbete! Kan inte säga plugga för det har bara vart texter som ska skrivas färdigt, frågor som jag skulle svara på, dela en massa dokument osv. Men jag har fått jättemycket gjort för jag har vart så himla fokuserad. Minns ni att jag skrev hur svårt jag har för att koncentrera mig, och sen helt plötsligt får jag värsta boosten och gör färdigt alla arbeten? Yup, jag hade nyss en sån boost och det känns så himla härligt! Har mycket mindre läxor att tänka på. Resten av kvällen kommer spenderas på Skype med Luke och att se dagens avsnitt av Top Model. Kanske ut och en liten runda om det inte är för kallt. Kram på er! ♥

Hur vet man när man känner en person?

Man träffas, man börjar prata, man umgås, man träffas mer, man pratar om flera olika saker, tiden går, man öppnar sig mer för varann, man känner sig bekvämare i varandras sällskap, man litar på varann. Hur vet man när man egentligen känner en person? Att lära känna någon, det tar tid. Olika lång tid, det kan gå väldigt snabbt och det kan gå väldigt långsamt. Vissa människor är svårare att lära känna än andra. Och ibland tror man att man känner en person mer än man gör. Dessutom klassas att "känna" någon olika från person till person. Någon man aldrig riktigt pratar med men ändå ser eller träffar ofta under en lång tid anser vissa att man känner, och en person som man umgås väldigt ofta med anser man inte alltid att man känner. Det kan vara för att det är en person som är svår att lära känna, eller bara för att folk anser att "känna" någon olika.
 
Man kan tro att man känner någon riktigt bra, sen händer något, och man inser att det är en helt annan person än man trodde. Men är det egentligen det? Alla har mer än en sida. Och även om man känt en person riktigt bra under en lång tid, finns där säkert massor man inte vet om den personen. Kanske för att den personen inte vet det själv. Ibland blir jag överraskad av mitt beteende, för jag reagerar på någonting och efteråt märker jag att jag brukar inte bete mig sådär. Och jag trodde inte jag skulle bete mig så. Positivt och negativt. Ibland är det rätt härligt att veta att man kan vara olika, och ändå vara sig själv. Att jag inte anstränger mig och försöker vara någon jag vill vara men inte lyckas, utan jag bara är mig själv och beter mig som jag gör. Det kan även vara dåliga beteenden förstås, dom är inte lika roliga att veta om. Speciellt när man tror att man kan hantera något och sen inser att man inte kan.
 
Så är det väl med andra människor också? Eller är det bara jag som kan märka på mig själv att jag har olika sidor haha . Folk kan ångra sig hur mycket som helst för något de gjort, för det var en dålig sida som kom fram. Eller så kan en person vara jättestolt över något hen gjort som hen inte förväntade sig av sig själv. Så kan det vara med människor man känner väldigt bra. Dem vet inte själva om det och därför kan dem inte visa dem andra sidorna förrän det bara kommer. För man är ju en och samma person, med olika sidor. Man kan bete sig helt olika, som att man har olika personligheter. Men det är ju samma person. Lite läskigt är det när en annan person känner en bättre än man känner sig själv. Ibland är det faktiskt rätt skönt med en person som känner en riktigt bra, man känner sig så bekväm med dem människorna. Och ibland känns det lite läskigt...
 
Jag har själv vart med om att personer sagt att dem känner mig när jag inte alls tycker dem känner mig. Dem vet i princip bara mitt namn och hur jag ser ut. Det vet nog dem flesta hur det känns. Man blir nästan lite irriterad, och tänker liksom "du känner inte mig", även om det inte är menat på ett dåligt sätt. Jag har säkert också trott att jag känner någon hyfsat bra när den personen egentligen tycker att jag inte vet någonting om hen som person. Det är lite synd egentligen, när en person känner en starkare relation än den andra. Men oftast är det inte särskilt dramatiskt, oftast handlar det bara om när man precis börjat lära känna en person. Så i början av när man umgås med någon kan det vara svårt att veta när man ska anse att man känner den personen, eller att man fortfarande är nya för varandra och bara pratat lite grann.
 
Man kan väl säga att man känner en människa så fort man umgåtts ett tag med en sida av en person. Tycker jag. Då känner man bara personen lite, men man vet ju ändå om hur hen är som person. Att känna till alla sidor med en person tar väldigt lång tid, man måste spendera mycket tid ihop och måste visa många olika känslor för varann. Man kan vara olika, man kanske inte tycker om när någon känner en sådär riktigt bra och vet nästan allt om en. Man kanske vill hålla sig lite mer privat och för sig själv, men ändå ha nära relationer med människor. Jag tycker i alla fall om att ha riktigt nära relationer med folk. När man har någon som verkligen vet allt och tycker om (eller i alla fall accepterar) även sina dåliga sidor. Älskar det ♥

Sover inte


Godnatt på er allihop, haha är det så man ska säga nu då? Om man träffas på dagen säger man goddag (inte för jag nånsin hälsar så) och nu är det natt. Så godnatt allihop, hoppas ni har en god natt för det har inte jag. Då hade jag inte skrivit detta inlägget, då hade jag sovit just nu. Jag har sagt det innan i bloggen, att jag under 1-2 månader vaknat flera gånger varje natt. Snarare två månader nu tror jag. När jag sover som bäst vaknar jag en gång i 5 minuter och somnar om igen. När jag sover som sämst vaknar jag antingen typ 22 ggr eller ligger vaken några timmar i streck. Som inatt, hur mycket har jag sovit? Ca två timmar tror jag, och sen jag vaknade senast har jag legat vaken i en timme. Speciellt inatt borde jag verkligen kunna sova, det är natten mellan måndag och tisdag. Jag är alltid helt slut efter träningen på måndagar och somnar direkt när jag kommer hem. Den senaste tiden har jag dock vaknat ett antal gånger under natten mellan måndag & tisdag, men ännu sämre inatt.

Som jag sagt tidigare så "ger jag upp" och går upp kl 6, kanske halv 6, eller närsom när jag vaknar på morgonen för jag orkar inte försöka sova igen. När jag egentligen kan sova mycket längre om morgonarna. Kände lite så nu, därför skriver jag ett blogginlägg men ska försöka sova igen efter det.

Jag vet inte varför jag inte sover. Ja, stress, orolig, tänker på något osv. Det är ofta orsaker till att man inte sover och det kan det säkert vara för mig också, men jag vet bara inte om något. Visst, jag är stressad men har haft värre perioder. Jag tänker alltid mycket haha, men vet inget speciellt jag tänker på. Och visst kan jag vara ledsen eller orolig, men det är över tillfälliga saker. Inget vad jag vet som pågåt i två månader. Antagligen är det något undermedvetet som håller mig vaken, det händer folk ibland. Men det är rätt störigt, det gör mig trött på dagen & helt utan energi, när jag istället är vaken på natten som bara är bortslösad tid. Ush, men så är det. Nu ska jag försöka sova igen, wish me luck...

RSS 2.0